Självövervakning genom RT = sant

Self-monitoring är en central förmåga för läsaren. Utan självövervakning vet inte läsaren om denne förstått eller inte förstått den lästa texten. Det är inte ovanligt att vi har elever som gladeligen läser på i texterna utan att reagera när de läser fel; till och med när det ändrar textens betydelse. På engelska kallas dessa läsare för word callers; det är läsare som bara läser av orden utan att reagera på eventuella konstigheter som uppstår när de läser fel. Dessa läsare, word callers, har inte tagit till sig att läsning handlar om att skapa mening. Min erfarenhet som speciallärare är att många av de elever jag har mött inte bara läser knackigt utan de har ingen känsla för hur det känns att läsa flytande med förståelse. Den som inte har upplevt hur det känns att läsa med flyt förstår inte poängen med det. Det är här upprepad läsning är användbart. När dessa elever får träna enligt upprepad läsning så får de uppleva hur det känns att läsa när det flyter på.om

Om och när det uppstår problem med förståelsen av det lästa så märks det på att eleven läser om och korrigerar sig själv. Här följer det nya kunskapskravet för läsförståelse i åk 1.

Eleven kan läsa meningar i enkla, bekanta och elevnära texter genom att använda ljudningsstrategi och helordsläsning på ett delvis fungerande sätt. Genom att kommentera och återge någon för eleven viktig del av innehållet på ett enkelt sätt visar eleven begynnande läsförståelse. Med stöd av bilder eller frågor kan eleven också uppmärksamma när det uppstår problem med läsningen av ord eller med förståelse av sammanhanget och prövar då att läsa om och korrigera sig själv. I samtal om texter som eleven lyssnat till kan eleven föra enkla resonemang om texters tydligt framträdande innehåll och jämföra detta med egna erfarenheter. (Skolverket 2016)

Kunskapskravet är en förväntan på att våra elever redan i åk 1 ska uppmärksamma när det blir fel samt läsa om och korrigera sig själv. På engelska är begreppet för detta self-monitoring. På svenska talar vi om självövervakning. Självövervakning är en metakognitivt avancerad förmåga. I en artikel av forskaren Sharon Pratt och läraren Melena Urbanowski beskrivs hur elever i first grade (motsvarande åk 1)  lär sig självövervakning när de arbetar med RT i läsundervisningen (The Reading Teacher 2016). Det är bekräftat att svaga läsare använder färre lässtrategier vilket i sin tur gör att de får färre möjligheter att övervaka sin egen läsning samt läsa om och korrigera felläsningar. Målet är att ge de svaga läsarna fler verktyg för självövervakning.

Artikelförfattarna arbetade med RT, Reciprocal Teaching, i läsundervisningen. RT för gradvis över ansvaret för att använda fyra lässtrategier från läraren till eleven. Undervisningen läggs upp på att läraren först modellerar hur lässtrategierna används, eleverna får prova själva med stöd av läraren samt lära av varandra när de själva modellerar för varandra. De fyra lässtrategier det gäller är:

  • previewing (att förutspå handling)
  • clarifying (klargörande av oklarheter)
  • understanding the main idea (meningskapande och att förstå den centrala tanken i en text)
  • summarizing (sammanfatta)

Artikelförfattarna gjorde en mindre interventionsstudie med 23 elever i ett tre till fyra veckors träningsprogram. 21 av de 23 eleverna förbättrade sig signifikant. Hur såg då träningsprogrammet ut? Hur utformades arbetet i den praktiska undervisningen? Det beskriver jag i nästa inlägg!

Referenser:

Pratt, S. & Urbanowski, M. (2016). Teaching Early Readers to Self-Monitor and Self-Correct. I The Reading Teacher, 2016, March/April, Vol. 69, No 5, pp 559-567.

Skolverket (2016).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.