Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Ewa Skantz Åberg

Skriftspråksstimulering genom lek

Idag fick vi förmånen att lyssna på forskaren Ewa Skantz Åberg och hennes föreläsning Skriftspråksstimulering genom lek.

Ewa öppnade med frågan Hur ser den skriftspråkliga praktiken ut i förskoleklassen?

Forskning visar att skriftspråkliga lärarledda aktiviteter oftast organiseras skilt från sådan lek som barnen själva tagit initiativ till. Ett vanligt inslag i undervisningen redan i förskoleklass är traditionell bokstavsinlärning. Samtalsmönstret präglas många gånger av IRE-mönster vilket betyder att läraren använder sig av korta kontrollfrågor eller fråga-svarsmönster. IRE är en förkortning av Initiering, Respons och Evaluering. Här är det alltså läraren som initierar, eleven som svarar och läraren som tar ställning till elevens svar och ger respons på detta. Ewa visade oss några transkriptioner av lärar-elev samtal enligt IRE med utgångspunkt i barnens bokstavsarbete med fokus på fonologisk medvetenhet efter att ha sett Livet i bokstavslandet.  Ett mönster i detta arbete var att lekinnehållet utgjorde ett yttre ramverk för de aktiviteter som utspelade sig i undervisningen. Barnens delaktighet var genomgående begränsad.

Mycket undervisning i förskoleklass är samma som sedan upprepas i årskurs 1. Bokstavsarbetet kryper ner i åldrarna. Risken för en skolifiering efter ett traditionellt mönster är överhängande.

Leken är central i lärandet, särskilt då det gäller våra yngsta elever. Lärare är medvetna om detta och lägger in lek i skolarbetet. Samtidigt är det viktigt att vi frågar oss vems lek vi pratar om. Leken måste utgå från barnet.

Ewa SÅ leken

Leken stimulerar skriftspråkandet då den är en social och kommunikativ aktivitet. Att skriva är att kommunicera. Det stimulerar det abstrakta tänkandet och ger en ökad symbolförståelse. Barn upplever det också lustfyllt att skriva redan från det första lekskrivandet. Lekläsande och lekskrivande är ett härmande av vuxnas beteende. Barnet leker att det läser och skriver och ser sig som att de kan; att de är läsare och skrivare.

Vi fick en snabbgenomgång med praktiska exempel på skrivutvecklingens faser.

BDAAB83A-64ED-4B56-BA99-3FE5ED714015

Nästa fråga Ewa lyfte var hur vi kan skapa inspirerande lekmiljöer.

Lekmiljön kan jämföras med en tavla som visar en förgrund och en bakgrund. I förgrunden lägger vi färdigheter och förmågor som vi vill att barnen ska erövra. Frågan här är vilka färdigheter och förmågor vi talar om?

Bakgrunden innehåller sådant som kan stötta det som är förgrunden. När vi etablerar en bakgrund så handlar det om att göra material tillgängligt för barnen i miljön. Skriften ska in på ett naturligt sätt i ett meningsfullt sammanhang.

När vi tar utgångspunkt i barnens intressen och behov så skapar vi goda förutsättningar för barnets lärande. Det är också av stor betydelse för barnets lärande att läraren aktivt engagerar sig i leken och inte bara ser på. När läraren deltar aktivt kommer denne samtidigt att modellera hur man gör. Läraren visar hur man gör genom att rikta fokus mot varför man behöver skriva och hur man kan göra. Lekfullt!

Det finns många miljöer som passar att använda i undervisningen i förskoleklass. Exempel på miljöer är en affär – kanske en blomsterhandel, en restaurang och ett sjukhus. Det är extra bra när lekmiljön kan expanderas. Detta betyder att den kan utgöra grunden för att gå vidare till nästa lekmiljö. Lek kring sjukhus kan i sin tur leda till att man skapar ett apotek som nästa lekmiljö. Styrkan i att expandera lekmiljöer är att varje lekmiljö har sina begrepp och sina ämnesspecifika ord.

Avslutningsvis underströk Ewa vikten av att vi metaspråkar med barnen för att göra dem medvetna om sitt eget lärande.

Skriv och lek – lek och skriv!

När lär sig våra yngsta att läsa och skriva? När de börjar i ettan? När de börjar i förskoleklass? Är undervisning en förutsättning?

