Visar alla blogginlägg med kategorin:
Digital Kompetens

Ett chip under huden

av Einar Spetz, Thorildsplans gymnasium

Härförleden på Stockholm Waterfront arrangerades Internetdagarna. Med stöd av Medioteket deltog jag under andra konferensdagen. ”Det folkliga internet” hette konferensspåret jag följde. En bekant frågade mig, när jag berättat om saken: ”Vad blir nästa stora grej på nätet?” Då drog jag på det. Jag vet ännu inte, men har åtminstone sammanfattat  intrycken i några punkter:

Ska man låta chippa sig?

 Wearables är ett samlingsord för kroppsnära, digitala prylar – armband, sensoriska plagg med mera.  Dock är wearables inte nästa stora grej; de finns redan. Inte endast finns, förresten. Marknaden har formligen exploderat. En som ligger bra till om vi skulle kora en svensk mästare i wearables är Michael Kazarnowicz. När han dyker upp vid talarstolen, iförd Google glass (explorer edition),  är det som att få besök från framtiden. Kazarnowicz lät nyligen ympa in ett RFID-chip under huden på högra handryggen. Nu sköter han med handrörelser i luften frammatningen av sina slides.  Åtbörderna påminner lite om backhandslag i pingis. Effektsökeri, kan man utbrista. Å andra sidan: Kazarnowicz verkar själaglad för varje steg han tar mot att förvandlas till cyborg. RFID-chippa sig borde alla göra. Bland folk är motståndet störst i början, menar han, men efter hand blir fördelarna uppenbara för flertalet. Det är ändå bara en ny sorts implantat liknande andra – analoga eller digitala – som vi redan har anammat: höftleder av titan, pacemakrar, EAS och kontaktlinser och tusen andra ting för att kompensera för kroppens ofullkomlighet eller för att vässa våra förmågor. Mitt i denna predikan om sammansmältning mellan maskindelar och människokropp erinrar man sig filosofen Descartes,  för vilken kroppen framstod som en automat, jämförbar med en fontän eller ett urverk. Det resonemang som förs av Kazarnowicz handlar egentligen inte om att knö in saker under huden. Allt ska bli smartare än det för närvarande är. Syftet är att maximera potentialen. Våra hem till exempel. De ska inte bara erbjuda tak över huvud, utan också vara smarta nog att låsa sig själva om dess invånare till äventyrs skulle glömma den detaljen.

Generation G i relationssamhället

Har du hört om Generation G? Med denna beteckning avser antropologen och medieforskaren Katarina Graffman unga, födda mellan 1990-2005. Med G:arna fullbordas övergången till relationssamhälle från dagens informations- och kunskapssamhälle. G:arna som är tidernas största generation, utgör idag 35 procent av världens befolkning. G, sa Graffman, kunde stå för en mängd olika saker: gemenskap, eGo eller Google. Den genomsnittliga G:aren inriktar sig på att uppleva och känna genom att använda medier. Däremot är G:arna mindre benägna att läsa och tänka. Upplevelserna nås via mobilen, vilken för G:arna är en kroppslig förlängning (jfr. wearable ovan) snarare än en extern apparat. Genom mobilen söker G:arna bekräftelse inom den egna kretsen, varför merparten av deras medietid går åt till att exponera sig själv och att observera andra. På Facebook, en plattform som Graffman ihärdigt påstår att G:arna kommer överge, har många deltagare minst två konton: ett snygg- och ett fulkonto. Detta krävs för att ge plats åt olika persona som G.aren vill visa upp. Det har varit mycket diskussion om selfiebilderna, i vilken grad de är uttryck för en  löjlig och beklaglig, narcissistisk kultur. En etisk diskussion är nödvändig, menar Graffman, som inbegriper frågan hur G:arnas psykiska tillstånd påverkas av sin strävan att ständigt söka fokus.

Några bubblare


Nätets Klintbergare. Nätet är en plats där sägner uppstår. Nyligen belönades Jack Werner med Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare. Priset är kopplat till tidningen Metros projekt Viralgranskaren. Nu är Werner aktuell med boken Creepypasta. Spökhistorier från internet. I boken har författaren samlat vandringssägner, som är båg rätt igenom, men som speglar viktiga aspekter av vår samtid.

