Visar alla blogginlägg med kategorin:
Skolbibliotek

Perspektivisering

Att se personer, händelser och  miljöer ur olika perspektiv räknas som en mer avancerad färdighet. Det är också något som behöver diskuteras och övas på. Särskilt för yngre elever. Ja, det finns böcker även för yngre elever som bjuder på detta.

Johan och Peter är en bok som egentligen innehåller två böcker: Ensam krigare och Ensam med hajar. I Ensam krigare får vi följa den 10-åriga Johan, som är mobbad i skolan av Peter och Peters kompisar. I Ensam med hajar får man berättelsen från mobbarens, Peters, synvinkel. Huvudpersonerna är 10 år så boken riktar sig till den åldersgruppen. Författare är Eva Wikander. Boken ges ut på förlaget Rabén & Sjögren.

En annan liten bok som bjuder på olika perspektiv är Den lilla ankan. Det är en bilderbok som kan läsas från två håll. Framifrån får läsaren följa ankan ur ankans perspektiv. Bakifrån ser läsaren ankan ur den lilla pojkens perspektiv. Boken passar som exemplifiering av hur man kan berätta en händelse ur olika perspektiv.

Mångkulturell barn- och ungdomslitteratur bjuder också på olika perspektiv. Min samarbetspartner och kollega Lena Fontin har lånat mig boken Mångkulturell barn- och ungdomslitteratur av Maria Andersson och Elina Druker (2017). Ja, ni känner ju alla Lena som håller i Barn och böcker samt tävlingen En bok i världen som också är en blogg där du kan läsa mer om tävlingen och allt som finns runt den. I boken Mångkulturell barn- och ungdomslitteratur  diskuterar fjorton författare framställningen av svenskhet och nationella minoriteter samt upplevelser av främlingskap och gränsöverskridande möten i svensk och internationell barn- och ungdomslitteratur. Målet är att ge läsaren en medvetenhet och ett annat perspektiv på det barn och ungdomar läser.

Mångkulturell barn- och ungdomslitteratur är en intressant bok som för in nya spännande perspektiv. Jag är än så länge bara inne på mitt andra kapitel. Jag började min läsning med kapitel 14 som handlar om mångkulturella visioner och tysta möten över kultur- och språkgränser i Shaun Tans bilderböcker. I och med att vi på Medioteket ofta använder oss av Shaun Tans böcker så kändes det extra spännande att läsa detta kapitel. Maria Lassén-Seger som skrivit kapitlet fokuserar på tysta möten och tystnadens gåtfullhet med kommunikation bortom det verbala. Jag fick syn på nya aspekter på handlingen i  boken Ankomsten. Det finns mycket jag aldrig har reflekterat över som

Teckningar, origami och musik blir betydelsebärande handlingar i boken för en gemenskap bortom ord. Mannen viker pappersfigurer för att knyta an till andra och visa tacksamhet. (Andersson & Druker 2017:256)

I dessa dagar är Ankomsten en mycket viktig och aktuell bok. Fler än någonsin tidigare har tvingats lämna sina hem på flykt från krig. Fler än någonsin tvingas anpassa sig till en ny kultur, nya sedvänjor och en ny vardag.

Andra kapitel i boken har rubriker som Trollkarlar och små barn i Lappland, En svensk flicka, Afrika i tecknade serier, Kultur möter kultur i indiska bilderböcker. Belysning av riktigt spännande perspektiv! På Studentlitteraturs webbsida för boken Mångkulturell barn- och ungdomslitteratur hittar du en förteckning över samtliga 14 kapitel.

Jag fick boken tillsammans med en fråga om jag tror att den blir bra att dela ut till alla er lärare som deltar i nästa omgång av tävlingen En bok i världen. Efter ha läst kapitel 14 så känns det som en bra idé!

mangkulturell-barn-och-ungdomslitteratur-analyser4

Bedömningsstödet – några bra frågor

Jag fortsätter arbeta med implementeringen av Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling här i Stockholm. Nya lärare anställs, gamla lärare börjar med en ny etta och en del har helt enkelt ännu inte hunnit sätta sig in i bedömningsstödet. Det finns många aspekter till varför det är bra att använda Bedömningsstödet. Exempelvis handlar det om att vi alla använder samma bedömningsstöd i åk 1, det handlar om likvärdighet i bedömningar och det handlar om att vi nu får lättare att ta emot elever från andra skolor när de har med sig den här avstämningen utifrån Bedömningsstödet.

