Visar alla blogginlägg med kategorin:
Debatt och skolpolitik

Barns och ungas läsning – ett ansvar för hela samhället

Det är titeln på Läsdelegationens rapport som överlämnades samt publicerades 28e juni.

Läsdelegationen har haft i uppdrag att samla aktörer runt insatser för barns och ungas läsning inom och utanför skolan med syftet att skapa mer likvärdiga förutsättningar för alla barn och unga att nå en fullgod läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser. 28e juni överlämnade Läsdelegationen sitt betänkande Barns och ungas läsning – ett ansvar för hela samhället.

Betänkande innehåller flera spännande och viktiga förslag.

Delegationen föreslår insatser som ska ge barn och unga mer likvärdiga förutsättningar att nå en fullgod läsförmåga och att känna ökad läslust. Förslagen handlar bland annat om att stärka skolbiblioteksverksamheten, att ett läsfrämjandelyft för folkbibliotekarier ska genomföras, att förskolan och fritidshemmet ska ges bättre förutsättningar att arbeta med läsning och att ett samordnande Läsråd ska inrättas. (Regeringen, 180628)

Jag har precis laddat ner betänkandet som ligger redo att läsas. Eftersom det är semestertider så har jag valt och markerat några kapitel som blir extra nyfiken på att läsa. När jag har läst kan vi börja diskutera, eller hur!?

Läsdelegationens rapport

Referenser:

Kulturdepartementet (2018). SOU 2018:57

GDPR

Dags för introduktion till GDPR (General Data Protection Regulation). Vår kollega Sebastian har specialkunskaper om GDPR som han delar med sig av.

GDPR :

  • är en ny dataskyddsförordning
  • stärker skyddet för den personliga integriteten
  • mycket är detsamma
  • det finns 6 lagliga grunder
  • varken praxis eller kompletterande lagstiftning är klara

De sex lagliga grunderna kan i sin tur delas upp i två grupper. Företag, föreningar och organisationer i privat verksamhet kommer främst att använda grunderna:

  • samtycke
  • avtal
  • rättslig förpliktelse
  • intresseavvägning.

Myndigheter och andra inom offentlig verksamhet kommer främst att använda grunderna:

  • rättslig förpliktelse
  • uppgift av allmänt intresse eller myndighetsutövning
  • avtal.

Du kan läsa mer om detta på Datainspektionen om Rättslig grund för personuppgiftsbehandling.

3460FB4C-A821-4FF1-B0FF-3AF52CD791DD

Sebastian gick igenom vad som innefattas i begreppet personuppgifter och datainspektionen definition lyder så här:

All slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet räknas enligt personuppgiftslagen som personuppgifter. Även bilder (foton) och ljudupptagningar på individer som behandlas i dator kan vara personuppgifter även om inga namn nämns. Krypterade uppgifter och olika slags elektroniska identiteter, som exempelvis IP-nummer, räknas som personuppgifter om de kan kopplas till fysiska personer. (Datainspektionen 180503)

Ett annat sätt att formulera detta är det är all information som går att koppla till en fysisk person som är i livet.

Det är också viktigt att RENSA! Detta gäller mejl, listor och dokument men också Websurvey.  Vi uppmanades att ta bort så många identifierande uppgifter som bara är möjligt. Kvar ska bara vara sådant som är aktuellt och nödvändigt att ha tillgång till just nu.

Framöver behöver vi tänka särskilt på exempelvis att vara återhållsamma med all form av lagring av personuppgifter, tillse att endast personer som behöver har tillgång till uppgifterna har det, informera om hur vi behandlar uppgifterna och se till att vi har samtycke till bilder vi använder. Alla upp till 16 år räknas som barn och därmed får de inte själva ge samtycke. Ett samtycke gäller det specifika syftet som formulerat i samtyckesblanketten och gäller utan tidsgräns.

Personuppgifter som behövs och används under en pågående insats (kurs, föreläsningsserie o.likn.) anses befogade och är tillåtna att spara och använda. Ansvaret för att se till att behandlingen av personuppgifter sker i enlighet med personuppgiftslagen ligger alltid på den som hanterar personuppgifterna.

Inget företag kan äga en personuppgift.

Än är rutinerna inte helt klara. På SKL:s webb hittar vi närmare uppgifter som gäller kommuner. Det finns också mer information på stadens intranät.

25 maj 2018 blir dataskyddsförordningen (GDPR) svensk lag. I filmen GDPR på en minut! får du veta det viktigaste.

Kanske inte så roligt ämne men ack så viktigt att vara insatt!

Läs mer:

Dataskyddsinspektionen: Dataskyddsreformen. Allt om dataskyddsförordningen (GDPR), 180503.

SKL, Sveriges kommuner och landsting: Dataskyddsförordningen, 180503.

Stockholm stads intranät: Nya dataskyddsförordningen, 180503.

Idag fick vi – delvis – svar på frågan

Varför läsa litteratur?

Åtminstone fick vi förslag på olika aspekter och perspektiv på litteraturläsning. 

Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Malmö universitet, föreläste på just det ämnet för oss idag, måndag 16 april.  Han har ett särskilt forskningsintresse för frågan Varför läsa litteratur? Frågan i sin tur berör forskningsområden som lästeori, kultur- och litteraturteori, litteratur- och mediedidaktik samt receptionsstudier.

MP före

Litteraturläsning betraktas allmänt sett som något gott och uppbyggligt. Tiderna förändras och därmed förändras också argumenten för att läsa. Anledningarna till varför eller varför vi inte läser måste sättas in i ett större sammanhang. Bokens status har också förändrats på grund av förändringar i samhället. Trots kampanjer  av olika slag har läsandet ändå minskat. Förr handlade läsning om nationell uppfostran. Magnus tog exempelvis upp det arbete med att revidera läroplanen som pågick runt 1999 och synen på litteratur som då formulerades så här:

litteraturen fungerar som ett kitt i en kulturgemenskap (citat Magnus Persson 180416)

Magnus utvecklade men problematiserade också tankar kring och aspekter av legitimeringar av litteraturläsning.

