Visar alla blogginlägg från: april 2013

Du och Dewey

Av Einar Spetz

Sedan något år klassificerarar KB med Dewey decimalklassifikation,  även kallat DDK. Man kan inte påstå att DDK har tagit bibliotekssverige med storm. Av kommunbiblioteken rapporteras endast två ha börjat bryta ny mark: Lidingö och Sigtuna. De större stadsbiblioteken bidar sin tid. På Bibliotekskonferensen i Stockholm härförleden vittnade Anne Edeborg från Sigtunabiblioteken om övergången. I Sigtuna uppgavs att bibliotekschefen och personalen var positiv till DDK medan användarna inte verkade ha någon synpunkt alls.

Genom att föra DDK på tal med människor både inom och utom biblioteksprofessionen har jag insett, att få andra än jag för det första är intresserade av frågan, för det andra är begeistrade över övergången. Att jag själv förespråkar Dewey beror säkert på  – i den grad det kan vara intressant att veta – att jag är hyfsat skolad i DDK. Jag läste till bibliotekarie i Oslo och i första årskursen blev vi ordentligt drillade i Dewey av amanuensen Hans Eirik Aarek, Senare arbetade jag vid olika norska bibliotek vilka alla tillämpade DDK.

Min bänkgranne på konferensen såg saken annorlunda, nämligen ur användarnas synvinkel och menade att en övergång helt saknar relevans för gemene man. Dewey vs. SAB – ingen bryr sig. Sannolikt har han rätt. Allmänhetens ointresse för biblioteksklassifikation var också något som min lärare i klassifikation varnade för. Ute i samhället förstod man inte att värdesätta hantverket, något Aarek illustrerade genom att för oss studenter återge ett samtal från en större middag:

Aarek: Du vet böcker i ett bibliotek?
En herre: Jaa?
Aarek: De är indelade efter ämne.
En herre: Jaha?
Aarek: Jo, varje bok bär ett signum på ryggen. Det anger bokens förhållande till ämnet och därmed bokens placering i samlingen.
En herre: Är det någonting att undervisa i?

Jag kom aldrig på något argument som skulle rucka vid min bänkgrannes övertygelse. Det räcker inte med att Dewey är det mest använda systemet. Likafullt tror jag DDK helt kommer att erövra Sverige. Det krävs bara att en kritisk massa av svenska bibliotek bildas, så är vi där: Point of no return.

Länge fanns inte någon svensk DDK-tabell, vilket måste betraktas som ett problem. Denna brist föranledde Sigtuna att utgå från KB:s hyllistor, om jag förstod saken rätt? Dristigt tycker jag, som att navigera i skärgård utan sjökort. Nu är finns verktyget Svenska WebDewey. Dit får den intresserade ansöka om tillträde, men väl inloggad möts man av en logiskt uppbyggd och lättanvänd webbplats.

Sigtuna rapporterade att man hade klassificerat på systemets tiotalsnivå. Det är något jag inte alls förstår. DDK blir då ett trubbigt instrument, t.ex. klassas all litteratur om Europas historia i så fall på 940 utan vidare indelning. Lidingö uppgavs härvidlag gå grundligare till väga.

Jag vill kort kommentera några farhågor som konferensdeltagare gav uttryck för. Någon sa att Dewey är svårt. Verkligen? Att särskilda problem skulle tillstöta just i Sverige finns inget skäl att misstänka, så länge vi har hyfsade kunskaper om klassificering. Visualisering var en annan fråga. Oro: hur kommer det att se ut med Dewey? Den som har svårt att föreställa sig det, behöver inte åka längre än till ett grannland för att konstatera att  kaoset inte lär utbryta – det var en annan farhåga som vädrades.

Man får skynda sig att tillägga: en övergång till Dewey löser inte massor av problem. På samma sätt som SAB, sprider DDK ut ämnen som åtminstone associativt hör ihop över flera huvudklasser. Böcker om exempelvis hästar hamnar i antingen 590 eller 630-gruppen. Bot på detta kan rådas genom utbrytningar på tvärs av systemet.

Jag tycker det är en viktig poäng är att skilja mellan å ena sidan själva klassificeringen, å andra sidan mediearrangemanget, presentationen av samlingen. Det är två olika saker. Oberoende av system är det fortfarande du (och inte Melvil Dewey) som bestämmer hur samlingarna ska delas in och exponeras. Mitt råd är att sätta upp facklitteraturen efter DDK,  men att skapa utbrytningar så fort detta fungerar bättre än ren DDK.

Detta kräver att du gör processen kort med det i mitt tycke absurda svenska hyllbegreppet (dvs. att i förhållande till närmast föregående knubb ordna böcker alfabetiskt efter ordningsordet – utan hänsyn till ämnenas systematiska ordning). Du skall då till all lycka finna att böcker om samma ämne samlas jämte varandra.

