Inspirerande

var det att filma läsning på Eriksdalsskolan. Här mötte vi engagerade lärare och läsande elever. Tack Agneta, Sofia, Sofia och Eva men också alla elever som läste!

Det visade sig att utvecklingsartiklar på PedagogStockholm hade inspirerat till nya grepp i läsarbetet. Genom att organisera lästräningen i parläsning hinner läraren lyssna på fler elever. Parläsningen kombineras också med ”two stars and a wish” vilket har utvecklat elevernas medvetenhet om olika aspekter på både den egna och kamraternas läskompetens.  Senaste nytt var att tillsammans med eleverna arbeta med matriser för läskompetens . Jag måste  komma tillbaka för att följa hur utvecklingsarbetet med läsningen gestaltar sig framöver!

Prövar du också några nya grepp i läsundervisningen? Mejla mig och berätta mer! Jag vill gärna komma ut på besök. En del i mitt uppdrag är att ha ”koll på” utvecklingsarbeten inom läsområdet för att knyta kontakter och bygga broar. Så låt inte Jantelagen hindra dig…

Modell för kamratrespons

Att ge och ta respons behöver läras ut, modelleras och tränas tillsammans och i eget responsarbete. I artikeln Giving Feedback: Preparing Students for Peer Review and Self-Evaluation (Philippakos 2017) beskrivs en modell för hur läraren kan lära eleverna att ge och ta emot kamratrespons. Författaren konstaterar att bearbetning av egna texter kräver att eleven kan utvärdera sitt eget arbete. Många elever ser inte nyttan med att gå tillbaka och bearbeta arbeten de har gjort. En bearbetning av en egen text innebär en process där den som skrivit letar efter tvetydigheter och oklarheter i vad de har försökt säga och vad som framgår av texten. Det innebär också ett sökande efter bättre sätt att formulera sig. En författare går hela tiden tillbaka för att se om det finns bättre sätt att uttrycka sig på för att nå läsaren.

Elever kan ha bristande kunskaper om vad som karakteriserar processen i en omarbetning av en text. Dessa kan vara av olika karaktär. Eleven kanske:

  • bara ser till hur lång texten är som denne har skrivit eller letar efter ord att rätta eller byta ut.
  • förstår att en omarbetning kan innebära större förändringar men ser inte var problemen ligger.
  • ser vad som behöver åtgärdas i texten men denne saknar strategier för hur hen ska gå till väga.
  • inte har förståelse för läsarens perspektiv och vad läsaren behöver för att läsa texten. (Philippakos 2017, sid 13)

Kamratrespons baseras på samarbete mellan den som skrivit och den som läser texten. Att få respons från en kamrat som läst texten underlättar för den som skriver. Det gör det lättare att närma sig läsarens perspektiv. Ett problem som kan uppstå är att den skrivande eleven inte värderar kamratens respons lika mycket som om den kom från läraren. Därför är det viktigt att modellera moment som visar på skillnaden mellan bearbetning jämfört med ren redigering. Det är för många svårt att se skillnad på att bearbeta texter och att redigera dessa. Eleven behöver också lära sig procedurer för genomgång av en text och allra viktigast  är det förstås att lära sig utvärdera skrivande mer allmänt men också i synnerhet det egna skrivandet.

Kamratrespons främjar en kritisk läsning med fokus på konstruktiv respons. Det är en ömsesidig process som ger uppslag till vad jag ska se och leta efter i mina egna texter. Att ge respons och kritik på någon annans text är lättare än att analysera sin egen.  Den som granskar en kamrats arbete kommer samtidigt att reflektera kring och få möjlighet till inspiration till utveckling av det egna arbetet. Den som ger respons och kritik tar med sig kunskaper in i sitt eget skrivande.

Författaren har utarbetat en matris för självvärdering av egna texter och kamratrespons. Matrisen är skapad utifrån en förlaga som finns i boken Developing Strategic Writers Through Genre Instruction: Resources for Grades 3 to 5 (Philippakos, Z. A.,  MacArthur,  C.A., Coker Jr, D. L. 2015: 96). Jag i min tur har gjort en översättning av matrisen och du kan ladda ner den här: Matris för kamratrespons.