MP legitimering

Nytt för mig var när Magnus lyfte att det ingenstans i styrdokumenten eller kursplanerna står att litteratur ska läsas kritiskt. Läroplan och kursplaner genomsyras annars av vikten av kritisk läsning av texter. Däremot ses tydligen litteraturen som överordnad detta. Utgångspunkten är att den goda litteraturen motverkar dålig kultur. Det handlar fortfarande om fostran.

  1. Moralisk fostran
  2. Estetisk fostran
  3. Medial fostran

Magnus reflekterade också kring begreppen kritisk vs naiv läsning och lyfte hur olika begrepp och utgångspunkter listas som varandras motsatser. Några exempel på sådana är: tolkande – upplevelse; textcentrerad – erfarenheter; arbete – lust/njutning; reflexivitet – immersion; hög (kultur, klass) – låg (kultur, klass) och manligt – kvinnligt. Här kom Magnus också in på vikten av att det går alldeles utmärkt att arbeta med kritisk läsning även med små barn. Pröva att låta eleverna kasta om maktförhållandet i en berättelse och se hur det påverkar!

Jag lärde mig några nya förkortningar. En sådan är DWEM som är en akronym för Dead White European Male; det behöver knappast vidare utveckling, eller hur?

Annat som påverkar vårt förhållningssätt till litteraturläsning och vårt läsande är exempelvis globalisering och medieutveckling.

Magnus har utvecklat sina tankar om litteratur och läsning i sin bok Den goda boken. Den bjuder på en kritisk granskning av vilka föreställningar som förknippas med litteratur och läsning i vår tid.

Exemplen är hämtade från en mängd väntade och oväntade sammanhang både inom och utanför utbildningssystemet: svenskämnets styrdokument, handböcker i konsten att läsa litteratur, kanondebatter, läsfrämjande kampanjer, biblioterapi, skönlitterära författares försvarstal för litteratur. Vilka värden tillskrivs litteraturen och läsningen i dessa vitt skilda sammanhang? Vad kännetecknar egentligen den goda boken? (bokens baksidestext)

Själva föreläsningsdelen avslutades med en utveckling av och en diskussion kring nya legitimeringar av litteraturläsning.

  • demokrati och narrativ fantasi
  • kreativ läsning
  • omkringläsning
  • smakutveckling

Av dessa fyra begrepp var det tredje, omkringläsning, nytt för mig. När Magnus talade om omkringläsning refererade han också till Italo Calvino och  Om en vinternatt en resande. Själv har jag googlat på omkringläsning för att få lite mer exempel och hittade följande:

Vad innebär det att läsa runt omkring texten? En sådan frågeformulering tvingar oss att ta läsningens inramningar och andra faktorer som tenderar att förpassas till marginalen på allvar. Det kan handla om platsen för läsning, texten som fysiskt objekt, andra människor, aktiviteter och artefakter som blir betydelsefulla i praktikerna. Att närma sig läspraktikernas mångfald betyder flera olika saker: att undersöka läspraktiker också utanför utbildningssystemet; att se enskilda läspraktiker som komplexa helheter där texttolkning bara utgör en av många aktiviteter; att i högre utsträckning anlägga intersektionella perspektiv på läsning. (Magnus Persson)

Idag nöjer vi oss inte med att läsa som en enskild aktivitet. Vi vill dela tankar och upplevelser med andra, shared reading. Den som läser mycket och brett och djupt blir en bättre läsare!

Magnus inbjöd i sin föreläsning till en fördjupad reflektion över bland annat litteraturens värderingsfrågor.  Magnus bjöd också in och uppmuntrade oss till nya, hitintills otänkta, kreativa svar på frågan om vad läsning ska vara bra för.

MP föreläsning

Avslutningsvis fick vi en bra stund till diskussion och utrymme att ställa frågor. En mycket inspirerande stund. Givetvis kom det upp tips, förslag och tankar. En utvikning som samtalet ledde till gällde författaren Daniel Pennacs bok Som en roman. Om lusten att läsa. Pennac presenterar i boken en läsares rättigheter i form av tio budord.

  1. Först rätten att inte utnyttja sina rättigheter: Rätten att inte läsa.
  2. Rätten att hoppa över sidor.
  3. Rätten att inte läsa färdigt en bok.
  4. Rätten att läsa om.
  5. Rätten att läsa vadsomhelst.
  6. Rätten till bovarysme. 
  7. Rätten att läsa varsomhelst.
  8. Rätten att läsa här och där (här och där i böckerna).
  9. Rätten att läsa högt.
  10. Rätten att tiga.

Kan bli intressanta diskussioner om och när vi diskuterar dessa med våra elever!?

Magnus är en föreläsare som inte ger några enkla svar utan i stället sätter igång nya tankar och säkert väckte en del nya frågor hos oss åhörare. Jag tyckte att det var en mycket inspirerande föreläsning!

Referenser:

Persson, M. (2012). Den goda boken. Lund: Studentlitteratur.

MP den goda boken

Varför läsa litteratur?

Det är titeln på en bok av Magnus Persson, professor i litteraturvetenskap med didaktisk inriktning vid Malmö högskola. Det är också rubriken på hans föreläsning nästa måndag 16 april.

Magnus Persson menar att vi behöver fundera över varför elever ska läsa litteratur. Blir vi goda människor av att läsa? Ökar läsning vår empatiska förmåga? Varför ska vi överhuvudtaget läsa litteratur?

Vi läser som aldrig förr men inte nödvändigtvis papperstexter och litteratur.  Magnus Persson menar att vi bör vara kritiska även till litteratur. Hitintills har vi satt likamedtecken mellan böcker och litteratur. Samtidigt har vi sedan nästan 20 år arbetat utifrån det vidgade textbegreppet i svenskundervisningen. I och med digitaliseringen och de digitala medierna har läsningens och litteraturens ställning förändrats. 1 juli, dvs. om knappt tre månader, börjar en ny reviderad läroplan med reviderade kursplaner att gälla. I kursplanerna står det att texter innefattar, förutom skrivna och talade texter, bilder, avlyssning, film, video och annat. Idag är det är inte bara böcker som definieras som litteratur. Eller är det bättre att använda termen texter?

