Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
historiska källor

De nationella minoriteterna i Stockholm

Nationella minoriteter på Stockholmskällan. Bild på Torkel Tomasson Stemp 1912.

Nationella minoriteter i Stockholmskällan

Sverige har fem nationella minoriteter: samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Samiska, jiddisch, romani, finska och meänkieli är nationella minoritetsspråk. Samer har därutöver också ställning som urfolk i det vi idag kallar Sverige. Stockholms stad har status som förvaltningsområde och har därmed tagit på sig ett utökat ansvar för att de nationella minoriteterna och gruppernas möjligheter att leva, bevara och utveckla sina kulturer. På Stockholmskällan har vi nu samlat en träfflista på 71 källmaterial och litteraturtips om våra nationella minoriteters historia i Stockholm.

Samer har bott i den här delen av världen längre än någon annan. Finland var under många hundra år en del av det svenska riket och finska har naturligtvis talats på båda sidor om Bottenhavet, åtminstone sedan dess. 1512 gjorde Stockholmare en första anteckning om romer, vilket säger oss att den gruppen har minst 507 års historia här i staden. Judar har levt i Sverige under många hundra år, men sedan 1779 också med rätten att utöva sin religion. Stockholm har varit huvudstad för tornedalingar och alla andra svenska medborgare genom århundraden. Att Stockholm är huvudstad har naturligtvis bidragit till att människor genom historien haft eller gjort sig anledningar att komma just hit – tillfälligt eller permanent.

Stockholms historia är Sveriges historia, och Sveriges historia är inte minst dess minoriteters. I museernas och arkivens samlingar finns både källmaterial som grupperna själva producerat, och material som majoritetssamhället framställt som rör dem. Det historiska källmaterialet blottar ett samhälle där olika villkor gäller för olika grupper i samhället, och där ord som vi idag inte tar i vår mun var vardagsspråk. Det är ofta farligt att döma historien efter nutida måttstockar men historien kan fungera som en tacksam bakgrund för att ge perspektiv och fundera över vår egen tid och det samhälle vi lever i. Våra nutida värderingar kan hisna och förskräckas över språkbruk, särskillnad och villkor som är otänkbara idag.

Inspirationskväll med Stockholmskällan och Medeltidsmuseet 27/3

Inbjudnan till inspirationskväll för lärare med Stockholmskällan och Medeltidsmuseet

Hur vet vi det vi vet om historia?

Och hur kan jag använda historiskt källmaterial och utgrävningen av Slussen för att jobba med historiebruk och källkritik med mina elever?

Hur kan vi veta hur Birger jarl såg ut? Vems historia berättar vi när vi väljer ut historia att presentera i en utställning? Finns det bra och dåliga källor och varför ligger stormaktstiden på Östermalm?

Välkommen på inspirationskväll på Medeltidsmuseet, onsdag den 27 mars, kl. 16.30-18.30.

Vi startar med macka och mingel och kl. 17.00 drar presentationer och workshop igång.

  • Stockholmskällan presenterar sitt nya klassrumserbjudande och hur du kan använda källmaterial från stockholmskällan.se för att jobba med källkritik och historiebruk med eleverna.
  • Medeltidsmuseet ger tips på hur du kan använda museet som en resurs i undervisningen, och ger en förhandskik bakom kulisserna på den nya utställningen om utgrävningarna vid Slussen som öppnar senare i år. Närkontakt med fynden utlovas!
  • Anmäl dig senast måndag 25 mars.

Målgrupp: Lärare och skolbibliotekarier åk 4-9. Du som undervisar i övriga årskurser är förstås också välkommen!
Kostnad: Inspirationskvällen är gratis, men om du uteblir eller meddelar förhinder senare än 25/3 fakturerar vi skolan 350 kronor.
Frågor: Kontakta martin.nyblom@stockholm.se, Stockholmskällan

Stockholmskällan är Stockholms kulturarv på webben. Sök fotografier, konst, artiklar, kartor, arkivhandlingar och andra källor som berättar om stadens historia.
Medeltidsmuseet är det underjordiska museet som skildrar stadens uppkomst och den lilla människan i den stora staden.

Andréexpeditionen 1897 – nu i Stockholmskällan

Sommaren 1897 reser tre herrar från Stockholm mot Nordpolen. Deras mål är att ta sig över Arktis med en vätgasballong. Men något går snett och de når aldrig fram. Först 33 år senare hittas expeditionsdeltagarnas döda kroppar på Vitön, mitt ute i Ishavet.

Andrées polarexpedition var ett försök av den 42-årige upptäcksresanden och ingenjören Salomon August Andrée att resa över Arktis med vätgasballongen Örnen. Deltagarna i expeditionen var, förutom Andrée själv, Knut Frænkel, 27 år, och Nils Strindberg, 24 år. De hade träffat varandra i Stockholm och det var därifrån de förberedde expeditionen. Deras mål var att bli de första som når den outforskade Nordpolen. Både Alfred Nobel och kung Oscar II stödde det ambitiösa projektet.

Medlemmar av expeditionen ombord på en båt Medlemmar i Andréexpeditionen på väg till Spetsbergen ombord på M/S Svensksund 1897

Expeditionen ger sig av

Den 11 juli 1897 ger sig Andrée, Strindberg och Frænkel i väg i vätgasballongen Örnen från Danskön i Svalbard. Ballongen är specialkonstruerad av Andrée själv, men har aldrig testats innan avfärden

 ”…god fart åt ost 10 grader syd. Allt väl ombord. Detta är tredje dufposten. Andrée

Så står det i en duvpost som skickades av Salomon August Andrée 1897. Brevet skickades med en duva från vätgasballongen två dagar efter avfärden från Danskön i Svalbard. Duvan sköts ner några dagar efter avfärden av en skeppare på ett fångstfartyg.

Efter några dagar kraschar ballongen mitt ute på polarisen. Expeditionsmedlemmarna får därefter fortsätta till fots. Männen vandrar i tre månader över isen för att försöka nå fast mark. Den 5 oktober 1897 hittar de till slut till Vitön, en avlägsen ö i Svalbard. Med sig har de kläder, mat och vapen. Men vad som händer sen vet ingen.

Det kommer dröja 33 år innan lägret upptäcks av en slump 1930. I lägret återfinns männens döda kroppar, dagböcker och rester av mat, kläder och packning.

Kvarleor på Vitön 1930 Andréexpeditionens läger hittas på Vitön 1930.

Expeditionens öde skapade stor uppmärksamhet

Upptäckten skapade stor sensation i Sverige och de döda männen betraktades som försvunna hjältar och expeditionen som ett spännande äventyr. Männens kvarlevor fördes tillbaka till Stockholm. Där hölls en stor offentlig begravning för de tre nordpolsfararna under högtidliga former.

Andréexpeditionen har kommit att bli Sveriges mest berömda polarexpedition och det har skrivits många böcker om händelsen. Det har också funnits många olika teorier om vad som egentligen hände med männen och varför de dog. Dödsorsaken är en gåta som vi än idag fortfarande inte säkert vet svaret på.

Läs om Andréexpeditionen i Stockholmskällan. 

Hitta mer källmaterial om Andréexpeditionen i Stockholmskällan.