Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
litteraturhistoria

Svenska och biologi – modernismen

Hej!

Som lärare med den udda ämneskombinationen svenska och biologi finns det få saker (i jobbet) som gör mig så lycklig som när jag kan gifta ihop de ämnena på ett bra sätt. Eftersom jag bara undervisar elever på naturprogrammet är det väldigt roligt att plocka in naturvetenskap i svenskan. När man kommer till modernismens giganter: På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust och Odysseus av James Joyce så är ju de verken till stor del baserade på hur hjärnan fungerar. Följande länkar beskriver det, och kan vara roliga att arbeta med tillsammans med eleverna. Det är också en länk som handlar om hur bra det är för hjärnan att läsa avancerad litteratur.

http://fof.se/tidning/2014/6/artikel/darfor-kan-du-resa-i-tiden-med-nasan

http://hjarnan.ifokus.se/articles/580136888e0e7414210022ba-om-hjarnans-inre-brus

http://gamla.vastranyland.fi/kultur/2013-10-04/508376/proust-och-joyce-bra-hjarnan

/Elin

Antiken och sexstrejk

Hej!

Jag drar till med ett till tips om antiken när jag ändå är inne på ämnet. Det blir ett kort tips den här gången, ett litteraturtips: Lysistrate av Aristofanes. Även de mest uttråkade elevers intresse bör kunna väckas av något så kul som en sexstrejk. Ämnet kan förstås behandlas från ett flertal olika infallsvinklar. Skulle en sådan strejk kunna fungera idag?

/Elin

Antikens människoideal

Hej!

Här kommer en rolig och intressant övning helt ogenerat stulen från Den levande litteraturen av Ulf Jansson (Liber, 2002). Den går ut på att diskutera människans sanna natur. Under antiken fanns två diametralt olika syn på människan och för henne eftersträvansvärda ideal. Förebilderna var två gudar: Apollon och Dionysus. Apollon stod för måttfullhet och dygdighet. Man ska inte förhäva sig och tro att man är mer än en simpel människa som styrs av gudarna och ödet. Man får inte utveckla hybris. Detta var ett ideal för de bildade grekerna. Bland de breda folklagren frodades istället ett dyrkande av vinguden Dionysus. Han var allt Apollon inte var: tygellös, måttlös och extatisk. Jag har haft som uppgift att eleverna får sätta sig in i de två idealen och diskutera vilket som målar upp den sannaste bilden av människan: är hon en Apollon, en Dionysus, båda delarna eller ingetdera? Uppgiften går att genomföra såväl skriftligt som muntligt, beroende på vad som passar bäst för stunden och i gruppen. Man kan ju också dra paralleller till andra religioner och kulter. Dionysus var fruktbarhetens och naturkrafternas gud, vilket går att jämföra med vår nordiska dyrkan av Frej och Freja.

/Elin