Mer om ”På goda grunder”

Egentligen är utredningen På goda grunder utmärkt att återkomma till. Det finns många trådar i den som är värda att dra i en gång till.

Utredningen tar upp exempelvis extra anpassningar, särskilt stöd, specialpedagogiks kompetens, tidiga upptäckter, dokumentation, analys av kunskapsutveckling, obligatorisk kartläggning, språklig medvetenhet, matematiskt tänkande och överföring. Uttryck och begrepp som vi i skolan använder dagligen. Samtidigt tror jag att de för olika individer kan betyda olika saker.

Systematiskt kvalitetsarbete

Mycket av det som tar upp ingår i skolans systematiska kvalitetsarbete så som det beskrivs på Skolverket.

Ett systematiskt kvalitetsarbete innebär att alla som arbetar i förskolan, skolan och vuxenutbildningen systematiskt och kontinuerligt följer upp verksamheten, analyserar resultaten i förhållande till de nationella målen och utifrån det planerar och utvecklar utbildningen. (Skollagen kap 4)

systematiskt kvalitetsarbeteKvalitetsarbete i praktiken

Kvalitetsarbete i praktiken är också rubriken på ett avsnitt om detta på Skolverkets webb. Huvudfrågorna är de som finns i figuren. Varje huvudfråga behandlas i ett eget avsnitt och jag som läsare kan klicka mig vidare och gå djupare inom varje frågeområde.

Utgångsfrågan Var är vi leder mig vidare in på följande tre fördjupningsområden:

  1. Följa upp resultat
  2. Förutsättningar
  3. Nulägesbeskrivningvar är vi

Resterande tre frågor fortsätter med var sitt fördjupningsspår.

vart ska vi2 Hur gör vi hur blev det

När jag följer kvalitetscirkelns fyra frågor så tycker i alla fall jag att de mycket påminner om det arbete som beskrivs i utredningen På goda grunder.  Jag känner igen mig i arbetsgången och det känns som att delarna hänger ihop.

De begrepp jag inledningsvis nämnde är möjliga att placera in i det systematiska kvalitetsarbetet.

Fråga:
Signalord, begrepp
Var är vi? överföring, obligatorisk kartläggning,
tidiga upptäckter, analys av kunskapsutveckling
Vart ska vi? språklig medvetenhet, matematiskt tänkande
Hur gör vi? extra anpassningar, särskilt stöd, specialpedagogisk kompetens
Hur blev det? dokumentation, kartläggning, analys av kunskapsutveckling
 

De skolor som har satsat på att arbeta med ett systematiskt kvalitetsarbete utifrån Skolverkets modell arbetar redan med de olika delarna som vi finner i utredningens förslag. Det som kvarstår som nytt är själva åtgärdsgarantin, dvs. garantin om att elever som har behov av stöd upptäcks tidigt och får adekvata stödåtgärder. Åtgärdsgarantin får en tvingande innebörd; elever i behov av stöd ska också få det.

Kopplar vi det systematiska kvalitetsarbetet och åtgärdsgarantin till de resultat Skolinspektionen fick vid sin granskning av skolors förståelse av extra anpassningar så förstår vi att detta är en annan tråd som vi måste fortsätt arbeta med. Här menar jag att vi måste utveckla vårt metaspråk kring extra anpassningar och särskilt stöd. Vi behöver arbeta med dessa begrepp, vad vi lägger in i dem, hur en extra anpassning kan se ut, när en extra anpassning går över i särskilt stöd osv. Det handlar också om att sätta fokus på undervisningen, dess kvalitet, huruvida den faktiskt möter elevernas behov. Undervisning är inte statiskt. Undervisning kan ske utifrån olika utgångspunkter, möta elever på olika nivåer, använda olika material och olika arbetssätt. God undervisning kan se ut på många sätt!