Annie Machon 03Straff eller belöning? Vad ska vi göra med visselblåsarna? Förtjänar Snowden asyl i Sverige? Folk vet väl inte redigt vad de ska tycka. Trots risken för långa fängelsestraff sätter visselblåsarna sig själva på spel bara för att allmänheten ska få veta sanningen. På internetdagarna berättade Annie Machon hur det var att blåsa i visselpipan efter en tid som agent i det brittiska kontraspionaget. Machon gick ut med upplysningar om lagbrott begångna av säkerhetspolisen. Priset blev högt: frusna tillgångar, landsflykt, en kringflackande tillvaro – allt medan nära och kära hemmavid trakasserades, hotades och skrämdes upp av MI5.

Vinna valet med Facebook?
Harper Reed 04Harper Reed – låter namnet bekant? Reed tillskrevs som Barack Obamas sociala medierstrateg, en del av äran för valvinsten 2008. Reed betonar lagbyggets betydelse. Han har haft hårda nypor. Var inte rädd för att ge folk sparken, säger han, anställ medarbetare som presterar bättre än du själv eller inte heller liknar dig själv. Endast den som tillämpar mångfald kan tala om mångfald med trovärdigheten i behåll.

___________________________________________________________________________________
Foto: Einar Spetz. Fler bilder från internetdagarna på Wikimedia Commons: Länk

 

 

NE, Wikipedia och källkritiken

NE och Wikipedia ur källkritisk synvinkel – jätteintressant ämne som stadens gymnasiebibliotekarier nyligen har fördjupat sina kunskaper kring. Ylva Pettersson, lärare vid Katedralskolan i Skara och styrelsemedlem i Wikimedia Sverige har föreläst för vårt nätverk och vi fick många nya insikter om våra två käraste encyklopedier på nätet.

Att vi varnar våra elever för Wikipedia på grund av dess bristande tillförlitlighet är ju standard. NE lyfts ofta fram som ett kvalitetsgranskat bättre alternativ. Därför var det intressant att höra Ylva Pettersson utmana något av NE:s kvalitetsgaranti. Det största problemen med NE i detta sammanhang menar Ylva Pettersson dels är dåliga källhänvisningar, dels tycker hon att det inte ges någon vidare information om de experter vi förutsätts lita på. Dessa förhållanden har lett till att hon numera avråder sina elever från att använda både NE och Wikipedia som akademisk källa. Håller du med henne?

Efter att Ylva Pettersson lyft både poänger och problem med att använda NE i undervisningssammanhang så fick vi veta mer om organisationen bakom Wikipedia. Vi fick bland annat lära oss mer om de artiklar som dubbats som ”utmärkta”. Dessa har gått igenom en granskningsprocess där alla källor och noter har granskats, neutraliteten har synats, checklistan över att allt viktigt finns med är komplett, den senaste forskningen finns med, artikeln är välskriven och så vidare.

Men alla artiklar på Wikipedia går ju igenom en publik granskningsprocess och det är också därför som Ylva Pettersson menar att det är så intressant att anamma ett arbetssätt där eleverna utformar egna artiklar i Wikipedia. Fördelarna för lärandet handlar då till exempel om att

  • När eleverna skriver på Wikipedia får de konstruktiv feedback från en utomstående.
  • Det finns en tydlig ribba – om kvalitets- och relevanskriterierna inte uppnås blir artikeln raderad.
  • Det är en bra ingång för diskussion om källhänvisningar och för övning på att ange källor.
  • Eleverna tvingas reflektera kring upphovsrätt när de vill lägga upp bild, film, musik och så vidare.

Så fram för fler elevskapade artiklar på Wikipedia! Detta arbetssätt innebär ju att eleverna måste hitta relevant och tillförlitlig information att utgå från i sina artiklar och bli bättre på att bedöma just dessa kvaliteter. Och i och med 1-1 så skapas ju fantastiska nya möjligheter för detta. Och här kommer också gymnasiebiblioteket och gymnasibibliotekarien med in i bilden som en viktig vägledare.

I och med att Katedralsskolan 2007 införde 1-1 kunde Ylva Pettersson verkligen anamma möjligheterna att låta eleverna bli sina egna producenter i wiki-projekt, bloggar med mera. I och med detta menade Ylva att hon blivit än mer beroende av skolans bibliotek än tidigare.

Ljuv musik för våra bibliotekarieöron…

Läs mer om Ylva och hennes undervisning i en artikel i Lärarnas nyheter.

