Visar alla blogginlägg med kategorin:
Ämnesövergripande undervisning

Att undervisa för livslångt lärande

Boken utgår från de åtta nyckelkompetenserna i EU:s kompetenshjul. Vår gymnasie- och kunskapsminister Anna Ekström företrädde Sverige vid ett ministerrådsmöte maj 2018 där listan på nyckelkompetenser för livslångt lärande från 2006 skulle uppdateras. Regeringen stödde förslaget då dessa uppdaterade nyckelkompetenser sammanfaller med svenska prioriteringar. Nyckelkompetenserna är med andra ord kunskap som alla behöver i ett kunskapsbaserat samhälle. Grundsynen är att lärande är en process som löper genom hela livet. För det livslånga lärandet krävs ett antal kompetensstrategier och med det menas att vi behöver skaffa oss ett antal strategier, mentala verktyg. Vi behöver också se sambandet mellan dessa strategier för att kunna använda dem. Detta för att vi inte ska hamna i att lära oss strategier som vi inte använder som de  verktyg de är utan för deras egen skull. Syftet är att vi själva och våra elever ska lära sig använda de olika kompetensstrategierna för att lära nytt!

Nu är du förstås nyfiken på de åtta nyckelkompetenserna så är de!

8 nytckelkompetenser

Lärare som önskar kan ladda ner  EU:s kompetenshjul från förlaget Natur & Kultur webbsida, 200317.

Boken Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv. (Westlund 2020) presenterar närmare femtio undervisningsmodeller. Alla grundade i forskning och relaterade till EU:s åtta nyckelkompetenser. Det betyder i praktiken, dvs. när jag läser boken, att varje kapitel handlar om en av nyckelkompetenserna. De olika undervisningsstrategierna i sin tur hör till och är inordnade under de åtta olika nyckelkompetenserna.

Det jag uppskattar med boken är dess bredd. Nyckelkompetenserna i sig representerar olika ämnesområden vilket ger bredd. Nästa nivå som ger bredd är det rika underlag av olika modellförslag, närmare femtio undervisningsmodeller. Samtidigt genomsyras hela boken av en strävan att hålla ihop didaktik, ämneskunskap och metodval. Frågor, kompetenser och diskussioner är aldrig lösryckta utan hålls ihop.

krympt

Det finns mycket att ta upp utifrån boken men jag börjar så här. Nästa steg får bli att jag går in på några av de modellförslag, undervisningsmodeller, som presenteras i boken. Det blir i ett senare inlägg.

Ja, jag vill ge dig som står i färd att läsa boken att ta dig an boken på ett lite ovanligt sätt. Läs inte som brukligt från början utan läs introduktionskapitlet och välj sedan att börja med de kapitel som intresserar dig mest och/eller som gjort dig nyfiken! Tids nog har du läst alla kapitel, jag lovar! Boken är bra och fångade i alla fall min uppmärksamhet!

Referenser:

Westlund, B. (2020). Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv. Stockholm: Natur & Kultur.

Regeringen. Beslut om nyckelkompetenser för livslångt lärande på EU-möte, 180517.

EU. Livslångt lärande – nyckelkompetenser, 161010.

Extra anpassningar behöver vi alla ibland, eller!?

Om vi har det synsättet i grunden så följs det av ett antal frågor som:

  • Hur kan vi möta en varierad elevgrupp?
  • Vad ska vi göra?
  • Hur ska vi göra?
  • Varför?

Bland våra kollegor i Stockholm finns två lärare som har funderat mycket över detta. Det är Sandra Aadalen och Emelie Sköld.

Sandra och Emelie menar att vi når fler genom att planera utifrån de elever som upplever störst utmaningar i skolsituationen. Utgångspunkten att det som är ”viktigt för några – är bra för alla”.

Du får i deras föreläsning förslag på verktyg och strategier för att differentiera din undervisning. Du får också många praktiska exempel från undervisningssituationer med forskningsanknytning.

