Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
litteraturhistoria

Argumentera i litteraturhistorien

Hej!

Här kommer några korta tips mitt i all rättning. I kursen Svenska 2 ingår som bekant att man ska argumentera, muntligt eller skriftligt. Detta kan ju med fördel kopplas ihop med litteraturhistorien, eftersom den också ska avhandlas under kursen. Här är några tips på ämnen för argumentation:

– Därför är upplysningens ideal bättre än romantikens (eller tvärtom).

– Därför bör författare xx/verket xx ingå i svensk kanon (eller inte).

– Därför bör Frankensteins monster dömas för sina handlingar (eller inte).

– Därför är författare xx/verket xx typisk/typiskt för epoken xx.

/Elin

Att undervisa om litteraturhistoria

Hej!

Av tradition brukar många lägga upp sin undervisning i litteraturhistoria från A till Ö. Det vill säga börja någonstans vid antiken och sedan gå igenom epok för epok fram till nutiden. Det skapar ofta tidspress, för det är ett ganska omfattande material som ska hinnas med om man arbetar på det sättet. För min del brukar det resultera i att jag bara skummar på ytan. Ett annat sätt att arbeta är att de inledande veckorna göra en översikt över alla epoker, och sedan jobba med tematiska studier där man gör olika nedslag och jämförelser på olika ställen under kursens gång. Det tänkte jag utforska i år, men hamnade då olyckligtvis i en situation där jag skulle dela kursen med en kollega. Vi har också en hel del gemensamma examinationer på vår skola, och i år hade vi lagt upp den gemensamma planeringen så att vi på höstterminen både hade ett moment i grammatik och ett i språksituationen i Norden, vilket gjorde att jag aldrig kom igång med litteraturhistorien efter den inledande översikten. Men jag tror fortfarande på idén, och ska pröva den nästa gång jag får en möjlighet att undervisa Svenska 2. Längst bak i Den levande litteraturen av Ulf Jansson finns det förslag på teman och texter man kan använda, men man kan ju även själv ta fram ett tema som till exempel ”förbjuden kärlek” och sedan arbeta med texter som ”Tristan och Isolde”, ”Romeo och Julia” och något modernt verk på det. Jag tror att detta blir mycket roligare och mer lärorikt för eleverna.

/Elin

Trägudars land och Vikingen

Hej!

Den grupp jag nu undervisar i Svenska 2 har fått läsa Trägudars land för att komma åt den delen av kunskapskraven som handlar om att kunna koppla ett verk till samtida idéströmningar har jag utgått från att Jan Fridegård lär ha sagt att han ”växt upp som trälars arvinge”. Jag berättade att Fridegårds föräldrar var statare och nämnde den så kallade statarskolan. Sedan fick eleverna läsa en utförlig artikel från Populär Historia som handlar om statare.

Vi läste också tillsammans Erik Gustaf Geijers dikt ”Vikingen” och diskuterade vilka bilder av vikingar de båda verken presenterar. De har sedan fått i uppgift att skriva en argumenterande text med en tes som berör förhållandet mellan den ena eller båda texterna och dess samtid. De måste använda två till tre källor.

Utöver romanen och dikten är de källor de kan välja mellan kursboken (Den levande litteraturen av Ulf Jansson), artikeln om statare och en text från Historiska museets hemsida, som handlar om vikingarnas liv. Tesen kan t.ex. vara ”Därför är Geijers dikt ”Vikingen” typisk för sin samtid” eller ”Därför är det rimligt att Fridegård har kallat sig själv ‘trälars arvinge'”.

Det ska bli intressant att se hur utfallet blir, men jag tror att det kan bli bra.

/Elin

Svenska och biologi – modernismen

Hej!

Som lärare med den udda ämneskombinationen svenska och biologi finns det få saker (i jobbet) som gör mig så lycklig som när jag kan gifta ihop de ämnena på ett bra sätt. Eftersom jag bara undervisar elever på naturprogrammet är det väldigt roligt att plocka in naturvetenskap i svenskan. När man kommer till modernismens giganter: På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust och Odysseus av James Joyce så är ju de verken till stor del baserade på hur hjärnan fungerar. Följande länkar beskriver det, och kan vara roliga att arbeta med tillsammans med eleverna. Det är också en länk som handlar om hur bra det är för hjärnan att läsa avancerad litteratur.

http://fof.se/tidning/2014/6/artikel/darfor-kan-du-resa-i-tiden-med-nasan

http://hjarnan.ifokus.se/articles/580136888e0e7414210022ba-om-hjarnans-inre-brus

http://gamla.vastranyland.fi/kultur/2013-10-04/508376/proust-och-joyce-bra-hjarnan

/Elin

Antiken och sexstrejk

Hej!

Jag drar till med ett till tips om antiken när jag ändå är inne på ämnet. Det blir ett kort tips den här gången, ett litteraturtips: Lysistrate av Aristofanes. Även de mest uttråkade elevers intresse bör kunna väckas av något så kul som en sexstrejk. Ämnet kan förstås behandlas från ett flertal olika infallsvinklar. Skulle en sådan strejk kunna fungera idag?

/Elin

Antikens människoideal

Hej!

Här kommer en rolig och intressant övning helt ogenerat stulen från Den levande litteraturen av Ulf Jansson (Liber, 2002). Den går ut på att diskutera människans sanna natur. Under antiken fanns två diametralt olika syn på människan och för henne eftersträvansvärda ideal. Förebilderna var två gudar: Apollon och Dionysus. Apollon stod för måttfullhet och dygdighet. Man ska inte förhäva sig och tro att man är mer än en simpel människa som styrs av gudarna och ödet. Man får inte utveckla hybris. Detta var ett ideal för de bildade grekerna. Bland de breda folklagren frodades istället ett dyrkande av vinguden Dionysus. Han var allt Apollon inte var: tygellös, måttlös och extatisk. Jag har haft som uppgift att eleverna får sätta sig in i de två idealen och diskutera vilket som målar upp den sannaste bilden av människan: är hon en Apollon, en Dionysus, båda delarna eller ingetdera? Uppgiften går att genomföra såväl skriftligt som muntligt, beroende på vad som passar bäst för stunden och i gruppen. Man kan ju också dra paralleller till andra religioner och kulter. Dionysus var fruktbarhetens och naturkrafternas gud, vilket går att jämföra med vår nordiska dyrkan av Frej och Freja.

/Elin