Grafisk roman – vad är det?

Det är ordlösa böcker där historien berättas i och genom bilderna. Med bilderbok menar vi oftast en bok som berättar med stöd av text och bilder. En grafisk roman har inga ord överhuvudtaget. Vad är då en ordlös bok bra för? Vilken plats i undervisningen har den? Hur kan man arbeta med den? Vilka elever gagnas av att arbeta med ordlösa böcker? Vilka ordlösa böcker finns det?

I en artikel författad av professor Belinda Louie och docent Jarek Sierschynski får vi veta hur läraren kan arbeta med rent grafiska böcker med ELS elever i de första fem årskurserna. ELS är motsvarigheten till sva elever, svenska som andraspråks elever. Sammanfattningsvis används de grafiska böckerna som underlag för talet utifrån boken. Utgångspunkten är att läsning är ett meningsskapande där innehållet packas upp lager för lager. Grafiska böcker berättar historien på olika sätt av olika läsare. I grafiska böcker berättar författaren, och illustratören, historien tillsammans med läsaren.

Artikelförfattarna föreslår att läraren arbetar utifrån tre steg där läraren hjälper eleverna att:

  1. ringa in bokens handling, struktur, karaktärer och miljö
  2. använda detaljer ur boken som stöd för sin val
  3. muntligt återberätta historien med stöd av illustrationerna för att skapa mening.

Arbetet görs i grupper och delas in i följande fyra steg:

  1. Se tillsammans över de peritextuella dragen och funktionerna.
  2. Återvänd flera gånger för att identifiera olika detaljer i respektive lager.
  3. Arbeta med analysen.
  4. Gestalta en syntes i elevarbetena.

Som jag skrev tidigare, 15e december, så utgörs peritext av element med en relation till texten som exempelvis fram- och baksidestext, rubrik, inledning och fotnoter. Det betyder att läsaren i det första steget formulerar hypoteser om handlingen eller annorlunda uttryckt, förutspår bokens handling.

Det andra steget motsvarar ett arbete där elever tillsammans med varandra och läraren läser boken flera gånger. Vid varje omläsning undersöks och utforskas en olika aspekter av meningsskapandet som miljön, karaktärerna och berättarstrukturen.

När miljön studeras så letar eleverna efter tecken som visar var handlingen utspelar sig, tid på dagen, årstid och väder. Karaktärerna studeras utifrån vad de gör, känner, tänker och deras perspektiv. Detta gäller inte enbart huvudpersonen utan samtliga karaktärer. För att identifiera berättelsestrukturen kan läraren arbeta med olika organisationsscheman som tankekartor (både cirkulära och linjära), Venn-diagram för jämförelse och kontrastering (som visar något i kontrast till något annat), scheman som visar orsak-verkan och problem-lösning, sekvensscheman och story maps. I artikeln visualiseras arbetet i steg två med följande bild.

setting character structure

(The Reading Teacher Volume 69, Issue 1, pages 109, 15 MAY 2015)

Att arbeta med ett lager i taget i meningsskapandet utgör ett kognitivt stöd för eleverna som lär sig att leta efter och se en sak i taget.

Analyser görs i det tredje steget. Läraren fortsätter med att ge kognitivt stöd under analysarbetet. Nu reflekterar elever och lärare tillsammans över författarens syfte, vilka kopplingar som det går att göra till andra texter och på vilka sätt eleverna kan använda alla ledtrådar för att själva formulera egna åsikter.

Avslutningsvis görs en syntes i och med att eleverna skapar egna illustrerade texter där de använder iakttagelser och reflektioner från arbetet i de tidigare tre stegen. Läraren passar på att gemensamt repetera de ord, begrepp och språkliga uttryck som de tidigare har samlat som ordväggar eller på andra sätt skrivit upp.

Referenser:

The Reading Teacher Volume 69, Issue 1, pages 103-111, 15 MAY 2015 DOI: 10.1002/trtr.1376; läs och7eller ladda ner från:  http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/trtr.1376/full#trtr1376-fig-0001; 160131.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.