Vill du ta del av Sandras och Emelies erfarenheter och konkreta förlag så får du chansen onsdagen den 29 april. Sandra och Emelie föreläser utifrån rubriken Strategier för att möta en varierad elevgrupp. 7 vägar till inkludering.

Sandra Aadalen, lärare och specialpedagog Globala gymnasiet, har en Mastersexamen i pedagogiskt arbete med inriktning på skolutveckling och utbildningsledning. Tidigare förstelärare och arbetslagsledare.

Emelie Sköld, lärare på Magelungens gymnasium, Liljeholmen. Tidigare programansvarig, IKT-pedagog.

Läs mer i reportaget på Pedagog Stockholm: Sju tips på anpassningar för lärande

Länken för anmäla dig är: Strategier för att möta en varierad elevgrupp. 7 vägar till inkludering.

Anmälan sker via vår utbildningsplattform ”utbildning.stockholm.se”- och sökvägen går via följande steg:

Hoppas vi ses den 29e april!

Sandra Aadalen_200210 Emelie Sköld_20200205_091310
Sandra Aadalen Emelie Sköld

Barns kollaborativa berättande med digital teknologi

Krånglig rubrik!? Nej, inte alls så krångligt som det kan låta. Vad betyder då kollaborativ?

Kollaboration innebär att samarbeta med andra för att lösa en gemensam uppgift. Kollaborativt berättande och kollaborativt lärande omfattar både kognitiva och sociala färdigheter. Forskning som undersöker dessa aspekter måste därför handla om och mäta färdigheter som omfattar båda dessa färdigheter. Bland annat handlar det om förmåga att kommunicera den egna kunskapen, lära sig av varandra samt att förstå kopplingen mellan olika sorters kunskap.

Tisdagen den 3e mars var det dags att bjuda lärarna i Språkpaketet på en forskarföreläsning. I år var det forskaren Ewa Skantz Åberg som föreläste om barns kollaborativa berättande med digital teknologi. Ewa disputerade 2018 med en avhandling som handlade om detta. Du hittar den längre ner under referenser.

ESÅ collage 1

En första fråga Ewa ställde var Vad är en berättelse?

Leken stimulerar berättande och skriftspråkandet då de är sociala och kommunikativa aktiviteter. Att berätta och skriva är att kommunicera. Att skriva stimulerar det abstrakta tänkandet och ger en ökad symbolförståelse. Barn upplever det också lustfyllt att skriva redan från det första lekskrivandet 

Lekläsande och lekskrivande är ett härmande av vuxnas beteende. Barnet leker att det läser och skriver och ser sig som att de kan; att de är läsare och skrivare.

Berättargenren används på olika sätt som en väg in i den tidiga läs- och skrivutvecklingen vilket gör dessa aktiviteter intressanta att studera. Språket, både det muntliga och kroppsliga, men även symboler, färg och form har en central plats i barns eget berättande. (GU, 200306)

Bellmanhistorier är något som fascinerar många sexåringar. Vi kan stötta och underlätta barns eget berättande genom att knyta an till barnets egna kulturella och språkliga erfarenheter. Här är det viktigt att ge utrymme men också uppmuntra till berättande genom att ställa frågor och stötta barnet i dennes berättande med hjälp av konjunktioner. Konjunktion betyder förening. Konjunktioner går inte att böja utan används för att binda samman ord eller grupper av ord. De kan också inleda en mening och då binder de ihop aktuell mening med tidigare meningar.

Barnet lär sig en mängd saker i det egna berättandet.

Berättaren bjuder upp lyssnaren till dans (Fast 2008, Ewas föreläsning 200303)

Barnet lär sig exempelvis hur en berättelse är uppbyggd, hur språket låter och är uppbyggt, nya ord, retoriska grepp och lär sig tolka andras intentioner samt utvecklar den egna förståelse för symbolik. Ewa gjorde tre studier där hon använde följande digitala verktyg:

  • ordbehandling och talsyntesprogram
  • Storybird
  • interaktiv skrivtavla med Notebook.

