Vässa dina elevers förmåga att tala om texter!

och det gör du och dina elever genom att just tala om texter!

Författaren Brooke McCaffrey brottades med sina elevers svårigheter att tala om texter. De var ”third-graders” vilket motsvarar våra tredjeklassare. McCaffrey arbetade som lärare och lässpecialist med elever i behov av särskilt stöd. Hon märkte att hon i textsamteln inte förstod vad eleverna åsyftade eller vilken person eleverna talade om. Händelser ur berättelser återgavs sällan i rätt ordning i förhållande till när saker och ting inträffade i berättelsen och elevernas beskrivningar var oklara. Först tolkade hon det som att eleverna hade svårt med själva läsförståelsen. Hon observerade, lyssnade noga och bedömde  eleverna och kom fram till att bristerna i elevernas svar och inlägg i textsamtalen egentligen inte berodde på bristande läsförståelse. När eleverna fick tala mer fritt om vad de hade läst blev språket de använde oftast vagt och oprecist. När hon däremot gav dem tydliga frågor så kunde de svara. McCaffrey bestämde sig för att se om hon kunde utveckla deras förmåga att kommunicera, dvs. uttrycka sig tydligare och mer precist. Slut med ”fuzzy thinking”!

McCaffrey förklarade för eleverna och modellerade exempel som förtydligade vad hon menade med fuzzy thinking. Tillsammans skapade de ett anchor chartk, ett planeringsstöd är en gemensam översikt som sitter uppe på väggen. Denna översikt liknar en ordvägg med begrepp, hela meningar och exempel. Tillsammans myntade de också begreppet som fick stå som rubrik på den gemensamma översikten, No More Fuzzy Sentences. Översikten delades in i två kolumner, en för exempel på luddiga, oklara och oprecisa uttryck, en kolumn med exempelmeningar på hur man kunde ha uttryckt sig tydligare och mer precist.

Tillsammans med eleverna tittade de på och analyserade vad som gjorde vissa meningar otydliga. De kom fram till att det kunde handla om att använda pronomen som inte pekade ut vem det gällde, att inte benämna det man avsåg, t.ex. vilken miljö eller person, samt att de använda ospecificerade substantiv. Inspirerad av andra modeller hon läst om skapade hon en stödmodell för att återberätta. En ny översikt sattes upp med bland annat förslag som att börja med att benämna karaktärerna och berätta händelser i rätt ordning som de inträffar.

Till att börja med arbetade de tillsammans med fabler och McCaffrey modellerade hur man kunde återberätta fabeln med stöd av den gemensamma översikten. Efter några modelleringstillfällen fick eleverna själva prova på att återberätta fabeln de läst tillsammans. Halva läsåret behöll McCaffrey fokus på att återberätta med stöd av den gemensamma modellen.

Nästa steg blev att utveckla det gemensamma samtalet. Detta gjordes genom att förklara och utveckla det eleverna återberättade och genom att samla på exempelmeningar. De arbetade med respons och fördjupande frågor till varandra. Eleverna fick lära sig att använda uttryck som ”Vad får dig att säga det?”, ”Hur vet du det?” och att svara med ”börjor” som ”Därför att dialogen i texten pekar på att …”. Allteftersom eleverna blev bekanta med samtalsmodellen började de att själva ställa frågorna till varandra och med tiden hade de internaliserat, tagit till sig, detta sätta att tänka och samtala. De började automatiskt att ange anledningen, beviset, i direkt anslutning till sitt uttalande eller påstående.

I slutet av läsåret gick McCaffrey ännu ett steg längre. Eleverna hade nu lärt sig att uttrycka sig klart och tydligt i förhållande till frågorna. Från början hade hon ställt frågor som ”På vilket sätt är de här två karaktärerna lika varandra?” och ”Hur skiljer de sig åt?”. Nu började hon i stället fråga eleverna ”Var snäll och jämför och kontrastera handlingarna och karaktärsdragen hos dessa två karaktärer?” eller ”Analysera karaktärernas beslut och val och förklara hur deras beslut påverkade deras tänkande”.

Arbetet resulterade i att diskussionerna blev mer fördjupade, eleverna lärde sig lyssna på varandra och de började bygga sina svar på kamratens utsaga. Detta gjorde också att de i slutet av läsåret hade lärt sig att återberätta en berättelse korrekt med avseende på karaktärer och dessas personligheter, rätt ordning på händelser men också vad gäller både bokstavlig förståelse och de kopplingar och inferenser som kunde göras i texten.

Känner du igen problemet! Värt att prova det här, eller hur?

Referenser:

Brooke McCaffrey (2015). Fuzzy thinking. Improving students´ speaking skills in response to literature. I Literacy Today, November/December 2015, Vol. 33, Issue 3, p 26.

Literacy Today Magazin, November/December 2015.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.