Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Digitalt lärande

”Nya sätt att lära i digitala lärmiljöer”

Susanne KjällanderSthlmisit har träffat forskaren Susanne Kjällander, en av talarna på Skolforum, som arrangerades under vecka 44. För henne är det digitala lärandet inte någon guldkant på skolarbetet , utan ett helt nytt kunskapsområde.

Susanne Kjällander är fil.dr på avdelningen för förskoledidaktik på barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och har forskat på elevers lärande med hjälp av datorer.

När vi träffas har hon just varit på seminarium hos Vinnova där man nyligen satsat 14 miljoner kronor på forskning som bidrar till it och innovationer för skolan. Veckan innan dess var hon på halvdagsseminarium på Skolverket för att tala om 1:1-satsningars effekt på lärande. Hon ser positivt på det stora intresset för it-frågor för förskolan och skolan, då det är många frågor som hon tror att man behöver diskutera. Men hon vill inte bli betraktad som en onyanserad förespråkare för it i förskola och skola.

– Nej, jag ser mig nästan som en av de mer kritiska rösterna. Jag tror att det är viktigt att sätta it i det digitala lärandets kontext. Det är också viktigt att föra en medveten diskussion kring pedagogernas roll. På nittiotalet bar många på en oro om att it skulle göra så att läraren inte skulle behövas. Idag vet man att pedagogen spelar en nyckelroll för att nå framgång i 1:1-satsningar.

Susanne Kjällander berättar att hon började forska samtidigt som hon studerade vid lärarhögskolan. Det var under en tid då internet var helt nytt i skolan. Kunskapen om hur barns lärande förändras när de arbetar med digitala lärresurser var begränsad.

I sin avhandling kom hon fram till att en betydande del av elevers lärande blir osynligt i den digitala lärmiljön. Behovet av att kunna förstå, hantera och använda ny teknik för med sig nya kunskaper och nya möjligheter att uttrycka sig. Men bedömningsprocesserna utgår fortfarande från traditionella idéer om vad vi behöver lära oss.

– Eleverna lär sig och visar allt oftare sina kunskaper i uttryckssätt som bilder, layout, ljud och animeringar snarare än i skrivna texter. De lägger ner en massa tid på att få designen att spegla det de skriver. Eftersom skolan ofta fokuserar på text så värderas inte den här typen av kunskap, vilket gör att en stor del av elevernas lärande förbises.

När nya läroplanen för förskolan respektive den för skolan kom var det många pedagoger som jublade. Men där står det inget om digitalt lärande, något hon tror kommer bli nödvändigt. I ett projekt som gick under namnet ”Appknapp” har Susanne Kjällander även studerat digitala lärmiljöer i förskolan för att ta reda på hur läsplattorna används där.

– I de förskolor jag studerade använde pedagogerna plattorna till att söka information och dokumentera verksamheten i bild och film. Barnen lekte med appar som de vuxna valt ut och laddat ner. Ju mer förskollärarna kunde, desto mer lämnade de över plattorna till barnen. Men de lät aldrig barnen leka ensamma med plattorna, säger Susanne Kjällander.

Hon upptäckte också att plattorna främjade samarbetet mellan barnen. En treåring kunde exempelvis göra film tillsammans med en ettåring om en dag i ett gosedjurs liv. Ofta hittade barnen på egna lekar eller användningsområden med plattan.

– En stor fördel som jag kan se med digitala verktyg i förskolan är att barnens kreativitet lyfts fram. De får vara medverkande på ett helt nytt sätt. De kan till exempel med hjälp av filmens språk berätta en berättelse, även om de inte har lärt sig skriva eller tala ännu.

Men Susanne Kjällander ser även en del fallgropar med digitala lärresurser. De vanligaste baksidorna handlar om pedagogernas bristande planeringstid, resurser och digitala kompetens.

– Idag drivs utvecklingen av it-användningen i skolan framför allt ett antal eldsjälar som provar och testar olika verktyg. Tyvärr är det på flera håll dålig samverkan pedagoger emellan för att hitta bra appar. Det skulle behövas arbetslag som kan samarbeta kring att värdera olika digitala lärresurser, säger Susanne Kjällander.