ESÅ 3

Det övergripande resultatet för studierna visade flera saker som att:

  • val av teknologi får betydelse för vad som blir möjligt att berätta.
  • det fanns en del svårigheter för deltagarna att sinsemellan sig koordinera den egna uppmärksamheten mot samma sak.
  • barnen använder ett kontextbundet, distanserat och estetiskt språkbruk.
  • barnen använder en variation av resurser i sitt berättande som animerat tal, gester, symboler, bildspråk, erfarenheter från populärkulturen.
  • lärarens introduktion och stöttning under aktiviteten medverkar till hur interaktionen utvecklas och hur barnens berättelser förhandlas fram.

Vi fick också se flera exempel från studierna i form av transkriptioner, utskrifter, av vad barnen sagt under sitt arbete med berättandet. Här var det tydligt hur viktig lärarens roll var för interaktion och lärande. Läraren behöver vara aktiv och är central för barnens interaktion och barnens lärande. Läraren har rollen som stöd för barnens samspel. Denne uppmärksammar och hjälper barnen med ordförståelse och refererar till tidigare erfarenheter av berättande. Läraren förtydligar och klargör uttalanden. Givetvis behöver läraren även vara ett stöd i det tekniska handhavandet av de digitala resurserna.

Datorplattor tycks stimulera engagemang, språk och literacyutveckling, men läraren är central. (Ewa refererade här till referens i sin avhandling, dvs. Sandvik m fl., 2012)

Avslutningsvis bjöds vi på några utmaningar som Ewa har sett och som hon ville uppmärksamma oss på.

Ewa SÅ utmaningar

Sammanfattningsvis blir det tydligt hur viktig lärarens medvetenhet och förmåga till metatänkande är. Utöver att ha kunskap om och färdigheter i metodik och didaktik så krävs det att vi kan organisera vår undervisning och arbete med barnen. Det krävs också att vi kritiskt har granskat de digitala verktyg vi väljer att använda och hela tiden reflekterar över hur vi använder olika verktyg och med vilket syfte. Som alltid är det också viktigt att löpande utvärdera vårt arbete, undervisning och hur barnens lärande utvecklas. Lär de just det jag hade tänkt att de skulle lära sig? Ger de digitala verktyg jag har valt att använda i undervisningen ett mervärde?

Personligen tycker jag att det var en mycket intressant och tankeväckande föreläsning som Ewa Skantz Åberg bjöd oss på. Hon hade fokus på frågor som är centrala i undervisningen, dvs. om, vad, hur och när barnen lär!

 Referenser:

Skantz Åberg, E. (2018). Children’s collaborative technology-mediated storymaking: Instructional challenges in early childhood education. Doktorsavhandling, Göteborgs universitet. Avhandlingen finns här: http://hdl.handle.net/2077/49958.

Hel studiedag 4e mars om ”Läsa Skriva Räkna – en garanti för tidiga stödinsatser”!

Ja, nu är det snart dags för vår studiedag Läsa Skriva Räkna – en garanti för tidiga stödinsatser. Det är samma innehåll som de studiedagar vi genomförde under hösten -19. Vi vänder oss till dig som arbetar i förskoleklass och som vill ha en genomgång av dels garantin, dels kartläggningsmaterialen. Avslutningsvis reflekterar och problematiserar över dagen samt över ett exempel på en resultatanalys.  Du som anmäler dig arbetar som förskoleklasslärare, speciallärare, specialpedagog eller skolledare.

Vi börjar klockan 8.30 och slutar 16.00. Fika ingår men lunch ordnas på egen hand.

Vi som håller i denna studiedag är jag, Toura Hägnesten (Medioteket), och Matilda Östman (FoU).

Det är viktigt att du som deltagare har läst igenom kartläggningsmaterialen och har dessa med dig, antingen utskrivna eller nedladdade.