En annan nyhet i utredningen På goda grunder är förslaget om kompetensutveckling av förskolelärarna. Det gäller fortbildning i läs-, skriv- och matematikinlärning genom nya moduler i ett fortsatt Läs- och matematiklyft. Man föreslår också möjligheter till utbildning av speciallärare inom Lärarlyftet och att detta förlängs till och med 2022. Bra förslag och bra satsningar förutsatt att de håller samma höga kvalitet som modulerna har gjort hitintills.

Frågan är om jag blandar ihop olika resurser och förslag? Samtidigt måste de hänga ihop! En del kan inte fungera fristående från en annan del. Vi måste arbeta utifrån en helhetssyn. Det gäller inte bara helhetssyn på våra elever utan även helhetssyn på vår kompetens, vårt kvalitetsarbete och vår undervisning.

Hjälp mig gärna vidare i mitt tänk med frågor och reflektioner!

Referenser:

Regeringen: På goda grunder – en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik. SOU 2016:59.

Skolinspektionen (2016): Skolans arbete med extra anpassningar (Diarienummer: 2015:2217)

Skolverket: Kvalitetsarbete i praktiken

Skolverket: Systematiskt kvalitetsarbete

”På goda grunder”

Det är titeln på ett regeringsbetänkande. Undertiteln är ”… – en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik”. Jag är mitt i läsning av detta betänkande. Spännande läsning måste jag erkänna! Garanti står inte för garanti i betydelsen att alla elever faktiskt lär sig det som är tänkt utan garanti definieras så här:

En åtgärdsgaranti kan inte garantera att alla elever lär sig läsa, skriva och behärska grundläggande matematik utan garanterar att elever med behov av stöd upptäcks tidigt och får adekvata stödåtgärder. (SOU 2016:59, s 11)

Först vill jag understryka att detta är ett förslag. Inget är beslutat!

Nytt är bland annat att det redan i förskoleklass ska bli obligatoriskt att kartlägga varje elevs språkliga medvetenhet och matematiska tänkande.  Detta är en konsekvens av åtgärdsgarantin. Alla analyser görs av den ansvariga förskolläraren i samråd med personal med specialpedagogisk kompetens. Vi har ju sedan 1/7 2016 ett Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling och taluppfattning som är obligatoriskt att använda i åk 1. Ett liknande material föreslås för förskoleklass. Denna åtgärdsgaranti föreslås gälla från och med 1 juli 2018.

I betänkandet finns följande skiss på åtgärdsgarantin för förskoleklass.

betänkande

(SOU 2016:59, s 16)

Att analyserna görs av förskolläraren tillsammans med en speciallärare/pedagog innebär ökade behov av personal med specialpedagogisk kompetens. I betänkandet talar man om en omfördelning av de specialpedagogiska resurserna mot de yngre åldrarna. Tanken är att detta ska leda till ett mindre behov av specialpedagogiskt stöd högre upp i årskurserna.

Stödåtgärder, anpassningar och särskilt stöd, ska sättas in tidigt och möta elevens behov.

Resultatet av denna bedömning ska förstås överlämnas till mottagande lärare i åk 1.

Skolinspektionen har nyss slutfört en granskning av hur skolor arbetar med anpassningar och särskilt stöd. Resultatet visar att 12 av de 15 skolor som Skolinspektionen granskade behöver utveckla sitt arbete med detta för att eleverna ska kunna nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. På flera skolor var det inte tillräckligt tydligt vad extra anpassningar innebär.

  1. Arbetet med att utveckla och etablera arbetssätt med extra anpassningar är fortfarande i ett uppbyggnadsskede.
  2. Många skolor har inte identifierat vilka behov eleverna har.
  3. Eleverna får sällan de extra anpassningar de behöver för att ges förutsättningar att nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling.
  4. Skolan följer sällan upp effekten av de extra anpassningarna. (Skolinspektionen 2016, s 5-6)

Mot bakgrund av denna granskning ser vi att betänkandet föreslår åtgärder som möter just de brister som Skolinspektionen lyfter. Det är förstås utmärkt. Det jag funderar lite över är det individinriktade perspektivet. Jag har inte läst hela betänkandet än men så här långt talas det inte om vikten av att utveckla undervisningen för att stödja elevernas lärande och läs-, skriv- och matematiska utveckling.

