Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Bibliotek

Biblioteksrådet

Många, men långt ifrån alla, vet att jag sitter med i Biblioteksrådet, som är en samverkansgrupp mellan olika typer av bibliotek i Stockholms län, och där jag representerar skolbiblioteken. Jag tar tillfället i akt i denna blogg att berätta för alla er som inte vet, vad Biblioteksrådet är.

 Rådet träffas fyra gånger per år med representanter från landstingets kulturförvaltning, folkbibliotek, skolbibliotek, högskolebibliotek, specialbibliotek, bibliotek inom Stockholms läns landsting och Regionbibliotek Stockholm. Syftet med rådet är att initiera fortbildning, utvecklingsprojekt, marknadsföringsinsatser och annat som ger samverkansvinster. Vi diskuterar frågor som berör biblioteksverksamheten vad gäller nationell, regional och lokal karaktär.

Biblioteksrådet har tagit fram en regional biblioteksplan, vars syfte är att förbättra biblioteksservicen ur ett användarperspektiv, tydliggöra bibliotekens betydelse och roller i information, kultur, utbildning, forskning och regional utveckling, och att fungera som ett verktyg för framtida samverkan och samarbete för de olika bibliotekshuvudmännen i länet.

Biblioteksplanens mål är att skapa en bild av biblioteksverksamheten i Stockholms län, att identifiera och analysera strategiska utmaningar för länets bibliotek, och att identifiera och föreslå strategiska samverkansområden för perioden fram till och med 2014.

Det är intressant att träffa bibliotekarier och biblioteksansvariga för andra typer av bibliotek och sätta skolbiblioteksverksamheten i ett större perspektiv. Speciellt för skolbibliotekens utveckling är kontakterna med högskolebiblioteken. Vad behövs för att vi ska kunna närma oss varandra i form av kunskap om vad eleverna kan och inte kan vad gäller informationssökning och källkritik.

Jag sitter även med Biblioteksrådets arbetsgrupp för Sociala medier: http://smbib.wordpress.com/about/

Vårens blogginlägg har handlat om vad som är på väg in och vad är på väg ut?

Sociala medier som är väg ut i ungdomarnas värld och trendspaningarna i skolbiblioteket, har en stor fokus i folkbiblioteken exempelvis. Det är intressant att följa olika verksamhet och hur man ser sociala medier vågen röra på sig, från krus på ytan till stora vågor på havet.

 

Just nu sitter följande personer i Bibliotekrådet:

Krister Hansson, Regionbibliotekarie, Regionbibliotek Stockholm, ordförande

Lisa Martling Palmgren, Bibliotekschef, Konstfack

Gunilla Lilie Bauer, Överbibliotekarie, Sveriges Riksdag

Elisabeth Aldstedt, Områdeschef, Stockholms stadsbibliotek

Margareta Berg, Bibliotekschef, Botkyrka kommun

Marie Källberg, Chefbibliotekarie, Karolinska Universitetssjukhuset

Kristina Solberg, Handläggare, Kulturförvaltningen Stockholms läns landsting

Karin Grönvall, Bibliotekschef, Södertörns högskola

Lars Andersson, Bibliotekschef, Tyresö kommun

Anders Eriksson, Direktör, Stiftelsen Finlands Kulturinstitut i Sverige

Sofie Nilsson, Bibliotekarie, Blackebergs gymnasium

/Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Du och Dewey

Av Einar Spetz

Sedan något år klassificerarar KB med Dewey decimalklassifikation,  även kallat DDK. Man kan inte påstå att DDK har tagit bibliotekssverige med storm. Av kommunbiblioteken rapporteras endast två ha börjat bryta ny mark: Lidingö och Sigtuna. De större stadsbiblioteken bidar sin tid. På Bibliotekskonferensen i Stockholm härförleden vittnade Anne Edeborg från Sigtunabiblioteken om övergången. I Sigtuna uppgavs att bibliotekschefen och personalen var positiv till DDK medan användarna inte verkade ha någon synpunkt alls.