/Elin Hirschfeldt
Samordnare för Mediotekets Nätverk för gymnasiebibliotekarier

Internetdagarna: Elevernas integritet på nätet

Jag hade äran att få närvara på internetdagarna, tack till Regionbiblioteket Stockholm.

Det började med att Jimmy Wales, grundaren för Wikipedia talade och det var få kul att få höra honom, efter att följt Wikipedia från att det var pest eller kolera att använda det till idag då det är ett verktyg som är här för att stanna. Wikipedia har 516 miljoner unika besökare i vecka. Deras senaste satsning, efter 12 år i branschen, är att få Wikipedia att bli gratis utan datakostnader, Wiki Zero. Det är främst i Afrika som det gör skillnad, där de flesta skolor inte har något bibliotek men de äger en smartphone.

Vad gäller övervakningen av Wikipedia redigeras den av så kallade Wikipedianer och dem är till 87 % män med medelåldern 26 år. Var är kvinnorna? Och hur gör vi för att dessa ska visa sin sida i Wikipedia. Hur påverkad Wikipedia av att det är så många män som skriver? Spelar det någon roll?

Dagens andra talare var Rebecka MacKinnon, en viktig språkrör för sekretess, åsiktsfrihet och tillsyn i digitala nätverk. Enligt 2013 Web Index ligger Sverige på topp i hur vi använder internet.  Google är helt klar en stormakt bland sökmotorer, och FB ligger på andra plats. Rebecka värnar som de fria webtjänster som i dag används, till exempel Mozilla, Creative Commons, Linux, W3C, Ubuntu och WordPress.

Elevernas integritet på nätet börjar med att Anette Holmqvist talar om Kolla källan och skolverkets roll i att internet används i skolan. Idag är det få som använder internet i den pedagogiska verksamheten och där det används är det mest i ämnet svenska och samhällskunskap. Både lärare och rektorer säger sig vilja att mer fortbildning.

Efter Anette följer Edward Jensinger, f.d. rektor på Pauli gymnasium, och som fick till ett avtal med GAFE, Google Apps For Education. Han menar att det finns ett stort behov i skolan att komma ut i molnet och att det finns fyra aspekter på det: pedagogiskt, tekniskt, juridiskt, och etiskt. Det är skolhuvudmannen som har yttersta ansvaret för att se till att dem som använder molntjänster gör det lagligt. Detta är inte fallet med alla molntjänser på internet. Han råder alla som vill skapa denna möjlighet att tala och ta med juristerna i frågan, från början, då det är en svårtolkad verklighet både tekniskt och juridiskt. Det är viktigt att syftet blir pedagogiskt och inte administrativt, då personuppgifter behövs för att skapa konton. 

Vad gäller risken att elever missbrukar internet för mobbing, svarar Edward Jensinger att det kommer vi nog aldrig att kunna stoppa. Däremot kan vi kontrollera vad vi gör när det händer, att ansvara för konsekvensen.

Jessika Hellin från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) jobbar inom tre områden: tillgänglighet, riktighet och konfidentialitet, alltså behovet av att skydda information. Tillgänglighet menas med rätt information i rätt tid, Riktighet är äktheten på informationen och konfidentialiteten är att endast behöriga ska kunna ha access. Vad innebär då värdefull information? Vad finns det för risker och vad kan hända? Ett exempel är kontostöld. Att sprida information, vad är ok att lägga ut om sig själv och andra? Vem är vem på nätet? Vad är sant och vad är falskt?

Diskussionsfrågor: pinkoder, inlogg och utlogg, vem kommunicerar du med på nätet, hur kollar man en källa på nätet, hur behåller man en hemlighet (eller framhåller man en på nätet), förlorade bilder eller skolarbeten (backup) när är det ok att lägga ut bilder på sig själv och andra på nätet? Många är frågorna…

Även Kristina Alexandersson undrar var går gränsen mellan personligt och privat? Vad är integritet? Rätten till att få ha hemligheter och en privat sfär. Vi har rätten att bestämma vem som vet vad och att integritet är viktigt för demokratin. Men det är svårt och situationsbundet. Hon citerar Havamal och säger: ”Anförtro dig till en, inte två, världen vet vad tre vet.” Internet gör det hela mycket svårare, där vet hela världen direkt när du postar ut en statusuppdatering. Och vi vet inte hur den informationen vi lägger ut idag kommer att användas imorgon och i framtiden. Sociala medier idag är öppna forum, där ickeinformation bestämmer din profil. Vad får vi för samhälle när alla är övervakade, vill vi verkligen leva i en sådan värld? ”Jag har inget att dölja”-argument håller inte, alla har något att hemlighålla. Vi måste ha rätten att vara fria på internet.