Det är minst sagt slående att det inte i någon av de senaste fyrtio årens kursplaner i svenska talas om att litteratur ska läsas kritiskt. (citat från en föreläsning med Magnus Persson)

Magnus Persson menar att litteratur kan användas på olika sätt. Litteratur kan vara basen för att dels diskutera demokratifrågor, dels till kreativ och lustfylld läsning. En läsning som kan vara uppslukande, lustfylld och kritisk.

Magnus Persson kommer i sin föreläsning att bjuda oss på en fördjupad reflektion över vad läsning egentligen skall vara bra för.

Nästa måndag 16 april mellan kl. 14.30-16.30 föreläser Magnus Persson. Informationen och erbjudandet gick ut till skolornas läs- och språkutvecklare men i och med att det finns platser kvar så öppnar jag upp för alla er lärare, och skolbibliotekarier, som är intresserade av frågan Varför läsa litteratur?

Ta chansen att vässa argumenten för läsning!

Du anmäler dig här: anmälningslänk till Varför läsa litteratur?

Skolan en marknadsplats!?

Senare tids satsningar på bedömning har lett till att lärare ägnar allt mer tid åt att testa, kartlägga och bedöma. Detta har börjat gå ut över undervisningstiden som finns kvar för att ge eleverna de kunskaper de har rätt till. Det har också lett till att allt fler andra frivilliga test- och kartläggningsmaterial används i skolorna. De flesta av dessa kartläggningsmaterial kostar pengar. När skolor är villiga att betala för något träder det också fram förlag, firmor och olika aktörer som vill sälja just sin produkt. Många gånger är dessa produkter paketerade på ett mycket fint och säljande sätt vilket leder till att alla skolor plötsligt använder en viss metod. Jag hörde en gång en av våra mest kända läsforskare beskriva fenomenet så här: Ena året sitter att fåglarna på den tråden, nästa år sitter alla fåglarna på den där tråden. Detta visualiserades med fåglar på olika elledningar.

De obligatoriska kartläggningsmaterialen måste vi använda. Dessa obligatoriska bedömningsverktyg är Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling och för taluppfattning för åk 1, NP, Nationella ämnesproven, i åk 3, 6 och 9. Från och med sommaren 2018 använder F-klassläraren också ett nytt kartläggningsmaterial för att kartlägga barnens språkliga medvetenhet och matematiska tänkande. Dessa har titlarna Hitta språket och Hitta matematiken (publiceras senast 180701). Beslut är planerat till 31a januari.  Allt annat är frivilligt. Allt annat vi använder tar tid och resurser i anspråk. Riktlinjerna för lärares bedömningsarbete säger att de mest framträdande syftena med bedömningar är att de används för att:

  • kartlägga kunskaper,
  • värdera kunskaper,
  • återkoppla för lärande,
  • synliggöra praktiska kunskaper och
  • utvärdera undervisning. (Skolverket, 171214)

I tidigare inlägg har jag tagit upp olika aspekter på bedömning, kartläggningar och test. Gå gärna tillbaka i min blogg och läs dessa som en bakgrund till detta inlägg. Nu har jag tittat närmare på Lexplore i samband med ett besök på deras webb. Idag beskriver jag vad jag läst och sett där samt delar med mig av mina reflektioner kring det som finns att läsa på deras webbsida. Översiktligt reagerar jag på deras användning av vissa begrepp och formuleringar. I filmen Hur fungerar Lexplores metod? säger forskaren att läraren vid genomgången av resultaten

… får veta vilka elever som befinner sig i riskzonen och behöver extra stöd.

De lärare jag möter har inte problem med att veta vilka elever som befinner sig i riskzonen och behöver extra stöd. Lärarna säger i stället att de har problem med att veta vilket stöd eleverna behöver, hur läraren ska lägga upp och anpassa sin undervisning så att den möter elevernas olika behov och hur de ska klara den utmaningen. Många lärare ger också uttryck för att det är svårt att hinna med i stora klasser och/eller när det saknas grupprum. I måndags 171211 vid presentationen av Barbro Westlund och Gunilla Molloys intervjustudie berättade en lärare att dennes elever till och med använde toaletterna för läsgrupper och boksamtal i brist på utrymmen.

Westlund och Molloy beskrev att de intervjuade i sina klasser hade många elever med olika diagnoser. Det förekommer att en klass med 24 elever har åtta elever med diagnos. Det är en utmaning för läraren! Enligt filmen kommer det en screeningspecialist till skolan som tar ut samtliga elever för att läsa. Läsningen utgörs av att läsa bokstäverna, bokstavsnamnen på filmen, samt enklare text. Ögonrörelserna spelas in av en kamera. Det är ögonrörelserna som utgör resultatet. Informationen laddas upp till en molnbaserad plattform för analys av en datamodell och efter någon vecka får läraren ta del av resultatet vid ett personligt möte med screeningspecialisten. Läsförståelsen mäts med en (1) enkel fråga som exemplifieras på filmen med frågan Tycker Hugo om fisk?. Enligt webbinformationen tar screeningen några minuter så några textsamtal finns det inte utrymme för som uppföljning av hur eleven har förstått det lästa. Ett av argumenten Lexplore använder för sitt screeningmaterial är att tidiga insatser ger bättre resultat. Ja, det håller vi alla med om. Därför arbetar vi med det obligatoriska Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling och för taluppfattning för åk 1 (Skolverket 2016). Till sommaren börjar vi kartläggningen redan i förskoleklass. Så här skriver Skolverket om syftet:

Kartläggningsmaterialet används i förskoleklass för att stödja lärare i att tidigt identifiera elever som

  1. visar en indikation på att inte nå de kunskapskrav som senare ska uppnås i årskurs 1 och 3 i grundskolan och sameskolan respektive i årskurs 1 och 4 i specialskolan,
  2. är i behov av extra anpassningar, särskilt stöd eller särskilda utmaningar. (Skolverkets presentation som kortfattat förklarar syfte, mål och ansvar, 171214)

Lexplores test sägs mäta läsförmågan i och med att ögonrörelserna mäts. Frågan är vad läsförmåga omfattar? Skolverket definierar i sin kunskapsöversikt Att läsa och förstå läsförmåga så här:

LÄSFÖRMÅGA definieras som två samspelande övergripande processer – god avkodningsförmåga och god läsförståelseförmåga. Avkodningsförmåga handlar om läsningens tekniska sida medan läsförståelseförmåga handlar om tolkandet och meningsskapandet. Dessa bör stå i balans med varandra, dvs. olika läsfärdigheter har automatiserats. De har dock ofta olika utvecklingsförlopp beroende av var eleven står i sin läsutveckling och i vilket sammanhang läsningen sker. (Skolverket 2016, sidan 19)

Att mäta ögonrörelser täcker inte in meningsskapandet och därmed använder Lexplore begreppet läsförmåga på ett sätt som inte överensstämmer med definitionen i Skolverkets kunskapsöversikt. Lexplore skriver att deras analys gäller läsförmågan, det vill säga färdigheten att avkoda skrivna ord vilket är en alltför snäv användning av begreppet läsförmåga. Begrepp som literacy, läsförståelse, läskompetens, läsförmåga och läsfärdighet måste klargöras för det är viktigt hur begrepp tolkas och används i relation till andra begrepp. Skolverkets kunskapsöversikt  Att läsa och förstå är utomordentlig för just det ändamålet.

Lexplores webb finns också en sida med frågor och svar. Där hittar jag frågan Finns det risk att en elev med bra lästeknik men svag läsförståelse slinker genom screeningen oupptäckt?. En spännande fråga. Här vill jag lyfta den fyrfältare som Westlund och Molloy använde i måndags för att presentera resultatet av sin intervjustudie. Jag har ritat av den från deras presentation. Modellen härstammar från  Stuart, Stainthorp & Snowling (2008). fyrfältare översatt modell gulgrön Svårigheter med läsningen kan härledas till två områden, god/svag ordavkodning samt god/svag språkförståelse. Den grupp som riskerar att flyga under radarn är de elever som har god ordavkodning men svag språkförståelse. Det låter bra när de läser men de förstår inte. Svag språkförståelse slår igenom även vid muntliga genomgångar och när läraren förklarar nya moment. Vad menas med språkförståelse? Så här skriver Skolverket:

Med språkförståelse menas en lingvistisk medvetenhet om hur språket används i olika sammanhang. Det handlar om medvetenhet om ordval, kunskap om ords betydelse och härkomst, men också en medvetenhet om hur meningar används och konstrueras grammatiskt. Det innebär också att förstå hur språket fungerar genom användning av metaforer, liknelser eller idiomatiska uttryck och förmåga att använda språket som verktyg för att resonera. (Skolverket 2016, sidan 35)

Lexplore skriver att läsförmåga och läsförståelse hänger ihop samt att språkförståelse därför är ett bättre ord än läsförståelse. De skriver också att det är inte elevernas läsförståelse de analyserar, eftersom läsförståelsen också påverkas av andra faktorer, till exempel förkunskaper, intresse och förmåga till djupare reflektion.

Lexplore skriver mycket om dyslexi och vikten av att upptäcka elever med dyslexi. I och med att resonemang kring dyslexi hela tiden återkommer i webbtexten så upplever jag att det låter som att screening med Lexplore identifierar elever med dyslexi. Samtidigt skriver de på  några ställen att screeningen inte identifierar dyslexi. På ett ställe skriver de att Lexplore utvecklat en metod som gör det enkelt att testa stora elevgrupper, för att upptäcka alla barn i riskzonen för dyslexi. Dyslexi är inte något ett barn ligger i riskzonen för. Så här beskriver Svenska Dyslexiföreningen dyslexi.

Personer med dyslexi utgör alltså en undergrupp som möter specifika, ofta ärftligt betingade hinder vid läsinlärningen. Svårigheterna gäller främst avkodningen, att ta till sig och automatisera kopplingen mellan bokstäver och talljud. (Svenska Dyslexiföreningen, 171214)

Besök gärna Svenska Dyslexiföreningen webbsida och läs mer om dyslexi! Vill du veta mer om Vad säger styrdokumenten om undervisning, extra anpassning, särskilt stöd och bedömning? så hittar du en kostnadsfri föreläsning om detta 31a januari. Det är Wern Palmius och Lennart Rådbrink, två mycket erfarna och skickliga rådgivare från Specialpedagogiska skolmyndigheten som föreläser. Läs mer om föreläsningen HÄR.

Avslutningsvis ställer jag mig frågande inför nyttan med masscreening med Lexplores test. Att enbart testa avvikande ögonrörelser säger inget om vad denna avvikelse beror på utan detta kräver en fortsatt utredning. Det vill säga fler och andra test; med andra ord de test vi använder för utredningar. Vilka anpassningar läraren behöver göra i sin undervisning får denne inte heller några förslag på. Detta beror i sin tur på att vi inte vet något om orsakerna till avvikelsen! Det är snabbt men har litet diagnostiskt och pedagogiskt värde.

Ja, det blev lite sent idag. Nu hoppas jag att du lärare som har fått dina elever screenade delar med dig av dina erfarenheter och reflektioner. Jag har ju bara läst och reflekterat utifrån Lexplores webbsida.

Om ”normerade test” tycker vi…

Test kan idag tyckas vara hårdvaluta på undervisningsmarknaden. Många lärare jag möter är uppfyllda av att de måste testa elevernas kunskaper och kontinuerliga lärande så till den grad att de själva börjar fråga sig om detta begränsar och krymper undervisningstiden. Det är lätt att glömma att det inte finns ett test som är TESTET med stora bokstäver och som ger läraren all nödvändig information. I stället är det så att olika testverktyg tjänar olika syften och ger olika information. Exempelvis så är Skolverkets testverktyg Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling samt Nya språket lyfter bedömningsstöd som används av klasslärare i undervisningen. Syftet är att läraren ska se huruvida dennes undervisning har gett det resultat i elevernas lärande som var avsett. Specialpedagoger använder andra bedömningsverktyg och test för att undersöka vilka mer specifika svårigheter en elev eventuellt har. De utreder.

ILA, International Literacy Association, behandlar frågan om standardiserade test i en artikel. Huvudförfattare är Peter Afflerbach, professor och en mycket välrenommerad forskare inom läsning. Han är bland annat en av författarna till Handbook of Reading  Research; forskningshandboken som har en särställning i forskarvärlden.