I och för sig föreslår betänkandet nya moduler i ett förlängt Läs- och matematiklyftet för att möta förskollärarnas behov av kompetensutveckling och det utgör förstås en utveckling av undervisningen. Jag hade nog gärna sett mer förslag för att utveckla undervisningen. De nya modulerna föreslås behandla läs-, skriv- och matematikutveckling hos yngre elever samt kartläggning och stödåtgärder.

Som sagt har jag inte läst hela betänkandet och inte hela Skolinspektionens granskning. Jag håller på! Har du läst någon av dessa texter? Gör du några reflektioner när du läser detta mitt första inlägg om betänkandet? Jag är mycket intresserad av att få höra vad alla ni lärarkollegor tänker kring detta!

Referenser:

På goda grunder – en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik. SOU 2016:59.

Skolinspektionen (2016). Skolans arbete med extra anpassningar.

”Kalle, du kan ju läsa!”

är rubriken på en artikel av Tarja Alatalo som du hittar i Nordic Journal of Literacy Research. Studien bygger på ett kompetensutvecklingsprojekt för lärare i förskoleklass som pågick mellan 2013-2015.

Studiens syfte var att undersöka vilket meningsskapande som enligt lärarna sker i samband med bedömningsaktiviteten. Fokus riktades mot lärarnas beskrivningar av det egna, men också elevernas meningsskapande.

En intressant studie i dessa tider då vi arbetar mycket med bedömningar. Det visade sig att eleverna själva upptäckte och kom till insikt om att de kunde läsa i samband med bedömningsaktiviteter. Lärarna upptäckte också att eleverna kunde läsa, hur de läser och hur de själva som lärare kan stimulera eleverna.

I stort sett alla svenska sexåringar går i förskoleklass, 98 %. Förra året, 2016, reviderades läroplanen. Syfte och centralt innehåll för förskoleklassen finns i de samlade läroplanernas tredje del. Nyheter i Läroplan för grundskolan 2016 var:

  • Avsnitt 2.5 Övergång och samverkan
  • Nya avsnitt för förskoleklass och fritidshem
  • Kunskapskrav i läsning i årskurs 1 i svenska och svenska som andraspråk

Det pågår också ett arbete utifrån ett regeringsbetänkande med titeln På goda grunder – en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik. Ett av de tre viktigaste syftena är: att alla elever ska genomgå en obligatorisk kartläggning i förskoleklassen och genomföra nationella bedömningsstöd i årskurs 1 och 3. Den obligatoriska kartläggningen i förskoleklassen är nytt och arbete med detta pågår. Jag vet att ni är många förskoleklasslärare som väntar med spänning och stor förväntningar på detta kartläggningsmaterial. På mina kurser om det obligatoriska Bedömningsstödet i åk 1 kommer frågan ofta upp om det inte finns något liknande för förskoleklass. Är du nyfiken på att veta mer om åtgärdsgarantin så har jag tidigare skrivit två inlägg (23/10 samt 25/10 2016) om detta som du hittar om du klickar här: På goda grunder.

Alatalo refererar aktuell forskning och hon lyfter att forskningen pekar på att skriftspråksutveckling är ett område som förskollärare i förskoleklass inte är särskilt insatta i. De erfarenheter eleverna har när de kommer till förskoleklass tas inte heller tillvara i undervisningen. Detta ska genomlysas mot vetskapen att elever som börjat läsa i förskoleklass har bättre läsförmåga på våren i årskurs ett jämfört med elever som  inte började läsa lika tidigt. Tidiga läsare utvecklar sin läsförmåga innan de deltar i läsundervisning. För att läraren ska kunna möta, stimulera och utmana sina elevers läsning behöver denne kartlägga och veta var varje enskild elev befinner sig. De lärare som deltog i denna studie deltog i föreläsningar om språklig medvetenhet, avkodning och läsflyt, läsförståelse och bedömning av läsförmåga. Efter dessa föreläsningar genomförde de två praktiska uppdrag för att knyta ihop teori och praktik. Även kollegiala samtal fördes i anslutning till föreläsningarna.

