Visar alla blogginlägg från: mars 2020

Att undervisa för livslångt lärande

Boken utgår från de åtta nyckelkompetenserna i EU:s kompetenshjul. Vår gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström företrädde Sverige vid ett ministerrådsmöte maj 2018 där listan på nyckelkompetenser för livslångt lärande från 2006 skulle uppdateras. Regeringen stödde förslaget då dessa uppdaterade nyckelkompetenser sammanfaller med svenska prioriteringar. Nyckelkompetenserna är med andra ord kunskap som alla behöver i ett kunskapsbaserat samhälle. Grundsynen är att lärande är en process som löper genom hela livet. För det livslånga lärandet krävs ett antal kompetensstrategier och med det menas att vi behöver skaffa oss ett antal strategier, mentala verktyg. Vi behöver också se sambandet mellan dessa strategier för att kunna använda dem. Detta för att vi inte ska hamna i att lära oss strategier som vi inte använder som de  verktyg de är utan för deras egen skull. Syftet är att vi själva och våra elever ska lära sig använda de olika kompetensstrategierna för att lära nytt!

Nu är du förstås nyfiken på de åtta nyckelkompetenserna så är de!

8 nytckelkompetenser

Lärare som önskar kan ladda ner  EU:s kompetenshjul från förlaget Natur & Kultur webbsida, 200317.

Boken Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv. (Westlund 2020) presenterar närmare femtio undervisningsmodeller. Alla grundade i forskning och relaterade till EU:s åtta nyckelkompetenser. Det betyder i praktiken, dvs. när jag läser boken, att varje kapitel handlar om en av nyckelkompetenserna. De olika undervisningsstrategierna i sin tur hör till och är inordnade under de åtta olika nyckelkompetenserna.

Det jag uppskattar med boken är dess bredd. Nyckelkompetenserna i sig representerar olika ämnesområden vilket ger bredd. Nästa nivå som ger bredd är det rika underlag av olika modellförslag, närmare femtio undervisningsmodeller. Samtidigt genomsyras hela boken av en strävan att hålla ihop didaktik, ämneskunskap och metodval. Frågor, kompetenser och diskussioner är aldrig lösryckta utan hålls ihop.

krympt

Det finns mycket att ta upp utifrån boken men jag börjar så här. Nästa steg får bli att jag går in på några av de modellförslag, undervisningsmodeller, som presenteras i boken. Det blir i ett senare inlägg.

Ja, jag vill ge dig som står i färd att läsa boken att ta dig an boken på ett lite ovanligt sätt. Läs inte som brukligt från början utan läs introduktionskapitlet och välj sedan att börja med de kapitel som intresserar dig mest och/eller som gjort dig nyfiken! Tids nog har du läst alla kapitel, jag lovar! Boken är bra och fångade i alla fall min uppmärksamhet!

Referenser:

Westlund, B. (2020). Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv. Stockholm: Natur & Kultur.

Regeringen. Beslut om nyckelkompetenser för livslångt lärande på EU-möte, 180517.

EU. Livslångt lärande – nyckelkompetenser, 161010.

Extra anpassningar behöver vi alla ibland, eller!?

Om vi har det synsättet i grunden så följs det av ett antal frågor som:

  • Hur kan vi möta en varierad elevgrupp?
  • Vad ska vi göra?
  • Hur ska vi göra?
  • Varför?

Bland våra kollegor i Stockholm finns två lärare som har funderat mycket över detta. Det är Sandra Aadalen och Emelie Sköld.

Sandra och Emelie menar att vi når fler genom att planera utifrån de elever som upplever störst utmaningar i skolsituationen. Utgångspunkten att det som är ”viktigt för några – är bra för alla”.

Du får i deras föreläsning förslag på verktyg och strategier för att differentiera din undervisning. Du får också många praktiska exempel från undervisningssituationer med forskningsanknytning.

Vill du ta del av Sandras och Emelies erfarenheter och konkreta förlag så får du chansen onsdagen den 29 april. Sandra och Emelie föreläser utifrån rubriken Strategier för att möta en varierad elevgrupp. 7 vägar till inkludering.