I mina kontakter med alla er som använder Bedömningsstödet så dyker det hela tiden upp nya frågor. Här är några frågor som jag fått under maj.

En fråga gällde hur vi som lärare ska tänka utifrån avstämningarna i Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling och vad de innebär för den summativa bedömning i Stockholms skolwebb. Vad krävs för att vi ska anse att eleven har mer än godtagbara kunskaper. Mer precist gällde frågan elever i åk 1 som klarar både avstämningspunkterna på nivå A och B. Kan vi för dessa säga att de har mer än godtagbara kunskaper? Personligen anser jag det. Vad anser du?

En annan fråga gällde elever som läser bra men endast kan svara på hälften av läsförståelsefrågorna i läsdelen. Har dessa otillräckliga kunskaper i läsförståelse? Om de kan läsa samt svara på frågor på texten men inte kan jämföra med sitt eget liv – har de då otillräckliga kunskaper? Var går gränserna? Jag anser att de för att bli godkända på läsdelen ska kunna svara på läsförståelsefrågorna. Vi har ju idag ett specifikt kunskapskrav för läsförståelse. Detta kunskapskrav ska förstås uppfyllas för att eleven ska räknas som godkänd. Hur tänker du kring läsförståelsen?

En tredje fråga berörde informationen till föräldrar och huruvida vi lärare ska informera föräldrarna om vilken nivå deras barn uppnått vid bedömningen med Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling. Här är mitt förslag att vi lärare använder de formuleringar som vi har i avstämningspunkterna och informerar om att eleven exempelvis kan namnge i stort sett alla bokstäver och vet hur de låter, att eleven urskiljer ord i meningar osv. Givetvis kan vi sedan informera föräldrarna om att dessa avstämningspunkter anger om eleven klarat vad som förväntas när eleven lämnar första årskursen.

Det är fantastiskt bra att få frågor som de här. Det lyfter sådant vi behöver diskutera och visar på var det kan finnas oklarheter i vår bedömning enligt Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling men också i hur vi talar om kunskapskraven och hur vi informerar föräldrar.

PS. jag ser fram mot att få fler frågor från alla er som läser min blogg! Glöm inte att också dela dina erfarenheter och hur du resonerar.

14/11 – Internationella barnboksveckan!

IB, Internationella biblioteket, ger dig möjlighet att möta tre långväga barnboksförfattare. Internationella bibliotekets barnboksvecka inleds med ett öppet seminarium där du får träffa:

  • Jawahir A Farah (Somalia), IB 3 författare
  • Sonia Nimr (Palestina) och
  • Fauzia Minallah (Pakistan).

Samtalsledare är Karin Elfving, journalist och etnolog. Samtalet sker på engelska.

Programblad (pdf): Internationella bibliotekets barnboksvecka

Håll med om att det låter intressant!

Du vet väl också att våra egna bibliotekarier Ingalill Åkesson Hedqvist och Clarisa Rolandi Ronge arbetar med att bygga upp ett mångspråksbibliotek hos oss på Medioteket!? Om du är intresserad av att låna till dina elever så är tillvägagångssättet att skolbibliotekarien lånar böcker  för att sedan låna ut dem till elever på skolan. Vill du veta mer om vårt Mångspråksbibliotek så kontakta Ingalill eller Clarisa!

Fakta:

Måndag 14 november 2016 kl 18.00-19.00

Bokförsäljning och mingel kl. 17.30

Läs mer om barnboksveckan och om gästerna Internationella bibliotekets webbplats.

Adress: Internationella biblioteket, Odengatan 61 D, AULAN, Stockholm

Telefon: 08-508 31 288 • 08-508 31 289

Kontaktperson Gizela Sladic: gizela.sladic@stockholm.se

Barnboksveckan arrangeras av Internationella biblioteket med finansiellt stöd av Kulturrådet.

