Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Skolbibliotek

Kort rapport från internetdagarna

Internetdagarna är en årlig konferens i regi av Stiftelsen för internetinfrastruktur (.se) [pʉ:ŋt ɛss e:]. Årets konferens på Stockholm Waterfront besöktes av Hanna Torsson Freij, Einar Spetz och Dora Vinterhed.

.Det var två intensiva dagar med mängder av konferensspår att följa. Båda dagarna innehöll så kallade keynote-presentationer; influgna internationella talare och aktivister med nätet och hela världen som arbetsplats.

Mason

Första dagen inleddes av Hilary Mason, IT-entreprenör från New York, känd som grundare av företaget Fast Forward Labs. Mason har, genom nätverket HackNY, hjälpt till att slussa teknikologistudenter till nystartade IT-företag. Anförandet på Waterfront handlade analys av stora datamängder, Big Data, en enligt Mason underutnyttjad och hittills alltför snävt utnyttjad resurs. Förutsatt att Big Data också är öppna och möjliga att ta del av, borde det utnyttjas inom all slags nydanande verksamhet. Det vill säga inte vara förbehållet databranschen. Det var svårt att missta sig: Mason såg optimistiskt på användningen av Big Data.

sinker

En annan, mer pessimistisk stämning förmedlades av Dan Sinker, verksamhetschef vid Knight-Mozilla OpenNews. Sinkers tema var dataminingjournalistik ur ett undergroundperspektiv. Sinker företrädde tillsammans med näste talare, Evgenij Morozov, ett i jämförelse med Hilary Mason en dystrare syn på möjligheterna som ligger i Big Data. Morozov, fri intellektuell med rötterna i Vitryssland, numera USA:baserad, ansåg att Big Data förvandlar människor till produkter. Majoriteten är gladeligen villig att ge upp sin integritet för en gnutta bekvämlighet när vi ger nätjättarna tillgång till vår mejlväxling, sociala medier, appar och cookies, utan att vi närmare ägnar följderna någon överdriven eftertanke. Efter inledningsanförandena delade sig konferensen i olika spår. Ett tema var inskränkning av frihet och de ”möjligheter” som internet ger för att övervaka internetanvändarna. Det fanns en klar tanke med detta spår: att faktiskt mana till kamp mot övervakningen. Mycket handlade om att inte låta terrorhotet ursäkta övervaknings utvidgning. Det handlade också om företagens makt och en talare avhandlade negativa effekter av handelsavtalet TTIP. En talare med bakgrund i NSA beskrev hur organisationens underrättelseverksamhet fungerade. En serie presentationer hade bloggverktyget WordPress som gemensam nämnare. Alla möjliga aspekteter täcktes in, men den kommersiella användningen av WordPress betonades mest.

zuckerman

Dag två talade Ethan Zuckerman, amerikansk medieforskare och internetaktivist. Zuckerman vände sig mot den riktade reklamen på internet. Som han kallade dålig för såväl företag som användare och som bygger på insamling av Big Data och kräver övervakning. Själv förespråkar Zuckerman mikrobetalningar och prenumeration som affärsmodell. Därefter: Nnenna Nwakanma, aktivist och regional samordnare för World Wide Web Foundation på den afrikanska kontinenten. Nordamerika, Europa och Asien har hittills dominerat internetvärlden.

Att Afrika nu kommer starkt kommer att påverka hela internet, ansåg Nwakanma. Föreställ er: i Etiopien närmar sig befolkningen snabbt 100 miljoner av vilka idag endast 10 procent har tillgång till internet. ”Vad händer när alla i Afrika får tillgång till Internet”, frågade Nnenna Nwakanma publiken retoriskt och svarade sedan själv: ”We’re going booom!” Nwakanma knöt resonemanget till frågan om internettillgång som en rättighet.