Ett sista råd: klassificera gärna skönlitteraturen enligt DDK, men arrangera samlingen som du vill, alfabetiskt, efter genre, efter språk, form och så vidare. Det var allt. Läxa till i morgon: lär dig fältkoden för Deweyklassifikation: 082. Och skaffa inloggning till WebDewey.

Externa länkar

Deweybloggen

Ungas mediekonsumtion

Denna programpunkt på Bibliotekskonferensen 2013 var jag speciellt intresserad av, eftersom jag sitter i Biblioteksrådets utskott för Sociala medier på biblioteken och för att vi har uppdraget att omvärldsbevaka vad som är på väg ut och vad som är på väg in. Dags för Ungdomsbarometern att presentera ungdomars mediekonsumtion.

Vi får först en genomgång av hur ungdomar som grupp definieras och förutom åldern så finner jag fenomenet Defining moment mest intressant, det vill säga fysiska händelser i världen som påverkar en hel generation. Top 3 av dessa, enligt unga själva, är 9/11, Tsunamin och Obama. Vilka händelser i din uppväxt har påverkat dig och din generation?

Game identification är en egenskap som är mycket tydlig bland unga idag, de är generationen som behöver direkt och snabb feedback. Vi ser nog det alla i ungas val av litteratur, till exempel Hungergames. Böcker där det händer något aktivt och spännande på varje sida. Det finns även 2 ideal som ungdomar matas med och strävar efter. Det första är: Man ska unna sig saker och göra saker man tycker är roligt och kul. Det andra är: Man måste skärpa sig, unga lever efter att vara duktiga och att alla deras beslut måste vara bra och rätt. Dessa ideal går ofta inte ihop med ungdomen, och detta skapar en oerhörd stress. Lite som att god mat i ungdomen är oftast inte nyttig mat. Roliga saker i ungdomen är oftast inte de rätta sakerna som man bör göra.

Nu kommer några begrepp som är trendiga, som unga påverkas av:

DIY = Do it yourself

YOLO = You only live once

FOMO = Fear of missing out

WOM = Word of mouth

SOLOMO = Social local mobile

Som vi alla vet är alla ungdomar på Facebook, förutom 5 %, enligt Ungdomsbarometern.  Vilka är då anledningarna till att de är på Sociala medier? På första plats ligger Check-Ins, man vill visa var man befinner sig och en Check-In är då statusförhöjande om de befinner sig på ett högstatusställe. Andra anledningen är att visa andra hur lycklig man är i sina relationer till andra. Plats tre är statusar som innehåller någon sorts av humor. Plats fyra är shopping, och plats fem är bilder på hur snygg man är. Man kan se statusuppdateringar som deras egna sociala valuta. Och om man får över 40 ”likes” på ca 400 vänner på Facebook, anses detta som en bra statusuppdatering.

Hur uppfattar då unga sig själv? Hur påverkas unga av den bild vi vuxna i samhället ger dem? Om man frågar unga hur de uppfattar sig själva säger de Lata och Bortskämda. Ingen kan väl undgå Curling-debatten om dagens ungdomar. Men det är inget nytt, den äldre generationen har alltid talat nedvärderande om den samtida ungdomen.  Hur ser du på dagens unga? Se och bidra med ditt svar: http://answergarden.ch/view/52843

Undomsbarometern avslutar med att avslöja ungas egna tankar om 2013 och de trender som kommer genomsyra året. Håll i er, här kommer dem!

1, Hipsteråret – retro & vintage gäller

2, Instagram

3, iPhone5

4, Bildning – appar som Quizkampen och olika Nyheterskanaler

5, Chav – den brittiska träningsklädstrenden är här

6, Lillgammal

7, Mobilfria dag/vecka

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Ett högt pris

Svenska Akademien delade igår kväll (10 april) ut 2013 års nordiska pris till Sofi Oksanen. Jag spelade – givetvis – ingen aktiv roll själv i arrangemanget. Bevistade är ett ord som täcker alla aspekter av min närvaro i Börssalen. Jag skulle ha fotograferat prisvinnaren med tanke på Wikipedia, men efter sitt tacktal/föredrag med titeln Litteraturens kraft  – hur konsten kan förändra världen, försvann finskan pilsnabbt i riktning Akademiens inre räjonger.

Sofi Oksanen. CC-BY-SA 2.5 via Wikimedia Commons

 

Oksanen erhöll 350 000 kronor. I reda pengar är det nordiska priset den näst största av Akademiens utmärkelser. Ständige sekreteraren Peter Englund underströk att priset ibland kallas lilla Nobelpriset. Det instiftades för att i någon mån räta upp den slagsida som vållas av att ytterligt få nordiska författare numera – till skillnad från förr i tiden – kan komma ifråga för Nobelpriset i litteratur: även nordiska skalder skall belönas.