Med bilden i fokus

Nordisk forskningskonferens 2016.

skylt

Det var tre fullmatade dagar med många olika infallsvinklar på bilden i textsammanhang. Spännande att möta forskare från andra discipliner. Helhetsupplevelsen var mångfald. Mycket som jag inte är insatt i eller har tänkt på. Frågestunderna visade hur väl initierade deltagarna var och jag kände mig oftast ganska okunnig! Det var korta 20 minuters föreläsningar blandat med längre. Föreläsarna var doktorander, professorer, lektorer men även barnboksförfattare som Øyvind Torseter. Ja, har du inte läst bilderboken Hålet så gör det. En märklig historia om en man som flyttar in i en ny lägenhet och ser ett hål i väggen. Ett hål som flyttar på sig. Ett hål som mannen låter undersöka och som slutligen arkiveras! Boken har också ett hål rakt igenom alla sidor. Att göra dessa hål var en historia för sig och riktigt roligt var det att förlaget när boken var klar skickade en låda med alla hål till författaren. Tyvärr hann jag inte fota av den bilden. Øyvind Torseter berättade hur han arbetar med sitt berättande både grafiskt och innehållsmässigt. En riktig höjdpunkt som också avslutade konferensen. Och vi lär ha boken i Cirkulationsbiblioteket! Besök också Cirkbloggen; där hittar du bok- och lästips.

Rättelse: Vi, Cirkulationsbiblioteket, har inte Hålet för utlåning. Boken har dock varit med i Språkpaketets bokgåva till klasserna några år.

En annan höjdpunkt som däremot öppnade konferensen var Boel Westins keynote och tillika öppningsföreläsning. Rubriken var Tiden och bilden. Hon talade om hur texten materialiserar bilden och hur visualiseringen förvandlar läsaren. Vi fick se bilder på den första bilderboken tillsammans med en historisk tillbakablick. Visste du att det fanns motsvarigheter till dagens små Pixie böcker för flera hundra år sedan!? Vi fick se många exempel på hur läsande barn avbildas och att de får en ikonisk status. Här ser du den unge Cicero som läser sin bok med ett förnöjt ansiktsuttryck, blicken vänd inåt mot läsupplevelsen. Notera också den bekvämt avslappnade ställningen. Tänk att läsning återges med samma förtecken som vi lägger in idag! Enligt uppslagsverket levde Cicero mellan 106 f.Kr – 43 f.Kr. Det är ett tag sen… Tavlan är målad av Vincenzo Foppa ca 1464 (nc, nd; commons.wikimedia.org ).

Foppa_young Cicero reading

En annan kortföreläsning som jag tog med mig var Hanne Kiils Når barnelitteraturens reisemotiv blir en roadmovie-lek. Hanne Kiils exemplifierade med en barnbok som jag tyvärr inte minns namnet på. Det var många dråpliga bilder, uttryck och lek med ord som lockade till skratt och lust att läsa! Bland annat uttrycket Vi lever for å leve som är en anspelning på det norska postverkets slogan Vi lever for å levere.

Hanne Kiil är litteraturpedagog vid Norsk barnebokinstitutt.

Ja, det var en nordisk forskningskonferens så det var till att lyssna på danska och norska också. Här måste jag erkänna att det kostade på. Visst förstår jag det mesta men jag blev tröttare i och med att det krävde större koncentration.

På tal om något helt annat. Vi på Medioteket är bra föreläsare! Det tänkte jag på under några av föreläsningarna. Som föreläsare är det viktigt att inte bara läsa sitt manus och att inte heller bygga föreläsningen på att läsa exakt det som står i PowerPointen. På Medioteket har vi haft ett antal fortbildningar kring presentationsteknik och det har gett resultat – vill jag påstå. Så kamrater – sträck på er och var stolta över att ni är bra föreläsare!

Martin Hellström, fil.dr. och biträdande lektor vid Linnéuniversitet, tog oss med in i boksamtal med barn kring Maria Gripes Tappa inte masken. Vi fick se en sekvens med ett boksamtal med den grupp barn som ingår i hans studie och som han planerar att följa i flera år. Detta för att se hur de tar till sig Gripes böcker när de går från barndom till ungdom. Spännande projekt! Kanske får vi läsa om det i en artikel om några år!?

Andra föreläsare som jag lyssnade på och deras rubriker var exempelvis:

  • Ulf Boëthius, Att skildra låtsaslekar i text och bild. en analys av Barbro Lindgrens ”Nu är vi gorillor låssas vi”.
  • Lars Wallner, Med serietidningen som interaktionell resurs i skolan.
  • Sarah Mygind, Harry Potter, drengen med de mange ansigter.
  • Ayoe Quist Henkel, Digital ungdomslitteratur som visuelle tekster.
  • Nina Christensen, Fingrene læser. Billedbogen og det haptiske.

