Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
Högläsning

Bildordvägg, ”Picture Word Wall”

Som benämningen anger så talar vi här om bildkort som förklarar vad ord betyder. Styrkan med bildkort ligger i de gemensamma diskussionerna kring bildvalen till de olika orden. Diskussionerna utgör  lika mycket som bilderna stöd för minnet.

I artikelns undervisningsexempel modellerade läraren mycket noggrant arbetet med orden. Allt arbete byggde på text som läraren läste högt. Texterna utgjordes av sakprosa där lärare valt ord och begrepp samt förberett med bilder som passade för att förklara respektive ords betydelse. Under högläsningen presenterade läraren de olika orden tillsammans med bilder. Klassen diskuterade tillsammans huruvida de tyckte att bilderna förklarade sina respektive ord och varför. Eleverna började snabbt lägga märke till ord som de tyckte läraren borde ha tagit med varpå denne gjorde nya bildkort för dessa ord. Eleverna fick successivt mer och mer utrymme att vara med och välja ord som de skulle förklara. Det gav ett delat ansvar för val av ord och förklarande bilder.

Från att läraren hade förberett ord- och bildval så övergick ansvaret successivt på eleverna. Läraren fortsatte med sin högläsning av sakprosa men det blev elevernas uppgift att lyssna efter nya, lågfrekventa och/eller intressanta ord samt anteckna dessa för att efter högläsningen arbeta med att leta lämpliga bilder som förklarade de valda orden.

Innan bildkorten sattes upp på ordväggen diskuterades varje ord tillsammans med sin bild och på vilket sätt bilden förklarade ordet.

På vilket sätt knyter då arbetet med bildkort och ordväggar till vad forskning har säger stärker lärandet? Artikeln lyfter främst tre faktorer och de är:

  1. läraren ger eleverna möjligheter att vara med och välja.
  2. arbeta med att knyta an till elevernas förkunskaper.
  3. arbeta med att främja en stärkt medvetenhet om ord och begrepp samt dessas betydelse.

Stegen i arbetsgången med bildkorten var:

  • val av sakprosatext med ett rikt ordförråd
  • att läraren hade förberett textvalet men också de ord som skulle förklaras eller som eleverna kunde tänkas ta upp
  • under modelleringen av arbetssättet hade läraren förberett kort och bilder för de valda orden
  • klassen engagerades i diskussioner runt på vilket sätt bilderna förklarade respektive ord
  • under högläsningen stannade läraren upp för att tänka-högt kring ord, visa ordkorten och diskutera ordens betydelse
  • allteftersom eleverna tog till sig arbetssättet fick de större och större utrymme för att välja ord som skulle tas upp, diskuteras och förklaras
  • efter varje högläsningsstund fick eleverna välja ord från sin lista att arbeta vidare med
  • när eleverna hade gjort klart sitt bildkort med förklaring av de valda ordet så fick de dela sitt kort och diskutera bilden de valt som förklaring med klasskamraterna. Först därefter satte de upp bildkorten.

Lärarna som deltog i studien ombads ge råd och förslag att skicka med kollegor som vill utveckla sin undervisning kring ord. De valde följande:

  • gör eleverna delaktiga i val av ord som de ska arbeta vidare med
  • gör kopplingar mellan de valda orden och elevernas egna erfarenheter och förkunskaper
  • arbeta med ord och begrepp på ett sådant sätt att arbetet upplevs som relevant av eleverna
  • förstärk undervisningen genom att arbeta med flera modaliteter, dvs. flera sinnen, som t.ex. skriva, rita/välja bilder och diskutera
  • skapa möjligheter till samarbete.

Just pick one strategy and try it out. You  might be surprised by how jazzed up your students get about Words! (Gallagher & Anderson 2016: 280)

Do something!

 

Referenser:

Gallagher, M. & Anderson, B. (2016). Get All ”Jazzed Up” for Volcabulary Instruction: Strategies That Engage. I The Reading Teacher, November/December 2016, Volume 70, Number 3.