Vill du få konkreta glimtar från vår studiedag så kan du läsa mer här i tidigare blogginlägg:

Anmäl dig via länken: Studiedag om Läsa Skriva Räkna – en garanti för tidiga stödinsatser samt Hitta språket och Hitta matematiken.

OBS! du måste sitta vid en av stadens datorer för att kunna gå in på länken som för dig till stadens utbildningsplattform.

Välkommen att anmäla dig!

Läsa Skriva Räkna

Anmälningslänken är nu klar så det är möjligt att anmäla sig till vår studiedag om Läsa-skriva-räkna samt Hitta språket och Hitta matematiken!

Dag: onsdag 4e mars

Tid: klockan 8.30 – 16.00

Lokal: Medioteket, Trekantsvägen 3, plan 5

Anmäl dig på utbildning.stockholm.se (OBS! du måste sitta vid en arbetsdator på skolan för att kunna anmäla dig).

Direktlänken är: https://utbildning.stockholm.se/course/view.php?id=765.

Jag har skrivit om studiedagen förra månaden. Läs inlägget här: Studiedag om Läsa-skriva-räkna samt Hitta språket och Hitta matematiken.

Att lära för livet

eller närmare bestämt att undervisa för livslångt lärande är utmaningar som lärare brottas med.

Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv   är också titeln på Barbro Westlunds senaste bok som kom ut i början av året. Jag har nyss börjat läsa boken och får återkomma med mina egna tankar utifrån innehållet. Jag ser verkligen fram mot att läsa den redan efter att ha läst om den. Så här skriver Natur & Kultur:

Om vi betraktar lärande som en process som utvecklas under hela livet – ja, då borde vi också aktivt undervisa och förbereda våra elever för ett livslångt lärande. Att undervisa för livslångt lärande tar ett unikt helhetsgrepp genom att visa på samspelet inom och mellan ämnen i en utbildning för en gemensam, hållbar framtid.

Så sant, så sant! Lärande är absolut en så länge vi lever en pågående process. Jag har svårt att tänka mig en individ som inte lär! Ja, man kan diskutera vad vi lär oss men att vi alltid är i en lärande process håller jag helt med om!

Som grädde på moset så bjuder Barbro Westlund oss på en föreläsning utifrån boken. Så här beskriver Barbro Westlund själv vad hon går in på i föreläsningen:

Att undervisa för livslångt lärande innebär att aktivt och medvetet skapa rika undervisningssituationer som står i överensstämmelse med FN:s och EU:s riktlinjer om att ta aktivt ansvar för att verka för en hållbar framtid. Barbro beskriver i sin föreläsning vad dessa riktlinjer innebär. Hon gör det genom att koppla aktuell forskning till både ett allmändidaktiskt och ett ämnesdidaktiskt perspektiv.

Under föreläsningen ges flera förslag på ett urval av de över 50 undervisningsmodeller som finns med i hennes bok Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv (Natur & Kultur).

Undervisningsmodellerna som presenteras i boken är alla evidensbaserade och lätta att omsätta till klassrumspraktik. De utgår från konkreta exempel som kan generaliseras, vilket gör dem användbara inom olika ämnesområden och årskurser.

Ja, detta låter så lockande att det redan är drygt 50 lärare som anmält sig. Av erfarenhet vet jag att även lärare får förhinder. Det är sjuldom, VAB, akuta händelser på skolan, överlämningskonferenser av utredningar och mycket mycket mer kan komma emellan. Därför ska du absolut anmäla dig om du är intresserad. Jag mejlar alltid reserverna när plats frigörs, ända in i sista stund!

Anmäl dig här: Anmälningslänk till föreläsning torsdag den 20e februari med Barbro Westlund.

Referenser:

Natur & Kultur Akademiska (2020). Att undervisa för livslångt lärande. Didaktiska perspektiv .

fram och baksida

Leken som pedagogiskt verktyg

Är det viktigt för barn att leka? Vad gör barn egentligen när de leker? Kan jag som lärare arbeta pedagogiskt med barns lek och i så fall hur?