Integritet, skolan och Google talar sedan David Mothander om, Googles perspektiv. Han menar att det tre viktigaste områdena för Google är att säkerhet och kontroll skapar integritet. Säkerhet i mån av accessloggar, kryptering, taggtrådar och vakter och kontroll genom att kunna avgränsa sin personliga sfär på nätet. Han ställer frågan vem ska ha rätten att bestämma på nätet, användaren eller företagen? Den största utmaningen för skolan kommer att bli integritet i en digital kontext. Och källkritiken kommer bli väsentlig. Gillar man inte Google är det bara att lämna den, säger David.

Varje användare har rätten att få bestämma vad man vill dela med sig eller ge bort.

//Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Gymnasiearbetet och andra stora projekt

 

 Alla kommunala gymnasieskolor i Stockholm har en mängd oumbärliga resurser för skolarbetet, centralt inköpta och därför billigare för skolan.
 På den här bloggen tänker jag tipsa om godbitar som kanske gått dig förbi ?
Resurser som skolpersonal coh elever kommer åt  på skolan och utanför via Fronter.  

Jag  börjar med en av mina favoriter,  Claro Capture. När jag arbetade som lärare i samhällskunskap hade jag många elever som ägnade lång tid till  att söka på nätet men som till slut gav upp och bad om en bok. De samlade på sig artiklar i mängd men tappade källor och hade ingen överblick över det insamlade materialet.

Svaret på detta är Claro Capture  som ingår i Claro Read. Genom att aktivera Claro Capture när men surfar på nätet  kan du samla ihop text från alla sorters dokument och webbsidor, och få med källhänvisning automatisk  i en projektfil. Det blir prydligt och förpackat med  rubrik , ingress och källa.  För att systematisera det insamlade materialet kan du lägga färgmarkeringar för olika avsnitt, exempelvis metod, analys. Det underlättar i struktureringsfasen.
Vill du ha hjälp att komma igång är din skolbibliotekarien ett säkert kort. Skoldatateket har  också gjort en bra manual för att använda Claro Capure

 

 

 

 

 Elisabeth Söder

”Bloggträff” för Pedagog Stockholm

Jag siar om att bibliotekarier kommer att samarbeta med varandra i nätverk i framtiden – nätverk som kommer att bli allt viktigare. Ingen bibliotekarie sitter ensam på tillräcklig kunskap om alla olika litterära genrer, en snabb och föränderlig informations- och kommunikationssteknlogi, det senaste inom bokutgivningen eller de svårigheter som användarna eller brukarna står inför och som bibliotekspersonalen är satta att hjälpa till med.
Idag stänger jag biblioteket på Spånga gymnasium lite tidigare. Jag skall strax gå. Jag skall nämligen iväg på en ”bloggträff” som Utbildningsförvaltningen i Stockholm stad arrangerar för det tjugotal bloggare från en lång rad olika områden inom Utbildningsförvaltningen. Det är ett nätverk under uppbyggnad. Vi skall träffas: lärare, bibliotekarier med flera och kommer förhoppningvis kunna delge varandra spännande kunskaper och erfarenheter på många allahanda sätt med bloggandet som gemensam nämnare.

Det vankas AW efteråt – sade jag det?? = )

Ungas mediekonsumtion

Denna programpunkt på Bibliotekskonferensen 2013 var jag speciellt intresserad av, eftersom jag sitter i Biblioteksrådets utskott för Sociala medier på biblioteken och för att vi har uppdraget att omvärldsbevaka vad som är på väg ut och vad som är på väg in. Dags för Ungdomsbarometern att presentera ungdomars mediekonsumtion.

Vi får först en genomgång av hur ungdomar som grupp definieras och förutom åldern så finner jag fenomenet Defining moment mest intressant, det vill säga fysiska händelser i världen som påverkar en hel generation. Top 3 av dessa, enligt unga själva, är 9/11, Tsunamin och Obama. Vilka händelser i din uppväxt har påverkat dig och din generation?

