Visar alla blogginlägg från: oktober 2019

De nationella minoriteterna i Stockholm

Nationella minoriteter på Stockholmskällan. Bild på Torkel Tomasson Stemp 1912.

Nationella minoriteter i Stockholmskällan

Sverige har fem nationella minoriteter: samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Samiska, jiddisch, romani, finska och meänkieli är nationella minoritetsspråk. Samer har därutöver också ställning som urfolk i det vi idag kallar Sverige. Stockholms stad har status som förvaltningsområde och har därmed tagit på sig ett utökat ansvar för att de nationella minoriteterna och gruppernas möjligheter att leva, bevara och utveckla sina kulturer. På Stockholmskällan har vi nu samlat en träfflista på 71 källmaterial och litteraturtips om våra nationella minoriteters historia i Stockholm.

Samer har bott i den här delen av världen längre än någon annan. Finland var under många hundra år en del av det svenska riket och finska har naturligtvis talats på båda sidor om Bottenhavet, åtminstone sedan dess. 1512 gjorde Stockholmare en första anteckning om romer, vilket säger oss att den gruppen har minst 507 års historia här i staden. Judar har levt i Sverige under många hundra år, men sedan 1779 också med rätten att utöva sin religion. Stockholm har varit huvudstad för tornedalingar och alla andra svenska medborgare genom århundraden. Att Stockholm är huvudstad har naturligtvis bidragit till att människor genom historien haft eller gjort sig anledningar att komma just hit – tillfälligt eller permanent.

Stockholms historia är Sveriges historia, och Sveriges historia är inte minst dess minoriteters. I museernas och arkivens samlingar finns både källmaterial som grupperna själva producerat, och material som majoritetssamhället framställt som rör dem. Det historiska källmaterialet blottar ett samhälle där olika villkor gäller för olika grupper i samhället, och där ord som vi idag inte tar i vår mun var vardagsspråk. Det är ofta farligt att döma historien efter nutida måttstockar men historien kan fungera som en tacksam bakgrund för att ge perspektiv och fundera över vår egen tid och det samhälle vi lever i. Våra nutida värderingar kan hisna och förskräckas över språkbruk, särskillnad och villkor som är otänkbara idag.

Häxprocesserna har kommit till Stockholmskällan!

Teckning av Katarina kyrka med tinnar och torn, och människor i förgrunden Katarina kyrka på Södermalm, området där häxprocesserna utspelade sig 1676-1677. Erik Dahlberg, Suecua Antiqua et hodierna, Kungliga biblioteket

Nu får häxprocesserna större plats på Stockholmskällan! Sedan tidigare har det funnits historiskt källmaterial om de här händelserna på sajten, men nu finns det också en temaartikel. Där kan du som är pedagog hämta kunskap och inspiration, och kanske låta barnen läsa utdrag ur de historiska originaltexterna. Kerstin Eriksdotter var till exempel 8 år gammal när hon vittnade mot Anna Månsdotter, en av de nio kvinnor som dömdes till döden för häxeri:

I natt woro en stoor hoop med, seer fult (med) barn wid bordet sittia, men hon inthet. Anna Månsdotter ligger hoos den fuhle under bordet, klappar och kysser honom, och dantzar där. ”

Tryckt text på gulnat papper.

Artiklarna på Stockholmskällan försöker ställa källmaterialet i centrum – som läsare ska du alltid ha nära till originalkällan. Artikeln försöker också bygga ett sammanhang kring källan, till exempel genom att berätta om bakgrund och händelser som hänger ihop med det som beskrivs i källmaterialet.

Handskrivna texter från 1600- och 1700-tal är ofta mycket svårlästa, men i början av 1800-talet trycktes protokollen från vittnesförhören och utredningarna under 1670-talets häxprocesser i Katarina. Den stora trolldomskommissionen satte senare stopp för den våg av anklagelser och dödsdomar som svepte genom många delar av Sverige vid den tiden.

I många av fallen var det barn som var nyckelvittnen. De berättade om hur de tvingats flyga till Blåkulla på kvastskaft och laga mat åt djävulen. Några av barnen blev tongivande, och anklagade flera kvinnor för häxeri och pekade ut andra barn som också blivit bortförda. Det hela blev helt enkelt en häxjakt med dagens ord, där den som inte stämde in i anklagelserna själv riskerade att bli förföljd som vittnet Annika Thomsdotter sade:

att det är nu sådan tijdh, den som icke säger sig föras, så blifwer han förfölgd.”

Här finns det paralleller att dra till nutiden. Säg den som inte själv har erfarenhet av att dras med eller bli utsatt för grupptryck.

/Martin, Stockholmskällans redaktion