Sandra Aadalen, lärare och specialpedagog Globala gymnasiet, har en Mastersexamen i pedagogiskt arbete med inriktning på skolutveckling och utbildningsledning. Tidigare förstelärare och arbetslagsledare.

Emelie Sköld, lärare på Magelungens gymnasium, Liljeholmen. Tidigare programansvarig, IKT-pedagog.

Läs mer i reportaget på Pedagog Stockholm: Sju tips på anpassningar för lärande

Länken för anmäla dig är: Strategier för att möta en varierad elevgrupp. 7 vägar till inkludering.

Anmälan sker via vår utbildningsplattform ”utbildning.stockholm.se”- och sökvägen går via följande steg:

Hoppas vi ses den 29e april!

Sandra Aadalen_200210 Emelie Sköld_20200205_091310
Sandra Aadalen Emelie Sköld

Förlängd ansökningstid till den 27 mars!

Det gäller Skolverkets utbildningar för språk-, läs- och skrivutvecklare i förskola och skola. Förutsättningen är att du bland annat

… kommer att ha hela eller en del av sin tjänst på huvudmannanivå, eller kommer att ha ett övergripande uppdrag som språk-, läs- och skrivutvecklare på en eller flera skolor. (Skolverket 200312)

Samma formulering finns förstås för dig som arbetar i förskolan men att du då förväntas arbeta mot förskolan.

Jag vet från kontakter med lärare som deltagit i denna utbildning att de varit mycket glada över att de fick delta. De har varit nöjda både med själva utbildningen men också tyckt att uppdraget att få leda det kollegiala arbetet och arbeta med utveckling av undervisning och verksamhet var stimulerande. Det utvecklade i sig deras egen kompetens.

Utbildningen omfattar förstås sedvanliga föreläsningar mixade med diskussioner och erfarenhetsutbyten. Båda utbildningarna, den mot skolan och den mot förskolan, omfattar följande områden:

  • språk-, läs- och skrivutvecklande arbete
  • systematiskt kvalitetsarbete
  • att leda samtal
  • att leda processer.

Börja med att läsa mer på Skolverkets webb. Följ länkarna under referenser så hittar du rätt. Sedan – får du,  kan du och vill du – SÖK!

Referenser:

Skolverket. NCS utbildning för språk-, läs- och skrivutvecklare i förskolan 2020/21, 200312.

Skolverket. NCS utbildning för språk-, läs- och skrivutvecklare i skolan 2020/21, 200312.

Barns kollaborativa berättande med digital teknologi

Krånglig rubrik!? Nej, inte alls så krångligt som det kan låta. Vad betyder då kollaborativ?

Kollaboration innebär att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift. Kollaborativt berättande och kollaborativt lärande omfattar både kognitiva och sociala färdigheter. Forskning som undersöker dessa aspekter måste därför handla om och mäta färdigheter som omfattar båda dessa färdigheter. Bland annat handlar det om förmåga att kommunicera den egna kunskapen, lära sig av varandra samt att förstå kopplingen mellan olika sorters kunskap.

Tisdagen den 3e mars var det dags att bjuda lärarna i Språkpaketet på en forskarföreläsning. I år var det forskaren Ewa Skantz Åberg som föreläste om barns kollaborativa berättande med digital teknologi. Ewa disputerade 2018 med en avhandling som handlade om detta. Du hittar den längre ner under referenser.

ESÅ collage 1

En första fråga Ewa ställde var Vad är en berättelse?

Leken stimulerar berättande och skriftspråkandet då de är sociala och kommunikativa aktiviteter. Att berätta och skriva är att kommunicera. Att skriva stimulerar det abstrakta tänkandet och ger en ökad symbolförståelse. Barn upplever det också lustfyllt att skriva redan från det första lekskrivandet 

Lekläsande och lekskrivande är ett härmande av vuxnas beteende. Barnet leker att det läser och skriver och ser sig som att de kan; att de är läsare och skrivare.