Game identification är en egenskap som är mycket tydlig bland unga idag, de är generationen som behöver direkt och snabb feedback. Vi ser nog det alla i ungas val av litteratur, till exempel Hungergames. Böcker där det händer något aktivt och spännande på varje sida. Det finns även 2 ideal som ungdomar matas med och strävar efter. Det första är: Man ska unna sig saker och göra saker man tycker är roligt och kul. Det andra är: Man måste skärpa sig, unga lever efter att vara duktiga och att alla deras beslut måste vara bra och rätt. Dessa ideal går ofta inte ihop med ungdomen, och detta skapar en oerhörd stress. Lite som att god mat i ungdomen är oftast inte nyttig mat. Roliga saker i ungdomen är oftast inte de rätta sakerna som man bör göra.

Nu kommer några begrepp som är trendiga, som unga påverkas av:

DIY = Do it yourself

YOLO = You only live once

FOMO = Fear of missing out

WOM = Word of mouth

SOLOMO = Social local mobile

Som vi alla vet är alla ungdomar på Facebook, förutom 5 %, enligt Ungdomsbarometern.  Vilka är då anledningarna till att de är på Sociala medier? På första plats ligger Check-Ins, man vill visa var man befinner sig och en Check-In är då statusförhöjande om de befinner sig på ett högstatusställe. Andra anledningen är att visa andra hur lycklig man är i sina relationer till andra. Plats tre är statusar som innehåller någon sorts av humor. Plats fyra är shopping, och plats fem är bilder på hur snygg man är. Man kan se statusuppdateringar som deras egna sociala valuta. Och om man får över 40 ”likes” på ca 400 vänner på Facebook, anses detta som en bra statusuppdatering.

Hur uppfattar då unga sig själv? Hur påverkas unga av den bild vi vuxna i samhället ger dem? Om man frågar unga hur de uppfattar sig själva säger de Lata och Bortskämda. Ingen kan väl undgå Curling-debatten om dagens ungdomar. Men det är inget nytt, den äldre generationen har alltid talat nedvärderande om den samtida ungdomen.  Hur ser du på dagens unga? Se och bidra med ditt svar: http://answergarden.ch/view/52843

Undomsbarometern avslutar med att avslöja ungas egna tankar om 2013 och de trender som kommer genomsyra året. Håll i er, här kommer dem!

1, Hipsteråret – retro & vintage gäller

2, Instagram

3, iPhone5

4, Bildning – appar som Quizkampen och olika Nyheterskanaler

5, Chav – den brittiska träningsklädstrenden är här

6, Lillgammal

7, Mobilfria dag/vecka

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Ta ett steg ut ur biblioteksbubblan genom digital närvaro

Det är dag två på Bibliotekskonferensen 2013 och jag lyssnar uppmärksamt när Åke Nygren (@akenyg) talar om sociala mediers syfte, vem är sociala medier till för och vem riktar vi oss till när vi använder dem? Jag tar åt mig när Åke kallar oss som twittrar ”en sociala medier elit”. Jag twittrar för att jag behöver nätverka med andra kollegor och kanske är det ofta så att sociala medier är till för oss själva och det blir ofta så att vi nätverkar inom vår egen bransch. Detta stöds av Åkes egna undersökning bland Stockholms Stadsbiblioteks Facebook sida, där majoriteten av deras ”likes” är personalens egna.

Frågeställningarna Åke ställer sig är:

  • På vilket sätt och i vilka kanaler ska vi vara närvarande på?
  • För vem/vilken målgrupp ska vi vara där för?
  • Vilka effekter vill vi uppnå genom att vara på vissa sociala medier?

Så idag jobbar Åke Nygren med att ta fram strategier för att bryta sig loss och hitta andra externa parter för att synliggöra biblioteket i andra målgrupper. Han letar aktivt efter att definiera inflytelserika målgrupper och personer i sociala medier som kan jobba som ambassadörer för biblioteket i sina sociala medier kretsar. Han definierar att alla typer av personer behövs, tipsaren, länkaren, historieberättaren, engageraren, ambassadören etc. Ett framgångsrikt exempel är Bibblan Svarar på Twitter, där de uppsöker frågeställningar av sina följare och på detta sätt medvetandegör dem sig själva i andra kanaler.