Standardisering av test innebär att testet används på en grupp personer som i fråga om alla relevanta egenskaper (som t.ex. kön, ålder, utbildning, erfarenhet) är representativa för dem som testet sedan ska användas för. Testpoängen överförs till standardpoäng. Detta kallas att normera. Testresultaten kan  på så vis tolkas på ett sätt som gör att man får veta om de som genomgått testningen befinner sig över eller under genomsnittet och hur mycket i den kategori personer som de tillhör. Resultaten från ett normerat test anges i staninesteg som går från 1-9.

Jag har fått intrycket att många lärare ser på standardiserade test som att de skulle vara mer rättvisande eller ha större värde än mer formativa bedömningar. Det är detta som ILA:s artikel The Roles of Standardized Reading Tests in Schools tar upp, diskuterar och problematiserar. En fallgrop för normerade test är när i tiden normeringen gjordes. Många gånger visar det sig att normeringen gjordes för 20, 30 eller 40 år sedan. I dessa fall får man fråga sig om normeringen och för den delen hela testet fortfarande är representativt och gäller för det kunskapsområde och den åldersgrupp som det gäller.

Viktigt för standardiserade test är deras validitet och reliabilitet. Dessa begrepp betyder att man fastställer hur väl testet mäter det som man utgår från att det mäter, den så kallade validiteten, och att detta sker på ett sätt så att om/när man upprepar mätningarna får samma resultat för samma individ, den så kallade reliabiliteten.

Test används för en mängd olika syften. De används för att: bedöma elevers lärande och kunskapsnivå, jämföra elever och elevgrupper, utvärdera satsningar inom skolan, som underlag för att fatta politiska beslut inom undervisning och skola samt för att ringa in var ansvaret ligger.

Artikelförfattaren problematiserar användning av test och ifrågasätter värdet av test, särskilt för läraren och dennes undervisning.

Standardized Reading tests are of more use to those outside of classrooms than those in classrooms. (ILA sidan 4)

Stora summor läggs på test som ger mycket lite eller inget underlag för lärarens planering av undervisningen. Exempelvis säger lästest lite eller inget om huruvida eleven är entusiastisk inför och motiverad att läsa, hur läsvanorna ser ut och om/hur eleven uppfattar sig som läsare. Viktiga faktorer för att utvecklas till läsare. Att testas med normerade lästest betyder att elevens läsprestation relateras till andra elevers läsprestationer. Samtidigt säger det inget om elevens utveckling som läsare. Eleven kan ha utvecklats starkt samtidigt som denne ligger under medel.

Internetdagarna 20-21a november lyssnade jag på Cathy O´Neill, en av key-note talarna, när hon talade om algoritmernas faror och begränsningar. Hon gav exempel på hur man i USA använder elevresultat för att  hitta duktiga lärare. Det har lett till att en del lärare fått sparken och andra fått högre lön som ett resultat av elevernas prestationer på vissa test.

Se hennes föreläsning på Youtube. Den är mycket intressant och tankeväckande!

För dig som är nyfiken på Internetdagarnas övriga föreläsningar så ligger de nu upplagda på Youtube. Du hittar dem här: Vad innebär digital kompetens i skolan? Internetdagarna 2017

Artikeln avslutas med förslag på fem överväganden som är övergripande och bra att göra när man diskuterar och/eller fattar beslut om huruvida normerade test ska användas och i så fall vilka. Dessa överväganden är:

  1. Det finns ingen forskning som stöder en korrelation mellan en ökad användning av standardiserade test och en stärkt läsförmåga.
  2. Standardiserade läsprov speglar inte fullt ut elevernas läsförmåga och utveckling.
  3. Standardiserade läsprov kan hindra och begränsa utvecklingen av elevers självförtroende och motivation.
  4. Standardiserade läsprov kan fungera begränsande för kursplanen för läsundervisning och kan undergräva  en högkvalitativ undervisning.
  5. Standardiserade läsprov är tidskrävande och dyra. De tar resurser i anspråk som skulle kunna användas för att på andra sätt stödja elevernas läsförmåga. (ILA 171114; min översättning av punkterna)

Avslutningsvis sågar artikelförfattaren inte standardiserade test helt. Det som ifrågasätts är hur vi använder dessa test och att de används i för stor utsträckning där vi skulle ha större nytta av formativa bedömningar.

A different weighting of standardized tests should be a goal. (ILA sidan 7)

Det jag tycker att du som läser detta inlägg ska ta med dig är frågor som rör exempelvis: behöver vi ett test till, behöver vi just detta test, får jag som klasslärare veta något som jag har nytta av för den fortsatta planeringen av min undervisning. När test kostar att köpa in så är frågan förstås – är detta väl använda pengar?!

Vilka bedömningar och test som specialpedagoger, logopeder och psykologer anser att de behöver använda vid utredningar är en helt annan fråga!

Referenser:

O´Donnell, A. 20171114. ILA Issues Brief on Roles and Limitations of Standardized Reading Tests. ILA blogg.

ILA, International Literacy Association (2017). The Roles of Standardized Reading Tests in Schools.

tests

Digitalisering

är en term som jag brottas med. Jag vill så gärna få grepp om termen. Jag vill känna att jag kan beskriva vad den innebär i undervisning. Jag vill äga termen. För mig är digitalisering som en hal ål. Den slinker än hit, än dit. Just nu är jag i ett något som kan liknas ett research stadium. Jag har ett antal texter jag läser eller kommer att läsa och jag har börjat göra anteckningar. Jag letar rapporter och läser på nätet. Sist men inte minst så har jag formuleringarna i kursplanen i svenska från Lgr 11, nya versionen för 2017, med mig i arbetet. Ta exempelvis skrivningarna för åk 1-3. Här hittar jag formuleringar som digitala texter, digitala miljöer och digitala verktyg. Nu återstår bara att översätta dessa formuleringar till undervisningspraktik.

Skolverket ställer själva den retoriska frågan ”Vad betyder skrivningarna om digital kompetens i styrdokumenten för din undervisning?”. När jag läser Skolverkets kommentarmaterial om digitalisering i skolan så ringar de in fyra aspekter.

  1. Förstå digitaliseringens påverkan på samhället.
  2. Kunna använda och förstå digitala verktyg och medier.
  3. Ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt.
  4. Kunna lösa problem och omsätta idéer i handling. (Skolverket 2017)

Digitalisering ses inte som något statiskt utan som något som förändras över tid. Barbro Westlund talar också om att begrepp inom läsforskning ändrar innebörd över tid; hon talar om begrepp i rörelse.