Ja, det var många intressanta, spännande, oväntade presentationer. Riktigt fullmatade dagar! Samtidigt var jag lite förvånad över att de flesta föreläsarna var litteraturvetare. Jag hade kanske väntat mig fler med starkare inriktning på bilden och det visuella.

Jag måste också nämna Jill Walker Rettberg, professor i digital kultur vid Universitetet i Bergen. Rubriken var Fortelle med bilder. Den visuelle vendingen i sosialer medier. Men det får bli i nästa inlägg för det är något särskilt!

Referenser

Barnboken – tidskrift för barnlitteraturforskning. Tidskrift (fritt tillgänglig).

Norsk Barnebokinstitutt.

SBI, Svenska Barnboks Institutet.

Flipp i huvudet och poff i hjärnan

Idag nappade jag på en snabb, sista minuten inbjudan till en föreläsning med Anne-Marie Körling.  Tillfället var Sommarfrukost för skolbibliotekspersonal, en avslutning som mina kollegor ordnade för skolbibliotekspersonal ute på våra skolor. Anne-Marie  har förmågan att föreläsa på ett sådant sätt att det låter som att hon kommer på allt hon säger i stunden, vilket är en gudagåva.

Föreläsningen bjöd oss en timma med reflektioner kring läsning, egen och våra elevers. Frågorna vi fick ställa oss var många. Vad möts våra elever av när de kommer till skolan? Är det uppgifter av mission impossible karaktär!? Ger vi våra elever den tid de behöver för att hinna läsa? Det tar tid att komma in i en text men det går fort att tappa flödet vid avbrott. Anne-Marie bjöd oss på glimtar ur en verklighet vi skrattade igenkännande åt. Alltför ofta är budskapet till våra elever att du ska läsa det här, du får ingen tid, läsningen ska vara klar till i morgon och då ska du också lämna in en skriftlig redovisning.

Anne-Marie praktiserade textsamtal med oss. Textsamtal som bjöd in till samtal och tankeutbyte. Textsamtal som gjorde oss åhörare nyfikna på var hon hämtat sina citat. Textsamtal som gav oss åhörare helt olika inre bilder och som lät oss använda kroppen för att förstå texten.

Det var en timma som gick fort, en timma av inspiration som fyllde mig med lust, glädje och hopp om att vi vet hur vi ska skapa läsintresse och läslust.

Anne-Marie visade oss också textexempel som ledde till poff i hjärnan och flipp i huvudet. Du som har hört Anne-Marie föreläsa vet vad jag menar. Ni andra får se till att ta chansen när du får den.

Hon talade också om: vilka böcker får barn läsa? Får barn läsa kartböcker? Är det verkligen riktig läsning? Givetvis fick vi exempel ur Anne-Maries rika källa med barn- och elevexempel. Där var pojken som absolut ville läsa kartböcker därför att han där hittade sig själv. Bland länder, städer och platser som betydde något för honom kunde han tänka vidare. Där var barnet som menade att föräldrarna mest läste om vad de skulle handla och sedan gick ut och handlade. Föräldrar som faktiskt läste mycket men där deras läsning inte var synlig för barnet. Därför har Anne-Marie alltid med sig en bok och läser var helst hon går. Det är viktigt att göra läsningen synlig! Läsning måste ges tid och få plats!

image

Som tack fick Anne-Marie något som vi tror att hon uppskattade. Hon fick ett gåvobrev. Ett skolpaket för 40 barn med skrivböcker och pennor från UNICEF. På gåvobrevet står det bland annat

Att ge barn grundutbildning är en av de viktigaste insatserna för att ett land ska utvecklas. En enkel blyertspenna och en skrivbok kan ge barn en chans till utbildning och därmed vara en väg ur fattigdom.

Var kom då flipp i huvudet och poff i hjärnan in? Jo, det var vad vi kände inför några av Anne-Maries textexempel som hon bjöd oss på för att påminna oss hur det kan kännas att vara elev när det är tid att läsa i skolsammanhang.

PS. I september kommer Anne-Marie ut med en ny bok som heter Ovan trädtopparna.

Koncept: berättande

Jag har tidigare skrivit inlägg om hur vi arbetar med att utveckla idén. De inläggen skrevs 10 mars 2016 samt 15 december 2015.

Idag har vi låtit våra kollegor prova ett nytt koncept som vi arbetar med. Arbetsnamnet är Koncept: berättande. Tanken är att det ska kunna utgöra en hel studiedag för lärare som vill få idéer hur man kan arbeta kring kursplanemålet att skapa text där ord, bild och ljud samspelar. En teaser!