Berättargenren används på olika sätt som en väg in i den tidiga läs- och skrivutvecklingen vilket gör dessa aktiviteter intressanta att studera. Språket, både det muntliga och kroppsliga, men även symboler, färg och form har en central plats i barns eget berättande. (GU, 200306)

Bellmanhistorier är något som fascinerar många sexåringar. Vi kan stötta och underlätta barns eget berättande genom att knyta an till barnets egna kulturella och språkliga erfarenheter. Här är det viktigt att ge utrymme men också uppmuntra till berättande genom att ställa frågor och stötta barnet i dennes berättande med hjälp av konjunktioner. Konjunktion betyder förening. Konjunktioner går inte att böja utan används för att binda samman ord eller grupper av ord. De kan också inleda en mening och då binder de ihop aktuell mening med tidigare meningar.

Barnet lär sig en mängd saker i det egna berättandet.

Berättaren bjuder upp lyssnaren till dans (Fast 2008, Ewas föreläsning 200303)

Barnet lär sig exempelvis hur en berättelse är uppbyggd, hur språket låter och är uppbyggt, nya ord, retoriska grepp och lär sig tolka andras intentioner samt utvecklar den egna förståelse för symbolik. Ewa gjorde tre studier där hon använde följande digitala verktyg:

  • ordbehandling och talsyntesprogram
  • Storybird
  • interaktiv skrivtavla med Notebook.

ESÅ 3

Det övergripande resultatet för studierna visade flera saker som att:

  • val av teknologi får betydelse för vad som blir möjligt att berätta.
  • det fanns en del svårigheter för deltagarna att sinsemellan sig koordinera den egna uppmärksamheten mot samma sak.
  • barnen använder ett kontextbundet, distanserat och estetiskt språkbruk.
  • barnen använder en variation av resurser i sitt berättande som animerat tal, gester, symboler, bildspråk, erfarenheter från populärkulturen.
  • lärarens introduktion och stöttning under aktiviteten medverkar till hur interaktionen utvecklas och hur barnens berättelser förhandlas fram.

Vi fick också se flera exempel från studierna i form av transkriptioner, utskrifter, av vad barnen sagt under sitt arbete med berättandet. Här var det tydligt hur viktig lärarens roll var för interaktion och lärande. Läraren behöver vara aktiv och är central för barnens interaktion och barnens lärande. Läraren har rollen som stöd för barnens samspel. Denne uppmärksammar och hjälper barnen med ordförståelse och refererar till tidigare erfarenheter av berättande. Läraren förtydligar och klargör uttalanden. Givetvis behöver läraren även vara ett stöd i det tekniska handhavandet av de digitala resurserna.

Datorplattor tycks stimulera engagemang, språk och literacyutveckling, men läraren är central. (Ewa refererade här till referens i sin avhandling, dvs. Sandvik m fl., 2012)

Avslutningsvis bjöds vi på några utmaningar som Ewa har sett och som hon ville uppmärksamma oss på.

Ewa SÅ utmaningar

Sammanfattningsvis blir det tydligt hur viktig lärarens medvetenhet och förmåga till metatänkande är. Utöver att ha kunskap om och färdigheter i metodik och didaktik så krävs det att vi kan organisera vår undervisning och arbete med barnen. Det krävs också att vi kritiskt har granskat de digitala verktyg vi väljer att använda och hela tiden reflekterar över hur vi använder olika verktyg och med vilket syfte. Som alltid är det också viktigt att löpande utvärdera vårt arbete, undervisning och hur barnens lärande utvecklas. Lär de just det jag hade tänkt att de skulle lära sig? Ger de digitala verktyg jag har valt att använda i undervisningen ett mervärde?

Personligen tycker jag att det var en mycket intressant och tankeväckande föreläsning som Ewa Skantz Åberg bjöd oss på. Hon hade fokus på frågor som är centrala i undervisningen, dvs. om, vad, hur och när barnen lär!

 Referenser:

Skantz Åberg, E. (2018). Children’s collaborative technology-mediated storymaking: Instructional challenges in early childhood education. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Avhandlingen finns här: http://hdl.handle.net/2077/49958.