Skriva och läsa är att härma de skriv- och läskunnigas beteenden och skriv och lässituationer. (Barn upptäcker skriftspråket, sidan 64, i Dahlgren m.fl. 2013)

Barn mognar i olika takt. Barn möter mer eller mindre språkstimulans i sin omgivning. Vuxna i barnens omgivning läser och skriver i olika omfattning. Detta påverkar i sin tur barnens nyfikenhet, intresse och lust att läsa och skriva. Barn lekläser och lekskriver. De härmläser och härmskriver. De gör som vi vuxna gör. De tittar på texten och lekläser. De bläddrar och vänder blad. De skriver krumelurer, streck, symboler och med tiden bokstäver. Barnet skriver sitt namn och sedan listor, meddelanden och brev. Idag kanske också sms och e-post. Att lära sig skriva är att lära sig kommunicera. Att skriva är att kommunicera.

Just därför är det viktigt att hitta och utveckla moment i undervisningen som i och genom leken stimulerar och utvecklar barnets skriftspråkande. Onsdag 9 oktober kommer Ewa Skantz Åberg, forskare med bakgrund som förskollärare, att inspirera samt ge dig fördjupade kunskaper inom detta. Här ser du en kort beskrivning av föreläsningen.

Att stimulera barns intresse för skriftspråket genom leken

 Många forskningsstudier visar att barn ofta utforskar skriftspråkets form och kommunikativa funktion långt före den formella undervisningen. Utforskandet sker i meningsfulla sammanhang tillsammans med andra och på så sätt utvecklas gradvis en förståelse. Caroline Liberg (2006) har funnit att barn till exempel härmar någon vuxen som skriver en inköpslista, deltar i samtal om skriftens grammatik, och prövar själv sina kunskaper under lekfulla former. Denna process kallas ibland för upptäckande skrivning och har visat sig vara betydelsefull för barns läs- och skrivutveckling (Hofslundsengen, Eriksen Hagtvet & Gustafsson 2016). Frågan är hur vi kan ta tillvara barns upptäckarlusta och kunskaper när de kommer till förskoleklassen och hur kan vi väcka nyfikenhet hos de barn som inte verkar intresserade av bokstäver? Utifrån studier av bland annat Bingham m fl., (2018) och Magnusson och Pramling Samuelsson (2019) ger föreläsningen förslag på hur vi kan skapa inspirerande lekmiljöer som bidrar till möten med nya symboler, som ikoner och bokstäver, och hur vi didaktiskt kan resonera kring vårt eget aktiva deltagande i leken. (Ewa Skantz Åberg)

Är det här något du är nyfiken på!? Vill du utveckla fler inspirerande lekmiljöer i din undervisning!? I så fall anmäl dig HÄR (föreläsningen är öppen för lärare i Stockholms kommunala grundskolor).

Våra yngsta elever skapar berättelser med digitala verktyg

Onsdagen den 30e januari hade vi förmånen att få höra Ewa Skantz Åberg föreläsa om hur sexåringar och elever i de allra första skolåren skapar berättelser med digitala verktyg.

9DE94BF5-2FFF-43AC-A3D1-5851C38B01FC

Frågor som Ewa ställde i sitt avhandlingsarbete var:

  • På vilka sätt förmedlar den digitala teknologin, andra kulturella verktyg och lärarens stöttning barnens berättaraktiviteter?
  • Vilka pedagogiska utmaningar uppstår i teknologi-medierade aktiviteter inom ramen för förskoleklassens kontext.

Studiens fokus låg på själva berättandet. Berättande är något som pågår hela tiden och medför en social aktivitet där lyssnarens bekräftelse är viktig för att upprätthålla berättandet.

BE278BF2-C354-454B-9079-2D1178612CBD

Lärarens attityder till digitala verktyg och den egna konpetensen spelar en stor roll för användningnen i ett pedagogiskt syfte. Det en lärare bör kunna är pedagogik och didaktik, innehållet och teknologin. Läraren är central för vad som händer och det lärande som kan ske i klassrummet. Lärare och barn har ofta olika perspektiv på den digitala aktiviteten.  Det är lätt att missbedöma barns digitala intresse och deras digitala kompetens.

Den digitala teknologin påverkar literacy aktiviteterna i klassrummet. När elever skriver digitalt blir texterna längre, innehållet blir tydligare och vokabuläret ökar. När läraren integrerar teknologi och lärande i att använda digitala verktyg med själva berättandet skapas ett sammanhang för skrivaktiviteten som är meningsskapande.