Torsdag den 13e februari föreläser fritidspedagogerna Marie Ekeroth Mahrs och Eva Svärd under rubriken ”Att utveckla leken som pedagogiskt verktyg”. Marie och Eva kommer att presentera hur de inom sitt aktionsforskningsprojekt har lärt sig att göra leken till ett lärtillfälle. Projektet genomfördes med stöd av forskare från Linköpings universitet.

Så här beskriver de själva sin föreläsning:

Vårt arbetslag fick för några år sedan förmånen att delta i ett aktionsforskningsprojekt i ett samarbete mellan Linköpings universitet och Norrköpings kommun. Vi fick då möjlighet att identifiera och samverka kring ett utvecklingsområde med rubriken ”Leken som pedagogiskt verktyg”. Under ett år arbetade vi tillsammans mot gemensamt formulerade mål. I föreläsningen får du veta mer om den processen och vad den ledde till för oss, våra elever, arbetslaget och hela enheten.

Du får i föreläsningen också ta del av många praktiska exempel från Maries och Evas arbete.

I föreläsningen får du exempelvis veta mer om:

  • Lekens lotteri
  • Hur de lär barnen att leka i nya konstellationer
  • Leklådor
  • Hur de lärt sig stödja eleverna på olika sätt
  • Hur de gått från görande till lärande

Marie och Eva arbetar både i fritidshem och i skolan, närmare bestämt på Grebyskolan som är en F-3 skola. Marie tjänstgör även en dag i veckan som kursmentor på lärarutbildningen på LiU, Linköpings Universitet.

Visste du förresten att den nya yrkestiteln för fritidspedagog lyder grundlärare med inriktning mot fritidshem?

Vill du veta mer? I så fall kan du läsa en artikel i Tidningen Grundskolan från 18e maj 2018: Ny syn på leken.

Vill du veta ännu mer!? Anmäl dig i så fall här: https://websurvey.textalk.se/start.php?ID=128545 (föreläsningen är öppen för lärare anställda i Stockholm stads grundskolor).

Bli vän med det skrivna ordet!

Augusti 2020 går den 9e nordiska dyslexikongressen av stapeln. Närmare bestämt under dagarna 20-22 augusti. Det är Svenska Dyslexistiftelsen och Svenska Dyslexiföreningen som i samarbete med Göteborgs universitet och Stockholms universitet står bakom program och genomförande av denna nordiska dyslexikongress.

Dyslexikongressen strävar efter att knyta ihop pedagogisk praktik med forskning genom att välrenommerade forskare deltar och delar med sig av den senaste kunskapen. Bland de medverkande professorerna är flera mycket väl kända som exempelvis: Catherine Snow, Richard Olson, Ulrika Wolff, Esther Geva, Pekka Niemi, Franck Ramus och Janne von Koss Torkildsen.

Följande fem viktiga ämnesområden behandlas:

  • Dyslexi – kognitiva och neurologiska grundvalar
  • Tidiga insatser, läsinlärning
  • Anpassning och särskilt stöd – bästa pedagogiska praxis
  • Dyslexi i ett andraspråksperspektiv
  • Dyslexi, dyskalkyli och andra inlärningshinder

Svenska Dyslexistiftelsens hemsida kan du läsa mer om dyslexikongressen. Där hittar du också programmet; som även jag lägger upp här i min blogg.

Den nionde nordiska dyslexikongressens fullständiga program hittar du alltså HÄR.

Programbladet som ser ut som i bilden här under hittar du här: Dyslexikongress 20-22 augusti 2020.

9e dyslexikongressen

Flerspråkiga elevers väg in i skolspråket

Förra måndagen 4e november kunde vi bjuda på en föreläsning om våra flerspråkiga elevers väg in i skolspråket. Föreläsare var vår kollega Kristina Ansaldo från FoU-avdelningen.

