Visar alla blogginlägg med kategorin:
Sociala medier och bloggar

Källkritik i praktiken – Kan vi lita på NE och Wikipedia?

Original KällkritikYlva Pettersson satte uppslagsverken i fokus under rubriken Auktoritetstro, källor och tendens på Skolbibliotek 2015. Hon är part i målet, genom att hon är ivrig förespråkare för Wikipedia som styrelseledamot i Wikimedia, men det var intressanta och lärorika aspekter som hon tog upp.

Ylva Pettersson undervisar till vardags på Katedralskolan i Skara i religion och historia och är också vinnare av Webbstjärnan 2014 och Guldäpplet 2014 (juryns särskilda pris).

Det är framför allt via Google, Wikipedia och NE som många elever på gymnasiet letar information. Det är lätt att hamna på Wikipedia för uppslagsverket kommer ofta väldigt högt upp på träfflistan på Google. Sidorna på Wikipedia har många interna länkar och de sidor som har många länkar till sig hamnar därför högt, förklarar Ylva Pettersson.
Hon framhåller att 7 av 10 använder Wikipedia. Hälften av alla i åldern 16-26 använder Wikipedia dagligen eller varje vecka. Här refererar hon till Findahls bok Svenskarna och internet (2011).

Slipp bloggträsket med relevanta sökstrategier

Överhuvudtaget har många elever ett mycket begränsat verktygsförråd när de gör informationssökningar, anser Ylva Petersson. Eleverna hamnar ofta i ”bloggträsket”, och för att landa i mer seriösa och akademiska texter måste de anpassa sitt språk vid sökningarna, och då behöver eleverna mycket hjälp.

Källkritik gäller även bilder 

Efter Google söker många elever framför allt på Youtube. De flesta elever känner i ryggmärgen att när de läser text bör de vara källkritiska, men samma inställning avseende bild och film är inte lika given.
– När det gäller bilder har inte eleverna en källkritisk autopilot och här krävs en gemensam insats, säger Ylva Pettersson. Hon gav ett tips på webbplatsen Fotoforensics. Dit kan man ladda upp bilder för att se om de eventuellt har manipulerats.

Många elever vet att de kan gå till ”Om oss-sidan”, som de flesta webbplatser har som flik för att presentera sig som avsändare. Men där behöver eleverna också ha kritiska ögon. De kan hamna i att de tar till sig signalord som oberoende, statliga bidrag och så vidare och snabbt dra slutsatsen att avsändaren är neutral och vederhäftig. Ylva Pettersson tog upp exemplet om tidskriften Nya tiders Om oss-sida. Tidskriften är en högerextremistisk tidning, som också fått presstöd .,Tendens är svårt, påpekar Ylva Pettersson med eftertryck, och eleverna behöver hjälp.

Sociala medier

I de sociala medierna går informationsflödet i ett rasande tempo och Ylva Pettersson tycker sig se att eleverna ofta svarar först och tänker sen. Hon tog upp ett exempel på vad jag även som vuxen nog lätt skulle kunna ha missat. Det tycktes som en tweet av presidentaspiranten Donald Trump var högst aktuell som ett direkt svar på Parisattacken, men egentligen var det en retweetad tweet, vilket man skulle ha förstått om man vinnlade sig om att kolla datumet vid inlägget. Tweeten visade sig ursprungligen ha publicerats efter Charlie Hebdon-attacken.

Ylva Petterssons presentation

Varför anger uppslagsverk inte källa? 

Att vi också ska vara kritiska mot NE framgick av fler exempel. Eleverna lär sig att ”NE är en källa vi får använda”, men detta uppslagsverk har inte källhänvisningar eller referenser, påpekar Ylva Pettersson. Det är paradoxalt, tänker jag, eftersom källhänvisningar är något som vi alla uppmanar gymnasieleverna att kolla extra på vid de flesta skoluppgifter.
NE har i stället litteraturanvisningar som är tips om vidare läsning för dem som är särskilt intresserade i ämnet, framhåller Ylva. Hon passar också på att visa att en historiker som författat en text om Elisabeth av England förvisso har titeln professor i historia men är egentligen inte alls expert på engelsk renässanshistoria. Hon menar också att en del av artiklarna kan vara gamla.
– Huvudbekymret är att vi inte kan kolla upp källorna på NE, påpekar hon. Däremot kan vi kolla upp källorna på Wikipedia.