I korta drag har dagen varit indelad i fyra workshopar. Allt arbete har skett parvis. Kia började med att presentera bilderböckerna som vi deltagare kunde välja mellan. Kia lyfte också olika aspekter av hur bild och text kan samspela. Bilder kan förstärka, motsäga och/eller utveckla det som står i texten. Här ser du titlarna vi hade att välja på.

5 titlar koncept berättande_160523

Elisabet lät oss prova att utifrån våra respektive bilderböcker skapa en trailer i iMovie. Katrin utmanade oss med att arbeta i appen Puppet Pals. Nej, vi använde inte figurerna som finns i appen utan lärde oss att använda foton vi själva tog i vår bilderbok för att animera och omformulera berättelsen. Min egen workshop handlade om skriftligt berättande. Efter en kort genomgång fick deltagarna i uppgift att utveckla en mening och skapa fördjupning eller läsarrelation. Kamraterna visade sig ha oanade litterära talanger!

Det som fattades var ett pass för att diskutera och belysa vad som hände med vårt berättande i de olika verktygen. Vi hann bara kort gå in på våra egna erfarenheter och upplevelser från dagen. I och för sig kommer vi att göra en utvärdering men vi anser att en gemensam diskussion kunde ha gett oss mer. det är något vi kommer att lägga in när vi gör det här i skarpt läge, dvs. med lärare på en skola.

Personligen tycker jag att det är givande för deltagarna och utvecklande för oss som höll i workshoparna att samarbeta enligt den här modellen. Vi kompletterar varandra men fungerar också som kritiska vänner vilket ger input till hur vi kan skruva upplägget. Roligt har vi också haft!

En annan reflektion kring dagen handlade om att vi i vår introduktion också måste ta med information kring vad som gäller när man använder t.ex. bilder och text i befintliga bilderböcker. Det går bra att labba och experimentera men man får inte publicera egna verk där man har använt andras bilder.

25 maj 16

Är att skapa ”inre bilder” en strategi?

Vad anser du? Vilka källor och vilken forskning styrker dina ståndpunkter?

För någon vecka sedan hade jag förmånen att få föra ett samtal med några mycket kunniga personer inom läsforskning. Då insåg jag att jag ibland är oreflekterad. Jag utmanades i min uppfattning att arbetet i läsundervisning med att skapa inre bilder är en lässtrategi. Vad är det då att skapa inre bilder? Jo, det är meningsskapande; inte en strategi. Det är att skapa förståelse. När jag bygger/skapar mig inre bilder förstår jag. Det här satte myror i huvudet på mig. Jag har tänkt och tänkt och börjat läsa runt i mina böcker på ämnet och jag är inte färdig än. Samtalet jag började med att nämna har följts upp av några mejl. Så här långt har jag kommit i mitt tänk och utifrån det samtal jag började med att nämna.

I veckan råkade jag dessutom googla in på en UR-film i serien Strategier för läsförståelse. Där visar introtexten rubriken ”Strategier för läsförståelse. Inre bilder.” Intressant. Hur går det ihop? Jag tog upp frågan med professorn jag tidigare diskuterat med. Jo, enligt det som sägs i intro-texten så bygger detta inte på samma teoretiska ramverk som de andra strategierna i serien. UR:s filmserie bygger på Palincsars o Browns arbete där fyra strategier är grunden. Dessa är: att förutspå, att ställa frågor, att utreda oklarheter samt att sammanfatta. I filmen kan vi också höra lärarna säga att man måste använda inferenser för att skapa inre bilder. Det blir tårta-på-tårta. Vi kan inte göra att ”skapa/bygga” förståelse till en strategi. Det är meningsskapande och inget annat.

Vad är då lästekniker, lässtrategier och meningsskapande? Vari ligger skillnaderna om de finns? Det behövs olika lästekniker beroende på syftet med läsningen. Syftet styr hur läsaren rör sig i texten. I Läsundervisningens grunder (Alatalo 2016) hittar jag följande exempel på lästekniker som handlar om att röra sig i texten:

  • på lokal nivå
  • på global nivå
  • ut från texten
  • på metanivå (Alatalo 2016:132)

Lästekniker kan i sin tur omvandlas till lässtrategier. Lästekniker är pedagogiska redskap som hjälper läsaren att förstå. Det ska också gå att kombinera lästekniker till en egen strategi. Lästekniker lärs ut som tekniker, dvs. de lärs ut systematiskt med målet att läsaren ska kunna ta till sig dem som strategier. Strategier är läsarens sätt att angripa en text medvetet för att förstå. Färdigheter däremot är automatiserade och kräver ingen uppmärksamhet utan det går av sig själva. Meningsskapande är en kognitiv process för att erövra förståelse av innehållet i en text. Vi måste komma ihåg att vi i årskurs 3 förväntar oss att eleven ska kunna använda lässtrategier på ett i huvudsak fungerande sätt för att klara flera olika sätt att läsa av och skapa mening.