KristinaA1

Kristina hann under eftermiddagen gå in på många olika aspekter av flerspråkighet och svenska som andraspråk. Mycket lärorikt!

Kristina gav oss inledningsvis ett praktiskt exempel med tre elever som kom till Sverige vid olika åldrar.

Det var Alicja 10 år, Beata 14 år och Celestyna 17 år. Frågeställningen utmanade oss att fundera över vem av eleverna som kunde förväntas att snabbast komma in i skolan med dess skolspråk. Till vår hjälp fick vi följande generella hållpunkter.

KristinaA3

Kristina utvecklade hållpunkterna och förklarade varför det går snabbast för elever i åldern 8-11 år att ta till sig språket. Förklaringen är att i denna ålder har eleven klarat av den första grundläggande läs- och skrivinlärningen samtidigt som innehållet i skolans ämnen ännu inte är så kognitivt svårt.

Kristina utvecklade också begreppen språklig bas och utbyggnad.

KristinaA4

Vi fick lära oss om kommunikationsstrategier, andraspråksdrag, vardagsspråk, skolspråk och mycket mer.

Kristina problematiserade flerspråkiga elevers utmaningar i läsning och lärande på sitt andraspråk. Exempelvis möter elever med hög läs- och skrivkompetens på andraspråket problem i lärandet då de har begränsningar i ordförråd. De förstår helt enkelt inte! De kan också få problem i undervisningen då de kan sakna kulturella referensramar som svenskspråkiga elever har på ett naturligt sätt. Det kan gälla förförståelse som bygger på kunskap och erfarenheter av exempelvis högtider, traditioner och fritidsintressen. Enkla saker som är självklara för en svenskspråkig elev.

Kristina skickade med oss några råd. Texter vi använder och arbetar med i undervisningen ska gärna ta upp universella teman. Moment som återkommer och upprepas förstärker lärandet. Det underlättar också om läraren utgår från texter som formuleras och som skrivs tillsammans med eleverna. Det är viktigt att hela tiden ha ett löpande arbete med ord- och begreppsinlärning. Skolspråket innehåller många begrepp som inte används i vardagsspråket. Lärande för andraspråkselever tar tid. Det tar mer tid än för svenskspråkiga elever i och med att andraspråkseleven hela tiden måste arbeta med att parallellt lära nytt och lära sig innebörden i nya begrepp.

Andraspråkselevers lärande gynnas av att läraren har höga förväntningar på eleven. Precis som forskning visat gäller för våra svenskspråkiga elever. Det är viktigt att erbjuda eleven stöttning på olika sätt i själva lärandet. Stöttningen kan vara att ett nytt ämnesavsnitt förbereds genom att nya ord och begrepp introduceras mer utförligt men också att elevens förkunskaper aktiveras. Det kan handla om en ökad interaktion med läraren eller om att undervisningen använder sig av elevens modersmål parallellt med svenskan. Det får inte gå fort. Tanketid är viktigt! Elever måste få tid att tänka till innan de förväntas svara. Läraren kan förstärka elevens lärande genom att upprepa och språkligt utveckla vad eleven nyss sa. Resonemang kan utvecklas vidare.

Vi som deltog i Kristinas föreläsning var alla som deltar i årets Språkpaket. I år är det drygt 60 lärare som deltar från förskoleklass och årkurs 1 samt de speciallärare de samarbetar med. Språkpaketet bjuder deltagarna på en gedigen kompetensutveckling som sträcker sig över drygt två terminer. Dagens föreläsning med Kristina om flerspråkiga elevers väg in i skolspråket var ett tillfälle och ett exempel!

Hur ska de digitala multimodala texter som elever skapar bedömas?

Min kollega Elisabeth Söder frågade för några veckor sedan om jag skrivit något inlägg om Anna-Lena Godhes föreläsning i höstas, november 2018. Tvärsäkert svarade jag att det har jag visst gjort. Men där bedrog jag mig. Häromdagen hittade jag detta ännu inte helt färdiga inlägg! Nu har jag korrekturläst och här kommer inlägget!