Genom att föra DDK på tal med människor både inom och utom biblioteksprofessionen har jag insett, att få andra än jag för det första är intresserade av frågan, för det andra är begeistrade över övergången. Att jag själv förespråkar Dewey beror säkert på  – i den grad det kan vara intressant att veta – att jag är hyfsat skolad i DDK. Jag läste till bibliotekarie i Oslo och i första årskursen blev vi ordentligt drillade i Dewey av amanuensen Hans Eirik Aarek, Senare arbetade jag vid olika norska bibliotek vilka alla tillämpade DDK.

Min bänkgranne på konferensen såg saken annorlunda, nämligen ur användarnas synvinkel och menade att en övergång helt saknar relevans för gemene man. Dewey vs. SAB – ingen bryr sig. Sannolikt har han rätt. Allmänhetens ointresse för biblioteksklassifikation var också något som min lärare i klassifikation varnade för. Ute i samhället förstod man inte att värdesätta hantverket, något Aarek illustrerade genom att för oss studenter återge ett samtal från en större middag:

Aarek: Du vet böcker i ett bibliotek?
En herre: Jaa?
Aarek: De är indelade efter ämne.
En herre: Jaha?
Aarek: Jo, varje bok bär ett signum på ryggen. Det anger bokens förhållande till ämnet och därmed bokens placering i samlingen.
En herre: Är det någonting att undervisa i?

Jag kom aldrig på något argument som skulle rucka vid min bänkgrannes övertygelse. Det räcker inte med att Dewey är det mest använda systemet. Likafullt tror jag DDK helt kommer att erövra Sverige. Det krävs bara att en kritisk massa av svenska bibliotek bildas, så är vi där: Point of no return.

Länge fanns inte någon svensk DDK-tabell, vilket måste betraktas som ett problem. Denna brist föranledde Sigtuna att utgå från KB:s hyllistor, om jag förstod saken rätt? Dristigt tycker jag, som att navigera i skärgård utan sjökort. Nu är finns verktyget Svenska WebDewey. Dit får den intresserade ansöka om tillträde, men väl inloggad möts man av en logiskt uppbyggd och lättanvänd webbplats.

Sigtuna rapporterade att man hade klassificerat på systemets tiotalsnivå. Det är något jag inte alls förstår. DDK blir då ett trubbigt instrument, t.ex. klassas all litteratur om Europas historia i så fall på 940 utan vidare indelning. Lidingö uppgavs härvidlag gå grundligare till väga.

Jag vill kort kommentera några farhågor som konferensdeltagare gav uttryck för. Någon sa att Dewey är svårt. Verkligen? Att särskilda problem skulle tillstöta just i Sverige finns inget skäl att misstänka, så länge vi har hyfsade kunskaper om klassificering. Visualisering var en annan fråga. Oro: hur kommer det att se ut med Dewey? Den som har svårt att föreställa sig det, behöver inte åka längre än till ett grannland för att konstatera att  kaoset inte lär utbryta – det var en annan farhåga som vädrades.

Man får skynda sig att tillägga: en övergång till Dewey löser inte massor av problem. På samma sätt som SAB, sprider DDK ut ämnen som åtminstone associativt hör ihop över flera huvudklasser. Böcker om exempelvis hästar hamnar i antingen 590 eller 630-gruppen. Bot på detta kan rådas genom utbrytningar på tvärs av systemet.

Jag tycker det är en viktig poäng är att skilja mellan å ena sidan själva klassificeringen, å andra sidan mediearrangemanget, presentationen av samlingen. Det är två olika saker. Oberoende av system är det fortfarande du (och inte Melvil Dewey) som bestämmer hur samlingarna ska delas in och exponeras. Mitt råd är att sätta upp facklitteraturen efter DDK,  men att skapa utbrytningar så fort detta fungerar bättre än ren DDK.

Detta kräver att du gör processen kort med det i mitt tycke absurda svenska hyllbegreppet (dvs. att i förhållande till närmast föregående knubb ordna böcker alfabetiskt efter ordningsordet – utan hänsyn till ämnenas systematiska ordning). Du skall då till all lycka finna att böcker om samma ämne samlas jämte varandra.

Ett sista råd: klassificera gärna skönlitteraturen enligt DDK, men arrangera samlingen som du vill, alfabetiskt, efter genre, efter språk, form och så vidare. Det var allt. Läxa till i morgon: lär dig fältkoden för Deweyklassifikation: 082. Och skaffa inloggning till WebDewey.

Externa länkar

Deweybloggen