Utvärdering är alltid svårt och att veta vilka effekter det har att vara ute på sociala medier. Han arbetar med att definiera en metod för dokumentation och utvärdering, en reflektionsplan som har en resultatbaserad styrning. En ”like” på Facebook är inte bra ett nummer, utan också ett tecken på att deras arbete skapar glädje, inspiration och kreativitet.

Han använder sig av LEANs modell: PLAN, DO, CHECK, ACT

 

Är du mer nyfiken, låna en bok! :)

 

 

 

Följa gärna projektet Ut ur bubblan (@uturbubblan) och Åke Nygren (@akenyg) och hans kollega Cissy Arvin (@cissyarvin).

//Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Men att synliggöra bibliotek kan också vara att tänka utanför boxen, han visar oss utomhus biblioteket i Årsta.

Uppsökande biblioteksverksamhet på Bibliotek Plattan

Foto: Per Johansson

 

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Vi känner alla läst bibliotekarien Jenny Lindhs frågespalt i Dagens nyheter (jag är ett stort fan!) och många av oss har varit på Bibliotek Plattan mitt i Stockholm och förundrats över hur mycket det biblioteket skiljer sig från många av de mer traditionella bibliotek vi är vana vid. Biblioteket Plattan kännetecknas av ett nytänk på flera olika områden och det var med spänning som jag fick möjlighet att lyssna till Jenny Lindh och Leo Lundberg som arbetar som bibliotekarier där.

SAB-systemet har frångåtts till förmån för en mer renodlad uppdelning i olika litterära genrer som skräck, kärlek osv. Det fungerar eftersom bibliotekets bestånd är tämligen begränsat i sin storlek och till stor del består av enkom skönlitteratur. Jenny och Leo berättade att den nya genreuppdelningen resulterat i många intressanta samtal bland såväl bibliotekspersonalen själva som med biblioteksbesökarna där samtal om varje boks bestämda och alternativa placeringar utifrån dess innehåll kommit till stånd och levandegjort samlingarna i dialogen dem emellan. Det känns spännande i en tid när vi skall lämna SAB och övergå till Dewey. Kommer det förenkla för någon? Vilka böcker ryms i samlingarna då? ”Vi köper in böcker vi gillar” säger Jenny, självklart. Av all den flod litteratur som sköljer över oss är det ett vettigt urvalskriterium så gott som något, men jag fick aldrig möjlighet att ställa frågor om användandegraden för bibliotekets bestånd.

Bibliotek Plattan skiljer sig från mängden. Målsättningen med verksamheten är att erbjuda allmänheten någonting som ingen annat bibliotek i Stockholm erbjuder medborgarna. Programutbudet skall därför vara nytänkande och kreativt och bibliotekarierna är inte rädda för att prova något nytt. Jag får en känsla av att det snarare triggar dem att tänja på gränser och skapa nya möjligheter för biblioteket att utvecklas i tiden. Det skall alltid hända någonting, och jag vet från egen erfarenhet att biblioteket kan upplevas som något av en marknadsplats eller tummelplats vid Sergels torg omgiven av en handel och kommers och ett rikt kulturutbud i en salig blandning.

Arbetssättet kännetecknas av pragmatism. Biblioteket kringgår stadens marknadsföringsavdelning (aja baja!) för att kommunicera bibliotekets information. Bibliotekarierna skapar egna event och använder sig av egna metoder för att nå ut med sitt budskap och väcka intresse för bibliotekets verksamhet. Inspiration har hämtats bland annat från Engelska bibliotek. Därifrån hämtade de grundregel nummer ett – fixa en bar – ett säkert sätt att få folk att komma på aktiviteter som anordnas. Alla gillar öl! Det är ett något oortodoxt grepp i svensk bibliotekskultur, men WTF, det kunde väl vara värt ett försök. När Bibliotek Plattan så anordnade en litteraturquiz på lokal utanför biblioteket där besökare fick möjlighet att kombinera litteratursamtal med dryckenskap resulterade det i en näst intill ”huliganstämning”. En något överförfriskad krets litteraturvänner var kanske inte alla gånger var helt överrens med bibliotekarierna om de rätta svaren i tävlingen men det var en uppsluppen stämning, skrattar Jenny och Leo. Fantastiskt kul och jag önskar att jag hade varit där! Quizen verkar hur som helst ha skapat ett engagemang hos många. Quizen är endast ett exempel som presenterades som är ett resultat av bibliotekets filosofi att man måste skapa utrymme för personalen att vara kreativ. De gav också exempel på mindre lyckade event som inte dragit någon publik men hur skulle de kunna veta att det inte fungerade om de inte hade försökt?