I en föränderlig värld behöver vi vänja oss vid att begreppet literacy är i ständig rörelse. (Skolverket 2016:17)

Vi kan byta termen literacy mot digitalisering eller digitala verktyg och medier. Dessa termer är samtidigt begrepp vars innebörder är i ständig rörelse. Som vi förstår dem idag kommer vi inte att förstå dem imorgon. Detta ställer stora krav på oss. Ja, vi måste helt enkelt själva vara i ständig rörelse.

I den här korta filmen om digital kompetens presenterar undervisningsrådet Olof Andersson, Skolverket, hur de tänkt i arbetet med förändringarna i läroplanen i revideringen utifrån digital kompetens. Du hittar intressant information på Skolverkets  sajt under Grundskoleutbildningens digitalisering.

I Skolverkets kommentarmaterial Få syn på digitaliseringen i grundskolan får läsaren en bra genomgång och presentation av hur Skolverket ser på digital kompetens i olika skolformer och utifrån läroplanens syfte, centralt innehåll och kunskapskrav. Kommentarmaterialet bjuder också på Skolverkets definition av begreppet.

När jag läser kommentarmaterialet provar jag att byta ut elev i alla skrivningar från läroplanen till lärare och då blir det tydligt hur mycket som krävs av mig i min lärarroll. Som lärare måste jag – förstås! – alltid ligga steget före mina elever. Detta gäller – förstås! – också min digitala kompetens. Digital kompetens är inte längre något som vissa är bra på utan det är något vi alla måste tillägna oss. I den här processen får vi inte glömma att vår undervisning, enligt skollagen, ska vila på en vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Det betyder att när vi provar nya arbetssätt, nya kanaler och nya material måste vi hela tiden undersöka den vetenskapliga grunden. Vetenskap handlar bland annat om att systematiskt utforska, ifrågasätta, problematisera, att granska och att sätta fakta i ett sammanhang. Med andra ord att vrida, vända, stöta och blöta. I Skolverkets Forskning för klassrummet skriver de så här om erfarenhet:

Beprövad erfarenhet är systematiskt prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många. (Skolverket 2013:11)

Många tankar väcks. Det känns som att digital kompetens är något vi behöver reflektera över som fenomen parallellt med att vi arbetar med att utveckla vår undervisning och våra förhållningssätt. Personligen känner jag att jag behöver avskärma mig från det allmänna och försöka ringa in förståelsen av digital kompetens inom just mitt ämnesområde, dvs. språk-, läs- och skrivutveckling. Jag hoppas på många och ingående diskussioner med er alla!

Referenser:

Skolverket (2013). Forskning för klassrummet.

Skolverket (2016). Att läsa och förstå.

Skolverket (2017). Få syn på digitaliseringen i grundskolan. Kommentarmaterial.

Läsförståelsen i PISA

Anna Lyngfelt, docent och forskare vid Göteborgs universitet, besökte oss 25/4 -17 och föreläste om vad som mäts i PISA-testerna och varför. Hon diskuterade resultaten av Pisa 2015, läsförståelse, och tänkbar påverkan av PISA-resultaten på undervisningen i grundskolan.

Anna Lyngfelts forskning rör literacyutveckling och då främst med inriktning mot läsförståelse och flerspråkighet. Anna är bland annat medförfattare till Läslyftets modul Tolka och skriva text i skolans alla ämnen. Anna har också arbetat med PISA på olika sätt som exempelvis med provkonstruktion samt formulerings- och översättningsarbete (2016), testomgång (2017) och med nästa riktiga PISA 2018.

I PISA-mätningar tas ingen hänsyn till de enskilda ländernas styrdokument. PISA utgör ett internationellt ramverk med läsexperter som tillsammans sitter i ett board. I Sverige ansvarar Skolverket för vår medverkan i PISA, Skolverket äger frågan,  medan det i andra länder är universiteten som har det ansvaret.

PISA prövar i läsförståelseprovet elevers reading literacy. I rapporten inleds kapitel 3 som handlar om resultatet i läsförståelse med:

Läsförståelse i PISA avser att mäta elevers förmåga att förstå, använda, reflektera över och engagera sig i texter för att uppnå sina egna mål, utveckla sina kunskaper och sin potential och för att delta i samhället. (Skolverket 2016: 20)

PISA testar ett huvudområde varje gång. Även elevernas attityder undersöks. Provet består av flervalsfrågor och öppna frågor i ett datorbaserat prov samt en enkät. PISA är en urvalsundersökning vilket innebär att det föreligger en viss statistisk osäkerhet kring resultaten. Det är också svårt att jämföra resultat från olika år i och med att det är olika kunskapsområden som står i fokus.

PISA/läsförståelse har fem prestationsnivåer. Skolverket har reducerat  dessa till tre i Sverige.

Vi har stora skillnader mellan av elevers läsförståelse. Andelen behöriga lärare ligger på OECD nivå. Elever som är utlandsfödda är underrepresenterade på fristående skolor. En glädjande nyhet är att våra elevers provmotivation har ökat sedan förra PISA-test.

Vi har ingen diskussion om resultatet i förhållande till vad som testas i läsförståelseproven i och med att provet är hemligt. Detta gör att det är svårt att dra lärdomar av resultaten för svensklärare.

Otydlighet råder kring vad som menas med avancerad läsförmåga. PISA boarden har en ganska framsynt syn på läsning. Idag frågar vi oss exempelvis: Vad är läsning i en digital värld? Hur påverkar elevers tidiga läsundervisning deras läsutveckling?

När man tittar på resultaten  har man inte alla uppgifter varför det är svårt att veta om vi drar rätt slutsatser. Det viktigaste för oss att fundera över är vad PISA betyder. Vi vet att det våra elever lär i skolan inte säkert kan användas av eleverna i andra sammanhang och i andra texter utanför skolan. Anna underströk också att vi är påverkade av den lärarutbildning vi en gång gick och att detta tydligt syns i vår undervisning. Därför är det viktigt för oss lärare att hela tiden fortbilda oss, ta del av forskning och nya rön.