Många ansvarar för Wikipedias innehåll 

Det finns ingen ansvarig utgivare på Wikipedia, men alla som bidrar med att skriva i encyklopedin äger materialet. Och det görs uppdateringar var 40 sekunder (gäller Wikipedia i världen) . Det finns ett 70-tal administratörer på Svenska Wikipedia som ”städar” i texterna och kollar ändringar som läggs in. Administratören väljs under ett år och granskas inför omval. Alla administratörerna kollar upp sidor med senast ändrad och ser om ändringen stämmer med Wikipedias grundregel.

Ylva Pettersson vill slå ett slag för att eleverna själva använder Wikipedia och skriver texter till uppslagsverket. På så sätt lär de sig mycket om källhantering. En fördel är att de efter publiceringen ser när andra går in och ändrar i deras texter, vilka källor dessa då stödjer sig på och hur de formulerar sig. Eleverna kan då kolla upp detta och lära sig ännu mer om källhänvisningar på ett fördjupat sätt.
– Google räcker bara så långt, sen måste eleverna gå vidare och utveckla verktyg i sin källkritik, säger Ylva Pettersson.

Texterna i Wikipedia ges en tillförlitlighet genom att andra granskar texterna, hävdar Ylva Pettersson. De artiklar som läses ofta i Wikipedia är de mest tillförlitliga. Sedan 2007 har ett kvalitetsarbete bedrivits som inneburit att bland annat källhänvisningar börjat anges. Allt seriösare medarbetare har också sällat sig till skrivarskaran.

Tips inför lektion i källkritik med eleverna

Hennes tips till eleverna i deras bedömningar av materialet i Wikipedia är att kolla källhänvisningarna och även gå in under historiken och se när sidan senast ändrades och kontrollera om det förekommer en diskussion i ämnet, vilket dokumenteras fortlöpande. Flikarna Historik och Diskussion finns i menyraden överst på artiklarna.

På slutet av seminariet provade den grupp som jag var med i tipsen genom att bland annat kolla på pronomenet hen. Det var kul!

Monica Wallenius
Bibliotekarie på Kärrtorps gymnasium

Ett chip under huden

av Einar Spetz, Thorildsplans gymnasium

Härförleden på Stockholm Waterfront arrangerades Internetdagarna. Med stöd av Medioteket deltog jag under andra konferensdagen. ”Det folkliga internet” hette konferensspåret jag följde. En bekant frågade mig, när jag berättat om saken: ”Vad blir nästa stora grej på nätet?” Då drog jag på det. Jag vet ännu inte, men har åtminstone sammanfattat  intrycken i några punkter:

Ska man låta chippa sig?

 Wearables är ett samlingsord för kroppsnära, digitala prylar – armband, sensoriska plagg med mera.  Dock är wearables inte nästa stora grej; de finns redan. Inte endast finns, förresten. Marknaden har formligen exploderat. En som ligger bra till om vi skulle kora en svensk mästare i wearables är Michael Kazarnowicz. När han dyker upp vid talarstolen, iförd Google glass (explorer edition),  är det som att få besök från framtiden. Kazarnowicz lät nyligen ympa in ett RFID-chip under huden på högra handryggen. Nu sköter han med handrörelser i luften frammatningen av sina slides.  Åtbörderna påminner lite om backhandslag i pingis. Effektsökeri, kan man utbrista. Å andra sidan: Kazarnowicz verkar själaglad för varje steg han tar mot att förvandlas till cyborg. RFID-chippa sig borde alla göra. Bland folk är motståndet störst i början, menar han, men efter hand blir fördelarna uppenbara för flertalet. Det är ändå bara en ny sorts implantat liknande andra – analoga eller digitala – som vi redan har anammat: höftleder av titan, pacemakrar, EAS och kontaktlinser och tusen andra ting för att kompensera för kroppens ofullkomlighet eller för att vässa våra förmågor. Mitt i denna predikan om sammansmältning mellan maskindelar och människokropp erinrar man sig filosofen Descartes,  för vilken kroppen framstod som en automat, jämförbar med en fontän eller ett urverk. Det resonemang som förs av Kazarnowicz handlar egentligen inte om att knö in saker under huden. Allt ska bli smartare än det för närvarande är. Syftet är att maximera potentialen. Våra hem till exempel. De ska inte bara erbjuda tak över huvud, utan också vara smarta nog att låsa sig själva om dess invånare till äventyrs skulle glömma den detaljen.