När det gäller bibliotekets uppsökande verksamhet är bibliotekarierna just det. Kreativa. De presenterade vidare idéer om hur biblioteket kan söka upp människor i samhället på nya platser, där de minst av allt anar det och mitt i det offentliga rummet. (Jag kommer att tänka på ”gerillabiblioteksverksamheten” i Huddinge kommun där man ställer upp små boksamlingar lite här och var på de mest oväntade platser.)  Leo ger exempel på hur de ibland kan ”lämna rummet och ändå vara ett bibliotek” och försök att närma sig allmänheten på restauranger.  Jag tänker att, ja, vad sägs om att bli avbruten mitt i en romantisk middag på en restaurang av en bibliotekarie som vänligt och sevice minded undrar om vederbörande behöver hjälp att öppna ett twitterkonto eller få förslag på senaste utgiven tjeckisk skönlitteratur? Inte det? Vad sägs om kopieringshjälp, snälla något måste du väl vilja ha hjälp med? Ditt sällskap då?

Det väcker en intressant tanke. Hur långt kan biblioteket gå i sin uppsökande verksamhet? Finns det några fredade zoner eller är det ett dystopiskt samhälle vi har att se fram emot när Bibliotek Plattans bibliotekarier har infiltrerat alla offentliga rum i en iver att frälsa massorna med kultur? Jag tror att det finns en gräns för hur långt man kan gå även om jag gläds med Jenny och Leos friska och medryckande försök att kultivera sin omgivning med sitt bibliotek i bakfickan.  ”Om man gör fasligt mycket grejer misslyckas man fascinerande ofta” kunde de båda bibliotekarierna konstatera och såg det som en självklarhet för att utveckling skulle kunna vara möjlig alls. Rädsla för att misslyckas får inte styra och det tycker jag är en god inställning till saker och ting. Tack Jenny och Leo, friskt vågat, hälften vunnet, heter det ju.

Per

 

Nya utmaningar för besökarna – nya uppgifter för bibliotekarierna

Förmiddagens bästa presentation, på Bibliotekskonferensdagarna 2013, står Malmö Stadsbiblioteks Lärcentrum för, Stefan Wahlstedt (@ulfstefan) och Fredrik Karlsson (@Fredrikki). Det finns idag ett digitalt glapp som skapar problem, det består av en snabb teknikutveckling som förändrar vårt bemötande och kräver därför också ett mer kompetent bemötande. Och framför allt krävs det en ledning som förstår våra verksamheter och som tycker dem är viktiga, att satsa det vi behöver för att göra våra jobb. Det behöver absolut inte innebära den allra senaste tekniken men de behöver stödja vårt förändrade arbetssätt. Biblioteksrummet är en plats som måste vara fri från bedömning, där det är högt i tak och där en fråga aldrig är fel att ställa. Det är också viktigt att även det fria och det informella lärandet får plats.

 

Men hur mycket ska vi bibliotekarier egentligen hjälpa till med? Ska vi skriva ut information som eleverna behöver? Hjälpa dem att kopiera? Ge dem svaret på allt de frågar om?

David R. Lankes talar om att vi inte är till för att lära eleverna läsa, utan att lära dem att hitta och analysera den informationen som de finner. Jag visar gärna eleverna var de kan leta och hitta den information de behöver men jag gör aldrig jobbet åt dem. Jag visar hur kopieringsmaskinen funkar, men de får själva trycka på knappen. Jag hjälper de gärna att tolka och analysera den information de hittar men jag tänker aldrig ge dem svaret på uppgiften de ska skriva. Precis som Stefan och Fredrik tycker jag det är viktigt att eleverna lär sig själva, jag ger dem gärna verktygen för att lyckas få ett bra betyg.

Att jobba i ett multikulturellt samhälle har sina utmaningar, många låntagare som hittar till Lärcentrum är från alla världens hörn och biblioteket är en fantastisk plats där hela universum är deras studieobjekt. Jag tänker genast på våra skolors språkintroduktionsklasser och känner att det är så mycket de vet och vill förmedla i skolan och i skolans miljö. Och att biblioteket är en viktig plats för alla.

