Små barns nyfikenhet och lust för det skrivna

Små barn ritar bokstäver i rader och frågar vad det står. De är nyfikna. När de har läsande och skrivande vuxna omkring sig så blir det naturligt att vilja skriva själv också. Detta är vad boken Barn upptäcker skriftspråket handlar om. Författare är Dahlgren, Gustafsson, Mellgren samt Olsson och boken gavs ut i sin fjärde utgåva 2013. Boken tar upp så mycket att jag bara kan göra ett fåtal nedslag i detta blogginlägg. Förhoppningsvis får du lust att läsa mer på egen hand.

I bokens avslutande text skriver författarna att det är att föredra att låta skrivningen komma före läsningen. Detta för att barn har lättar att se användningen av skrivning. Kunskapssynen är idag kvalitativ med innebörden att den lärande själv skapar och konstruerar sin förståelse. I den processen används erfarenheter och tidigare gjorda insikter. Barn är nyfikna och försöker ständigt skapa mening i det de möter, ser och upplever. Språklekar och högläsning tas upp och här fastnar jag för att författarna refererar Ingvar Lundberg i rekommendationen att högläsning är viktigare än språklekar.

Måste man prioritera är det viktigare med daglig högläsning än med språklekar. (Dahlgren m.fl. 2013:65)

Bakgrunden till detta är att barn ”[…] under högläsning får erfarenheter av hur man hanterar böcker, hur man håller, bläddrar och pekar.” (ibid. s. 66). En viktig aspekt vid högläsning är att barnen får tillfälle till inferens i betydelsen utvidgning. När läsaren gör inferenser så går denne utanför texten, knyter an till egna erfarenheter och tolkningar vilket medför en träning i textrörlighet.

I boken beskrivs barns utvecklingsgång i tidsordning men enbart som illustration. Författarna understryker att det inte går att göra åldersangivelser eftersom barns skriftspråksutveckling sker i olika tempo. Det enda som kan sägas generellt är att ordningen mellan olika faser oftast är densamma.

Författarna refererar olika forskningsstudier och lässatsningar hos våra grannländer. Norge möter de försämrade PISA resultaten med Leseår och Leseløft. Förskolans arbete med språk, språkmiljö och barnens språkutveckling lyfts fram och läsning ses i ett livslångt perspektiv. Målet är att öka läsglädjen genom en stor tillgång till böcker, att barnen får fler lästillfällen för att öka läsglädjen och stärka ordförrådet.

Författarna lyfter vikten av att utgå från dt individuella barnet i den tidiga skriftspråksundervisningen. Underrubriken på ett avsnitt lyder

Ett konsekvent barnperspektiv – kontinuitet i arbetet – utmana till fortsatt lärande (Dahlgren m.fl. 2013:95)

Kontinuiteten avser både det dagliga arbetet och övergångarna mellan förskola, förskoleklass och skola. Blir det avbrott eller att skillnaderna mellan de olika verksamheterna blir för stora så kan det bli svårare för barnet att utvecklas. När läraren arbetar för att utmana barnet i dess lärande så är det viktigt att utgå från de lärprocesser som redan pågår hos barnet. Den vuxne strävar efter att utmana barnet att balansera mellan sådant denne redan kan och sådant barnet ännu inte klarar på egen hand. Här är det också viktigt att komma ihåg att självkänslan är viktig för skriftspråkslärandet. Det finns ett tydligt samband mellan självkänsla och prognosen för utveckling. Rädsla för misslyckanden och ängslan kan försämra möjligheterna till lärande (Taube 2005).

Ett konkret tips är att se högläsning för barn som systematiskt kvalitetsarbete. De föreslår 15 minuters högläsning. Pedagogen läser med fördel samma bok vid minst två tillfällen vid olika tidpunkter. Böcker väljs utifrån barnens ålder, språkliga bakgrund och utveckling. Förutsatt att pedagogen systematisk dokumenterar lässituationerna och sina observationer av barnen så får denne kunskap om barnen och deras utveckling. Dokumentationen ger kunskap om barnens förhållningssätt till böcker, text och läsning samt också om deras ordförråd, förståelse för texter och sammanhang och förmåga till återberättande. Ett förslag ges på hur lässtunden kan utformas är följande upplägg:

  • Läs boken för barnet.
  • Ge barnet möjlighet att avbryta bokläsandet och göra egna associationer kring bokens innehåll.
  • Var uppmärksam och svara på barnets initiativ till samtal.
  • Uppmuntra att barnet utvidgar innehållet till andra sammanhang i sin erfarenhetsvärld.
  • Om barnet inte tar initiativ till samtal kan den vuxne göra det.
  • Bokläsningen upprepas en andra gång och därefter tar läraren fram rekvisita till sagan. Barnet får återberätta sagan med hjälp av figurerna och tillbehören.
  • Ställ gärna stödjande frågor till barnet. (Dahlgren m.fl. 2013:106)

Läraren observerar och dokumenterar hur barnet lyssnar, agerar genom att bläddra och peka samt barnets språkliga agerande. Språkligt agerande gäller hur barnet benämner, utvidgar och knyter an till egna erfarenheter samt vad det återberättar och vilka slutsatser barnet drar.

Näst sista kapitlet, kapitel 9, omfattar 44 sidor med olika praktiska och konkreta förslag på aktiviteter där barn lär under lekfulla former. Jag känner igen det mesta men det är ändå bra att bli påmind om vad man som pedagog kan göra.

Avslutningsvis vill jag lyfta något som kan kännas självklart men som ändå kanske faller i glömska och det handlar om att den tid barnen ägnar åt en aktivitet har stor betydelse för hur mycket barnet lär sig.

Ju mer tid som ägnas åt skriftspråket, desto bättre för skriftspråksutvecklingen. (Dahlgren m.fl. 2013:152)

Den här boken får alla de nyckelpersoner som anmält sig och som deltar i fördjupningen av implementeringen av Skolverkets nya Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling!

Referenser:

Dahlgren, G., Gustafsson, K., Mellgren, E. & Olsson, L-E (2013). Barn upptäcker skriftspråket. Stockholm: Liber.

Taube, K. (2005). Läsinlärning och självförtroende. Lund: Studentlitteratur.

dahlgren m fl 2

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.