För att eleverna ska förstå matrisen och kunna arbeta med en på ett korrekt sätt krävs att läraren modellerar hur arbetet med kamratresponsen ska gå till. Läraren modellerar med hjälp av tänka-högt modellering (think-aloud modeling) i arbetet med att visa hur man kan utvärdera, dvs. arbeta med att utveckla texten, och hur man kan ge respons med förslag på hur texten kan utvecklas och förbättras. Ett annat sätt är att visa på hur man kan göra i minilektioner, dvs. korta pass på 5 minuter, där läraren väljer en specifik aspekt och modellerar exempel på respons. Sedan arbetar eleverna parvis med responsarbete. Till att börja med kan responsarbetet gärna göras på texter där det inte framgår vem som har skrivit den. Matris för kamratresponsen ger en grund att arbeta utifrån. Den ger ett antal områden att titta närmare på i responsarbetet och diskutera parvis eller i smågrupper.

Det är inte helt lätt att ge respons som är konstruktiv och utgör ett stöd för den som skrivit texten. Ett mer välkänt sätt att arbeta med kamratrespons är modellen two stars and a wish. Den modellen är mer öppen och går ut på att eleverna ger exempel på två saker som är bra (two stars) samt får komma med ett önskemål om en sak som kan förbättras eller utvecklas (a wish). Här krävs det också att läraren modellerar hur arbetet kan gå till och vilka aspekter man kan titta på och ta upp. Annars blir det lätt att eleverna kör fast och föreslår samma saker. Ett sätt för att komma runt det problemet är att läraren tillsammans med klassen samlar på aspekter, begrepp och formuleringar som är användbara och konstruktiva.

Referenser:

Philippakos, Z. A. (2017). Giving Feedback: Preparing Students for Peer Review and Self-Evaluation . I The Reading Teacher, Vol 71, Number 1, July/August 2017.

Philippakos, Z. A.,  MacArthur,  C.A., Coker Jr, D. L. (2015). Developing Strategic Writers Through Genre Instruction: Resources for Grades 3 to 5. New York, NY: Guilford. Copyright 2015 by Guilford Press.

Att bygga sin undervisning på forskning

Vad kan det innebära? Det är något jag funderar över! Lättast är förstås att säga att man arbetar efter en modell eller metod. Det är Bornholmsmodellen, ASL, En läsande klass, Vallmomodellen, Rydaholmsmetoden, Pilen, Trädet med flera. De lärare som valt att arbeta efter en viss modell eller metod är oftast mycket nöjda och övertygade om att just det sättet att arbeta ger bäst effekt. Räcker det då att läraren själv känner sig övertygad om metodens förträfflighet? Vilka felkällor kan det finnas?

Jag går ofta tillbaka till Skolverkets rapport ”Forskning för klassrummet”. Det står faktiskt i skollagen att utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Jag som lärare väljer innehåll och metod för att nå målen samtidigt som jag förväntas ha ett vetenskapligt förhållningssätt. När jag i min lärarroll funderar över vad som fungerar bättre än något annat i min undervisning så är det bra att söka stöd i forskning. Här kommer Skolverkets kunskapsöversikter och olika rapporter och liknande till stor nytta. De presenterar och/eller väver in forskningsrön i sina texter så att jag får just det stödet.

Mina tankar och funderingar löper fram och tillbaka mellan frågan om modeller och metoder, kursplanemål och vad forskning säger. Jag har på intet sätt tänkt färdigt utan dristar mig här att skriva ett inlägg som mer bjuder på att jag tänker högt. Därför, och som alltid annars, är jag också intresserad av hur just du tänker! Släng gärna in lite jag tänker högt tankar!

Givetvis är läroplan och kursplaner grunden och utgångspunkten för all undervisning. Det är inte läromedlet som styr . När jag först började som lärare på -70 talet var läromedlen det som jag som nyexaminerad mellanstadielärare helt förlitade mig på. Idag återgår jag ständigt till kursplanerna för att läsa och läsa om, tänka, diskutera och fundera på om jag täcker in alla delar eller om jag har missat något. Ja, underrubriken till Forskning för klassrummet lyder Vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i praktiken. Personligen tycker jag att det är fyndigt. Det är ju precis det som är mitt arbete, dvs. att göra saker i praktiken. Att undervisa! Lgr11 stor

Precis som ni alla kollegor där ute i vårt utvidgade kollegium har jag läst om, hört på föreläsningar och diskuterat i olika forum en mängd olika forskningsrön inom ämnesområdet som är min specialitet, dvs. språk-, läs- och skrivundervisning. Givetvis också rön av mer allmän karaktär. Hattie dyker ju upp i stort sett överallt oavsett vad jag läser.