Generation G i relationssamhället

Har du hört om Generation G? Med denna beteckning avser antropologen och medieforskaren Katarina Graffman unga, födda mellan 1990-2005. Med G:arna fullbordas övergången till relationssamhälle från dagens informations- och kunskapssamhälle. G:arna som är tidernas största generation, utgör idag 35 procent av världens befolkning. G, sa Graffman, kunde stå för en mängd olika saker: gemenskap, eGo eller Google. Den genomsnittliga G:aren inriktar sig på att uppleva och känna genom att använda medier. Däremot är G:arna mindre benägna att läsa och tänka. Upplevelserna nås via mobilen, vilken för G:arna är en kroppslig förlängning (jfr. wearable ovan) snarare än en extern apparat. Genom mobilen söker G:arna bekräftelse inom den egna kretsen, varför merparten av deras medietid går åt till att exponera sig själv och att observera andra. På Facebook, en plattform som Graffman ihärdigt påstår att G:arna kommer överge, har många deltagare minst två konton: ett snygg- och ett fulkonto. Detta krävs för att ge plats åt olika persona som G.aren vill visa upp. Det har varit mycket diskussion om selfiebilderna, i vilken grad de är uttryck för en  löjlig och beklaglig, narcissistisk kultur. En etisk diskussion är nödvändig, menar Graffman, som inbegriper frågan hur G:arnas psykiska tillstånd påverkas av sin strävan att ständigt söka fokus.

Några bubblare


Nätets Klintbergare. Nätet är en plats där sägner uppstår. Nyligen belönades Jack Werner med Stora journalistpriset i kategorin Årets förnyare. Priset är kopplat till tidningen Metros projekt Viralgranskaren. Nu är Werner aktuell med boken Creepypasta. Spökhistorier från internet. I boken har författaren samlat vandringssägner, som är båg rätt igenom, men som speglar viktiga aspekter av vår samtid.

Annie Machon 03Straff eller belöning? Vad ska vi göra med visselblåsarna? Förtjänar Snowden asyl i Sverige? Folk vet väl inte redigt vad de ska tycka. Trots risken för långa fängelsestraff sätter visselblåsarna sig själva på spel bara för att allmänheten ska få veta sanningen. På internetdagarna berättade Annie Machon hur det var att blåsa i visselpipan efter en tid som agent i det brittiska kontraspionaget. Machon gick ut med upplysningar om lagbrott begångna av säkerhetspolisen. Priset blev högt: frusna tillgångar, landsflykt, en kringflackande tillvaro – allt medan nära och kära hemmavid trakasserades, hotades och skrämdes upp av MI5.

Vinna valet med Facebook?
Harper Reed 04Harper Reed – låter namnet bekant? Reed tillskrevs som Barack Obamas sociala medierstrateg, en del av äran för valvinsten 2008. Reed betonar lagbyggets betydelse. Han har haft hårda nypor. Var inte rädd för att ge folk sparken, säger han, anställ medarbetare som presterar bättre än du själv eller inte heller liknar dig själv. Endast den som tillämpar mångfald kan tala om mångfald med trovärdigheten i behåll.

___________________________________________________________________________________
Foto: Einar Spetz. Fler bilder från internetdagarna på Wikimedia Commons: Länk

 

 

Internetdagarna: Elevernas integritet på nätet

Jag hade äran att få närvara på internetdagarna, tack till Regionbiblioteket Stockholm.

