Visar alla blogginlägg med kategorin:
Ämnesövergripande undervisning

Källkritik i praktiken – Kan vi lita på NE och Wikipedia?

Original KällkritikYlva Pettersson satte uppslagsverken i fokus under rubriken Auktoritetstro, källor och tendens på Skolbibliotek 2015. Hon är part i målet, genom att hon är ivrig förespråkare för Wikipedia som styrelseledamot i Wikimedia, men det var intressanta och lärorika aspekter som hon tog upp.

Ylva Pettersson undervisar till vardags på Katedralskolan i Skara i religion och historia och är också vinnare av Webbstjärnan 2014 och Guldäpplet 2014 (juryns särskilda pris).

Det är framför allt via Google, Wikipedia och NE som många elever på gymnasiet letar information. Det är lätt att hamna på Wikipedia för uppslagsverket kommer ofta väldigt högt upp på träfflistan på Google. Sidorna på Wikipedia har många interna länkar och de sidor som har många länkar till sig hamnar därför högt, förklarar Ylva Pettersson.
Hon framhåller att 7 av 10 använder Wikipedia. Hälften av alla i åldern 16-26 använder Wikipedia dagligen eller varje vecka. Här refererar hon till Findahls bok Svenskarna och internet (2011).

Slipp bloggträsket med relevanta sökstrategier

Överhuvudtaget har många elever ett mycket begränsat verktygsförråd när de gör informationssökningar, anser Ylva Petersson. Eleverna hamnar ofta i ”bloggträsket”, och för att landa i mer seriösa och akademiska texter måste de anpassa sitt språk vid sökningarna, och då behöver eleverna mycket hjälp.

Källkritik gäller även bilder 

Efter Google söker många elever framför allt på Youtube. De flesta elever känner i ryggmärgen att när de läser text bör de vara källkritiska, men samma inställning avseende bild och film är inte lika given.
– När det gäller bilder har inte eleverna en källkritisk autopilot och här krävs en gemensam insats, säger Ylva Pettersson. Hon gav ett tips på webbplatsen Fotoforensics. Dit kan man ladda upp bilder för att se om de eventuellt har manipulerats.

Många elever vet att de kan gå till ”Om oss-sidan”, som de flesta webbplatser har som flik för att presentera sig som avsändare. Men där behöver eleverna också ha kritiska ögon. De kan hamna i att de tar till sig signalord som oberoende, statliga bidrag och så vidare och snabbt dra slutsatsen att avsändaren är neutral och vederhäftig. Ylva Pettersson tog upp exemplet om tidskriften Nya tiders Om oss-sida. Tidskriften är en högerextremistisk tidning, som också fått presstöd .,Tendens är svårt, påpekar Ylva Pettersson med eftertryck, och eleverna behöver hjälp.

Sociala medier

I de sociala medierna går informationsflödet i ett rasande tempo och Ylva Pettersson tycker sig se att eleverna ofta svarar först och tänker sen. Hon tog upp ett exempel på vad jag även som vuxen nog lätt skulle kunna ha missat. Det tycktes som en tweet av presidentaspiranten Donald Trump var högst aktuell som ett direkt svar på Parisattacken, men egentligen var det en retweetad tweet, vilket man skulle ha förstått om man vinnlade sig om att kolla datumet vid inlägget. Tweeten visade sig ursprungligen ha publicerats efter Charlie Hebdon-attacken.

Ylva Petterssons presentation

Varför anger uppslagsverk inte källa? 

Att vi också ska vara kritiska mot NE framgick av fler exempel. Eleverna lär sig att ”NE är en källa vi får använda”, men detta uppslagsverk har inte källhänvisningar eller referenser, påpekar Ylva Pettersson. Det är paradoxalt, tänker jag, eftersom källhänvisningar är något som vi alla uppmanar gymnasieleverna att kolla extra på vid de flesta skoluppgifter.
NE har i stället litteraturanvisningar som är tips om vidare läsning för dem som är särskilt intresserade i ämnet, framhåller Ylva. Hon passar också på att visa att en historiker som författat en text om Elisabeth av England förvisso har titeln professor i historia men är egentligen inte alls expert på engelsk renässanshistoria. Hon menar också att en del av artiklarna kan vara gamla.
– Huvudbekymret är att vi inte kan kolla upp källorna på NE, påpekar hon. Däremot kan vi kolla upp källorna på Wikipedia.