För att knyta an till hur jag började inlägget så är jag just nu inne i en tankeloop där jag försöker knyta ihop ASL med forskning. Senaste inlägget handlade om Karin Pettersons inspirationsföreläsning om hur hon arbetar med ASL. För några veckor sedan föreläste jag om vad aktuell forskning säger för våra deltagare i Språkpaketet. En given fråga från våra pålästa och ambitiösa lärare som återkommer är ”Vad säger forskning?” . När jag brottas med den frågan för det är ju inte så lätt att jag kan ge ett kort, enkelt svar. I stället tänker jag så här: När jag som lärare väljer att arbeta med ASL i den tidiga läs- och skrivinlärningen så är det viktigt att gå tillbaka till några övergripande aspekter som forskning har visat påverkar och förstärker inlärningen. Ja, jag satt och lekte lite, letade efter olika visuella uttryck, och hamnade i bilden av en enkel tusenfoting.

tusenfoting för forskning

Mitt råd till alla er som arbetar med ASL är att fundera över om ni arbetar med t.ex. social interaktion, kamratbedömning, återkoppling, själövervakning osv.? Mitt råd är också att hela tiden sträva efter att ni låter eleverna arbeta parvis;  se till att eleverna använder paddans inspelningsfunktion för att spela in sin egen läsning och lyssna på den och reflektera över sina framsteg; arbeta aktivt med kamratbedömning i undervisningen genom exempelvis two stars and a wish; börja alla lektioner med att tydligt presentera målet för just den lektionen; gör extra anpassningar i undervisningen för att alla elever ska utvecklas optimalt och kräv och arbeta för att de som behöver det får extra stöd. Gå tillbaka till de faktorer som enligt forskning bevisligen stärker lärandet och arbeta med dem oavsett vilken metod eller modell du arbetar med!

Min lilla enkla tusenfoting har fötter som pekar åt lite olika håll därför att vare sig min undervisning eller mina elevers utveckling går så där enkelt, spikrakt mot nya fantastiska höjder. Det är i alla fall min erfarenhet. Många gånger bjuder verkligheten i klassrummet på två steg framåt och ett tillbaka och ibland  måste man stå ut med ett steg framåt och två steg tillbaka. Tänk håll i, håll om och håll ut!

Referenser:

Lukkimat: http://www.lukimat.fi/lasning/informationstjanst

Skolverket (2013). Forskning för klassrummet.

Parläsning och självbedömning

Ja, tiden går! I mitt blogginlägg från den 24/5 beskrev jag hur elever i åldrarna 6-15 kan arbeta med parläsning för att stärka olika aspekter av sin läsförmåga. Du hittar inlägget HÄR. Det jag finner mest intressant med PALS (Peer-Assisted Learning Strategies) är just den konsekventa parläsningen och hur denna är organiserad. Läraren modellerar hur parläsningen förväntas gå till under ca 12 lektioner. Parallellt får eleverna prova själva för att kunna arbeta vidare på egen hand i sina par.

Parläsning är ingen ny uppfinning utan dyker upp i flera sammanhang. Parläsning används i responsarbete enligt modellen med two stars and a wish. Här begränsas arbetet till att en elev läser och den andra lyssnar för att sedan ge respons. Responsen ska omfatta två exempel så sådant den lyssnande eleven tyckte var bra och en önskan, dvs. ett exempel på något som läsaren ska tänka på. Många lärare vidareutvecklar responsarbetet med att samla in elevernas förslag på kommentarer för att lägga in dessa i matriser. Dessa utgör i sin tur en utvecklad bas för elevernas responsarbete.

Parläsning beskrivs också i Barbro Westlunds nya bok för högstadiet, Aktiv läskraft  (läs sidorna 85-88). Parläsning läggs här in i ett arbetssätt där eleverna först läser texten tyst var och en för sig. Därefter fortsätter de med att växelvis läsa högt för varandra i par. Den som lyssnar gör korta anteckningar om olika kvalitativa aspekter på kamratens läsflyt, intonation, felläsningar och liknande. Läsparen diskuterar också tillsammans sin läsning. Läraren har modellerat arbetsgången innan eleverna börjar arbetet på egen hand. Modellen som beskrivs i Aktiv läskraft omfattar fyra steg:

  • Läs först själv
  • Läs tre gånger för din läspartner
  • Gör en självbedömning vid varje omläsning, antingen muntligt eller genom ett enkelt protokoll
  • Lyssna och diskuterar hur din läspartner bedömer dina förbättringar.

Vid elevernas självbedömning kan följande enkla matris användas (matrisen är avbildad ur boken, s. 87).