Som jag skrev så letar jag runt efter mer om strategier. När jag läser Timothy Shanahans blogg så säger han att de två strategier som ger störst effekt på förståelsen är att sammanfatta samt att arbeta med frågor. Han skriver i flera inlägg om strategier och färdigheter. Här är ett citat som definierar strategier:

To master a strategy students need to know what it is, how to use it, when to use it, and under what circumstances to use it. That means lots of modeling, guidance, practice, and reflection (no drill here). (Shanahan on Literacy, 2008-03-20)

Det är det här jag uppskattar i mitt arbete. Att upptäcka att jag inte helt förstått saker som jag tror att jag har koll på. Att lära nytt. Jag har också lärt mig vikten av att kunna redovisa vad jag har för belägg och vilken forskning jag bygger mina ståndpunkter på. Ibland är det så att två professorer eller forskare intar olika ståndpunkter utifrån olika teoretiska ramverk. Det är inte helt lätt att hänga med och det är inte alltid jag hänger med! Hjälp mig gärna vidare!

Referenser:

Alatalo, T. (2016). Läsundervisningens grunder. Malmö: Gleerups

Länk till UR-filmen:  Strategier för läsförståelse. Inre bilder

Shanahans blogg (några inlägg om strategier): Shanahan on Literacy

Två härliga kursdagar

pågår idag torsdag 11e och imorgon fredag 12e februari. Det är utbildningstillfälle 3 för språk-, läs- och skrivutvecklare i regi av NCS.  Idag torsdag ägnades förmiddagen åt en föreläsning om systematiskt kvalitetsarbete i praktiken. Det var min NCS kollega Maud Nilzén och hennes rektor Maria Lindström som berättade om sin skola, Sandbackaskolans, resa mot bättre resultat. Ja, till och med riktigt mycket bättre resultat! Tack Maud och Maria, det var mycket inspirerande att få ta del av era erfarenheter.

Efter lunch fick vi höra Christer Westlund tala om att leda förändringsarbete. Christer lyckades med konststycket att knyta an till förmiddagens föreläsning på ett mycket bra sätt.

Torsdagen avslutades med gruppdiskussioner utifrån föreläsningarna samt en hemuppgift från förra kursträffen i höstas.

Det jag har med mig från idag är frågan Vem är huvudmannen? Huvudmannen har ansvar för än det ena och än det andra. Ja, huvudman är t.ex. kommunstyrelse och utbildningsnämnd. Dessa delegerar, om jag förstått saken rätt, olika frågor till chefer i förvaltningen. Det som poppar upp är frågor kring Varför sprider inte huvudmannen de goda exemplen? Varför gör huvudmannen inte detta? osv. I förlängningen är många av oss språk-, läs- och skrivutvecklare representanter för denna huvudman och frågor om att sprida kunskap och driva frågor fallet egentligen tillbaka på oss själva. Rätta mig om jag tänker fel!

I morgon är det dags igen. Det jag ser fram mot är att få höra  Jenny Lindblom, Skolverket, tala om Bedömningsstöd årskurs 1-3 och huvudmannens roll – hur kan vi följa upp? Här gäller det alltså Skolverkets nya Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling samt taluppfattning. Givetvis är vi många som undrar om det kommer några nyheter! Om detta får jag skriva imorgon!

Nu glömde jag nästan att nämna att det också är alldeles fantastiskt roligt att träffa alla er andra språk-, läs- och skrivutvecklare. Många av er känner jag sedan tidigare, många är ni som läser min blogg och fler lär man känna vid varje tillfälle vi träffas. Samtalen som pågår under dessa dagar är fantastiskt stimulerande!

Vill du läsa mer om denna utbildning så hittar du information här: NCS, Skolverkets webbsida.