Många ansvarar för Wikipedias innehåll 

Det finns ingen ansvarig utgivare på Wikipedia, men alla som bidrar med att skriva i encyklopedin äger materialet. Och det görs uppdateringar var 40 sekunder (gäller Wikipedia i världen) . Det finns ett 70-tal administratörer på Svenska Wikipedia som ”städar” i texterna och kollar ändringar som läggs in. Administratören väljs under ett år och granskas inför omval. Alla administratörerna kollar upp sidor med senast ändrad och ser om ändringen stämmer med Wikipedias grundregel.

Ylva Pettersson vill slå ett slag för att eleverna själva använder Wikipedia och skriver texter till uppslagsverket. På så sätt lär de sig mycket om källhantering. En fördel är att de efter publiceringen ser när andra går in och ändrar i deras texter, vilka källor dessa då stödjer sig på och hur de formulerar sig. Eleverna kan då kolla upp detta och lära sig ännu mer om källhänvisningar på ett fördjupat sätt.
– Google räcker bara så långt, sen måste eleverna gå vidare och utveckla verktyg i sin källkritik, säger Ylva Pettersson.

Texterna i Wikipedia ges en tillförlitlighet genom att andra granskar texterna, hävdar Ylva Pettersson. De artiklar som läses ofta i Wikipedia är de mest tillförlitliga. Sedan 2007 har ett kvalitetsarbete bedrivits som inneburit att bland annat källhänvisningar börjat anges. Allt seriösare medarbetare har också sällat sig till skrivarskaran.

Tips inför lektion i källkritik med eleverna

Hennes tips till eleverna i deras bedömningar av materialet i Wikipedia är att kolla källhänvisningarna och även gå in under historiken och se när sidan senast ändrades och kontrollera om det förekommer en diskussion i ämnet, vilket dokumenteras fortlöpande. Flikarna Historik och Diskussion finns i menyraden överst på artiklarna.

På slutet av seminariet provade den grupp som jag var med i tipsen genom att bland annat kolla på pronomenet hen. Det var kul!

Monica Wallenius
Bibliotekarie på Kärrtorps gymnasium

”Det meröppna biblioteket”

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Kan ett gymnasiebibliotek vara obemannat? Biblioteket på Spånga gymnasium och Spånga grundskola är till viss del obemannat. Det fungerar ganska bra. Jag stänger inte biblioteket bara för att ta en kopp kaffe eller bevista ett kortare möte. Elever är instruerade och numera vana vid att själva låna och återlämna sina böcker och att ibland få klara sig på egen hand, men jag är medveten om att biblioteket kan vara upp- och nedvänt när jag kommer tillbaka från ett längre lektionspass eller ett möte om det varit öppet och obemannat under tiden. Eleverna är trots allt barn mellan 14-18 år. Det är en kalkylerad risk jag måste ta.

Men hur är det med folkbibliotek? Behöver de alltid vara bemannade?

Den första impulsen är att kategoriskt svara ja, folkbibliotek måste det, men när Barbro Roos, bibliotekschef i Kävlinge, berättar om satsningen på kommunens ”meröppna bibliotek”- ett försök att ge kommuninvånarna ökad tillgång till biblioteket digitalt såväl som i fysisk bemärkelse förstår jag att det inte alltid behöver vara det. Försöket i Kävlinge förgicks av omfattande diskussioner med flera olika inblandade parter inom kommunen – inte minst kommunens säkerhetsansvarige – för att kunna göra adekvata riskbedömningar och lyfta fram eventuella farhågor från såväl politiker som bibliotekspersonalen själva. Får vi behålla jobben? Kommer det bli skadegörelse? Vad händer om… osv?

