Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
studiehandledning

Avhandling om modersmålsundervisning och studiehandledning

Anne Reath Warrens avhandling Developing multilingual literacies in Sweden and Australia handlar om tre olika former av utbildning: modersmålsundervisning ochbridge-113194_1920 studiehandledning på modersmål i Sverige och utbildning i vietnamesiska i Australien. I Australien finns ingen modersmålsundervisning som organiseras genom skolan. Om man vill underhålla modersmål så är community language schools den vanligaste formen utanför skolan. De organiseras av föräldrar eller volontärer och brukar vara på helger.

Anne Reath Warren har arbetat som lärare i engelska som andraspråk under många år. Under hennes lärarutbildning, och även i de klassrum som hon arbetade i efteråt, tillämpades ett didaktiskt tillvägagångssätt som utgick från att man nästan låtsades som om eleverna inte hade några andra språk än engelska. All undervisning var på engelska och inga andra språkliga resurser räknades.

Som modersmålslärare i engelska i Sverige fick hon ett annat perspektiv på språkanvändning. Och när hon fick egna barn ville hon att de skulle använda och utveckla båda sina språk i skolan. Så man kan säga att det är både professionella och personliga erfarenheter som fått igång hennes intresse för modersmålsämnet.

Hon var intresserad av att se vilka möjligheter och utmaningar att utveckla flerspråkiga litteraciteter det fanns i de tre studerade miljöerna. Vad är det som hjälper eller hindrar eleverna att lära sig att läsa, skriva och uttrycka sig på fler än ett språk? Hon menar att det egentligen är ganska självklart att om det finns en möjlighet att använda alla språk man kan, så ökar möjligheten att utveckla litteracitet i dessa språk.

I studien kunde hon se att det som kallas för transspråkande (eller translanguaging) skedde i alla miljöer som hon besökte, särskilt i studiehandledningen på modersmål. Det visar hur barn och lärare använder sig av olika språk för att förstå ämnesmaterial på svenska. Teorierna kring transspråkande är fortfarande under utveckling, men i studien framstod det som ett normaliserat sätt att kommunicera och lära sig.

Ett annat intressant resultat handlar om språkideologier eller attityder mot språk och flerspråkighet. På platser där man i policysammanhang är positiv till att utveckla litteracitet i flera språk, där ökar också möjligheterna för utveckling av litteracitet i dessa språk. Exempelvis skyddas modersmålsämnet och studiehandledning på modersmål av lagar i Sverige. Men det finns inte tillräckligt många studiehandledare i dagsläget och det finns många implementeringsproblem med modersmålsämnet. De här problemen representerar utmaningar för utvecklingen av flerspråkig litteracitet i Sverige.

Något som överraskade henne var att eleverna i studien ibland hade svårt att identifiera vilket språk som var deras modersmål. Eleverna har med sig kunskaper i fler är ett språk och de använder dessa språk i olika sammanhang dagligen, så språken flyter in i varandra. Hon tycker också att det var förvånande att se modersmålslärarnas stora engagemang i sitt ämne trots de svåra arbetsvillkor de har i både Sverige och Australien. I Australien jobbar de gratis och i Sverige undervisar de ofta i väldigt många skolor.

Anne Reath Warren anser att det är viktigt att alla lärare blir medvetna om transspråkandets möjligheter. Länge har det ansetts fult att blanda språk, och det har även ansetts fel att använda flera språk än svenska i ämnesundervisningen i Sverige. Men vi behöver lära oss mer om fenomenet transspråkande. Om vi vågar testa det i större utsträckning är förhoppningen att det kan gagna kunskapsutvecklingen och språkutvecklingen för flerspråkiga elever.

Källa: Åsa Larsson, Skolporten

Anna-Maija

Nihad Bunar: ”Hur skall vi göra?” – om migration och utbildning

konf3En av keynoteföreläsarna på Vetenskapsrådets resultatdialog (21-22/11 2016) var Nihad Bunar, Stockholms universitet, känd bland annat för sin bok Nyanlända och lärande. Titeln på hans föreläsning var ”Hur skall vi göra?” – migration, utbildning och utbildningsforskningens ansvar.

Bunar talade om strukturellt missgynnade områden och deras skolor och beskrev en utveckling från lokalsamhällets stolthet till skolor med dåligt rykte som tappar framför allt studiemotiverade elever. Oavsett möjliga anledningar till utvecklingen är det viktigt att uppmärksamma alla barns situation. Just detta var en av Bunars argument: att betrakta alla barn som barn – vilket inte är fallet nu enligt honom. De lagar, regler och bestämmelser som gäller för ”barn” tycks inte alltid gälla för barn som befinner sig i en process av pågående migration.

Resultaten från en studie som undersökt nyanlända barns situation ur barnens perspektiv visar att de ser tydliga livschanser i Sverige men att de behöver hjälp och stöd, såväl pedagogiskt som socialt. De har ett stort behov av att ”vara normala” och av att få uppmuntran och bekräftelse på att de utvecklas. Studien visar också att barnen har mycket vilja och ambition och att det är betydelsefullt för dem att snabbt lära sig svenska.

Tillbaka till frågan i rubriken: Hur ska vi göra? Bunars poäng med frågan var att vi ju inte kan förändra det de nyanlända barnen varit med om eller vilka deras föräldrar är. Det vi kan förändra är vad vi gör i vårt arbete med de nyanlända eleverna. Bunar talade om spaces of inclusion och spaces of empowerment. Det är dock viktigt att inkluderingen är stödbaserad och sker med medvetenhet om elevernas tidigare och nuvarande erfarenheter. Empowerment handlar bland annat om att erkänna barnet som en kompetent aktör i sitt eget liv. Bunar betonade vikten av att elevens första språk används som en resurs i lärandet. Hur studiehandledningen organiseras och utnyttjas är också en väsentlig fråga. Man kan också ställa frågan vilka pedagogiska principer studiehandledningen bygger på – finns det någon forskning om detta?

Anna-Maija