Om NCS kan du läsa här: NCS, Nationellt Centrum för språk-, läs- och skrivutveckling

Grafisk seriebok nominerades till Augustpriset 2015

Vitsen med ordlösa böcker är intressant att fundera över. Själv tänker jag mig att den ordlösa bilderboken, där endast bilderna förmedlar berättelsen, leder till att jag som läsare måste aktivt kliva in och skapa berättelsen. I och med det skapar jag också betydelsen. Det är i sig en kognitiv utmaning. Det borde utveckla både en visuell och en verbal litteracitet hos mig som läsare.

I en ordlös bilderbok kan läsaren inte luta sig mot texten. I stället måste jag läsa av de grafiska och visuella uttrycken. Det leder till att läsaren måste lära sig iaktta alla visuella, layoutrelaterade, tecken och läsa av vad de förmedlar men också tolka dem för att skapa förståelse. Här blir det riktigt intressant att undersöka och jämföra om kulturell och språklig bakgrund påverkar läsandet.

Förra året, dvs. 2015, nominerades en grafisk bok i kategorin Årets barn- och ungdomsbok  till Augustpriset. Boken var Din tur, Adrian av Helena Öberg och Kristin Lidström. Du kan se nomineringen här:

Ja, det här med bilderböcker och grafiska böcker är tydligen hett just nu. Jag ser att det är en konferens i Stockholm den 29 augusti-1 september om ämnet, ”Nordisk forskarkonferens 2016: Med bilden i fokus”. Kanske ses vi där!?

Komplexiteten hos bilderböcker och grafiska böcker

Jag har skrivit flera inlägg om bilderböcker och grafiska böcker men ännu inte gått in på frågan om komplexiteten hos dessa. Nu har jag läst en artikel om grafiska, ordlösa, böcker där författarna presenterar en tabell som visar hur komplexiteten växer med olika kvaliteter i text och illustrationer. De kvalitativa måtten i komplexitet går från det enkla till det mer komplexa. Allra enklast är förstås när det läsaren ser är vad boken handlar om. För datorprogram brukar man använda förkortningen WYSIWYG, What You See Is What You Get, och det passar bra här också. Svårighetsnivåerna för böckerna bestäms av strukturen, det visuella språket och dess grad av tydlighet samt de olika krav på förkunskaper som kan förekomma. Det är enklast att läsa en bilderbok där handlingen utspelar sig i kronologisk ordning och där bilderna kommer i rätt följd. Det är också enklare att läsa böcker där handlingen motsvaras av en bokstavlig skildring med traditionella bildperspektiv där läsaren känner igen sig. Ett genomgående tema för boken tillsammans med ett perspektiv som bygger på vardagskunskaper inom kända genrer förenklar också för läsaren.

Bilderböcker, ordlösa, böcker som klassas som mer komplexa är sådana där läsaren möter flera nivåer i innehållet. Tillbakablickar och antydningar som är oklara höjer svårighetsnivån avsevärt för läsaren. Likaså gör oväntade och ovanliga berättarstrukturer. Ett komplext bildspråk får vi när illustrationerna bjuder på ironi, är flertydliga, abstrakta och skiftar perspektiv och miljö. Dessa mer komplexa berättelser förutsätter förkunskaper på flera områden som kulturella förkunskaper, historiska och/eller ämnesspecifika kunskaper samt vana vid olika bildspråk.

I nedanstående tabell har författarna, Belinda Louie och Jarek Sierschynski, graderat bilderböckernas svårighetsgrad men också gett oss exempel på (engelska) böcker som passar in på de olika nivåerna. Det vore allt bra med titlar till svenska bilderböcker listade enligt den här modellen, eller hur!? Har du förslag så dela med dig. Kanske kan jag göra en motsvarande lista med svenska titlar!?

table 1_trtr1376-tbl-0001

(The Reading Teacher Volume 69, Issue 1, pages 106, 15 MAY 2015)

Artikeln finns att läsa i fullformat; länken hittar du under referenser.

Funderar du över vilka grafiska, ordlösa, böcker vi har på Medioteket? Jag har kollat med mina kollegor på Cirkulationsbiblioteket och fått några förslag. Återkommer om dessa!

Referenser:

The Reading Teacher Volume 69, Issue 1, pages 103-111, 15 MAY 2015 DOI: 10.1002/trtr.1376; direktlänk för att läsa och/eller ladda ner är:  http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/trtr.1376/full#trtr1376-fig-0001; 160124.