 

Barbro Roos, bibliotekschef i Kävlinge

Foto: Per Johansson

Ett direktiv från kommunstyrelsen i Kävlinge att utreda möjligheten att ha meröppet lämnades hösten 2011 och redan inom loppet av ett år var försöket igång – ett försök som fallit väl ut och blivit något av en succé, berättade Barbro Roos som menade att ”det bemannade”, ”det självbetjänande” och ”det digitala” biblioteket kompletterar varandra och tillsammans skapar ett mervärde för biblioteket. Alla delarna fyller viktiga funktioner för olika biblioteksanvändare. Det meröppna digitala biblioteket har aldrig varit omstritt medan det självbetjänande biblioteket måste betraktas som något mer oprövat, men många upplever att servicen förbättrats avsevärt när de själva kan få tillgång till bibliotekets lokaler och samlingar också utanför de ordniarie bemannade öppettiderna. Biblioteksanvändarna erbjuds helt enkelt möjlighet att använda sitt lånekort som passernyckel för att komma in. Lätt som en plätt!

Vad ligger då bakom ett försök som detta? Är det besparingsåtgärder från kommunens sida? Barbro försäkrade att försöket inte varit ett försök att göra besparingar i biblioteksverksamheten, tvärtom, det är ett sätt att utveckla verksamheten och skapa större tillgänglighet till biblioteket. Jag ställer mig emellertid frågan om utökade öppettider i sig är att likställa med att utveckla en biblioteksverksamhet. Någonting saknas i den ekvationen. Jag är inte särskilt förtjust i självbetjänande bensinmackar, obemannade polisstationer eller ser vinster med lärarlösa lektioner och tycker att det finns fördelar med personal att få hjälp av när det behövs.

En fråga som lyftes från åhörarna var om alla grupper i Kävlinge kan dra fördel av försöket? Barbro berättar att de under 18 år inte ges möjlighet att själva komma till biblioteket. De är alltså en grupp som inte kan dra fördel av satsningen. (Jag kan i o f sig förstå det tänket!) För vad skulle hända om någonting inträffar i biblioteket när ingen personal finns där? Inga problem, menar Barbro Roos. På samma sätt som om någonting inträffar under ordinarie bemannade öppettider ringer man helt enkelt polisen.

Kävlinge är en liten kommun i ett glesbygdsområde. jag utgår från att den sociala kontrollen som finns bland kommuninvånarna är en fördel vid sådana här försök och utbudet av den kommunla servicen är begränsad i förhållande till större kommuner och fritids/nöjesutbudet likaså. Biblioteket kan få en stor betydelse för kommunens invånare och satsningar på att göra det mer tillgängligt för allmänheten måste betraktas som lovvärda.

En viktig aspekt som lyftes fram var hur man ser på sitt bibliotek. Personalen kunde inte längre betrakta biblioteket som ”sitt bibliotek”, när det var öppet också efter det att de själva gått från jobbet för dagen. Det är allas bibliotek. Det har krävt ett omtänk och lite av en omdefinition av den egna rollen i biblioteket för personalen.

I den bästa av alla världar är meröppna bibliotek att likställa med förbättrad biblioteksservice, men jag kan konstarea att det finns grupper som inte kan ta del av den utökade servicen och jag måste ända ställa mig frågan om mer kvalificerad service endast handlar om att ge fysisk eller digital tillgång till bibliotekets resurser och inte något mer.