Parsons

Kathryn Parsons; grundare av det digitala utbildningsföretaget Decoded höll därefter från huvudscenen ett brandtal om nödvändigheten att lära barn och unga att programmera, en idé som vunnit mark åtminstone i Storbritannien där programmering tidigt introduceras i skolgången. Frågan är i vilken grad kodning faktiskt är en avgörande nyckelkompetens. Den andra dagen handlade om sociala medier och deras inverkan på den traditionella massmedia. Det presenterades en rapport som gjorts om Twitter och hur den påverkar innehållet i pressen. Det varnades för att åsikter som kommer till uttryck genom sociala medier framställs som mer representativa för den allmänna opinionen, än vad de faktiskt är. Twitter som en plattform för en elit av tyckare, var tema som ofta återkom i diskussionerna; hur sociala medier påverkar massmedierna och omvänt, var ett annat. Det ansågs vara en stor begränsning att vara så kortfattad som på Twitter. Klickraketfenomenet, att få innehåll maximal mycket delat genom sociala medier, ansågs påverka både utgivarnas rubriksättning och journalistiska prioriteringar. Hur viktig är då källkritiken i de sociala mediernas tidevarv?

Möjligheten till snabb spridning av information, fräcka lögner och dessinformation ställer oss inför kravet om ett källkritiskt förhållningssätt. En del av diskussionen handlade om gränsen mellan det privata och det offentliga samtalet, att den har suddats ut. Ett annat samtal handlade om hur plattformarna för samtalen påverkar det offentliga samtalet. En positiv aspekt är att sociala medier har gjort det möjligt för nya grupper att göra sin röst hörd på ett sätt som kanske innan var svårt. Andra spår dag 2 var sökoptimering och internets framtid i Sverige. Det som diskuterades var inget mindre än alltings digitalisering, hur mycket underhåll, utbyggnad och utveckling som kommer att krävas.

realiteterYtterligare ett spår fokuserade på digitalisering på individnivå: att vara uppkopplad eller fysiskt och psykiskt inkopplad genom implantat, armband och digitala komponenter som mäter välbefinnande, kroppens funktioner och återrapporterar dem via internet. I bakgrunden skymtade frågan ”måste etiken bakom detta diskuteras eller kan man helt sonika ohejdat glädja sig åt internetteknikens landvinningar?”

Hanna Torsson Freij
Einar Spetz
Dora Vinterhed

– Se flera bilder från Internetdagarna 2015: Länk
– Internetdagarna 2015: Webbplats med filminspelningar av Keynotes

En stålis i bibblan

Inspiratör, föreläsare, lyssnare, guide, pedagog, IT-expert och bibliotekarie. Per Johansson, på Spånga gymnasium och grundskola säger en massa kloka grejer om sitt arbete och skolbibliotekets roll  i LÄRA 2014:1.

Kolla också den snygga superhjältebilden av sagde man på skolans webbsida. Nu har vi Stålmannen på plats. Var gömmer sig Hulken och Wonder woman? :)

/Elin

NE, Wikipedia och källkritiken

NE och Wikipedia ur källkritisk synvinkel – jätteintressant ämne som stadens gymnasiebibliotekarier nyligen har fördjupat sina kunskaper kring. Ylva Pettersson, lärare vid Katedralskolan i Skara och styrelsemedlem i Wikimedia Sverige har föreläst för vårt nätverk och vi fick många nya insikter om våra två käraste encyklopedier på nätet.

Att vi varnar våra elever för Wikipedia på grund av dess bristande tillförlitlighet är ju standard. NE lyfts ofta fram som ett kvalitetsgranskat bättre alternativ. Därför var det intressant att höra Ylva Pettersson utmana något av NE:s kvalitetsgaranti. Det största problemen med NE i detta sammanhang menar Ylva Pettersson dels är dåliga källhänvisningar, dels tycker hon att det inte ges någon vidare information om de experter vi förutsätts lita på. Dessa förhållanden har lett till att hon numera avråder sina elever från att använda både NE och Wikipedia som akademisk källa. Håller du med henne?