Det började med att Jimmy Wales, grundaren för Wikipedia talade och det var få kul att få höra honom, efter att följt Wikipedia från att det var pest eller kolera att använda det till idag då det är ett verktyg som är här för att stanna. Wikipedia har 516 miljoner unika besökare i vecka. Deras senaste satsning, efter 12 år i branschen, är att få Wikipedia att bli gratis utan datakostnader, Wiki Zero. Det är främst i Afrika som det gör skillnad, där de flesta skolor inte har något bibliotek men de äger en smartphone.

Vad gäller övervakningen av Wikipedia redigeras den av så kallade Wikipedianer och dem är till 87 % män med medelåldern 26 år. Var är kvinnorna? Och hur gör vi för att dessa ska visa sin sida i Wikipedia. Hur påverkad Wikipedia av att det är så många män som skriver? Spelar det någon roll?

Dagens andra talare var Rebecka MacKinnon, en viktig språkrör för sekretess, åsiktsfrihet och tillsyn i digitala nätverk. Enligt 2013 Web Index ligger Sverige på topp i hur vi använder internet.  Google är helt klar en stormakt bland sökmotorer, och FB ligger på andra plats. Rebecka värnar som de fria webtjänster som i dag används, till exempel Mozilla, Creative Commons, Linux, W3C, Ubuntu och WordPress.

Elevernas integritet på nätet börjar med att Anette Holmqvist talar om Kolla källan och skolverkets roll i att internet används i skolan. Idag är det få som använder internet i den pedagogiska verksamheten och där det används är det mest i ämnet svenska och samhällskunskap. Både lärare och rektorer säger sig vilja att mer fortbildning.

Efter Anette följer Edward Jensinger, f.d. rektor på Pauli gymnasium, och som fick till ett avtal med GAFE, Google Apps For Education. Han menar att det finns ett stort behov i skolan att komma ut i molnet och att det finns fyra aspekter på det: pedagogiskt, tekniskt, juridiskt, och etiskt. Det är skolhuvudmannen som har yttersta ansvaret för att se till att dem som använder molntjänster gör det lagligt. Detta är inte fallet med alla molntjänser på internet. Han råder alla som vill skapa denna möjlighet att tala och ta med juristerna i frågan, från början, då det är en svårtolkad verklighet både tekniskt och juridiskt. Det är viktigt att syftet blir pedagogiskt och inte administrativt, då personuppgifter behövs för att skapa konton. 

Vad gäller risken att elever missbrukar internet för mobbing, svarar Edward Jensinger att det kommer vi nog aldrig att kunna stoppa. Däremot kan vi kontrollera vad vi gör när det händer, att ansvara för konsekvensen.

Jessika Hellin från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) jobbar inom tre områden: tillgänglighet, riktighet och konfidentialitet, alltså behovet av att skydda information. Tillgänglighet menas med rätt information i rätt tid, Riktighet är äktheten på informationen och konfidentialiteten är att endast behöriga ska kunna ha access. Vad innebär då värdefull information? Vad finns det för risker och vad kan hända? Ett exempel är kontostöld. Att sprida information, vad är ok att lägga ut om sig själv och andra? Vem är vem på nätet? Vad är sant och vad är falskt?

Diskussionsfrågor: pinkoder, inlogg och utlogg, vem kommunicerar du med på nätet, hur kollar man en källa på nätet, hur behåller man en hemlighet (eller framhåller man en på nätet), förlorade bilder eller skolarbeten (backup) när är det ok att lägga ut bilder på sig själv och andra på nätet? Många är frågorna…

Även Kristina Alexandersson undrar var går gränsen mellan personligt och privat? Vad är integritet? Rätten till att få ha hemligheter och en privat sfär. Vi har rätten att bestämma vem som vet vad och att integritet är viktigt för demokratin. Men det är svårt och situationsbundet. Hon citerar Havamal och säger: ”Anförtro dig till en, inte två, världen vet vad tre vet.” Internet gör det hela mycket svårare, där vet hela världen direkt när du postar ut en statusuppdatering. Och vi vet inte hur den informationen vi lägger ut idag kommer att användas imorgon och i framtiden. Sociala medier idag är öppna forum, där ickeinformation bestämmer din profil. Vad får vi för samhälle när alla är övervakade, vill vi verkligen leva i en sådan värld? ”Jag har inget att dölja”-argument håller inte, alla har något att hemlighålla. Vi måste ha rätten att vara fria på internet.