Per

Samtidens och framtidens bibliotek

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Tillsammans med några kollegor fick jag chansen att bevista Bibliotekskonferensen 2013 som ägde rum här i Stockholm den 19-20 mars. Ann Östman, regionbibliotekarie i Gävleborg inledde konferensen med ett anförande på temat ”Biblioteket i samtiden och i framtiden”. Anförandet byggde till delar på insikter från att ha läst David R. Lankes The atlas for new librarianship (2011). I ett försök att sia om trender inom bibliotekssektorn lyfte Ann särskilt fram trenden där bibliotek och bibliotekarier i högre utsträckning kommer att vara medel för samhällsförändring; att inte endast ha en begränsad mängd information att låna ut, utan att vara en plats där alla kan vara med och bidra med information till samhället genom att sprida idéer, tankar och kunnande via bland annat sociala medier, egen publicering på Internet osv. Ann använde sig av en metafor som beskriver hur bibliotek av idag varit att betrakta som en middagsbjudning. Det som står på bordet är det som erbjuds och det finns inte så att det räcker för fler. Morgondagens bibliotek är mer att likna vid ett knytkalas där alla som kommer bidrar med något och där det som erbjuds blir så mycket rikare i såväl mängd som i variation.

Bibliotekens uppgift kommer i allt högre grad bli att hjälpa människor att hitta och använda information men också att skapa information . Genom att använda alla tillgängliga hjälpmedel och tekniska lösningar kan bibliotek utföra vårt uppdrag bättre.

Jag tycker att Ann sätter fingret på en viktig punkt när hon säger att bibliotek måste bli bättre på att se till användarnas faktiska behov – vad de vill ha hjälp med – snarare än att utgå från vad biblioteken har och vad bibliotek vanligtvis erbjuder. Bibliotek måste bli mer brukarorienterade och i takt med att information: böcker, film, musik görs tillgänglig av andra än bara bibliotek (strömmande media, e-publicering, Internetbokhandlar, Spotify, etc.) ställs bibliotek inför en ny och växande konkurrens. Hur skall bibliotek förhålla sig till det? Ann Östman menade att bibliotek inte skall se det som konkurrens, utan snarare se det på det viset att olika tjänster kompletterar varandra när det gäller att tillgängliggöra information i samhället och den som tjänar på det är alla i samhället som använder information.

En annan trend som Ann Östman siar om är att bibliotek måste lämna mer utrymme för skapande verksamhet. Rent fysiskt står bibliotek inför en omvandling. Höga och tunga bokhyllor svarar inte mot förändrade behov och krav på flexibla lösningar. Vi måste bli mer mobila i takt med att brukare blir mer mobila, sade Ann och gav exempel på ett bibliotek som utformat ”learning spaces” med möbler och hyllor på hjul som lätt kan möbleras om och anpassas efter olika behov.

Vad det gäller kompetensen som skall finnas inom bibliotekets fyra väggar lyftes exemplet med en T-kompetens fram där det bör finnas en bredd samtidigt som det måste finnas en specialistkompetens inom ett mer avgränsat område. Krav på såväl bred kompetens som spetskompetens inom en liten organisation kan emellertid bli svårt att tillgodose och det är viktigt, fortsatte Ann, att bibliotek odlar en kultur där man är öppen med vad man kan och vad man inte kan.

Det är svårt att räcka till överallt och att arbeta med alla frågor samtidigt. Det gäller att göra medvetna val. Genom att göra medvetna val kan bibliotek anpassa sin verksamhet efter nya och förändrade behov och också i fortsättningen vara en angelägen verksamhet i samhället. Ann avslutade sitt anförande med ett klipp från Youtube med tankar hämtade från Steve Jobs. ”Stay hungry, stay foolish”.  Är man nyfiken kan man komma långt, är man inte det kommer man ingenstans alls.

http://www.youtube.com/watch?v=PQtZIcodQAk

 Per

Nya utmaningar för besökarna – nya uppgifter för bibliotekarien?

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Det mest intressanta föredraget under konferensen kom helt klart från Malmö. Stefan Wahlstedt och Fredrik Karlsson från Lärcentrum, Malmö stadsbibliotek, gav konferensen exempel från sin verksamhet och hur delar av biblioteket i ett samarbete mellan Malmö stadsbibliotek och utbildningsförvaltning omdanats syftande till att ge brukare en möjlighet att utveckla sin digitala kompetens på bibliotekets Lärcentrum. Personalen där har fått en mer handledande funktion. Anledningen till att jag fastnade för föredraget var att det beskrev en verksamhet in om folkbiblioteket som jag till stora delar kände igen från arbetet i mitt eget skolbibliotek – om än med en bredare åldersspann på användarna. Igenkänningsfaktorn var hur som helst hög.