Jag minns baksidestexten på Umberto Ecos bok ‘Vad kostar ett mästerverk?’ Där citeras en recensent: ”Uppdukat till intellektuell festmåltid!” Det samma kunde sägas om gårdagens tilldragelse. Något kändes det som att fira den nordiska litteraturens födelsedag. Det hade fallit på relativt färske ledamoten Anders Olsson, Akademiens nuvarande direktör, att sammanfatta Oksanens litterära gärning, och vid sidan av lovprisningen omtalades hennes roman När duvorna försvann vilken utkommer på svenska i dagarna.

Anders Olsson förresten? Jo, jag minns honom som litteraturvetenskapliga institutionens gnistrande stjärnskott vid Stockholms universitet vid mitten av åttiotalet med välbesökta, öppna föreläsningar om ”Rrroman Jakobson” och ”Prrragskolan”. Redan då var Olssons oklanderlig i uttalet. Jag minns honom också som Horace Engdahls vapendragare i – om någon kan erinra sig den – Heideggerdebatten i Dagens Nyheter. Det gick hett till då, men rutröken är numera skingrad och dessa herrar befolkar akademien.

För att skvallra lite: den i Akademien ännu icke upptagna ledamoten Sara Danius uppenbarade sig i salen efter Oksanens tacktal. Ständigsekreteraren skyndade till med professor Bo Ralph i släptåg för att hälsa och ta Danius i hand. Uppenbarligen var det första gången Ralph och Danius träffades. Inval i akademien verkar således inte föregås av möten ansikte mot ansikte alla ledamöterna emellan.

Sofi Oksanens romaner (utgivningsår på svenska)

Stalins kossor, 2007
Baby Jane, 2007
Utrensning, 2010
När duvorna försvann, 2013

Av Einar Spetz

 

 

Ta ett steg ut ur biblioteksbubblan genom digital närvaro

Det är dag två på Bibliotekskonferensen 2013 och jag lyssnar uppmärksamt när Åke Nygren (@akenyg) talar om sociala mediers syfte, vem är sociala medier till för och vem riktar vi oss till när vi använder dem? Jag tar åt mig när Åke kallar oss som twittrar ”en sociala medier elit”. Jag twittrar för att jag behöver nätverka med andra kollegor och kanske är det ofta så att sociala medier är till för oss själva och det blir ofta så att vi nätverkar inom vår egen bransch. Detta stöds av Åkes egna undersökning bland Stockholms Stadsbiblioteks Facebook sida, där majoriteten av deras ”likes” är personalens egna.

Frågeställningarna Åke ställer sig är:

  • På vilket sätt och i vilka kanaler ska vi vara närvarande på?
  • För vem/vilken målgrupp ska vi vara där för?
  • Vilka effekter vill vi uppnå genom att vara på vissa sociala medier?

Så idag jobbar Åke Nygren med att ta fram strategier för att bryta sig loss och hitta andra externa parter för att synliggöra biblioteket i andra målgrupper. Han letar aktivt efter att definiera inflytelserika målgrupper och personer i sociala medier som kan jobba som ambassadörer för biblioteket i sina sociala medier kretsar. Han definierar att alla typer av personer behövs, tipsaren, länkaren, historieberättaren, engageraren, ambassadören etc. Ett framgångsrikt exempel är Bibblan Svarar på Twitter, där de uppsöker frågeställningar av sina följare och på detta sätt medvetandegör dem sig själva i andra kanaler.

Utvärdering är alltid svårt och att veta vilka effekter det har att vara ute på sociala medier. Han arbetar med att definiera en metod för dokumentation och utvärdering, en reflektionsplan som har en resultatbaserad styrning. En ”like” på Facebook är inte bra ett nummer, utan också ett tecken på att deras arbete skapar glädje, inspiration och kreativitet.

Han använder sig av LEANs modell: PLAN, DO, CHECK, ACT

 

Är du mer nyfiken, låna en bok! :)

 

 

 

Följa gärna projektet Ut ur bubblan (@uturbubblan) och Åke Nygren (@akenyg) och hans kollega Cissy Arvin (@cissyarvin).

//Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Men att synliggöra bibliotek kan också vara att tänka utanför boxen, han visar oss utomhus biblioteket i Årsta.

Uppsökande biblioteksverksamhet på Bibliotek Plattan

Foto: Per Johansson

 

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Vi känner alla läst bibliotekarien Jenny Lindhs frågespalt i Dagens nyheter (jag är ett stort fan!) och många av oss har varit på Bibliotek Plattan mitt i Stockholm och förundrats över hur mycket det biblioteket skiljer sig från många av de mer traditionella bibliotek vi är vana vid. Biblioteket Plattan kännetecknas av ett nytänk på flera olika områden och det var med spänning som jag fick möjlighet att lyssna till Jenny Lindh och Leo Lundberg som arbetar som bibliotekarier där.