Integritet, skolan och Google talar sedan David Mothander om, Googles perspektiv. Han menar att det tre viktigaste områdena för Google är att säkerhet och kontroll skapar integritet. Säkerhet i mån av accessloggar, kryptering, taggtrådar och vakter och kontroll genom att kunna avgränsa sin personliga sfär på nätet. Han ställer frågan vem ska ha rätten att bestämma på nätet, användaren eller företagen? Den största utmaningen för skolan kommer att bli integritet i en digital kontext. Och källkritiken kommer bli väsentlig. Gillar man inte Google är det bara att lämna den, säger David.

Varje användare har rätten att få bestämma vad man vill dela med sig eller ge bort.

//Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

”Bloggträff” för Pedagog Stockholm

Jag siar om att bibliotekarier kommer att samarbeta med varandra i nätverk i framtiden – nätverk som kommer att bli allt viktigare. Ingen bibliotekarie sitter ensam på tillräcklig kunskap om alla olika litterära genrer, en snabb och föränderlig informations- och kommunikationssteknlogi, det senaste inom bokutgivningen eller de svårigheter som användarna eller brukarna står inför och som bibliotekspersonalen är satta att hjälpa till med.
Idag stänger jag biblioteket på Spånga gymnasium lite tidigare. Jag skall strax gå. Jag skall nämligen iväg på en ”bloggträff” som Utbildningsförvaltningen i Stockholm stad arrangerar för det tjugotal bloggare från en lång rad olika områden inom Utbildningsförvaltningen. Det är ett nätverk under uppbyggnad. Vi skall träffas: lärare, bibliotekarier med flera och kommer förhoppningvis kunna delge varandra spännande kunskaper och erfarenheter på många allahanda sätt med bloggandet som gemensam nämnare.

Det vankas AW efteråt – sade jag det?? = )

Ungas mediekonsumtion

Denna programpunkt på Bibliotekskonferensen 2013 var jag speciellt intresserad av, eftersom jag sitter i Biblioteksrådets utskott för Sociala medier på biblioteken och för att vi har uppdraget att omvärldsbevaka vad som är på väg ut och vad som är på väg in. Dags för Ungdomsbarometern att presentera ungdomars mediekonsumtion.

Vi får först en genomgång av hur ungdomar som grupp definieras och förutom åldern så finner jag fenomenet Defining moment mest intressant, det vill säga fysiska händelser i världen som påverkar en hel generation. Top 3 av dessa, enligt unga själva, är 9/11, Tsunamin och Obama. Vilka händelser i din uppväxt har påverkat dig och din generation?

Game identification är en egenskap som är mycket tydlig bland unga idag, de är generationen som behöver direkt och snabb feedback. Vi ser nog det alla i ungas val av litteratur, till exempel Hungergames. Böcker där det händer något aktivt och spännande på varje sida. Det finns även 2 ideal som ungdomar matas med och strävar efter. Det första är: Man ska unna sig saker och göra saker man tycker är roligt och kul. Det andra är: Man måste skärpa sig, unga lever efter att vara duktiga och att alla deras beslut måste vara bra och rätt. Dessa ideal går ofta inte ihop med ungdomen, och detta skapar en oerhörd stress. Lite som att god mat i ungdomen är oftast inte nyttig mat. Roliga saker i ungdomen är oftast inte de rätta sakerna som man bör göra.