I slutet av föreläsningen fick vi diskutera olika frågeställningar i smågrupper. En fråga gällde var skulden ligger för våra elevers försämrade läsförmåga. Vems fel är det? Ska vi skylla på läraren, på fritids, på hemmen, på skolan som helhet eller på politikerna. Frågan är också om det finns strukturella hinder. En annan fråga vi kom in på gällde när nationella prov tas fram som prövar samma som PISA – är provet då till för att öva inför PISA eller är det till för att ge lärarna underlag i sin kartläggning av vad eleverna kan och behöver?

Sammanfattningsvis är kärnfrågan vad vi gör med PISA resultaten!?

Ja, det här var några snabb nerskrivna och korta rader från en mycket intressant föreläsning! Inga bilder för jag rensade min iPad häromdagen och råkade radera alla bilder från föreläsningen. Solen skiner ute och nu ska jag njuta av en härlig söndag med barn och barnbarn!

Vill du läsa mer om PISA så hittar du information och rapporter på Skolverkets webb. Rapporten heter PISA 2015. 15-åringars kunskaper i naturvetenskap, läsförståelse och matematik.

Hela Sverige läser med barnen

är en regeringssatsning som har som mål att samla olika aktörer som exempelvis skola, kultur och föreningsliv runt insatser för läsning i och utanför skolan. Satsningen syftar till att ge alla barn och ungdomar mer likvärdiga förutsättningar för att nå god läsförmåga och lustfyllda läsupplevelser. Ordförande för Läsdelegationen är Katti Hoflin, stadsbibliotekarie i Stockholm. Läsdelegationen är en utredning.

Delegationen ska bland annat och med utgångspunkt i de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande samt skolans styrdokument kartlägga och följa utvecklingen på området och skapa mötesplatser för och samordna läsfrämjande insatser i och utanför skolan, bl.a. genom att anordna utåtriktade aktiviteter och arbeta läsfrämjande. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2018. (Ku 2016:03 Läsdelegationen)

Idag, 19/4 -17, ordnade Läsdelegationen ett seminarium om vikten av läsning i och utanför skolan. Ministrar, en docent, läsambassadören, Kulturrådet, bibliotek, författare och representanter från Skolverket, Skolinspektionen och Myndigheten för tillgängliga medier bidrog till programmet. Spännande programpunkter! Många bekanta ansikten. Allt gick i ett rasande tempo! Tror det var 7 programpunkter borträknat inledning och avslutning. Tror det var en ovan situation för flera av talarna att ha så begränsat med tid. Samtidigt speglade alla korta inlägg Läsdelegationens breda ansats på ett tydligt sätt. Det enda jag kände mig osäker på varför just ”vi” var inbjudna och satt där. Personligen är jag relativt insatt och bekant med de olika delarna i uppdraget.

För dig som också hade önskat att du kunnat delta så kommer det att finnas en inspelning att se på Läsdelegationens Facebooksida.

IMG_0302

Gustav Fridolin lyfte att han ser två varningsklockor och de är läsförståelsen samt brister i likvärdighet. Han talade sig varm för:

  • Vi måste läsa mer i skolan.
  • Bättre tillgång till specialpedagogik.
  • Det ska finnas bemannade skolbibliotek.
  • Föräldrar måste läsa mer med sina barn.

Ulf Fredriksson talade en kvart om vad PISA mäter och de svenska resultaten. Många bilder fladdrade förbi, mycket fakta som forsade förbi.

Anne-Marie Körling bjöd på kloka, varma tankar om läsning kompletterat med många citat. Alltid lika givande att höra Anne-Marie tala!

Vi fick se en film om projektet Bokstart som riktar sig till barn 0-3 år och deras familjer. Vi vet att språk och läsning hör ihop. Bokstart arbetar med besök i hemmen där böcker introduceras för de yngsta. Det handlar om ge barn möjligheter att umgås med böcker och prata om dem. Projektet Bokstart har nått 70 %  av barnen och vid de uppföljande besöken har barnen visat ett ökat intresse för att ”läsa”.

Pappor läser för sina barn i ett projekt som kallas ”Läs för mig, pappa!”. Samtidigt blir papporna läsande förebilder. ”Läs för mig, pappa!” har utarbetats i ett samarbete mellan LO  och ABF.

ABF och LO har tillsammans tagit fram ett studiematerial som vänder sig till föräldrar. Föräldrar är den viktigaste förebilden för barn när det gäller att utveckla språket. Att samtala med sina barn om ord, och att läsa högt för dem och tillsammans med dem, är av avgörande betydelse för att de ska få ett rikt och varierat språk. För barn gör inte som vuxna säger, utan som vuxna gör. (ABF)

IMG_0303

Johan Unenge berättade om läs-och idrottssatsningen Paus. Idrottstränare samarbetade med bibliotekarier med målet att öka läsandet i anslutning till träningstillfällen och tävlingar. Bakom satsningen står idrottsrörelsen och Kulturrådet. Johan Unenge, författare och skejtare, är läscoach inom Paus. Att föra in läsning i idrotten stärkte självkänslan hos en del då det gav även en intellektuell självkänsla.

Tove Mejer och  Ildico Hellman representerade Skolverket och berättade om Läslyftet och NCS, Nationellt Centrum för språk-, läs- och skrivutveckling. Detta var den enda programpunkten som var en ren skolsatsningen. Generellt kan jag utifrån min profession som lärare tycka att det inte kändes som att skolan fick tillräckligt stor plats. Seminariet handlade om vikten av läsning i och utanför skolan men tyngden låg på läsning utanför skolan. Jag vet att några av oss deltagare reagerade på just detta.

Kjell Ahlgren och Helena Nordgren delade programpunkt och de lyfte både framgångsfaktorer och några grundproblem. Du ser vilka på bilderna nedan.

IMG_0304

Seminariet avslutades med en paneldebatt som knöts ihop med att Läsdelegationens medlemmar fick ta upp de frågor de ansåg var de viktigaste. Några exempel som nämndes var:

  • Vikten och behovet av samverkan
  • Behov av att förstatliga skolan
  • Satsa på att öka jämlikheten generellt
  • Likvärdighet är en central fråga
  • Resurser behöver fördelas dit där det behövs
  • Läsundervisning under hela grundskolan med samtal

Läsdelegationen ska vid behov lämna förslag på hur läsning kan främjas med utgångspunkt i skolans styrdokument och de nationella målen för litteratur- och läsfrämjande, inom oförändrade kostnadsramar för den statliga kultur- och utbildningspolitiken. Uppdraget ska redovisas senast den 30 juni 2018.

