ASL och kvalitetsgranskningar

Den här helgen sitter jag i soffhörnet och hostar. Mellan hostattackerna surfar jag mig igenom webbsidor och bloggar om ASL. Jag har tidigare skrivit om Skolinspektionens senaste granskning av läs- och skrivundervisning i tidigare skolår och som inriktas mot följande fyra centrala frågeställningar:

  1. Utgår den tidiga läs- och skrivundervisningen från elevernas behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande?
  2. Används en variation av material, medier och metoder i läs- och skrivundervisningen i syfte att individanpassa undervisningen så att elevernas läsande och skrivande stimuleras och utvecklas?
  3. Följer skolan upp och utvärderar elevernas läs- och skrivutveckling så att undervisningen förbättras och utvecklas?
  4. Används skolbiblioteket aktivt i syfte att stimulera elevernas läsande och skrivande?

 HUR och VAD kan man tänka om dessa frågeställningar i förhållande till ASL?

Första punkten stöds av ASL då denna läs- och skrivinlärningsmetod utgår från var varje enskilt barn befinner sig. ASL ger utrymme för barnets erfarenheter och tänkande. Arbetet i ASL bygger också på social interaktion, erfarenhets- och åsiktsutbyte. Barnen arbetar med fördel tillsammans i par eller smågrupper och skriver och läser utifrån sin nivå.

Något annat som Skolinspektionen efterfrågar i andra kvalitetsgranskningar av grundskolans läs- och skrivundervisning är digitala texter. Barn i F-klass har sällan kommit så långt att de kan förväntas att själva läsa bloggar, twitter och Facebook-texter. Men arbetet på iPad och/eller dator ger barnen ändå en vana vid egenproducerade digitala texter. Nog vore det också möjligt att arbeta med ”de fyra läsfixarna” (spådamen Julia, Nicke Nyfiken, Fröken Detektiv och Cowboy Jim) med digitala texter på nätet. Då menar jag att samla barnen och muntligt tillsammans förutse vad en webbsida kommer att handla om, ställa frågor, leta efter ledtrådar som förklarar saker på webbsidan och slutligen sammanfatta vad man funnit och lärt sig. Här kommer också reflekterandet och den kritiska granskningen in automatiskt.

Tredje punkten är svårare. Jag tänker då inte på bedömning med LUS, ÄP, Fonolek och/eller andra test (som syftar till att mäta barnens färdigheter och kunskaper) utan det som Skolinspektionen efterfrågar, nämligen en uppföljning av ”hur just läsundervisningen fungerar”. Hur gör du? Hur följer du upp din undervisning så att du kan utveckla och förbättra den? Kan du beskriva det för mig?

Skolinspektionen skriver: ”Forskning visar att elevers motivation, intresse för att lära och tilltro till sin egen förmåga är centrala förutsättningar för lärande och kunskapsutveckling. De framgångsfaktorer som både forskning och skolans styrdokument visar på är att skolan tillhandahåller trygga, stödjande och stimulerande lärmiljöer och individanpassad undervisning.” ASL och iPads/datorer stödjer motivation och intresse och underlättar tilltron till den egna förmågan då förhållningssättet är att eleven kan.

För det fjärde: Förhoppningsvis har snart alla skolor ett skolbibliotek värt namnet! – därför att dessa är guld värda.

I mitt surfsökande önskar jag att ”paddagog”-sidorna tydligare knöt till innehåll i kursplaner samt frågeställningar som står i fokus i styrdokumenten. Tips och trix och appar är bra och jag gräver gärna ner mig i dessa men jag vill utveckla argumentationen för ASL som läs- och skrinlärningsmetod i förhållande till kursplaner och styrdokument.

PS. Pedagog Malmö har en sida om ASL och där hittar du kopplingar till Greppa språket (Skolverket) och Lgr 11.

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.