Hur vet vi det vi vet om historia?

Fotografier, brev och ritningar i en hög

Vi ska ju inte bara servera eleverna en färdig historia. De ska ju också utveckla förståelse för hur källor kan användas för att skriva historia genom att ställa frågor till historiens kvarlevor. Så, hur vet vi det vi vet om historia? Källmaterialet i Stockholmskällan kan ju fungera som pusselbitar, eller som trådar i väven som bildar den större historiska bilden. Det finns som bekant inga ”bra” eller ”dåliga” källor – det beror på vilka frågor du vill att källmaterialet ska besvara.

Bäckahagens skola i Bandhagen bokade in ett besök från en av Stockholmskällans pedagoger, och fick jobba med att ställa frågor till olika källmaterial för att se vad de kan berätta för oss.

Eleverna delades in i smågrupper. Varje grupp fick ett källmaterial – ett foto, en inköpslista, en matsedel på svårläslig 1600-talssvenska, några brev från 10-åringar för 100 år sedan och några målningar. Sedan några enkla frågor:

  • Vad är det för källmaterial?
  • Vad står det, eller vad ser du på bilden?
  • Vad kan källmaterialet berätta för oss?

Om du har en inköpslista med svårläst skrivstil framför dig, helt ryckt ur sitt sammanhang, är det svårt att dra så mycket slutsatser om historien. Varje grupp fick därför veta lite mer om sitt material:

  • hur gammalt det är
  • vem som gjort det

Inköpslistan hade en gång legat i ett kuvert, där det stod ”Min första kryddbodsrekvisition”. Vad är en kryddbod? Vad är en rekvisition? När vi redde ut de båda sakerna blev det lättare att också försöka tyda vad som stod på listan. ”Hafregryn” och mannagryn kände eleverna igen, men vad är ”Sagogryn”? Och ”Macaroni”?

När eleverna slitit en stund med originalkällan fick de också den renskrivna texten – på ena sidan med originalstavningen från sekelskiftet 1900 och på andra sidan med modern stavning. Nu blev uppgiften för eleverna att fundera över

  • Varför har källmaterialet kommit till, och varför har det sparats?
  • Vad texten eller bilden kan berätta om sin egen tid – dåtiden?

Skrivstil på gulnat papper

Vad berättar egentligen en 120 år gammal inköpslista? Kan vi till exempel vara säkra på att alla människor i Stockholm åt de här sakerna? Nej, det kan vi inte säga, inte utifrån bara ett enda källmaterial. Vi vet ju inte om de här ingredienserna var billiga så att alla hade råd med dem, till exempel. Men om vi istället skulle fråga vårt källmaterial: Fanns det makaroner i Sverige för 120 år sedan? Då skulle inköpslistan svara ”Ja”. Men uppenbarligen var makaronerna så pass nya att de inte hade hunnit få sitt försvenskade namn ännu.

En del av grupperna hade fått källmaterial som kompletterade varandra. När de fick lägga ihop sina källor blev det lättare att dra lite säkrare slutsatser om historien. Och tillsammans i klassrummet kunde vi ställa oss frågan:

  • Vad är det vi inte får veta?
  • Vilken information saknar vi fortfarande?

Ett enda källmaterial kan ge oss vissa svar, men det kan också peka ut luckor som andra källmaterial måste hjälpa oss att fylla. Det är ett sätt att arbeta med läroplanens formulering ”kritiskt granska, tolka och värdera källor som grund för att skapa historisk kunskap”. Den här lektionen finns snart i Stockholmskällans lektionsbank!

/Martin, Stockholmskällans redaktion

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.