SAB-systemet har frångåtts till förmån för en mer renodlad uppdelning i olika litterära genrer som skräck, kärlek osv. Det fungerar eftersom bibliotekets bestånd är tämligen begränsat i sin storlek och till stor del består av enkom skönlitteratur. Jenny och Leo berättade att den nya genreuppdelningen resulterat i många intressanta samtal bland såväl bibliotekspersonalen själva som med biblioteksbesökarna där samtal om varje boks bestämda och alternativa placeringar utifrån dess innehåll kommit till stånd och levandegjort samlingarna i dialogen dem emellan. Det känns spännande i en tid när vi skall lämna SAB och övergå till Dewey. Kommer det förenkla för någon? Vilka böcker ryms i samlingarna då? ”Vi köper in böcker vi gillar” säger Jenny, självklart. Av all den flod litteratur som sköljer över oss är det ett vettigt urvalskriterium så gott som något, men jag fick aldrig möjlighet att ställa frågor om användandegraden för bibliotekets bestånd.

Bibliotek Plattan skiljer sig från mängden. Målsättningen med verksamheten är att erbjuda allmänheten någonting som ingen annat bibliotek i Stockholm erbjuder medborgarna. Programutbudet skall därför vara nytänkande och kreativt och bibliotekarierna är inte rädda för att prova något nytt. Jag får en känsla av att det snarare triggar dem att tänja på gränser och skapa nya möjligheter för biblioteket att utvecklas i tiden. Det skall alltid hända någonting, och jag vet från egen erfarenhet att biblioteket kan upplevas som något av en marknadsplats eller tummelplats vid Sergels torg omgiven av en handel och kommers och ett rikt kulturutbud i en salig blandning.

Arbetssättet kännetecknas av pragmatism. Biblioteket kringgår stadens marknadsföringsavdelning (aja baja!) för att kommunicera bibliotekets information. Bibliotekarierna skapar egna event och använder sig av egna metoder för att nå ut med sitt budskap och väcka intresse för bibliotekets verksamhet. Inspiration har hämtats bland annat från Engelska bibliotek. Därifrån hämtade de grundregel nummer ett – fixa en bar – ett säkert sätt att få folk att komma på aktiviteter som anordnas. Alla gillar öl! Det är ett något oortodoxt grepp i svensk bibliotekskultur, men WTF, det kunde väl vara värt ett försök. När Bibliotek Plattan så anordnade en litteraturquiz på lokal utanför biblioteket där besökare fick möjlighet att kombinera litteratursamtal med dryckenskap resulterade det i en näst intill ”huliganstämning”. En något överförfriskad krets litteraturvänner var kanske inte alla gånger var helt överrens med bibliotekarierna om de rätta svaren i tävlingen men det var en uppsluppen stämning, skrattar Jenny och Leo. Fantastiskt kul och jag önskar att jag hade varit där! Quizen verkar hur som helst ha skapat ett engagemang hos många. Quizen är endast ett exempel som presenterades som är ett resultat av bibliotekets filosofi att man måste skapa utrymme för personalen att vara kreativ. De gav också exempel på mindre lyckade event som inte dragit någon publik men hur skulle de kunna veta att det inte fungerade om de inte hade försökt?

När det gäller bibliotekets uppsökande verksamhet är bibliotekarierna just det. Kreativa. De presenterade vidare idéer om hur biblioteket kan söka upp människor i samhället på nya platser, där de minst av allt anar det och mitt i det offentliga rummet. (Jag kommer att tänka på ”gerillabiblioteksverksamheten” i Huddinge kommun där man ställer upp små boksamlingar lite här och var på de mest oväntade platser.)  Leo ger exempel på hur de ibland kan ”lämna rummet och ändå vara ett bibliotek” och försök att närma sig allmänheten på restauranger.  Jag tänker att, ja, vad sägs om att bli avbruten mitt i en romantisk middag på en restaurang av en bibliotekarie som vänligt och sevice minded undrar om vederbörande behöver hjälp att öppna ett twitterkonto eller få förslag på senaste utgiven tjeckisk skönlitteratur? Inte det? Vad sägs om kopieringshjälp, snälla något måste du väl vilja ha hjälp med? Ditt sällskap då?

Det väcker en intressant tanke. Hur långt kan biblioteket gå i sin uppsökande verksamhet? Finns det några fredade zoner eller är det ett dystopiskt samhälle vi har att se fram emot när Bibliotek Plattans bibliotekarier har infiltrerat alla offentliga rum i en iver att frälsa massorna med kultur? Jag tror att det finns en gräns för hur långt man kan gå även om jag gläds med Jenny och Leos friska och medryckande försök att kultivera sin omgivning med sitt bibliotek i bakfickan.  ”Om man gör fasligt mycket grejer misslyckas man fascinerande ofta” kunde de båda bibliotekarierna konstatera och såg det som en självklarhet för att utveckling skulle kunna vara möjlig alls. Rädsla för att misslyckas får inte styra och det tycker jag är en god inställning till saker och ting. Tack Jenny och Leo, friskt vågat, hälften vunnet, heter det ju.