Lärcentrum har skapat en dela-kultur, där deras låntagare hjälper varandra när det behövs. Detta är något som jag inte tror är så vanligt bland elever, där man någonstans gärna vill ha ett högre betyg än sina klasskamrater. Men på Lärcentrum har de skapat en miljö där så fort någon behöver hjälp, finns det alltid någon som kan och är villig att visa. Biblioteksmiljön är en bra plats för att just öppna upp denna studiemiljö, och förbereda eleverna för studentkulturen på universitetet.

Ett annat exempel på dela-kulturen, som jag gärna skulle vilja test är Knytkalas. Att samlas någonstans och att man delar med sig och visar olika appar och program som man själv tycker är bra. På detta sätt behöver man inte ladda ner och testa allt själv, utan får tips av andra vilka appar de tycker är bra och funkar för deras behov.

Något som är viktigt idag är samarbete med andra verksamheter, att ha och jobba för ett stort kontaktnät utåt, exempelvis universitet och med andra yttre externa entreprenörer. Detta har Lärcentrum, till exempel kommer Röda Korset dit och har läxhjälp. De har även extra språkhjälp en gång i veckan. Att söka sig utåt och bjuda in externa samarbetspartners kommer blir mer populärt än vad det redan är idag. Kanske vi i skolan också bör se mer utåt och öppna upp våra skolbibliotek för andra syften. Säg JA till Malmö Lärcentrums pedagogiska manifest!

Vad det är, är det bara din fantasi begränsar!

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Alla bilder publiceras med upphovsrättigheter från Stefan Wahlstedt och Malmö Lärcentrum

Biblioteket i samtiden och framtiden

Den årliga Bibliotekskonferensen är i Stockholm, på Teknologisk institut, och tack vare Medioteket får jag ta del av den. Tack!

Ni kanske undrar varför jag ville vara närvarande, vad har skolbiblioteket med en konferens som riktar sig främst till folkbibliotek att göra? Jo, jag tycker det är viktigt att omvärldsbevaka, och speciellt från hela vår bransch. Influenser kan hämtas och förädlas och som ensam skolbibliotekarie behöver jag inspiration för att känna att jag inte är inlåst i min egen värld och i skolans värld.

Moderator Patrik Schylström öppnar konferensen med att presentera sig som biblioteksnörd, med favoritklassificeringen Bb. Jag känner att jag är på rätt plats. Som en av få twittrare där, tar jag kommando och skapar #bibkonf13 tillsammans med en kollega som sitter bakom mig, Lina Svanbrink (@Svanbrink) från Malmö. Nätverkandet har börjat!

Ann Östman (@annostman) är bibliotekskonsulent på Länsbiblioteket i Gävleborg, hon presenterar biblioteksutvecklingen med att förmedla bibliotekariernas roll att hjälpa människor förändras. Hon citerar R David Lankes att vi jobbar med att hjälpa våra låntagare att analysera den information som hittas, inte att lära folk att läsa. På gymnasiet stämmer detta väldigt bra, där källkritiken är vårt bästa vapen. I fokus idag måste vi arbeta för den fysiska integrationen över det digitala innehållet. Att inreda ett biblioteksrum som ett learning space, ett rum som ökar studielusten.  Ett rum för skapande är framtiden, enligt Ann Östman. Vill du läsa mer av Ann Östman kan du följa hennes blogg: http://annmargareta.wordpress.com/

Vi behöver vara en vägvisare i informationens myrstack. Men tekniken går fort och hur ska vi kunna hinna med att lära oss och att hitta alla nya informationskanaler vi behöver. Bibliotekarier behöver ”stop lending, start sharing”, något som vi bibliotekarier borde vara bäst på, då vårt uppdrag är att synliggöra information. David R Lankes har en hel serie som heter  Expect More and The Atlas of New Librarianship. (Winner of the 2012 ABC-CLIO/Greenwood Award for the Best Book in Library Literature),

 

Det behövs fler forum för samverkan mellan olika typer av bibliotek, och ett exempel är det nybörjade samarbetet mellan Nacka gymnasium och Södertörns högskola, som jag är mycket nyfiken på. Men det får bli ett annat inlägg. Så vi är på väg, men vi är långt ifrån bäst på det, anser jag. Men med denna blogg kanske vi kan komma ytterligare en bit på vägen.

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium (@SofieYeunS)