Efter att Ylva Pettersson lyft både poänger och problem med att använda NE i undervisningssammanhang så fick vi veta mer om organisationen bakom Wikipedia. Vi fick bland annat lära oss mer om de artiklar som dubbats som ”utmärkta”. Dessa har gått igenom en granskningsprocess där alla källor och noter har granskats, neutraliteten har synats, checklistan över att allt viktigt finns med är komplett, den senaste forskningen finns med, artikeln är välskriven och så vidare.

Men alla artiklar på Wikipedia går ju igenom en publik granskningsprocess och det är också därför som Ylva Pettersson menar att det är så intressant att anamma ett arbetssätt där eleverna utformar egna artiklar i Wikipedia. Fördelarna för lärandet handlar då till exempel om att

  • När eleverna skriver på Wikipedia får de konstruktiv feedback från en utomstående.
  • Det finns en tydlig ribba – om kvalitets- och relevanskriterierna inte uppnås blir artikeln raderad.
  • Det är en bra ingång för diskussion om källhänvisningar och för övning på att ange källor.
  • Eleverna tvingas reflektera kring upphovsrätt när de vill lägga upp bild, film, musik och så vidare.

Så fram för fler elevskapade artiklar på Wikipedia! Detta arbetssätt innebär ju att eleverna måste hitta relevant och tillförlitlig information att utgå från i sina artiklar och bli bättre på att bedöma just dessa kvaliteter. Och i och med 1-1 så skapas ju fantastiska nya möjligheter för detta. Och här kommer också gymnasiebiblioteket och gymnasibibliotekarien med in i bilden som en viktig vägledare.

I och med att Katedralsskolan 2007 införde 1-1 kunde Ylva Pettersson verkligen anamma möjligheterna att låta eleverna bli sina egna producenter i wiki-projekt, bloggar med mera. I och med detta menade Ylva att hon blivit än mer beroende av skolans bibliotek än tidigare.

Ljuv musik för våra bibliotekarieöron…

Läs mer om Ylva och hennes undervisning i en artikel i Lärarnas nyheter.

/Elin Hirschfeldt
Samordnare för Mediotekets Nätverk för gymnasiebibliotekarier

En skola i världsklass kan inte ha ett skolbibliotek i gärdsgårdsserien

Andra dagen, på Skolbibliotekskonferensen 2013, inleds med att Elin Lucassi (@rit_lucassi) informerar oss om att skolbibibliotekens myndighet är KB, något som jag tror inte många visste. Oftast talar skolan med skolverket och det är dit man vänder sig om man har frågor eller krav. Enligt KBs undersökning som vi alla har läst saknar 1 av 6 skolor skolbiblioteket helt, 16 % saknar skolbiblioteket på den egna skolan och 50 % saknar ett bemannat skolbibliotek. Uträkningar visar att det skulle kräva 1,5 miljarder att bemanna alla skolbiblioteket i Sverige. Varför ska det vara så krångligt med skolbibliotek?

Jo, det är för att skolbiblioteken tillhörighet är en osäkerhetsfaktor. På myndighetsnivå finns bland annat KB, på kommunnivå delas ansvaret på antingen utbildningsförvaltningen eller kultur och fritidsförvaltningen. Personalen kan ha tre chefer på chefsnivån, antigen en administrativ chef, en pedagogisk chef eller en bibliotekschef. På den egna enheten kan man antigen tillhöra ett pedagogiskt lärarlag eller ”Övrig personal”. På detta sätt är det svårt att ena skolbiblioteken. Den enda som har ett faktiskt mandat i skolbiblioteken är skolledaren medan SKL, KB och skolinspektionen bara att ett visst mandat, då exempelvis KB har ansvaret för underlag så som statistik och kartläggning.

Det finns även en osäkerhet kring funktion ute i skolbiblioteken. Många sätter sitt bibliotek på piedestal och går gärna ut med att det är skolans hjärta och ögonsten, men de har ingen aning om vad ett skolbibliotek är och har ingen plan för det. Skolledaren vet inte vad de ska ha skolbiblioteket till och pedagogerna vet inte hur det ska användas.