Lärarna fick bedöma två av sina elevers skriftspråksutveckling med fokus på bokstavskännedom, grafem-fonem-kopplingar och avkodningsförmåga.

Uppgiften löd:

  • Undersök två barns skriftspråkliga utveckling i social interaktion och i sammanhang som är meningsfulla för dem. Välj gärna två barn som du tror har kommit olika långt.
  • Undersök barnets bokstavskännedom, kännedom om grafem-fonem-koplingar och avkodningsförmåga.
  • Identifiera vilken fas barnet läser i pseudoläsning (låtsasläser), logografisk-visuell läsning (känner igen bilden), alfabetisk-fonemisk läsning (ljudar), det ortografisk-morfemiska fasen (läser av bokstäver och orddelar).
  • Reflektera och analysera: Hur vet du att barnet befinner sig just där i sin skriftspråkliga utveckling?
  • Hur kan du stötta barnet vidare i den skriftspråkliga utvecklingen? (Alatalo 2017:7)

Jag återger uppgiften därför att jag tror att du som undervisar i förskoleklass kan ha nytta och glädje av att tänka i samma banor. På mina Nya Språket lyfter kurser brukar jag ge just den uppgiften att undersöka två elevers läs- och skrivutveckling; två elever som har kommit olika långt i sin utveckling. Som lärare kan man lära sig mycket genom att följa, iaktta, observera och undersöka två elever.

Det framkom i intervjuerna att förskoleklasslärarna fått ingen eller mycket lite utbildning om skriftspråkslärande vilket enligt citerad forskare allmänt stämmer för den svenska förskollärarutbildningen. När jag läser detta känns det mycket märkligt då förskollärarna har en mycket viktig uppgift i att stimulera, underlätta och stötta elevernas språk-, läs- och skrivutveckling. Arbete med Bornholmsmodellen kan vara en räddning!

Artikeln återger många exempel för att belysa studiens resultat. Exempel som är intressanta att ta del av. Det är spännande att läsa om en elev som upptäcker sin egen läsförmåga i bedömningstillfället som utgjordes av en läshandling tillsammans med ett samtal med läraren. Forskning visar att lärarens ämneskunskaper är mycket viktiga för elevers lärande och utveckling. Detta är också något som belyses i Tarja Alatalos avhandling Skicklig läs- och skrivundervisning i åk 1-3: Om lärares möjligheter och hinder  (2011). Alatalo understryker att elevers skriftspråkslärande ska utvecklas i verksamhetens lekbaserade pedagogik. Det handlar inte om att börja undervisa i läsning. Andra faktorer som påverkar lärandet är lärarens uppmuntran, instruktion och respons.

Har du inte tid att läsa hela artikeln så läs sidorna 11-16 som handlar om resultatet och slutdiskussionen. Artikeln är väl värd att läsa!

PS. För att läsa artikeln så följer du länken eller klickar på bilden nedan. Nästa steg är att klicka på artikeln Kalle, du kan ju läsa! så du kommer vidare till sidan med själva artikeln. Sista steget är att klicka på rutan PDF under FULL TEXT.

pdf bild

Referenser:

Skolverket (2016). Läroplan för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet 2011 (reviderad 2016).

Tarja Alatalo (2017). ’’Kalle, du kan ju läsa!’’ Förskoleklasslärare synliggör förskoleklasselevers skriftspråksutveckling. I Nordic Journal of Literacy Research, Vol 3 No 2 (2017).