Nu kommer några begrepp som är trendiga, som unga påverkas av:

DIY = Do it yourself

YOLO = You only live once

FOMO = Fear of missing out

WOM = Word of mouth

SOLOMO = Social local mobile

Som vi alla vet är alla ungdomar på Facebook, förutom 5 %, enligt Ungdomsbarometern.  Vilka är då anledningarna till att de är på Sociala medier? På första plats ligger Check-Ins, man vill visa var man befinner sig och en Check-In är då statusförhöjande om de befinner sig på ett högstatusställe. Andra anledningen är att visa andra hur lycklig man är i sina relationer till andra. Plats tre är statusar som innehåller någon sorts av humor. Plats fyra är shopping, och plats fem är bilder på hur snygg man är. Man kan se statusuppdateringar som deras egna sociala valuta. Och om man får över 40 ”likes” på ca 400 vänner på Facebook, anses detta som en bra statusuppdatering.

Hur uppfattar då unga sig själv? Hur påverkas unga av den bild vi vuxna i samhället ger dem? Om man frågar unga hur de uppfattar sig själva säger de Lata och Bortskämda. Ingen kan väl undgå Curling-debatten om dagens ungdomar. Men det är inget nytt, den äldre generationen har alltid talat nedvärderande om den samtida ungdomen.  Hur ser du på dagens unga? Se och bidra med ditt svar: http://answergarden.ch/view/52843

Undomsbarometern avslutar med att avslöja ungas egna tankar om 2013 och de trender som kommer genomsyra året. Håll i er, här kommer dem!

1, Hipsteråret – retro & vintage gäller

2, Instagram

3, iPhone5

4, Bildning – appar som Quizkampen och olika Nyheterskanaler

5, Chav – den brittiska träningsklädstrenden är här

6, Lillgammal

7, Mobilfria dag/vecka

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Nya utmaningar för besökarna – nya uppgifter för bibliotekarien?

Anteckningar från Bibliotekskonferensen

Det mest intressanta föredraget under konferensen kom helt klart från Malmö. Stefan Wahlstedt och Fredrik Karlsson från Lärcentrum, Malmö stadsbibliotek, gav konferensen exempel från sin verksamhet och hur delar av biblioteket i ett samarbete mellan Malmö stadsbibliotek och utbildningsförvaltning omdanats syftande till att ge brukare en möjlighet att utveckla sin digitala kompetens på bibliotekets Lärcentrum. Personalen där har fått en mer handledande funktion. Anledningen till att jag fastnade för föredraget var att det beskrev en verksamhet in om folkbiblioteket som jag till stora delar kände igen från arbetet i mitt eget skolbibliotek – om än med en bredare åldersspann på användarna. Igenkänningsfaktorn var hur som helst hög.

En tydlig vision har legat till grund för arbetet med att låta lärcentrat bli en kreativ och pedagogisk plattform för Malmös biblioteksanvändare syftande till att skapa större digital delaktighet för dem. Vi fick se ett klipp och lyssna till en äldre man som beskrev hur han genom bibliotekets resurser alltjämt fortbildade sig inom en rad områden och där biblioteket skapade möjligheter för hans personliga utveckling. Det påminde oss alla om hur viktigt biblioteket kan vara för varje enskild användare och hur viktigt det är med bemötandefrågor så att alla skall känna sig välkomna och ges en möjlighet att utvecklas och få hjälp inom sina olika resepktive områden. Stefan och Fredrik gav många fler exempel på biblioteksanvändare som använde biblioteket som en viktig resurs i sin personliga utveckling.

Projektet hade sin utgångspunkt från ett studiebesök i Canada där bibliotekarier och pedagoger samverkar i bibliotek för att dra fördelar av de dubbla kompetenserna i takt med att bibliotek utvecklas till att bli merav lärcentra för medborgarna. Stefan och Fredrik konstaterade att det finns ett ”digitalt glapp” i det svenska samhället också mellan de som har tillgång till och kan använda modern IKT, och de som inte har eller kan det. De såg behovet av att skriva ett Pedagogiskt manifest som kan sammanfattas med nyckelorden:

  • Bollplank
  • Knytkalas
  • Vi säger ja!