Men det finns hopp och en väg fram, nu när det är lagstiftat, vi har läroplan och kursmål att gå efter, bibliotekariens expertis är ett komplement till lärarnas. Det är viktigt att skolbiblioteken har en närvaro i styrdokumenten och att man har skolhuvudmannens engagemang och kompetenta kollegor.  Och på tal om kompetenta kollegor tar Göran Brolund, SO-lärare på Fyrisskolan, vid efter Elin. Han talar om faktiska projekt han har med skolbiblioteken och det är inte undra på att två av hans skolor han jobbat på har utsetts till Årets skolbibliotek. Vidare på talarlistan står DIKs utredare Stina Hamberg, som är med och utser Ett skolbiblioteks i världsklass, men sloganen En skola i världsklass kan inte ha ett skolbibliotek i gärdsgårdsserien.

//Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Biblioteket som pedagogisk resurs

Skolbibliotekskonferensen 2013 fortsätter, och det är dags för planen som utvecklar skolbiblioteket till den pedagogiska resurs det kan vara. Detta talar Elisabeth Fridsäll Emilsson, Ulrika Kragner och Henrik Adler om, från Jönköpings kommun. De har tagit fram en biblioteksplan som säkerställer att skolbiblioteken verkligen blir en pedagogisk resurs. De har dock inte utbildad skolbibliotekspersonal men de ger alla lärarbibliotekarier 7.5 hp i biblioteks- och informationsvetenskap. Jag ställer mig frågan om det inte varit bättre att ge en skolbibliotekarier 7.5 hp i pedagogik istället?

 

Författaren Martin Widmark är näst ut på scen för att prata om en läsande klass ett projekt som startar under våren för alla grundskolor. Han tar oss genom hans egna författarskap och läsningens ABC.  Där man först knäcker läskoden, sen måste man ha läskondis och läsa mycket för att senare få den läsförståelse man behöver och därefter kommer läslusten. Alla bitarna sitter ihop som ett pussel och påverkar varandra.

Han tar upp olika läsförståelsestrategier, som spågumman, cowboyen, reporten, detektiven och konstnären. Spågumman är där man som läare gissar en förutsägelse och vad som förväntas av boken. Cowboyen samlar in och sammanfattar bokens innehåll. Reporten repeterar vad som hänt och ställer frågor till texten, medans detektiven övervakar sin läsning. Konstnären är där läsaren skapar egna bilder utifrån bokens beskrivningar.

 

//Sofie Nilsson, Blackebergs gymnasium

Arbetar du på en skola med ett skolbibliotek i världsklass?

 
Från och med 2011 skall alla skolor i Sverige  ha ett skolbibliotek,  en gemensam och ordnad resurs av medier och information som ställs till elevernas och lärarnas förfogande och som ingår i skolans pedagogiska verksamhet med uppgift att stödja eleverna.

DIK, fackförbund för bland bibliotekarier stävar efter att alla skolbibliotek skall ha världsklass och för att uppnå det har de ställt upp dessa  krav.

Missa inte att nominera ditt skolbibliotek om det uppfyller  kriterierna för Skolbibliotek i världsklass 2014. 

Hur få ett skolbibliotek i världsklass ?
En viktig faktor bakom väl fungerade  skolbibliotek enligt DIK:s definition är så klart bemanning.  Hur många behöriga skolbibliotekarier finns det per elev? Finns det bibliotekassistenter?  

På bilden ser ni Martin , elev på Thorildsplans gymnasium som titulerar sig biblioteksassistentassistent och på frivillig basis hjälper till  med bokuppställning . 

Administration kontra pedagogik?
Minst lika viktigt är att se över bibliotekariens arbetsuppgifter. I Stockholm ansvarar många av våra skolbibliotek  för läromedelshanteringen. Bibliotekarien köper in läromedel, registrerar och ansvarar för ut- och återlämning. En uppgift som har avlastat lärarna och minskat svinnet på läromedel avsevärt . Genom att alla läromedel och medier är registrerade i ett digitalt bibliotekssystem har det blivit lättare att ha kontroll över skolans samlade resurser vilket spar både tid och pengar. 

