Visar alla blogginlägg med kategorin:
Slöjd

Vad gör de på Medioteket i dessa dagar?

Jo, det kan jag berätta. Idag har vi lärt oss nya saker i teori och praktik. Här kommer några exempel.  Men först vill jag särskilt tacka Lena Fontin för utan hennes alldeles särskilda kontakter på Skansen hade det inte blivit lika bra. Nu fick vi ett väl genomarbetat program med många olika aktiviteter och proffsig guidning. Även om vi var en grupp som ordnade programmet så visade sig Lenas kontakter göra stor skillnad. En superdag. Tack Lena!

blå porten
Samling vid Blå porten där vi delades in i grupper.

 

guidning
Vi blev guidade och fick lära oss mycket nytt om hur man levde i olika delar av Sverige men också i olika samhällsklasser under 1800-talet. Mycket var nytt för mig.

 

vid sågningen
Inte var dag man ser en av cheferna på knä vid en huggkubb i samarbete runt en såg!

 

tälja
Flitiga händer trollade fram olika skapelser!

 

fågelex
Liten utställning av resultaten av ”tälj”-gruppens vedermödor under förmiddagens arbetspass.

 

dans

Som ”Grand final” på dagen tog Skansens folkdanslag på sig uppgiften att försöka lära oss dansa. Det gick lite si och så. Vi visade oss vara en ganska heterogen grupp med olika förkunskaper. Precis som i skolans värld!

 PS. en grupp bakade tunnbröd och här kommer Skansens ”hemliga” recept”: Tunnbröd enligt Skansens recept . Kan ju  vara bra att ha om sommaren mot förmodan också ger oss några regniga dagar.

En blixtande bra tidning

och då tänker jag på Svenskläraren. Nr 2-2014 har hunnit ligga till sig lite vid min dator när jag tar upp och bläddrar lite förstrött, igen. Jag läste senaste numret med en orange markeringspenna i handen och så här efteråt är det lätt att se vad jag fastnade för. Mycket, kan jag berätta! Allra mest orange var artiklarna ”Elevers erfarenheter – en självklar utgångspunkt för svenskundervisning” (Carin Jörgel-Löfström, fil.mag.) och ”Låga förväntningar hindrar elevers utveckling” (Eva Lindqvist avhandling). Båda rubrikerna kunde lika gärna ha återfunnits i tidningen ”Specialpedagogik”!. Ämnena är allmängiltiga samtidigt som de är specifika i det här sammanhanget.

Carin Jörgel-Löfström skriver att ”…språket måste användas i allt lärande och att läraren måste utgå från elevernas perpektiv och erfarenheter”. Språkanvändning och textbearbetning omfattar reflektioner i tal och skrift över lästa texter och hur denna reflektion kan vara avgörande för förståelsen. Hon lyfter vikten av samarbete där jämförelser av nytt och obekant med egna erfarenheter och sådant man kan. Likaså att få möjligheter att ta upp iakttagelser, reda ut och ställa frågor. Grundläggande är att reflektera, analysera och dra slutsatser tillsammans. Gruppsamtal kan bli utgångspunkt för helklassamtal. Carin understryker att samtalen underlättar och stärker läsförståelsen men att de också leder till engagemang. Det Carin skriver kan jämföras och relateras till annan aktuell lässtrategiforskning och jag tycker att samstämmigheten är hög.

Eva Lindvist fann i sin avhandling ”Litteracitetsaktiviteter i slöjd och samhällskunskap” (2014) att lärarens förväntningar på eleven avgjorde den språkliga nivån som undervisningen läggs på. Detta gällde så vitt skilda ämnen som slöjd och  samhällskunskap. Varje ämne har sina centrala ord- och begrepp och sitt ämnesspecifika språk. Enligt Eva är det oftast omedvetna val som gör att lärare behandlar elever olika. För att komma åt detta behöver lärare få tid för gemensam reflektion över sin undervisning tillsammans med kollegor. Vikten av att lärare har höga förväntningar på sina elever är ju också något som forskare som Hattie har lyft som en avgörande faktor för elevers studieresultat.

På andra plats för mest orangemarkerad artikel kom ”Anpassning, ångest eller skrivglädje – elevröster om skrivande” (Suzanne Parmenius Swärd, Phd och lektor vid Linköpings universitet). Suzanne Parmenius Swärd har redan i sin avhandling ”Skrivande som handling och möte” (2008) intresserat sig för elevers tankar, åsikter och upplevelser om skrivande. I boken ”Läsning, skrivande, samtal – textarbete i svenska på gymnasiet” visar författarna (Bommarco & Parmenius Swärd 2012) hur svenskämnet kan läggas upp med stöd i aktuella läs- och skrivteorier. Exempel ur den teoretiska bakgrunden är Langers litterära föreställningsvärldar, Rosenblatts receptionsteori och Hallidays teori om textens dimensioner. Det visar sig att många elever bara skriver för att de måste utan att egentligen bry sig så mycket om vad de skriver om. Ibland är det så att eleverna inte får utrymme att visa vad de kan, de utmanas inte. En del elever upplever att skrivande i skolan är meningslöst och kan känna direkt motvilja mot att skriva. Författarna menar att det är en kommunikativ handling att skriva och att det är viktigt att få möjligheter att berätta saker i skrift då detta i sig utvecklar skrivförmågan.

Genomgående lyfts samtalet som ett verktyg för att lära.

Vill du läsa tidningen så behöver du bli medlem i Svensklärarföreningen. Nöjer du dig med att läsa artiklarna ”Elevers erfarenheter…” ochAnpassning, ångest …” så hittar du dem i PDF-format på Svensklärarföreningens hemsida.

svenskläraren3