Personalen skall utgöra bollplank för användarna i sitt lärande. Det är inte anmärkningsvärt att projektet förutsätter att personalen måste ha en hög digital kompetens – de är ju tänkta att hjälpa andra med just det. Det räcker alltså inte bara att vara kunnig inom ramen för sitt eget ämnesområde. Likaså förutsätter projektet att personalen faktiskt kan kommunicera med biblioteksanvändarna på ett bra sätt. Stefan och Fredrik lyfte fram att det är just genom att gå i dialog med användarna som de kan nå resultat, genom att använda interaktion som metod och härigenom vara bollplank. De lade tonvikt vid att de ”gör” inte åt människor – de måste ”göra” själva, dvs de visar hur någonting kan göras men de utför inte själva handlingen. Något jag själv tar med mig i mitt eget arbete framöver! Det är så lätt att hamna i den situationen att det är lättare och går snabbare att göra jobbet än att visa hur en elev själv skall kunna göra någonting, men det är inte hållbart i längden.

Med knytkalas menas att alla medför någonting till biblioteket och är välkomna att dela med sig av sina kunskaper, ge input och vara med i utvecklingsarbetet tillsammans med personalen på biblioteket. Ett exempel som gavs är att personalen håller flera av sina möten öppet ute i lokalen, välkomnande synpunkter från intresserade biblioteksanvändare syftande till att inkludera fler i Lärcentrums utvecklingsarbete. På det sättet kan biblioteket få in fler kompetenser och mer kunnande i organisationen.
Ett annat mer konkret exempel på knytkalas som gavs var en användare som använt biblioteket som plats för sitt skrivande och när den färdiga boken var klar att ges ut var det naturligt att hålla releasefesten i bibliotekets lokaler. Användaren bidrog på så sätt med ett mervärde till biblioteket.

Vi säger ja! Det är ett känt faktum att det är roligare att säga ja än att säga nej. I olika samarbetsformer med näringsliv etc. har biblioteket erbjudit lokaler till-, agerat värd för- samt skapat kontaktytor mellan privata intressenter och allmänheten på ett förtjänstfullt och innovativt sätt som ger nytt blod åt biblioteket och bidrar till att på nytt placera biblioteket i samhällets centrum. Lärcentrum i Malmö har en välvillig inställning till att försöka nya sätt att bredda bibliotekets tillgänglighet och service till Malmös invånare. Jag avundas Malmö!

Per

 

En skola i världsklass kan inte ha ett skolbibliotek i gärdsgårdsserien

Rubriken kommer från DIK, akademikerfacket för kultur och kommunikation. De har gjort en sammanställning över skolbibliotek som håller världsklass i Sverige. Fyra skolbibliotek i Stockholm finns med på listan: Adolf Fredriks musiklasser, Blackebergs gymnasium, Hjulsta grundskola och Spånga gymnasium och grundskola 

Kriterier som krävs av skolbiblioteket är:

  • Är en tydlig del av skolans pedagogiska vision.
  • Samverkar med skolledning och övrig pedagogisk personal kring elevernas lärande.
  • Stärker elevernas läs- och kommunikationsförmåga i en vidgad textvärld.
  • Stärker elevernas digitala kompetens med fokus på informationsfärdigheter och förståelse för informationssökningsprocesser och sociala medier.
  • Erbjuder stöd till enskilda och grupper i deras lärprocesser.
  • Har överblick över lärresurser och ger stöd till lärare och elever i deras litteratur- och medieanvändning.

Finns ditt skolbibliotek inte med trots att det uppfyller DIK.s kriterier? Skriv till Stina Hamberg  på DIK  och nominera.

En lustig slump? En gemensam nämnare för de  skolbibliotek i Stockholm som blivit nominerade är att de bloggar om skolbibliotek. Skolbibliotekarierna från Hjulsta och Adolf Fredrik har bloggat länge med bloggen Vad gör de i biblioteket ?   Gymnasiebliotekarierna från Spånga och Blackeberg kommer ni att få läsa mer av i Svindlande höjder:

Elisabeth Söder, Medioteket