Men vill vi ha skolbiblioteket som en pedagogisk resurs måste skolbibliotekarien också ha tid för det i sin tjänst. Bland de skolbibliotek jag  besökt  har de flesta en eller två heltidsanställda bibliotekarier pluss assistenter på en skola med cirka  1000 elever.

Varför är det då så stora skillnader?
Den stora skiljelinjen har varit mellan deras arbetsuppgifter. De som  förutom att arbeta med informationssökning och  litteratur också ansvarar läromedelshantering hinner inte i samma utsträckning som sina kollegor arbeta pedagogiskt. Ni som följer gymnasiebibliotekariernas blogg, Svindlande höjder kan läsa om många spännande projekt som drivs på Stockholms kommunala gymnasieskolor; poetry slam, film, skrivarworkshops, podcasting, deckarskolor för att ta upp några projekt. För den här sortens projekt behövs tid.

Måste vi vänta tills alla läromedel är digitala?
Kan lärobokshanteringen organiseras på annat sätt? Kan vi till exempel  involvera och avlöna elever? Eller måste vi vänta tills alla skolans läromedel är digitala?

 Vad tycker ni?
 Vill ni också att skolbibliotek skall vara en pedagogisk och kulturell resurs?
På Pedagog Stockholm kan ni  läsa en artikel om Thorildsplans gymnasium, Skolbiblioteket  som kulturell oas. Bilderna i det här blogginlägget kommer från Thorildsplans gymnasiums skolbibliotek med eleverna Rebecca, Nora Sa12C, Martin i SA12A och Simon TE11A

     

 

/Elisabeth

 

Efterlämnade böcker

Jag får instruktioner av min chef att ringa en advokat. Det visar sig att denne utreder ett dödsbo på en ö i Stockholms närhet. Den avlidne var ämneslärare vid en av mina skolor. Vi råkades aldrig. Han avgick med pension 1991. Nu har han efterlämnat 10 000 böcker till skolbiblioteket. Det är bara att hämta. Advokaten företräder även änkan. Hon förmedlar sig på ett vackert språk, som jag kan lite grand av, men som jag absolut inte bemästrar. Advokaten lovar tolka.  Elever och lärare har slutat för veckor sedan. Mina egna uppgifter är avklarade. Jag står därmed friare. Vi avtalar att ses dagen därpå.

På ön är rälsen uppgrävd och tågen står stilla. Det blir till att cykla. Det är en bit till södra udden. Inbäddad i grönska ligger den lilla stugan. Den bågnar, visar det sig. Det är böcker överallt, om alla ämnen, på alla språk, från golv till tak, tusen sinom tusen. Advokaten äntrar en stege och och försvinner till hälften upp på loftet.
– Det finns mer här.

Jag tror honom på hans ord. Jag ber om betänketid, mest för att slippa tacka nej där och då, inför änkan. Till advokaten överräcker jag en papperslapp med telefonnummer till en antikvariatshandlare i Hägersten. Jag tar avsked och sekunderna senare trampar jag mot brofästet. Dagen därpå går åt till att tänka ut hur jag ska tacka jag nej, försöka förklara. Jag vill beklaga –  innerligt. Följande dag skickar jag i stället ett kort sms.

Vid varje bibliotek där jag har någonsin arbetat har gallring hört till de viktigaste uppgifterna. Att reducera beståndet, att ideligen koka ned, för att framhäva den aktuella, den kvalitetsmässigt hållbara delen av samlingen – det är tungt och tråkigt, men det är ett jobb som ska göras. Underlåtenhet är inte ett alternativ. Gallra är min bibliotekariegenerations lott. Resultatet blir bra, såvida man inte pratar bredvid mun. En gång var jag lösmynt i överkant och då kröp två lärare in i en container och lyckades återbörda vad jag nyss gallrat. Jag tvingades spela häpen inför dem. En sådan skälm! Fick  jag bara tag i den kanaljen. Vänta bara … etcetera.