I skolan ser det annorlunda ut. I hennes senaste bok En dator per elev tar hon upp hur elever lär sig när de har var sin dator i klassrummet. Hennes forskning visar också att den pedagogiska dokumentationen påverkas på olika sätt när man använder läsplatta istället för en dator. När varje elev har en dator har pedagogen en helt annan roll och får ibland svårt för att kunna möta eleven med stöd i bedömningskriterier.

– För pedagogerna finns det idag inget stöd i styrdokumenten för hur de ska möta upp bedömningen i det digitala skapandet. Det gör att många kunskaper som eleverna tillskansar sig i det digitala lärandet inte bedöms idag.

I framtiden tror Susanne Kjällander att det kommer bli viktigt att kunna hantera kommunikation med bild, ljud och video. Hon har också sett att det finns initiativ som vill ta in det digitala lärandet i kriterier och kunskapskrav.

– Den här typen av kunskaper betraktas fortfarande lite som en guldkant på skolarbetet, istället för att man ser det som faktiska kunskaper som värderas högt i arbetslivet idag. 

 

FAKTA: Susanne Kjällander

Namn: Susanne Mary Kjällander

Ålder: 38

Familj: Maken Fredrik och barnen, Maximus och Daisy.

Utbildning: Grundskollärarexamen-00, magisterexamen-02, doktorsexamen-11

Jobbar som: Universitetslärare, forskare, föreläsare och författare.

Senaste publicering: ”Preeschooler’s creative transformation of didactic design”, Designs for Learning, Vol. 7. Nr. 1, Kjällander & Moinian, (2014) Available at: www.designsforlearning.nu

 

Framtiden för digitala lärmiljöer

IMG_2934

I veckan har IKT-enheten här på utbildningsförvaltningen tillbringat två dagar i konferensrum för att tillsammans sätta upp mål för arbetet med it i skolutvecklingen. Med utgångspunkt i stadens vision för 2030 och it-programmet för 2013-2018 har vikten av förbättrade digitala miljöer och hur detta kan bidra till bättre lärande diskuterats.

Statens medieråd (2013) menar att tillgången till och förmågan att verka i it-miljöer är en viktig demokratifråga för vår tid. Medierådets rapporter menar att behovet av medie- och informationskunniga medborgare är växande och behöver grundas redan i skolåldern. I Sverige är vi världsledande med våra välutvecklade it-miljöer och vår billiga tillgång till informationsverktyg. Mot denna bakgrund ser jag goda förutsättningarna för att Stockholms stad ska lyckas nå målet för visionen om att bli en ledande kunskapsregion.

Under IKT-konferensen diskuterades även behovet av att utveckla digitalt lärande och it-kompetens tillsammans med stadens pedagoger. Forskare inom pedagogik vid Örebro universitet har visat att det finns utrymme för pedagoger och elever att förbättra sina förmågor och prestationer med hjälp av it i undervisningen. It-verktyg och multimedia, digitala inlämningsmappar och frågeforum är bara några exempel på hjälpmedel som kan vara en värdefull språngbräda mot nya arbetssätt i skolan om fler börja använda sig av dem.

Att lära sig använda och konsumera informationstekniken är emellertid bara en del av det digitala lärandet. Det pågår en livlig diskussion, såväl i media och bland skolmyndigheter och pedagoger, om vikten av att lära sig kritiskt granska digitala källor och informationens innehåll samt möjligheten att själv delta i skapandet och produktionen av material.

I utbildningsförvaltningens uppdrag ingår det att skapa förutsättningar för skolledare och pedagoger att underlätta lärandet i digitala lärmiljöer. Jag tror att det är viktigt att vi tillsammans fångar upp och hjälper till att dela med oss av de kunskaper och erfarenheter kring användningen av it i skolarbetet som redan finns i våra pedagogiska verksamheter idag.
Min förhoppning är att det stora arbete som utbildningsförvaltningen gör under hösten kring självskattning och handlingsplan för ökad it-kunnighet i Stockholms gymnasieskolor ska bidra till detta.

Ann Hellenius
Chef för Avdelningen för Utveckling och Samordning