Per

 

”Det meröppna biblioteket”

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Kan ett gymnasiebibliotek vara obemannat? Biblioteket på Spånga gymnasium och Spånga grundskola är till viss del obemannat. Det fungerar ganska bra. Jag stänger inte biblioteket bara för att ta en kopp kaffe eller bevista ett kortare möte. Elever är instruerade och numera vana vid att själva låna och återlämna sina böcker och att ibland få klara sig på egen hand, men jag är medveten om att biblioteket kan vara upp- och nedvänt när jag kommer tillbaka från ett längre lektionspass eller ett möte om det varit öppet och obemannat under tiden. Eleverna är trots allt barn mellan 14-18 år. Det är en kalkylerad risk jag måste ta.

Men hur är det med folkbibliotek? Behöver de alltid vara bemannade?

Den första impulsen är att kategoriskt svara ja, folkbibliotek måste det, men när Barbro Roos, bibliotekschef i Kävlinge, berättar om satsningen på kommunens ”meröppna bibliotek”- ett försök att ge kommuninvånarna ökad tillgång till biblioteket digitalt såväl som i fysisk bemärkelse förstår jag att det inte alltid behöver vara det. Försöket i Kävlinge förgicks av omfattande diskussioner med flera olika inblandade parter inom kommunen – inte minst kommunens säkerhetsansvarige – för att kunna göra adekvata riskbedömningar och lyfta fram eventuella farhågor från såväl politiker som bibliotekspersonalen själva. Får vi behålla jobben? Kommer det bli skadegörelse? Vad händer om… osv?

 

Barbro Roos, bibliotekschef i Kävlinge

Foto: Per Johansson

Ett direktiv från kommunstyrelsen i Kävlinge att utreda möjligheten att ha meröppet lämnades hösten 2011 och redan inom loppet av ett år var försöket igång – ett försök som fallit väl ut och blivit något av en succé, berättade Barbro Roos som menade att ”det bemannade”, ”det självbetjänande” och ”det digitala” biblioteket kompletterar varandra och tillsammans skapar ett mervärde för biblioteket. Alla delarna fyller viktiga funktioner för olika biblioteksanvändare. Det meröppna digitala biblioteket har aldrig varit omstritt medan det självbetjänande biblioteket måste betraktas som något mer oprövat, men många upplever att servicen förbättrats avsevärt när de själva kan få tillgång till bibliotekets lokaler och samlingar också utanför de ordniarie bemannade öppettiderna. Biblioteksanvändarna erbjuds helt enkelt möjlighet att använda sitt lånekort som passernyckel för att komma in. Lätt som en plätt!

Vad ligger då bakom ett försök som detta? Är det besparingsåtgärder från kommunens sida? Barbro försäkrade att försöket inte varit ett försök att göra besparingar i biblioteksverksamheten, tvärtom, det är ett sätt att utveckla verksamheten och skapa större tillgänglighet till biblioteket. Jag ställer mig emellertid frågan om utökade öppettider i sig är att likställa med att utveckla en biblioteksverksamhet. Någonting saknas i den ekvationen. Jag är inte särskilt förtjust i självbetjänande bensinmackar, obemannade polisstationer eller ser vinster med lärarlösa lektioner och tycker att det finns fördelar med personal att få hjälp av när det behövs.

En fråga som lyftes från åhörarna var om alla grupper i Kävlinge kan dra fördel av försöket? Barbro berättar att de under 18 år inte ges möjlighet att själva komma till biblioteket. De är alltså en grupp som inte kan dra fördel av satsningen. (Jag kan i o f sig förstå det tänket!) För vad skulle hända om någonting inträffar i biblioteket när ingen personal finns där? Inga problem, menar Barbro Roos. På samma sätt som om någonting inträffar under ordinarie bemannade öppettider ringer man helt enkelt polisen.

Kävlinge är en liten kommun i ett glesbygdsområde. jag utgår från att den sociala kontrollen som finns bland kommuninvånarna är en fördel vid sådana här försök och utbudet av den kommunla servicen är begränsad i förhållande till större kommuner och fritids/nöjesutbudet likaså. Biblioteket kan få en stor betydelse för kommunens invånare och satsningar på att göra det mer tillgängligt för allmänheten måste betraktas som lovvärda.

En viktig aspekt som lyftes fram var hur man ser på sitt bibliotek. Personalen kunde inte längre betrakta biblioteket som ”sitt bibliotek”, när det var öppet också efter det att de själva gått från jobbet för dagen. Det är allas bibliotek. Det har krävt ett omtänk och lite av en omdefinition av den egna rollen i biblioteket för personalen.

I den bästa av alla världar är meröppna bibliotek att likställa med förbättrad biblioteksservice, men jag kan konstarea att det finns grupper som inte kan ta del av den utökade servicen och jag måste ända ställa mig frågan om mer kvalificerad service endast handlar om att ge fysisk eller digital tillgång till bibliotekets resurser och inte något mer.