E38CF4B1-71FB-4503-908B-3F5630E73129

I sitt avhandlingsarbete undersökte Ewa vilka aktiviteter som uppstår när sexåringar instrueras att parvis skapa berättelser med olika typer av digitala teknologier. Hon fann att lärarens instruktioner och stöd hade stor betydelse. Barnens berättelser och hur dessa växer fram beror till stor del på vilka instruktioner barnet får samt hur förskolläraren stöttar under arbetet. Att arbeta med digitala verktyg innebär att kunna arbeta med text, bild och ljud. Teknologin erbjuder auditivt stöd av talsyntes, illustrerade digitala bilder och en hel färgpalett. Aktiviteterna erbjöd barnen tillfällen till kreativt berättande, symboliskt tänkande och utforskande av de meningserbjudanden som teknologin erbjuder.  Samtidigt uppstod svårigheter att etablera ett gemensamt fokus för lärarna och barnen. Det  visade sig att barnen hade svårigheter att samtidigt hantera både teknologin och skriftspråket. 

Det visade sig att barn och lärare uppfattade uppgiften på olika sätt. Barnen uppfattade uppgiften som ett sagoberättande. Läraren uppfattade uppgiften som en skrivuppgift. Det ledde till att läraren gav stöttning kring enbart skrivkonventioner och teknologi. I ett annat exempel medverkar teknologin till ett estetiskt och visuellt berättande för barnen snarare än att utveckla deras muntliga berättande som är lärarens målsättning. Något som förvånade Ewa var att barnens visuella upplevelse spelar stor roll för hur berättelserna tar form.

644CAFFC-8E9B-43F9-BC14-11908E1AC81D

Resultaten visar att barnen, samtidigt som de övar färdighet att gemensamt arbeta fram en berättelse, måste lära sig hur man hanterar både den digitala teknologin och skriftspråksystemet som till viss del visar sig vara krävande och bidrar till att berättandet stundtals blir underordnat. Detta sker samtidigt som de övar färdigheten att gemensamt arbeta fram en berättelse.

Resultaten visar också på nödvändigheten av att förskollärare undervisar utifrån ett lärandemål. Förskolläraren måste medvetet organisera aktiviteter, introducera begrepp och välja teknologier som motiverar och stöttar barns möjligheter till lärande av det specifika innehållet. 

Frågan är förstås vilka didaktiska utmaningar lärare ställs inför! En utmaning är att utveckla barnens berättande parallellt med att de lär sig behärska den digitala tekniken och själva skrivandet. Handhavandet av verktygen får inte bli överordnade det pedagogiska arbetet med att utveckla berättandet.

En annan utmaning är att ge instruktioner. Relationen mellan instruktion och lärande är komplex. Instruktioner behöver uppfattas och förstås av deltagarna. Hur instruktionen formuleras och förmedlas samt vilken stöttning som ges har stor betydelse för hur barnens berättande kommer att gestalta sig och hur de slutliga alstren blir.

Likaså visar talordning och turtagning under skapandet av en berättelse att barnen inte alltid är överens om vad som ska hända i berättelsen. De kan tala förbi varandra och utifrån olika perspektiv. Det blir ibland problematiskt att transformera ner det muntliga berättandet till en gemensam berättelse.

8408FFE1-2F16-4326-814B-79232B1D30B2

Sammanfattningsvis menar Ewa att svårigheterna låg i att skapa ett gemensamt fokus samt att se till att berättandet inte blir underordnat.

Resultaten pekar på nödvändigheten av att förskollärare utifrån ett lärandemål medvetet organiserar aktiviteter, introducerar begrepp och väljer teknologier som motiverar och stöttar. (Ewa Skantz Åberg)

30057ED1-5735-40A3-B940-396F69485594

Referenser:

Skantz Åberg, E. (2018). Children’s collaborative technology-mediated storymaking. Avhandling inom ramen för forskarskolan i utbildningsvetenskap vid Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning, CUL, Göteborgs universitet.

forskning.se (180523): Lärarens roll viktig vid barns digitala berättande.

Skolportens intervju med Ewa Skantz Åberg (180607): Digitalt berättande bjuder på möjligheter till kreativitet men också pedagogiska utmaningar.