En tydlig vision har legat till grund för arbetet med att låta lärcentrat bli en kreativ och pedagogisk plattform för Malmös biblioteksanvändare syftande till att skapa större digital delaktighet för dem. Vi fick se ett klipp och lyssna till en äldre man som beskrev hur han genom bibliotekets resurser alltjämt fortbildade sig inom en rad områden och där biblioteket skapade möjligheter för hans personliga utveckling. Det påminde oss alla om hur viktigt biblioteket kan vara för varje enskild användare och hur viktigt det är med bemötandefrågor så att alla skall känna sig välkomna och ges en möjlighet att utvecklas och få hjälp inom sina olika resepktive områden. Stefan och Fredrik gav många fler exempel på biblioteksanvändare som använde biblioteket som en viktig resurs i sin personliga utveckling.

Projektet hade sin utgångspunkt från ett studiebesök i Canada där bibliotekarier och pedagoger samverkar i bibliotek för att dra fördelar av de dubbla kompetenserna i takt med att bibliotek utvecklas till att bli merav lärcentra för medborgarna. Stefan och Fredrik konstaterade att det finns ett ”digitalt glapp” i det svenska samhället också mellan de som har tillgång till och kan använda modern IKT, och de som inte har eller kan det. De såg behovet av att skriva ett Pedagogiskt manifest som kan sammanfattas med nyckelorden:

  • Bollplank
  • Knytkalas
  • Vi säger ja!

Personalen skall utgöra bollplank för användarna i sitt lärande. Det är inte anmärkningsvärt att projektet förutsätter att personalen måste ha en hög digital kompetens – de är ju tänkta att hjälpa andra med just det. Det räcker alltså inte bara att vara kunnig inom ramen för sitt eget ämnesområde. Likaså förutsätter projektet att personalen faktiskt kan kommunicera med biblioteksanvändarna på ett bra sätt. Stefan och Fredrik lyfte fram att det är just genom att gå i dialog med användarna som de kan nå resultat, genom att använda interaktion som metod och härigenom vara bollplank. De lade tonvikt vid att de ”gör” inte åt människor – de måste ”göra” själva, dvs de visar hur någonting kan göras men de utför inte själva handlingen. Något jag själv tar med mig i mitt eget arbete framöver! Det är så lätt att hamna i den situationen att det är lättare och går snabbare att göra jobbet än att visa hur en elev själv skall kunna göra någonting, men det är inte hållbart i längden.

Med knytkalas menas att alla medför någonting till biblioteket och är välkomna att dela med sig av sina kunskaper, ge input och vara med i utvecklingsarbetet tillsammans med personalen på biblioteket. Ett exempel som gavs är att personalen håller flera av sina möten öppet ute i lokalen, välkomnande synpunkter från intresserade biblioteksanvändare syftande till att inkludera fler i Lärcentrums utvecklingsarbete. På det sättet kan biblioteket få in fler kompetenser och mer kunnande i organisationen.
Ett annat mer konkret exempel på knytkalas som gavs var en användare som använt biblioteket som plats för sitt skrivande och när den färdiga boken var klar att ges ut var det naturligt att hålla releasefesten i bibliotekets lokaler. Användaren bidrog på så sätt med ett mervärde till biblioteket.

Vi säger ja! Det är ett känt faktum att det är roligare att säga ja än att säga nej. I olika samarbetsformer med näringsliv etc. har biblioteket erbjudit lokaler till-, agerat värd för- samt skapat kontaktytor mellan privata intressenter och allmänheten på ett förtjänstfullt och innovativt sätt som ger nytt blod åt biblioteket och bidrar till att på nytt placera biblioteket i samhällets centrum. Lärcentrum i Malmö har en välvillig inställning till att försöka nya sätt att bredda bibliotekets tillgänglighet och service till Malmös invånare. Jag avundas Malmö!

Per