Per

Nya utmaningar för besökarna – nya uppgifter för bibliotekarierna

Förmiddagens bästa presentation, på Bibliotekskonferensdagarna 2013, står Malmö Stadsbiblioteks Lärcentrum för, Stefan Wahlstedt (@ulfstefan) och Fredrik Karlsson (@Fredrikki). Det finns idag ett digitalt glapp som skapar problem, det består av en snabb teknikutveckling som förändrar vårt bemötande och kräver därför också ett mer kompetent bemötande. Och framför allt krävs det en ledning som förstår våra verksamheter och som tycker dem är viktiga, att satsa det vi behöver för att göra våra jobb. Det behöver absolut inte innebära den allra senaste tekniken men de behöver stödja vårt förändrade arbetssätt. Biblioteksrummet är en plats som måste vara fri från bedömning, där det är högt i tak och där en fråga aldrig är fel att ställa. Det är också viktigt att även det fria och det informella lärandet får plats.

 

Men hur mycket ska vi bibliotekarier egentligen hjälpa till med? Ska vi skriva ut information som eleverna behöver? Hjälpa dem att kopiera? Ge dem svaret på allt de frågar om?

David R. Lankes talar om att vi inte är till för att lära eleverna läsa, utan att lära dem att hitta och analysera den informationen som de finner. Jag visar gärna eleverna var de kan leta och hitta den information de behöver men jag gör aldrig jobbet åt dem. Jag visar hur kopieringsmaskinen funkar, men de får själva trycka på knappen. Jag hjälper de gärna att tolka och analysera den information de hittar men jag tänker aldrig ge dem svaret på uppgiften de ska skriva. Precis som Stefan och Fredrik tycker jag det är viktigt att eleverna lär sig själva, jag ger dem gärna verktygen för att lyckas få ett bra betyg.

Att jobba i ett multikulturellt samhälle har sina utmaningar, många låntagare som hittar till Lärcentrum är från alla världens hörn och biblioteket är en fantastisk plats där hela universum är deras studieobjekt. Jag tänker genast på våra skolors språkintroduktionsklasser och känner att det är så mycket de vet och vill förmedla i skolan och i skolans miljö. Och att biblioteket är en viktig plats för alla.

Lärcentrum har skapat en dela-kultur, där deras låntagare hjälper varandra när det behövs. Detta är något som jag inte tror är så vanligt bland elever, där man någonstans gärna vill ha ett högre betyg än sina klasskamrater. Men på Lärcentrum har de skapat en miljö där så fort någon behöver hjälp, finns det alltid någon som kan och är villig att visa. Biblioteksmiljön är en bra plats för att just öppna upp denna studiemiljö, och förbereda eleverna för studentkulturen på universitetet.

Ett annat exempel på dela-kulturen, som jag gärna skulle vilja test är Knytkalas. Att samlas någonstans och att man delar med sig och visar olika appar och program som man själv tycker är bra. På detta sätt behöver man inte ladda ner och testa allt själv, utan får tips av andra vilka appar de tycker är bra och funkar för deras behov.

Något som är viktigt idag är samarbete med andra verksamheter, att ha och jobba för ett stort kontaktnät utåt, exempelvis universitet och med andra yttre externa entreprenörer. Detta har Lärcentrum, till exempel kommer Röda Korset dit och har läxhjälp. De har även extra språkhjälp en gång i veckan. Att söka sig utåt och bjuda in externa samarbetspartners kommer blir mer populärt än vad det redan är idag. Kanske vi i skolan också bör se mer utåt och öppna upp våra skolbibliotek för andra syften. Säg JA till Malmö Lärcentrums pedagogiska manifest!

Vad det är, är det bara din fantasi begränsar!

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Alla bilder publiceras med upphovsrättigheter från Stefan Wahlstedt och Malmö Lärcentrum

Biblioteket i samtiden och framtiden

Den årliga Bibliotekskonferensen är i Stockholm, på Teknologisk institut, och tack vare Medioteket får jag ta del av den. Tack!

Ni kanske undrar varför jag ville vara närvarande, vad har skolbiblioteket med en konferens som riktar sig främst till folkbibliotek att göra? Jo, jag tycker det är viktigt att omvärldsbevaka, och speciellt från hela vår bransch. Influenser kan hämtas och förädlas och som ensam skolbibliotekarie behöver jag inspiration för att känna att jag inte är inlåst i min egen värld och i skolans värld.

Moderator Patrik Schylström öppnar konferensen med att presentera sig som biblioteksnörd, med favoritklassificeringen Bb. Jag känner att jag är på rätt plats. Som en av få twittrare där, tar jag kommando och skapar #bibkonf13 tillsammans med en kollega som sitter bakom mig, Lina Svanbrink (@Svanbrink) från Malmö. Nätverkandet har börjat!