Graffitivägg!?

Här handlar det om en version av ordvägg och ett arbetssätt som fångar eleverna. Dessa är 10-11 år. De går i grade 5 vilket motsvarar en svensk åk 4.

Även den här modellen bygger på lärarens högläsning. Läraren modellerar hur arbetet är tänkt att gå till genom att denne under högläsningen själv tar stannar upp i läsningen och noterar och tänker högt kring vissa ord. Dessa skrivs också upp. Efter att ha modellerat arbetsgången vid några tillfällen börjar ansvaret för att upptäcka nya, okända och/eller lågfrekventa ord att lämnas över till eleverna. De uppmanas att lyssna nog och säga till när de hör ett nytt, okänt ord så att läraren kan skriva upp det och tala om det. Läraren förklarar också att det är just det här en läsare gör när denne läser.

Eleverna får sätta sig parvis och får välja ett ord från listan ord. De får i uppgiften att skriva en definition av, en förklaring till ordet. Sedan ska de skriva ett ord som är motsatsen. Därefter får de skriva en mening med ordet och sist rita en bild för vad ordet betyder. Allra sist får de skriva ordet i graffitistil mitt på kortet. Jag har försökt göra ett exempel som visar ungefär vad eleverna gör med orden de valt.

graffitikort

Arbetssättet blev en succé. Eleverna nappade och strategin med att söka och arbeta med ord enligt den här modellen blev omedelbart en rutin.  Eleverna hade i uppgift att under lärarens högläsning anteckna okända ord. En gång i veckan arbetade alla med att välja något av sina ord och göra en ordkort med det aktuella ordet i graffitistil mitt på ordkortet. Eleverna presenterade sina ord och ordkort för varandra och satte sedan upp dem på klassens ”graffitivägg”, dvs. ytan där alla ordkorten samlades.

Arbetsgången bygger på forskningsstudier som pekar på vikten:

  • med explicit undervisning i den strategi som läraren vill att eleverna lär sig
  • av att gradvis lämna över ansvaret att notera, anteckna och arbeta med nya ord till eleverna
  • att använda bilder som stöd i lärandet
  • delaktighet i undervisningen
  • använda autentiska texter i undervisningen kring ordförståelse
  • av att stödja samarbete
  • m.fl.

Artikeln där detta arbetssätt för att bygga ut ordförrådet har skrivits av två doktorander som gjort klassrumsobservationer när de följt två klasslärares undervisning. Författarna är Melissa Gallagher och Blythe Anderson och artikeln har titeln Get All ”Jazzed Up” for Volcabulary Instruction: Strategies That Engage.

Modellen med graffitikort och graffitiväggen har sitt ursprung i the Frayer model men den tar jag upp i nästa inlägg tillsammans med mer om den forskning som stödjer arbetssättet samt en annan modell för ordförrådsarbete, nämligen Picture Word Wall.

Referenser:

Gallagher, M. & Anderson, B. (2016). Get All ”Jazzed Up” for Volcabulary Instruction: Strategies That Engage. I The Reading Teacher, November/December 2016, Volume 70, Number 3.

Små barns nyfikenhet och lust för det skrivna

Små barn ritar bokstäver i rader och frågar vad det står. De är nyfikna. När de har läsande och skrivande vuxna omkring sig så blir det naturligt att vilja skriva själv också. Detta är vad boken Barn upptäcker skriftspråket handlar om. Författare är Dahlgren, Gustafsson, Mellgren samt Olsson och boken gavs ut i sin fjärde utgåva 2013. Boken tar upp så mycket att jag bara kan göra ett fåtal nedslag i detta blogginlägg. Förhoppningsvis får du lust att läsa mer på egen hand.

