Tidig upptäckt – fortsatta insatser

Det är rubriken på en artikel i tidningen Dyslexi (2016, nr 1). Artikeln ger glimtar från en utbildningsdag med olika forskarföreläsningar. Här kommer några glimtar från glimtarna…

Det första avsnittet som handlar om Stefan Gustafsson, biträdande professor, och en del av hans studier avslutas med en tankeväckande mening:

…vad läraren gör är avgörande, och eleven är alltid facit. (sidan 17)

Ja, så kan man också se på eleven! Jag läser om hur Stefan Gustafsson har beskrivit lässvårigheter uppdelat i tre typer av svårigheter. Läsaren kan ha svårigheter med avkodningen, förståelsen eller en kombination av båda dessa delar i läsningen. För träning av avkodningen hänvisas till träning enligt t.ex. Ulrika Wolff som jag skrev om i ett tidigare inlägg. För träning vid förståelseproblem hänvisas till RT, Reciprocal Teaching (5/4, 7/5 2013), och QTA, Questioning the author (5/4, 7/5 -13). Avsnittet handlar om frågor som exempelvis Vilken typ av träning behöver en elev?, Ska eleven träna på det som hen är bra på eller dålig på? Det står också om ett sätt att tänka krin ginsatser i flera nivåer som används i en del amerikanska delstater nämligen RTI, Respons to intervention. I RTI låter läraren insatserna komma först och diagnosen efteråt. Nackdelarna med RTI är det krävs hög kompetens och mycket resurser. Den avslutande rekommendationen i artikelns första avsnitt är att om man är tvungen att endast välja en metod så ska den vara bred och innefatta både avkodning och förståelse.

Ett annat avsnitt i artikeln handlar om Ulrika Wolff. Jag skrev om hennes lästräningsstudie RAFT i inlägget Test eller ett diagnostiskt synsätt? (8/4 -16). I den här artikeln får jag mer information om RAFT studien men också kunskap om ett annat undervisningsprogram WIP, Wolff Intensivprogram. RAFT visade sig ge kvarvarande effekt efter 1 år vilket är ett intressant resultat. Ibland är det så att interventions- och träningsprogram ger effekt direkt i anslutning till den pågående insatsen men att det inte kvarstår några effekter något år senare. I WIP tränas fonem/grafem koppling, läshastighet och läsförståelse. Träningen görs i en-till-en undervisning för att den ska kunna anpassas helt efter elevens behov och utveckling. Träningsmaterialet omfattar 60 sessioner och bygger på att eleven som deltar förstår varför denne tränar de enskilda momenten. Träningen följer ett visst mönster och upprepas varje vecka så att eleven känner igen sig och vet vad som väntar. Materialet köps från Hogrefe Psykologiförlag vilket betyder en kostnad för skolan.

Andra avsnitt i artikeln handlar om undervisning i engelska och hur de gör på Nya Ängkärrsskolan, Sveriges enda specialskola för elever med dyslexi. Här underströks vikten av att bland annat låta elever lyckas, att arbeta med att stärka elevers självkänsla, att ha tydliga lärandemål och multisensorisk undervisning.

Ett annat avsnitt handlade om beteende stöd i skolan utifrån ett evidensbaserat förhållningssätt för att arbeta med ordning, studiero och inkludering.

Ja, jag hittar ofta intressanta artiklar i Svenska Dyslexiföreningens tidskrift Dyslexi.

Referenser:

Tidskriften Dyslexi 2016 nr 1, sidorna 16-19

Dyslexitidningen3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.