Ann Östman (@annostman) är bibliotekskonsulent på Länsbiblioteket i Gävleborg, hon presenterar biblioteksutvecklingen med att förmedla bibliotekariernas roll att hjälpa människor förändras. Hon citerar R David Lankes att vi jobbar med att hjälpa våra låntagare att analysera den information som hittas, inte att lära folk att läsa. På gymnasiet stämmer detta väldigt bra, där källkritiken är vårt bästa vapen. I fokus idag måste vi arbeta för den fysiska integrationen över det digitala innehållet. Att inreda ett biblioteksrum som ett learning space, ett rum som ökar studielusten.  Ett rum för skapande är framtiden, enligt Ann Östman. Vill du läsa mer av Ann Östman kan du följa hennes blogg: http://annmargareta.wordpress.com/

Vi behöver vara en vägvisare i informationens myrstack. Men tekniken går fort och hur ska vi kunna hinna med att lära oss och att hitta alla nya informationskanaler vi behöver. Bibliotekarier behöver ”stop lending, start sharing”, något som vi bibliotekarier borde vara bäst på, då vårt uppdrag är att synliggöra information. David R Lankes har en hel serie som heter  Expect More and The Atlas of New Librarianship. (Winner of the 2012 ABC-CLIO/Greenwood Award for the Best Book in Library Literature),

 

Det behövs fler forum för samverkan mellan olika typer av bibliotek, och ett exempel är det nybörjade samarbetet mellan Nacka gymnasium och Södertörns högskola, som jag är mycket nyfiken på. Men det får bli ett annat inlägg. Så vi är på väg, men vi är långt ifrån bäst på det, anser jag. Men med denna blogg kanske vi kan komma ytterligare en bit på vägen.

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium (@SofieYeunS)

Samtidens och framtidens bibliotek

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Tillsammans med några kollegor fick jag chansen att bevista Bibliotekskonferensen 2013 som ägde rum här i Stockholm den 19-20 mars. Ann Östman, regionbibliotekarie i Gävleborg inledde konferensen med ett anförande på temat ”Biblioteket i samtiden och i framtiden”. Anförandet byggde till delar på insikter från att ha läst David R. Lankes The atlas for new librarianship (2011). I ett försök att sia om trender inom bibliotekssektorn lyfte Ann särskilt fram trenden där bibliotek och bibliotekarier i högre utsträckning kommer att vara medel för samhällsförändring; att inte endast ha en begränsad mängd information att låna ut, utan att vara en plats där alla kan vara med och bidra med information till samhället genom att sprida idéer, tankar och kunnande via bland annat sociala medier, egen publicering på Internet osv. Ann använde sig av en metafor som beskriver hur bibliotek av idag varit att betrakta som en middagsbjudning. Det som står på bordet är det som erbjuds och det finns inte så att det räcker för fler. Morgondagens bibliotek är mer att likna vid ett knytkalas där alla som kommer bidrar med något och där det som erbjuds blir så mycket rikare i såväl mängd som i variation.

Bibliotekens uppgift kommer i allt högre grad bli att hjälpa människor att hitta och använda information men också att skapa information . Genom att använda alla tillgängliga hjälpmedel och tekniska lösningar kan bibliotek utföra vårt uppdrag bättre.

Jag tycker att Ann sätter fingret på en viktig punkt när hon säger att bibliotek måste bli bättre på att se till användarnas faktiska behov – vad de vill ha hjälp med – snarare än att utgå från vad biblioteken har och vad bibliotek vanligtvis erbjuder. Bibliotek måste bli mer brukarorienterade och i takt med att information: böcker, film, musik görs tillgänglig av andra än bara bibliotek (strömmande media, e-publicering, Internetbokhandlar, Spotify, etc.) ställs bibliotek inför en ny och växande konkurrens. Hur skall bibliotek förhålla sig till det? Ann Östman menade att bibliotek inte skall se det som konkurrens, utan snarare se det på det viset att olika tjänster kompletterar varandra när det gäller att tillgängliggöra information i samhället och den som tjänar på det är alla i samhället som använder information.

En annan trend som Ann Östman siar om är att bibliotek måste lämna mer utrymme för skapande verksamhet. Rent fysiskt står bibliotek inför en omvandling. Höga och tunga bokhyllor svarar inte mot förändrade behov och krav på flexibla lösningar. Vi måste bli mer mobila i takt med att brukare blir mer mobila, sade Ann och gav exempel på ett bibliotek som utformat ”learning spaces” med möbler och hyllor på hjul som lätt kan möbleras om och anpassas efter olika behov.

Vad det gäller kompetensen som skall finnas inom bibliotekets fyra väggar lyftes exemplet med en T-kompetens fram där det bör finnas en bredd samtidigt som det måste finnas en specialistkompetens inom ett mer avgränsat område. Krav på såväl bred kompetens som spetskompetens inom en liten organisation kan emellertid bli svårt att tillgodose och det är viktigt, fortsatte Ann, att bibliotek odlar en kultur där man är öppen med vad man kan och vad man inte kan.