ALK parläsning

Parläsning är också ett arbetssätt som lyfts fram av NRP (the National Reading Panel Report, 2000). Enligt NRP förbättrar parläsning de läsande elevernas läsförmåga oavsett åldersgrupp och ursprunglig läsförmåga. Timothy Shanahan, professor emeritus, presenterar fakta kring läsning tillsammans med vad NRP har redovisat i sin rapport. Shanahans rapport har titeln The National Reading Panel Report. Pracitcal Advise for Teachers (2006).

Sammanfattningsvis kan vi se att parläsning, partnerläsning, anses som ett mycket effektivt sätt att förbättra elevers läsförmåga.

Referenser:

Kristen L. McMaster. (2014). Customizing a Research-Based Reading Practice: Balancing the Importance of Implementation Fidelity With Professional Judgment. The Reading Teacher, 68(3), 173183.

National Institute of Child Health and Human Development. (2000). Report of the National Reading Panel. Teaching children to read: An evidence-based assessment of the scientific research literature on reading and its implications for reading instruction (NIH Publication No. 00-4769). Washington, DC: U.S. Government Printing Office.

NRP, National Reading Panel.

PALS.  Vanderbilt University.

Reading Rockets om Partner Reading.

Westlund, B. (2015). Aktiv läskraft. Stockholm: Natur och Kultur.


Hur hamnar jag på topp i statistiken!?

Vad ska jag skriva? Hur ska det se ut? Varför ser det ut som det gör i bloggstatistiken?

statistik_141119

OBS! Bilden visar inte mitt EKG en vanlig dag på jobbet! Även om det just idag var riktigt spännande. Det är bloggstatistik som det ser ut på Google Analytics.

Idag har jag träffat Albert Lannerstad, webbstrateg och organisationskonsult. Vi har diskuterat hur man når ut med sin blogg. Uttryckt med skolspråk kan man säga att jag idag har fått ”specialpedagogiskt stöd i liten grupp för elever i behov av särskilt stöd”. Jag har ställt alla mina frågor och analyserat varför vissa inlägg läses av många och andra av färre. Givetvis måste jag ställa detta mot vad jag vill nå ut med. I min programbeskrivning borde det stå (den jag ännu inte har skrivit) att jag vill sprida aktuella forskningsrön inom området för språk-, läs- och skrivundervisning. Jag vill också belysa och lyfta bra, inspirerande exempel från lärares undervisning samt ge lite glimtar från mitt arbete. Mina bloggläsare vill ha rejält med ”takeaway” (med Alberts ord). Det betyder att ni, mina kära och trogna läsare, vill få med er något när ni besökt och läst min blogg. Ett råd var att jag kan dela upp en del av mina inlägg och utveckla dem något mer. Ett exempel är mitt inlägg om Hjulstaskolans blogg från 21 oktober. Detta borde jag ha delat upp på ett inlägg om responsmodellen ”two stars and a wish” och ett om wikimini.

En annan av mina frågor rörde att hur kommer det sig att färre läser mina inlägg om multimodalitet än inlägg om avhandlingar och fackböcker? En hypotes var att just begreppet multimodal inte är helt bekvämt för alla. En bättre ingång hade varit en rubrik i stil med ”att arbeta med text, bild, ljud och film”. Det hade varit en tydligare tråd från mig till er. Många lärare arbetar med bild i kombination med text; från de yngsta till de äldsta. Bilderna kan ha många funktioner från ren utsmyckning, illustration av något, kompletterande budskap till att utgöra huvudbuskapet.

Om man söker hög besöksstatistik för sin blogg finns det ett antal knep. Man kan arbeta med namedropping, frågor som är aktuella i medier, frågor man fått in från sina bloggbesökare och sådant läsaren har direkt nytta av. Bra är också att skriva om saker som är på G redan innan de har skett.

Vi hann diskutera en hel del. Somt var bra och somt kan utvecklas och förbättras. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och försöka använda allt jag har lärt mig idag. Ett stort tack till Albert!

AlbertL2_141119

Albert i full färd med att analysera min kursblogg i QB, quadbloggingkursen. Än så länge har bara kursdeltagarna länken till den i och med att jag själv inte är helt klar med hur jag vill att den ska se ut för att möta sitt syfte som en del i kursen.

