Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Samlingsutveckling

Efterlämnade böcker

Jag får instruktioner av min chef att ringa en advokat. Det visar sig att denne utreder ett dödsbo på en ö i Stockholms närhet. Den avlidne var ämneslärare vid en av mina skolor. Vi råkades aldrig. Han avgick med pension 1991. Nu har han efterlämnat 10 000 böcker till skolbiblioteket. Det är bara att hämta. Advokaten företräder även änkan. Hon förmedlar sig på ett vackert språk, som jag kan lite grand av, men som jag absolut inte bemästrar. Advokaten lovar tolka.  Elever och lärare har slutat för veckor sedan. Mina egna uppgifter är avklarade. Jag står därmed friare. Vi avtalar att ses dagen därpå.

På ön är rälsen uppgrävd och tågen står stilla. Det blir till att cykla. Det är en bit till södra udden. Inbäddad i grönska ligger den lilla stugan. Den bågnar, visar det sig. Det är böcker överallt, om alla ämnen, på alla språk, från golv till tak, tusen sinom tusen. Advokaten äntrar en stege och och försvinner till hälften upp på loftet.
– Det finns mer här.

Jag tror honom på hans ord. Jag ber om betänketid, mest för att slippa tacka nej där och då, inför änkan. Till advokaten överräcker jag en papperslapp med telefonnummer till en antikvariatshandlare i Hägersten. Jag tar avsked och sekunderna senare trampar jag mot brofästet. Dagen därpå går åt till att tänka ut hur jag ska tacka jag nej, försöka förklara. Jag vill beklaga –  innerligt. Följande dag skickar jag i stället ett kort sms.

Vid varje bibliotek där jag har någonsin arbetat har gallring hört till de viktigaste uppgifterna. Att reducera beståndet, att ideligen koka ned, för att framhäva den aktuella, den kvalitetsmässigt hållbara delen av samlingen – det är tungt och tråkigt, men det är ett jobb som ska göras. Underlåtenhet är inte ett alternativ. Gallra är min bibliotekariegenerations lott. Resultatet blir bra, såvida man inte pratar bredvid mun. En gång var jag lösmynt i överkant och då kröp två lärare in i en container och lyckades återbörda vad jag nyss gallrat. Jag tvingades spela häpen inför dem. En sådan skälm! Fick  jag bara tag i den kanaljen. Vänta bara … etcetera.

Folk älskar böcker, visar dem respekt, spar och har.  Den inställningen är en lyx. De som driver och utvecklar bibliotek kan inte tänka så. Fokus ska ligga på användaren, inte på samlingen. Det är tidens melodi. Slanka, muskulösa bibliotek ska vi anlägga. Amen.