Det är svårt att räcka till överallt och att arbeta med alla frågor samtidigt. Det gäller att göra medvetna val. Genom att göra medvetna val kan bibliotek anpassa sin verksamhet efter nya och förändrade behov och också i fortsättningen vara en angelägen verksamhet i samhället. Ann avslutade sitt anförande med ett klipp från Youtube med tankar hämtade från Steve Jobs. ”Stay hungry, stay foolish”.  Är man nyfiken kan man komma långt, är man inte det kommer man ingenstans alls.

http://www.youtube.com/watch?v=PQtZIcodQAk

 Per

Nya utmaningar för besökarna – nya uppgifter för bibliotekarien?

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Det mest intressanta föredraget under konferensen kom helt klart från Malmö. Stefan Wahlstedt och Fredrik Karlsson från Lärcentrum, Malmö stadsbibliotek, gav konferensen exempel från sin verksamhet och hur delar av biblioteket i ett samarbete mellan Malmö stadsbibliotek och utbildningsförvaltning omdanats syftande till att ge brukare en möjlighet att utveckla sin digitala kompetens på bibliotekets Lärcentrum. Personalen där har fått en mer handledande funktion. Anledningen till att jag fastnade för föredraget var att det beskrev en verksamhet in om folkbiblioteket som jag till stora delar kände igen från arbetet i mitt eget skolbibliotek – om än med en bredare åldersspann på användarna. Igenkänningsfaktorn var hur som helst hög.

En tydlig vision har legat till grund för arbetet med att låta lärcentrat bli en kreativ och pedagogisk plattform för Malmös biblioteksanvändare syftande till att skapa större digital delaktighet för dem. Vi fick se ett klipp och lyssna till en äldre man som beskrev hur han genom bibliotekets resurser alltjämt fortbildade sig inom en rad områden och där biblioteket skapade möjligheter för hans personliga utveckling. Det påminde oss alla om hur viktigt biblioteket kan vara för varje enskild användare och hur viktigt det är med bemötandefrågor så att alla skall känna sig välkomna och ges en möjlighet att utvecklas och få hjälp inom sina olika resepktive områden. Stefan och Fredrik gav många fler exempel på biblioteksanvändare som använde biblioteket som en viktig resurs i sin personliga utveckling.

Projektet hade sin utgångspunkt från ett studiebesök i Canada där bibliotekarier och pedagoger samverkar i bibliotek för att dra fördelar av de dubbla kompetenserna i takt med att bibliotek utvecklas till att bli merav lärcentra för medborgarna. Stefan och Fredrik konstaterade att det finns ett ”digitalt glapp” i det svenska samhället också mellan de som har tillgång till och kan använda modern IKT, och de som inte har eller kan det. De såg behovet av att skriva ett Pedagogiskt manifest som kan sammanfattas med nyckelorden:

  • Bollplank
  • Knytkalas
  • Vi säger ja!

Personalen skall utgöra bollplank för användarna i sitt lärande. Det är inte anmärkningsvärt att projektet förutsätter att personalen måste ha en hög digital kompetens – de är ju tänkta att hjälpa andra med just det. Det räcker alltså inte bara att vara kunnig inom ramen för sitt eget ämnesområde. Likaså förutsätter projektet att personalen faktiskt kan kommunicera med biblioteksanvändarna på ett bra sätt. Stefan och Fredrik lyfte fram att det är just genom att gå i dialog med användarna som de kan nå resultat, genom att använda interaktion som metod och härigenom vara bollplank. De lade tonvikt vid att de ”gör” inte åt människor – de måste ”göra” själva, dvs de visar hur någonting kan göras men de utför inte själva handlingen. Något jag själv tar med mig i mitt eget arbete framöver! Det är så lätt att hamna i den situationen att det är lättare och går snabbare att göra jobbet än att visa hur en elev själv skall kunna göra någonting, men det är inte hållbart i längden.

Med knytkalas menas att alla medför någonting till biblioteket och är välkomna att dela med sig av sina kunskaper, ge input och vara med i utvecklingsarbetet tillsammans med personalen på biblioteket. Ett exempel som gavs är att personalen håller flera av sina möten öppet ute i lokalen, välkomnande synpunkter från intresserade biblioteksanvändare syftande till att inkludera fler i Lärcentrums utvecklingsarbete. På det sättet kan biblioteket få in fler kompetenser och mer kunnande i organisationen.
Ett annat mer konkret exempel på knytkalas som gavs var en användare som använt biblioteket som plats för sitt skrivande och när den färdiga boken var klar att ges ut var det naturligt att hålla releasefesten i bibliotekets lokaler. Användaren bidrog på så sätt med ett mervärde till biblioteket.

Vi säger ja! Det är ett känt faktum att det är roligare att säga ja än att säga nej. I olika samarbetsformer med näringsliv etc. har biblioteket erbjudit lokaler till-, agerat värd för- samt skapat kontaktytor mellan privata intressenter och allmänheten på ett förtjänstfullt och innovativt sätt som ger nytt blod åt biblioteket och bidrar till att på nytt placera biblioteket i samhällets centrum. Lärcentrum i Malmö har en välvillig inställning till att försöka nya sätt att bredda bibliotekets tillgänglighet och service till Malmös invånare. Jag avundas Malmö!

Per