Folk älskar böcker, visar dem respekt, spar och har.  Den inställningen är en lyx. De som driver och utvecklar bibliotek kan inte tänka så. Fokus ska ligga på användaren, inte på samlingen. Det är tidens melodi. Slanka, muskulösa bibliotek ska vi anlägga. Amen.

Vecka 21: prao på Bibblan svarar

Av Einar Spetz

I gymnasiebiblioteken är tiden mellan hägg och syrén hektisk särskilt om man hanterar läromedel. Slussportarna öppnas och kursböckerna väller in. Man önskar sig ogärna ytterligare uppgifter just då. Inför maj månad hörde plötsligt  Bibblan Svarar av sig  med en smickrande förfrågan. Kunde jag tänka mig att vara gästsvarare under en vecka? Jag tackar ja utan allt för mycket velande. Varför inte bränna ut sig fullkomligt?

Hm…  Bibblan svarar? Jovisst! Det är webbtjänsten som tog över stafettpinnen från Fråga biblioteket.  Dit kan vem som helst vända sig med någon liten fråga för  att få ett biblioteksmässigt svar.

Det visar sig, att jag som gästsvarare  bara behöver besvara frågor som riktas till mig direkt eller frågor som berör ämnen vilka jag angivit som särskilda kompetensområden: i mitt fall uppgav jag Wikipedia, Norge, Baltikum och fick mig dessutom påplussat även källkritik av Anna Åkerberg, webbtjänstens samordnare.

Så gick dagarna.

Under veckan besvarade jag tre frågor. (Du hittar dem och svaren här: LÄNK)
Jag använde olika taktik för varje svar. I samband med första frågan, som handlade om olika romangenrer, hänvisade jag uteslutande innehåll på Wikipedia … to prove a point … liksom. Jag kom in på westergenren och till all lycka för mig personligen kunde jag flika in en passus om norske Kjell Hallbing a.k.a. Louis Masterson och dennes westernserie om Morgan Kane. Eftersom norska Riksarkivet så extremt förutseende hade lagt ut en lämplig bild på Flickr under fri licens kunde jag också illustrera svaret med ett foto av författaren.

Fråga 1 var plättlätt i förhållande till nästa visade det sig. Den löd: ”Hej! Hur kan man se hur gammalt materialet på en webbsida är? Det vill säga när sidan senast ändrades.” Ojdå! Närmast kallsvettig fick jag anropa en god vän, tillika programmerare och på sin tid internetpionjär för att ta reda på:

a)  finns det ett sätt att undersöka detta, ett sätt som inte innebär att man förlitar sig på information från webbplatsen i fråga
b) om det inte finns ett sätt – varför är det så?

Mitt svar byggde på inhämtade upplysningar. Jag skulle gärna ha kompletterat med en skriftlig källa, inser jag nu efteråt. Min kontaktperson, som gladeligen var mig behjälplig lovade att skicka faktura, något jag fortfarande håller tummarna för skall ha varit ett skämt.

Tredje frågan var en referensfråga helt i linje med frågor som ställs över disk i varje  skolbibliotek: ”Vad har det funnits för terrordåd mot judarna? Då och idag?” Mitt svar inleddes med en antydan att frågeställaren kanske borde masa sig till biblioteket? Därnäst kom jag med två boktips och ett tips om en tidskriftsartikel som en gång varit införd i Populär historia.

Sedan var praoveckan slut.

Kjell Hallbing och en norsk soffa. 1973

Allt som allt: Det var extremt stimulerande praktisera på Bibblan svarar, mycket därför att det fanns tid att tänka efter innan man skrev och förmedlade svaret. Naturligtvis strävade jag ändå efter att förkorta responstiden så mycket som möjligt. Mitt intryck är att Bibblan svarar är ett bra och viktigt verktyg.  Det passar i en tid då kanske fler saker finns på nätet än i verkliga livet. Till kollegor kan jag bara säga, om du blir erbjuden att vara gästsvarare, svara ja!