I bokens avslutande text skriver författarna att det är att föredra att låta skrivningen komma före läsningen. Detta för att barn har lättar att se användningen av skrivning. Kunskapssynen är idag kvalitativ med innebörden att den lärande själv skapar och konstruerar sin förståelse. I den processen används erfarenheter och tidigare gjorda insikter. Barn är nyfikna och försöker ständigt skapa mening i det de möter, ser och upplever. Språklekar och högläsning tas upp och här fastnar jag för att författarna refererar Ingvar Lundberg i rekommendationen att högläsning är viktigare än språklekar.

Måste man prioritera är det viktigare med daglig högläsning än med språklekar. (Dahlgren m.fl. 2013:65)

Bakgrunden till detta är att barn ”[…] under högläsning får erfarenheter av hur man hanterar böcker, hur man håller, bläddrar och pekar.” (ibid. s. 66). En viktig aspekt vid högläsning är att barnen får tillfälle till inferens i betydelsen utvidgning. När läsaren gör inferenser så går denne utanför texten, knyter an till egna erfarenheter och tolkningar vilket medför en träning i textrörlighet.

I boken beskrivs barns utvecklingsgång i tidsordning men enbart som illustration. Författarna understryker att det inte går att göra åldersangivelser eftersom barns skriftspråksutveckling sker i olika tempo. Det enda som kan sägas generellt är att ordningen mellan olika faser oftast är densamma.

Författarna refererar olika forskningsstudier och lässatsningar hos våra grannländer. Norge möter de försämrade PISA resultaten med Leseår och Leseløft. Förskolans arbete med språk, språkmiljö och barnens språkutveckling lyfts fram och läsning ses i ett livslångt perspektiv. Målet är att öka läsglädjen genom en stor tillgång till böcker, att barnen får fler lästillfällen för att öka läsglädjen och stärka ordförrådet.

Författarna lyfter vikten av att utgå från dt individuella barnet i den tidiga skriftspråksundervisningen. Underrubriken på ett avsnitt lyder

Ett konsekvent barnperspektiv – kontinuitet i arbetet – utmana till fortsatt lärande (Dahlgren m.fl. 2013:95)

Kontinuiteten avser både det dagliga arbetet och övergångarna mellan förskola, förskoleklass och skola. Blir det avbrott eller att skillnaderna mellan de olika verksamheterna blir för stora så kan det bli svårare för barnet att utvecklas. När läraren arbetar för att utmana barnet i dess lärande så är det viktigt att utgå från de lärprocesser som redan pågår hos barnet. Den vuxne strävar efter att utmana barnet att balansera mellan sådant denne redan kan och sådant barnet ännu inte klarar på egen hand. Här är det också viktigt att komma ihåg att självkänslan är viktig för skriftspråkslärandet. Det finns ett tydligt samband mellan självkänsla och prognosen för utveckling. Rädsla för misslyckanden och ängslan kan försämra möjligheterna till lärande (Taube 2005).

Ett konkret tips är att se högläsning för barn som systematiskt kvalitetsarbete. De föreslår 15 minuters högläsning. Pedagogen läser med fördel samma bok vid minst två tillfällen vid olika tidpunkter. Böcker väljs utifrån barnens ålder, språkliga bakgrund och utveckling. Förutsatt att pedagogen systematisk dokumenterar lässituationerna och sina observationer av barnen så får denne kunskap om barnen och deras utveckling. Dokumentationen ger kunskap om barnens förhållningssätt till böcker, text och läsning samt också om deras ordförråd, förståelse för texter och sammanhang och förmåga till återberättande. Ett förslag ges på hur lässtunden kan utformas är följande upplägg:

  • Läs boken för barnet.
  • Ge barnet möjlighet att avbryta bokläsandet och göra egna associationer kring bokens innehåll.
  • Var uppmärksam och svara på barnets initiativ till samtal.
  • Uppmuntra att barnet utvidgar innehållet till andra sammanhang i sin erfarenhetsvärld.
  • Om barnet inte tar initiativ till samtal kan den vuxne göra det.
  • Bokläsningen upprepas en andra gång och därefter tar läraren fram rekvisita till sagan. Barnet får återberätta sagan med hjälp av figurerna och tillbehören.
  • Ställ gärna stödjande frågor till barnet. (Dahlgren m.fl. 2013:106)

