Ett tankefrö!

En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk. Svensk skola blir inte starkare än sin svagaste länk. Vad är då den svagaste länken?

Senaste veckan har jag haft förmånen att delta i NCS nätverksträff med drygt ett dussin mycket kompetenta, erfarna och engagerade språk-, läs- och skrivutvecklare. En intensiv och mycket stimulerande heldag. Därtill kom det två utbildningsdagar för Läslyftets språk-, läs- och skrivutvecklare. En central fråga under den första dagen var ”Hur ändrar man på lärares arbetssätt?”. Tankarna rörde sig kring hur vi utvecklar de pedagogiska samtalen, kopplar på evidensbaserad forskning till praktiken på klassrumsgolvet och fördjupar vårt pedagogiska ämnesspråk. Ann Pihlgren är alltid mycket intressant att lyssna till. Frågan kvarstår om det är detta som är skolans svagaste länk!?

Tidningsrubriker flaggar för att det fattas tusentals lärare vid kursstart. Svd publicerade i augusti en artikel med rubriken ”Skoldramat – 70 000 lärare saknas de närmaste fem åren”. SvD:s nya utbildningsreporter Karin Thurfjell kommenterar i intervjun den växande lärarbristen. Siffrorna 70 000 kommer från en Skolverksrapport.

Vilken är då den svagaste länken? Att våra behöriga lärare behöver ändra och utveckla sitt ”tänk” och sina arbetssätt eller att det ser ut att fattas 70 000 lärare om några år?

I fredags mötte jag en kollega på väg hem och fick ta del av något hon funderar över, nämligen: ”Vad gör vi för alla de som arbetar som lärare, oftast tillfälligt under kortare tidsperioder, och som inte har lärarutbildning?”. Vad gör vi för att säkra kvaliteten i undervisningen när icke lärarutbildade lärare har ansvaret? Vad behöver dessa för att kunna ge en undervisning som är ”good enough”? Lämnar vi dem åt sitt öde så drabbar det i förlängningen våra elever.

Kollegan funderar kring olika stödstrukturer för den icke lärarutbildades undervisning. Ett viktigt verktyg är läromedlen. Läromedel som är tydliga, väl strukturerade och vilar på kunskapskraven i läroplanen. Läromedel som en icke lärarutbildad kollega, som står där med ansvaret för undervisningen, kan följa och känna sig trygg med att ha använt. Läromedel som är granskade av en panel med exempelvis erfarna lärare.

Borde vi (förvaltningar, förlag, politiker) titta närmare på de läromedel som finns? Kvalitetsgranska dem? Genomlysa läromedel utifrån huruvida de är ett bra stöd för en icke utbildad lärare?

Ett tankefrö en regnig söndag som jag gärna skulle vilja höra dina tankar om.

Om inte – vad gör vi för att säkerställa kvaliteten i den undervisning våra barn får av de 70 000 icke utbildade lärarna?

3 kommentarer

  1. Anna-Maija Norberg, 6 september 2015

    I ämnet svenska är det vanligt att man inte använder läromedel. Blogginlägget fick mig att tänka på en oerfaren kollega som kände sig väldigt vilsen, när det inte fanns ett läromedel att luta sig emot. Den tid vi andra kunde lägga på samplanering och annat stöd var alldeles otillräcklig. Då hade det nog varit värdefullt att ha ett ” pålitligt” läromedel som stöd.

    • Toura Hägnesten, 6 september 2015

      Ja, detta är också min erfarenhet. Nyexaminerade och/eller ej utbildade lärare har en mycket svår uppgift när de går in som lärare. Ett bra läromedel ger dock en ram för dennes arbete. Ett problem är dock att vi inte har granskade läromedel.

  2. Jenny Lundström, 8 september 2015

    Så sant och vist. Tack Toura Hägnesten för klarspråk i detta! Vi kämpar för denna linje varje dag. Kvalitativ läromedelslitteratur borde vara en självklarhet i skolan, en rättighet för eleven och ett stöd för läraren. Ett verktyg anpassat efter kurs-, ämnes- och läroplan. Läromedlen blir också än mer viktiga i samband med lärarbrist och pensionsavgångar.

    https://twitter.com/jennyslff/status/641345090330341376

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.