Att mäta och mäta rätt saker

I det senaste numret av tidningen ”Utbildning och demokrati” (Volym 23, nr 2, 2014) har Michael Tengberg skrivit en artikel om detta. Michael Tengberg, forskare vid Karlstads universitet,  har gjort en analys av delprov A ”Att läsa och förstå” för åk 9 för alla nationella prov under tiden 2005 – 2012. Mer och mer tid ägnas åt att testa våra elever i jakten på varför resultaten har försämrats under senare år. Som någon sa: ”Grisen blir inte tjockare bara för att man väger den oftare”. Vad tror du Tengberg kom fram till? Jag är säker på att du svarar att han kom fram till att det är ytterst problematiskt för provkonstruktörerna att skapa test som prövar läsförståelse men också att faktiskt mäta läsförståelse. Med andra ord räcker inte de nationella ämnesproven i svenska till för att pröva läsförståelse. Det behövs ytterligare kompletterande prov för att resultaten inte ska bli missvisande och för att eleven ska få visa sin förmåga till läsförståelse.

Tengberg problematiserar synen på text och läsning. Nyfiken på de forskningsfrågor som Michael utgick från i sin studie? Följande forskningsfrågor låg till grund för den empiriska analysen:

  1. Hur ser fördelningen ut mellan andelen uppgifter som ges till skönlitterära texter respektive till andra texttyper inom ramen för det nationella provet, delprov A, Att läsa och förstå? Hur har detta förhållande förändrats över tid?
  2. Vilka typer/kategorier av provuppgifter ges till de skönlitterära texterna och vilket slags läsförmåga prövar de?
  3. Vilka principer råder i läsprovets bedömningsanvisningar, det vill säga vilka principer blir styrande för hur elevers responser på provuppgifterna ska bedömas?
  4. Hur förhåller sig läsprovets uppgifter och bedömningsanvisningar till kursplanen i svenska? Mäter provet det som utbildningsystemet förutsätter/förväntar sig att det mäter?

Michael vill med sin studie ”…bidra till en fördjupad medvetenhet om vilket slags läsförmåga i förhållande till skönlitterära texter som prövas i de nationella proven” (sid. 111). Begreppet läsförmåga behöver ringas in, konkretiseras och definieras då det är beroende av många olika faktorer. Exempelvis påverkar elevens ordförråd, förmåga att uttrycka sig, ålder, förmåga till koncentration, motivation och omvärldskunskap läsförmågan. Det blir med andra ord svårt att veta om ett prov faktiskt mäter läsförmågan eller om det mäter något annat.

Michael understryker att i nationella ämnesproven måste vi utgå från kursplanens definition av läsförmåga vilka är både kortfattade och inte helt lätta att tolka.

Artikeln hittar du på tidskriftens webbsida: Utbildning och Demokrati.

Direktlänken till artikeln är: Att pröva elevers läsförmåga i årskurs nio. En analys av uppgiftskonstruktioner i det nationella provet i svenska, delprov A Att läsa och förstå.

Ja, artikeln är värd att läsas. Jag råkade se den när jag sökte efter en annan uppgift och därför har jag bara läst den i digital form. Imorgon blir det utskrift och närläsning!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.