Är att skapa ”inre bilder” en strategi?

Vad anser du? Vilka källor och vilken forskning styrker dina ståndpunkter?

För någon vecka sedan hade jag förmånen att få föra ett samtal med några mycket kunniga personer inom läsforskning. Då insåg jag att jag ibland är oreflekterad. Jag utmanades i min uppfattning att arbetet i läsundervisning med att skapa inre bilder är en lässtrategi. Vad är det då att skapa inre bilder? Jo, det är meningsskapande; inte en strategi. Det är att skapa förståelse. När jag bygger/skapar mig inre bilder förstår jag. Det här satte myror i huvudet på mig. Jag har tänkt och tänkt och börjat läsa runt i mina böcker på ämnet och jag är inte färdig än. Samtalet jag började med att nämna har följts upp av några mejl. Så här långt har jag kommit i mitt tänk och utifrån det samtal jag började med att nämna.

I veckan råkade jag dessutom googla in på en UR-film i serien Strategier för läsförståelse. Där visar introtexten rubriken ”Strategier för läsförståelse. Inre bilder.” Intressant. Hur går det ihop? Jag tog upp frågan med professorn jag tidigare diskuterat med. Jo, enligt det som sägs i intro-texten så bygger detta inte på samma teoretiska ramverk som de andra strategierna i serien. UR:s filmserie bygger på Palincsars o Browns arbete där fyra strategier är grunden. Dessa är: att förutspå, att ställa frågor, att utreda oklarheter samt att sammanfatta. I filmen kan vi också höra lärarna säga att man måste använda inferenser för att skapa inre bilder. Det blir tårta-på-tårta. Vi kan inte göra att ”skapa/bygga” förståelse till en strategi. Det är meningsskapande och inget annat.

Vad är då lästekniker, lässtrategier och meningsskapande? Vari ligger skillnaderna om de finns? Det behövs olika lästekniker beroende på syftet med läsningen. Syftet styr hur läsaren rör sig i texten. I Läsundervisningens grunder (Alatalo 2016) hittar jag följande exempel på lästekniker som handlar om att röra sig i texten:

  • på lokal nivå
  • på global nivå
  • ut från texten
  • på metanivå (Alatalo 2016:132)

Lästekniker kan i sin tur omvandlas till lässtrategier. Lästekniker är pedagogiska redskap som hjälper läsaren att förstå. Det ska också gå att kombinera lästekniker till en egen strategi. Lästekniker lärs ut som tekniker, dvs. de lärs ut systematiskt med målet att läsaren ska kunna ta till sig dem som strategier. Strategier är läsarens sätt att angripa en text medvetet för att förstå. Färdigheter däremot är automatiserade och kräver ingen uppmärksamhet utan det går av sig själva. Meningsskapande är en kognitiv process för att erövra förståelse av innehållet i en text. Vi måste komma ihåg att vi i årskurs 3 förväntar oss att eleven ska kunna använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt för att klara flera olika sätt att läsa av och skapa mening.

Som jag skrev så letar jag runt efter mer om strategier. När jag läser Timothy Shanahans blogg så säger han att de två strategier som ger störst effekt på förståelsen är att sammanfatta samt att arbeta med frågor. Han skriver i flera inlägg om strategier och färdigheter. Här är ett citat som definierar strategier:

To master a strategy students need to know what it is, how to use it, when to use it, and under what circumstances to use it. That means lots of modeling, guidance, practice, and reflection (no drill here). (Shanahan on Literacy, 2008-03-20)

Det är det här jag uppskattar i mitt arbete. Att upptäcka att jag inte helt förstått saker som jag tror att jag har koll på. Att lära nytt. Jag har också lärt mig vikten av att kunna redovisa vad jag har för belägg och vilken forskning jag bygger mina ståndpunkter på. Ibland är det så att två professorer eller forskare intar olika ståndpunkter utifrån olika teoretiska ramverk. Det är inte helt lätt att hänga med och det är inte alltid jag hänger med! Hjälp mig gärna vidare!

Referenser:

Alatalo, T. (2016). Läsundervisningens grunder. Malmö: Gleerups

Länk till UR-filmen:  Strategier för läsförståelse. Inre bilder

Shanahans blogg (några inlägg om strategier): Shanahan on Literacy

6 kommentarer

  1. Helene Carlsson, 21 februari 2016

    1. Jag anser att man inte behöver göra inferenser för att skapa inre bilder. ”En röd katt gick på gatan.” Inre bilden blir en katt som är röd och går på gatan.

    2. Att göra inre bilder tror jag är mest förekommande när skönlitteratur läses och inte vid läsning av facklitteratur (om det inte handlar om fackämnet biologi t ex katter).

    3. Jag gillar Lgr 11:s formulering av kunskapskravet som du nämner.

    • Toura Hägnesten, 21 februari 2016

      Om vi skapar inre bilder för att förstå då är det en kognitiv meningsskapande process. Behövs det i ditt exempel?

      • Helene Carlsson, 21 februari 2016

        Min uppfattning är att alla inre bilder som görs är meningsskapande eller försök till meningsskapande/förestående. Om läsaren inte förstår ordet katt utan tänker/ser den inre bilden hatt, då blir den inre bilden en röd hatt till texten om den röda katten.

  2. Helene Carlsson, 21 februari 2016

    Min uppfattning är att alla inre bilder som görs är meningsskapande eller försök till meningsskapande/förståelse. Om läsaren inte förstår ordet katt utan tänker/ser den inre bilden hatt, då blir den inre bilden en röd hatt till texten om den röda katten.

    • Toura Hägnesten, 21 februari 2016

      För att skapa mening/förståelse krävs ett engagemang. När vi skapar våra inre bilder bygger vi ju förståelse och mening genom dessa bilder. Ungefär så uppfattar jag att du tänker, eller hur?

  3. Helene Carlsson, 21 februari 2016

    Jag tänker som jag skriver och det är nog i linje med hur du uppfattar det. För att verkligen förstå krävs bl a engagemang som är en form av att vilja förstå.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.