Undrar du vilka som är ledamöter i Läsdelegationen så är det dessa personer:

  • Teaterchefen Nisha Besara
  • Docenten Ulf Fredriksson
  • Författaren och journalisten Ann-Helén Laestadius
  • Förbundssekreteraren Monica Widman-Lundmark
  • Författaren Martin Widmark
  • Författaren och illustratören Johan Unenge

Ja, det här var några snabba rader från Läsdelegationens seminarium. Det finns en del frågor att fundera vidare kring men alla som deltog denna eftermiddag brann för läsning och att hitta olika sätt för att öka våra barn och ungdomars lästid. Det är definitivt en bra början!

Referenser:

Kulturrådet, Bokstart, 170419.

Läsdelegationens webbsida: http://www.sou.gov.se/lasdelegationen, 170419.

Om ”Läs för mig pappa!”

Mer om ”På goda grunder”

Egentligen är utredningen På goda grunder utmärkt att återkomma till. Det finns många trådar i den som är värda att dra i en gång till.

Utredningen tar upp exempelvis extra anpassningar, särskilt stöd, specialpedagogiks kompetens, tidiga upptäckter, dokumentation, analys av kunskapsutveckling, obligatorisk kartläggning, språklig medvetenhet, matematiskt tänkande och överföring. Uttryck och begrepp som vi i skolan använder dagligen. Samtidigt tror jag att de för olika individer kan betyda olika saker.

Systematiskt kvalitetsarbete

Mycket av det som tar upp ingår i skolans systematiska kvalitetsarbete så som det beskrivs på Skolverket.

Ett systematiskt kvalitetsarbete innebär att alla som arbetar i förskolan, skolan och vuxenutbildningen systematiskt och kontinuerligt följer upp verksamheten, analyserar resultaten i förhållande till de nationella målen och utifrån det planerar och utvecklar utbildningen. (Skollagen kap 4)

systematiskt kvalitetsarbeteKvalitetsarbete i praktiken

Kvalitetsarbete i praktiken är också rubriken på ett avsnitt om detta på Skolverkets webb. Huvudfrågorna är de som finns i figuren. Varje huvudfråga behandlas i ett eget avsnitt och jag som läsare kan klicka mig vidare och gå djupare inom varje frågeområde.

Utgångsfrågan Var är vi leder mig vidare in på följande tre fördjupningsområden:

  1. Följa upp resultat
  2. Förutsättningar
  3. Nulägesbeskrivningvar är vi

Resterande tre frågor fortsätter med var sitt fördjupningsspår.

vart ska vi2 Hur gör vi hur blev det

När jag följer kvalitetscirkelns fyra frågor så tycker i alla fall jag att de mycket påminner om det arbete som beskrivs i utredningen På goda grunder.  Jag känner igen mig i arbetsgången och det känns som att delarna hänger ihop.

De begrepp jag inledningsvis nämnde är möjliga att placera in i det systematiska kvalitetsarbetet.

Fråga:
Signalord, begrepp
Var är vi? överföring, obligatorisk kartläggning,
tidiga upptäckter, analys av kunskapsutveckling
Vart ska vi? språklig medvetenhet, matematiskt tänkande
Hur gör vi? extra anpassningar, särskilt stöd, specialpedagogisk kompetens
Hur blev det? dokumentation, kartläggning, analys av kunskapsutveckling
 

De skolor som har satsat på att arbeta med ett systematiskt kvalitetsarbete utifrån Skolverkets modell arbetar redan med de olika delarna som vi finner i utredningens förslag. Det som kvarstår som nytt är själva åtgärdsgarantin, dvs. garantin om att elever som har behov av stöd upptäcks tidigt och får adekvata stödåtgärder. Åtgärdsgarantin får en tvingande innebörd; elever i behov av stöd ska också få det.

Kopplar vi det systematiska kvalitetsarbetet och åtgärdsgarantin till de resultat Skolinspektionen fick vid sin granskning av skolors förståelse av extra anpassningar så förstår vi att detta är en annan tråd som vi måste fortsätt arbeta med. Här menar jag att vi måste utveckla vårt metaspråk kring extra anpassningar och särskilt stöd. Vi behöver arbeta med dessa begrepp, vad vi lägger in i dem, hur en extra anpassning kan se ut, när en extra anpassning går över i särskilt stöd osv. Det handlar också om att sätta fokus på undervisningen, dess kvalitet, huruvida den faktiskt möter elevernas behov. Undervisning är inte statiskt. Undervisning kan ske utifrån olika utgångspunkter, möta elever på olika nivåer, använda olika material och olika arbetssätt. God undervisning kan se ut på många sätt!

En annan nyhet i utredningen På goda grunder är förslaget om kompetensutveckling av förskolelärarna. Det gäller fortbildning i läs-, skriv- och matematikinlärning genom nya moduler i ett fortsatt Läs- och matematiklyft. Man föreslår också möjligheter till utbildning av speciallärare inom Lärarlyftet och att detta förlängs till och med 2022. Bra förslag och bra satsningar förutsatt att de håller samma höga kvalitet som modulerna har gjort hitintills.

Frågan är om jag blandar ihop olika resurser och förslag? Samtidigt måste de hänga ihop! En del kan inte fungera fristående från en annan del. Vi måste arbeta utifrån en helhetssyn. Det gäller inte bara helhetssyn på våra elever utan även helhetssyn på vår kompetens, vårt kvalitetsarbete och vår undervisning.

Hjälp mig gärna vidare i mitt tänk med frågor och reflektioner!

Referenser:

Regeringen: På goda grunder – en åtgärdsgaranti för läsning, skrivning och matematik. SOU 2016:59.

Skolinspektionen (2016): Skolans arbete med extra anpassningar (Diarienummer: 2015:2217)

Skolverket: Kvalitetsarbete i praktiken

Skolverket: Systematiskt kvalitetsarbete