Men vart tog hon vägen?
Ja, i februari var det tyst. Inga inlägg på en hel månad. Det hade sina randiga skäl och rutiga orsaker. Semester! Jag ägnade februari åt friluftsliv på Nya Zeeland. Helt frånkopplad och nedkopplad från sociala medier och inte en rad har jag läst vilket i sig var en ny upplevelse. Det finns mycket att berätta men här kommer några korta glimtar.
Fish & chips är inte heller dumt. Här valde man på fem olika sorters fisk och tre sorters chips. Inte serverat på tidningspapper men dock på inslagningspapper av den grövre sorten. | ![]() |
Nu låter det som att jag mest ätit men det är helt fel. Vandring är vad som gällt. Vandring i olika miljöer som bush walks, coastal walks och vandring uppför och nerför höjder och berg. Den ena vyn mer oslagbar än den andra.
Det har varit vandringar i lummiga skogar, över långa gångbroar och på stigar under, på och över branter. | ![]() |
![]() |
Det har varit vandringar efter olika kuststräckor med otroliga utsikter; över sand- och stenstränder och med hav som stigit eller dragit sig tillbaka beroende på ebb och flod. |
![]() |
![]() |
Vid större vandringsleder, särskilt i anslutning till berg, finns det ofta ett besökscentrum med information om området. En del information känns lite främmande. Det gäller förstås de vanliga råden om att ha med sig rätt kläder samt tillräckligt med vatten men sedan finns råd om hur man hanterar sina skjutvapen på ett säkert sätt… |
Det är viktigt att göra rent skorna. Här handlar det om desinficering av skor för att skydda naturen från nya smittämnen. Desinficeringen görs både före och efter vandringen. Särskilt Kauriträden är mycket känsliga och vårdas ömt. De blir riktigt stora, uppåt 40 m, och riktigt gamla; ett par hundra år. De är en mycket mäktig syn! |
![]() |
|
Att vandra i berg är alltid speciellt. Det är oftast krävande, man går lite längre och det är uppför och förstås en del nerför vilket är det tuffaste för benen. Vi gjorde Tongariro alpine crossing, 20 km, i Tongariro national park. Som högst kommer man upp på ungefär 1900 m höjd. En häftig upplevelse men väl mycket folk på leden. En annan krävande vandring var the Pinnacles som ligger i Coromandel forest park. I och för sig inte så högt men de 12 km bestod av trappsteg. Det var att gå på stenar, trappor och järnsteg insprängda i berget. Lovar att jag hade ont dagarna efteråt! | |
![]() |
Jakt verkade vara något många i lokalbefolkningen intresserar sig för. Det fanns rikligt med affärer för jakt och guiden vi vandrade med tre dagar berättade om hur och vad hon och hennes familj jagade. Jakten gällde exempelvis Possum, Brown ducks, mård och hjortdjur. Possum är ett problem då de håller på att utrota Kiwin, en fågel. Possumproblemet är så stort att myndigheterna sprider gift från flygplan över stora områden för att döda possumen. Därför uppmuntras jakten på possum. Den som jagar possum säljer förstås också skinnen. |
Sprutande geysrar, ångande vatten och kokande lerpölar fanns det i närheten av Rotorua. Det sprutade, bubblade och kokade lite varstans i marken. På vissa ställen låg vattnet runt kokpunkten. Mest känd är geysern Lady Knox. | ![]() |
![]() |
Bra att veta var ”han” håller till! Det här hålet kommer vi att akta oss för. |
Mycket lek. Ja en hel månad med lek i alla former.Men nu är jag tillbaka på jobbet och är i full färd med att komma ikapp med allt. I fredags, första arbetsdagen, ägnade jag halva dagen åt att sortera och radera bland de runt 340 mejlen som låg och väntade. I kommande vecka börjar de vanliga uppgifterna med föreläsningar, kurser och diverse uppgifter på kontoret. Nya tidskrifter och böcker väntar på att bli lästa så nu är det färdiglekt. Så ska jag förstås komma igång med att skriva här på bloggen! | ![]() |
x