Föreläsning handlade i korthet om följande:

Vårt sätt att kommunicera med varandra har genomgått stora förändringar som hänger ihop med utvecklingen av digital teknik. Digitala multimodala texter, där t.ex. bilder, ljud och text samspelar, blir allt vanligare både i klassrummet och utanför. I och med revideringen av läroplanerna 2017 ställs också högre krav på skolan att utveckla elevernas digitala kompetens. Vad är det då som formuleras som digital kompetens i olika ämnen och i olika årskurser i läroplanerna? På vilket sätt tas digitala och multimodala texter upp i läroplanerna och vilket stöd finns för lärare vid bedömningen av dessa texter?

Anna-Lena Godhe är disputerad i Tillämpad Informationsteknologi med inriktning mot Utbildningsvetenskap på Göteborgs universitet. Hennes forskningsintresse rör digitaliseringen. Avhandlingens titel är Creating and Assessing Multimodal Texts. Negations at the Boundry. Fokus i Anna-Lena Godhes studie, som avhandlingen bygger på, är hur multimodala texter skapas och bedöms inom svenskundervisningen på gymnasienivå.

Det är alltid spännande att undersöka hur många gånger en term förekommer i de olika kursplanerna. När jag söker i kursplanen för svenska så visar det sig att nedanstående termer förekommer så här många gånger:

  • digital/a – 19 gånger
  • digitala verktyg – 8 gånger
  • digitala medier – 5 gånger

Termerna ord, bild och ljud finns med i olika formuleringar. Däremot används inte termen multimodal.

Tydligen är det så att det är att skriva och tala som värdesätts högst i svenskämnet på gymnasiet. Här fick vi en tillbakablick på hur man såg på det skrivna ord för mycket länge sedan.

F6A7D72B-159C-432C-BD36-AEE6DA761F2A

Anna-Lena reflekterade kring och diskuterade också vad digitaliseringen innebär på olika nivåer.

Anna-Lena presenterade två synsätt, dels det teknikcentrerade, dels det praktikcentrerade. Som en förlängning av dessa två synsätt behöver vi titta närmare på tre områden:

  • Verktyg och artefakter – tekniken och hur den är designad och gjord samt i vilka föremål den gestaltar sig.
  • Aktiviteter och praktiker – vad människor gör med tekniken.
  • Kontexten – sociala och organisatoriska faktorer som omger användningen.

619B4346-39B8-49B3-87F8-226703A0FBA1

En annan fråga Anna-Lena tog upp var: vilka bokstäver lär sig våra barn först? De klassiska typsnitten eller bokstäver som symboliserar något de möter i vardagen eller andra mer eller mindre fantasifulla som många gånger också är symboler för något? Två exempel är G för Google och F för Facebook.

C9097BAD-CE28-4253-99A5-6B57E59B1FE1

Att bedöma ett multimodalt verk är problematiskt för många lärare. Det kan råda osäkerhet om vem som är mottagare. Alla verk ska ha en mottagare. Det kan råda osäkerhet i vilken utsträckning något är kopierat. Det kan råda osäkerhet kring på vilket sätt det multimodala verket svarar och täcker in vissa delar av kursplanen. Lärare kan också sakna en allmän kunskap om och erfarenhet av att bedöma multimodala verk.

7FC3FCE7-E2B1-417F-AC8F-60DEC2AC551D

Frågan hur vi bedömer elevers multimodala alster är komplex. Bedömning ska ju stå i förhållande till i vilken grad eleven har nått de kunskapskrav som finns beskrivna i aktuell kursplan. Detta är en färdighet som många lärare behöver utveckla.

Referenser:

Godhe, A-L (2014). Creating and Assessing Multimodal Texts. Negations at the Boundry. Avhandling. Göteborgs universitet.

Edvardsson, J., Godhe, A-L, Magnusson, P. (2018). Digitalisering, literacy och multimodalitet. Lund: Studentlitteratur.