Känner dina elever till målet med läsundervisningen?

Jag har tillbringat onsdagskvällen med att läsa en Skolinspektionsgranskning, Läsundervisning inom ämnet svenska för årskurs 7 – 9 (Rapport 2012:10). En del uppgifter kändes bekanta och väntade andra mer förvånande. Att det finns stora skillnader inom såväl som mellan skolor är välkänt. Detta är belagt i många andra kända forskningsstudier och rapporter. I den här granskningen låg fokus på läsundervisningen och dess kvalitet och ett 40-tal skolor granskades. Resultatet av granskningen kan återges i fem korta punkter:

  1. Eleverna utmanas inte i sin läsning.
  2. Få texter från digitala medier.
  3. Bibliotek saknas.
  4. Stora skillnader på hur lärarna förbereder elever inför en text.
  5. Skolorna följer sällan upp läsundervisningen.

Att elever sällan utmanas i sin läsning betyder att undervisningen alltför ofta ligger på en medelnivå och inte är anpassad efter elevernas förkunskaper, behov och intressen. Det kan också innebära att lärare inte arbetar formativt för det förutsätter att vi inte bara ger återkoppling på elevens prestationer i förhållande till kunskapsmålen utan och visar på hur eleven kan komma vidare, vilket borde innebära att eleven utmanas i sin läsning och i sitt lärande.

Granskningen konstaterar att det är sällan som texter från digitala medier används och därmed får eleverna inte utveckla sina kunskaper om social mediers språk och funktion. Detta leder i sin tur till att de inte får möjlighet att utveckla sin förmåga att förstå, tolka, analysera och värdera olika digitala källor och budskap.

Skolbibliotekens vikt för elevers lärande understryks. Det visar sig i intervjuerna att eleverna anser sig behöva ett aktivt stöd av lärare och skolbibliotekarier för att ta till sig läsundervisningen. Lärare kan i undervisningen hjälpa eleven att reflektera över sin läsning och sitt lärande. Skolbibliotekarien har stor betydelse för elevers lärande som informationsspecialister men lär också ut sökteknik samt ger stöd i källkritik.

Tyvärr visar det sig att vid mer än hälften av skolorna i granskningen arbetar lärarna inte i tillräcklig omfattning med att förbereda eleverna inför texterna i läsundervisningen. Det föreligger alltså brister i hur lärarna arbetar för att ge eleverna en förförståelse av använda texter. Texterna ges inte ett sammanhang och eleverna får inte reflektera tillsammans eller i grupp och/eller jämföra vad de läst. Eleverna får med andra ord inte undervisning i olika lässtrategier. Arbete med formativ bedömning skedde endast på någon enstaka skola.

Uppföljningar görs av undervisningen i svenska i stort men också av elevers läsförmåga. Däremot visade det sig att de flesta av skolorna inte följde upp läsundervisningen i sig. Genom att utveckla arbetet med en formativ kunskapsbedömning skulle lärarna få återkoppling på hur deras undervisning fungerar och vad som behöver utvecklas och ändras för att förbättra undervisningen och elevernas resultat.

Det som verkligen förvånade mig var att granskningen fann att ”eleverna sällan känner till målet med läsundervisningen eller vilka kunskapskrav som gäller för specifikt läsning”. Mot bakgrund av att läsförståelse inte är ett ämne utan ett tillämpningsområde så kanske det glöms bort. Frågan är också huruvida vi lärare kan beskriva målet med läsundervisningen och kunskapskraven för läsning?! Något för att reflektera över gemensamt i kollegiet?!

2 kommentarer

  1. Marie Nordström, 12 juni 2014

    Är så trött på att höra vad vi INTE gör!!!!!! Du är välkommen ut i verkligen och se hur mycket tid vi har för att göra alla de förberedelser du nämner!!!!! Den finns inte!!!!!

    • Toura Hägnesten, 12 juni 2014

      Jag refererade en granskning som Skolinspektionen gjort. Ja, de fann saker som de har påpekat. När jag läser en sådan här rapport tänker jag mer att de aspekter granskningen lyfter är saker för mig att tänka på. I det här fallet handlar det om att utmana våra elever i deras läsning; att använda en bred repertoar av texter och att arbeta med elevernas förförståelse och förbereda dem inför texterna; att inta ett reflekterande förhållningssätt inför min egen undervisning. Sist men inte minst så understryks också skolbiblioteken och bibliotekariernas viktiga roll. Allt ryms i kursplanerna. Inga konstigheter. Fenomenet att läsförståelse inte är ett ämne utan ett tillämpningsområde är för mig ett kompletterande perspektiv på läsundervisningen. Läsning är ett verktyg för lärande i alla ämnen varför läsning och läsundervisning också måste ingå i alla lärares undervisning, inte enbart svenskläraren.
      Jag beklagar om mitt ordval kunde missförstås. Det var inte min mening att anklaga oss lärare för att inte göra det vi ska. Samtidigt är en tuff arbetssituation för mig inte en orsak till att inte diskutera, reflektera, problematisera och perspektivisera vår undervisning, i det här fallet läsundervisningen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.