Bloggar om Wikimini, forntiden, fritids, Stockholms slott …

Meeer bloggar att visa! Nästa blogg som står på tur att tipsa er om är åk 3:s blogg på Hjulsta grundskola (inte längre tillgängligt). Responsen börjar dyka upp. Den består än så länge enbart av positiva tillrop. Ett utvecklingsområde att arbeta med tillsammans med barnen är hur man skriver respons. En konkret och konstruktiv responsmodell är ”two stars and a wish”. I praktiken innebär det att responsgivaren lyfter två bra saker, som ska vara konkreta, kring det lästa. Sedan formulerar givaren också en wish, dvs. pekar på något som kan förbättras och beskriver också konkret en förbättring. Tanken med vår QB, quadbloggingkurs, är att bloggandet ska leda till att barnen skriver inlägg och ger respons på varandras inlägg. QB ska handla om skrivande och att utveckla elevernas skrivande men också om en möjlighet att låta skrivande och läsande gå hand i hand.

Det finns alltid en tendens när man börjar med något nytt att den första tiden går åt till hur-frågor. Hur skriver man ett inlägg, hur skapar jag en kategori, hur gör jag för att godkänna en kommentar, hur organiserar jag barnens skrivtillfällen och hur lär jag dem att formulera en respons på någon annans text osv.

Bloggarna ser olika ut, har olika inriktning och olika ambitionsnivå. Precis som sig bör! Ulla som leder bloggen har bloggat flera år med sina elever. Nu har de startat en ny blogg. De skriver om vad de gör i skolan. Jag vet t.ex. att de planerar att studera sin närmiljö och att de jobbar på att använda Stockholmskällan. Att få läsa deras inlägg om detta är något jag ser fram mot.

När åk 3 skriver inlägg så är det extra intressant att fundera över pojkars skrivande. På sikt vore det roligt att titta närmare på vad bloggskrivandet betyder för pojkarnas skrivande och om det betyder något särskilt eller om detta med skillnad på pojkars och flickors skrivande är något som mest finns i våra lärarhuvuden som spår efter alla debatter kring PIRLS och PISA.

Är du bekant med Wikimini? Denna 3a är det. Vi hittar ett inlägg om Abbamuseet. Hjulstabloggarna har skrivit ett eget bidrag om Abbamuseet. På Wikimini kan man också välja att jämföra sin egen text med andra informationskällor. Det är bara att trycka på knappen för Jämför den här artikeln med andra informationskällor. Wikimini är en utmärkt ingång för att diskutera källkritik. Det blir konkret och tydligt hur lätt det är att sprida felaktig information och att jag som läsare alltid måste undersöka varifrån informationen kommer och hur trovärdig den är.ugglan

För att guida användaren använder Wikimini en symbol i form av en klok uggla.

Den kloka ugglan har flera skepnader. Det finns till exempel en Wikiboodetektiv som letar efter artiklar,  och en Wikiboojournalist som hjälper dig att redigera artiklar. Ni som arbetar med läsfixarna och/eller En läsande klass känner igen er med detektiver, och reportrar, eller i det här fallet journalisten. Jag ser väldigt mycket fram mot att få höra klassens lärare berätta mer om hur de använder Wikimini i undervisningen, fördelar och eventuella svårigheter.

Wikimini

Länkadressen till Wikimini är: http://sv.wikimini.org/wiki/Huvudsida

PS. Det är underbart det här med elevernas bloggar. Nu när jag är klar med mitt blogginlägg märker jag att eleverna har skrivit ett antal inlägg varför jag plötsligt har svårt att hitta inlägget om Wikimini som skrevs förra veckan! Här gäller det sannerligen att vara ”på”!

Jag undrar om jag får någon kommentar från dem på detta inlägg!?

12e november

då kommer lärare från Sätraskolan och Eriksdalsskolan att berätta om sin undervisning; fokus är ”aktiv läsundervisning”. På tapeten står läsförståelsestrategier, elevrespons, matriser i läsundervisningen och ”two stars and a wish”.

Nu kan du anmäla dig i kalendariet på PedagogStockholm! Leta dig fram till 12e november…

 

Läsarrespons

kan se olika ut. Vid sista filmningen fick vi se smakprov på läsarrespons i formen av ”two stars and a wish”. Eleverna tränade läsning i par och avslutade sina högläsningsstunder  med att formulera två positiva omdömen om kamratens läsning och en önskan som de tror kan förbättra läsningen. Arbetssättet har gett elever som har hög medvetenhet om vilka olika kvaliteter man kan finna och/eller utveckla i sin högläsning. Jaa, 3B på Eriksdalsskolan var verkligen medvetna om vad läsning kan vara och/eller utvecklas till. Mycket imponerande!