Läraren observerar och dokumenterar hur barnet lyssnar, agerar genom att bläddra och peka samt barnets språkliga agerande. Språkligt agerande gäller hur barnet benämner, utvidgar och knyter an till egna erfarenheter samt vad det återberättar och vilka slutsatser barnet drar.

Näst sista kapitlet, kapitel 9, omfattar 44 sidor med olika praktiska och konkreta förslag på aktiviteter där barn lär under lekfulla former. Jag känner igen det mesta men det är ändå bra att bli påmind om vad man som pedagog kan göra.

Avslutningsvis vill jag lyfta något som kan kännas självklart men som ändå kanske faller i glömska och det handlar om att den tid barnen ägnar åt en aktivitet har stor betydelse för hur mycket barnet lär sig.

Ju mer tid som ägnas åt skriftspråket, desto bättre för skriftspråksutvecklingen. (Dahlgren m.fl. 2013:152)

Den här boken får alla de nyckelpersoner som anmält sig och som deltar i fördjupningen av implementeringen av Skolverkets nya Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling!

Referenser:

Dahlgren, G., Gustafsson, K., Mellgren, E. & Olsson, L-E (2013). Barn upptäcker skriftspråket. Stockholm: Liber.

Taube, K. (2005). Läsinlärning och självförtroende. Lund: Studentlitteratur.

dahlgren m fl 2

Rätt bok till rätt barn!

Det är en förutsättning för att skapa ett sug efter att läsa böcker. Men hur gör man? Vad ska jag tänka på när jag hjälper barn att välja böcker? Lite beror det på vem jag är, förälder, lärare eller bibliotekarie.

För hemmet

I Läslust i hemmet ger författaren och forskaren Carina Fast oss ett förslag på hur vi kan tänka när vi väljer böcker. Egentligen är modellen tänkt som ett stöd till föräldrar men den är så enkel och handfast att den även passar mig som lärare. Utgångspunkten är att ställa fem frågor om boken. Dessa är:

1. Ser boken inbjudande ut?
2. Är innehållet värt att läsa?
3. Underlättar bokens form och struktur läsningen?
4. För texten barnet framåt i handlingen?
5. Skapar boken tankar och frågor hos barnet?

Carina Fast lyfter vikten av att dela läsupplevelser i textsamtal där fokus läggs på barnets tankar. Läsning blir en social aktivitet och det lästa kan fungera som en spegel. Gemensam läsning skapar gemenesamma band och referensramar. Föräldrar och vuxna som läser högt utgör viktiga förebilder och modellerar i sin högläsning hur det går till att läsa och vad läsning är.

För skolbibliotekarien

Hösten 2012 föreläste dåvarande läsambassadören Johan Unenge för mina läs- och språkutvecklare. Han delade med sig av sina många goda idéer. En idé gällde elevers besök i skolbiblioteket. Förslaget gick ut på att eleverna före sina skolbiblioteksbesök skulle fylla i en enkel ”jag gillar böcker som …” blankett som bibliotekarien kunde utgå från när hen presenterade böcker för klassen.

Boka dig bladet kunde se ut så här.

boka-dig_131021b_150930

Exempel på frågor  som finns med på Boka dig bladet är:

BOKA DIG

Jag heter:______________________________________

Jag gillar böcker som är:

  • Spännande
  • Roliga
  • Fantacy
  • Romantiska handlar om sport

Jag gillar böcker som är:

  • Tunna
  • Tjocka
  • Mittemellan

Den bästa bok jag läst heter: ________________________

På fritiden gillar jag att: ___________________________

För mig som lärare

Jag tycker att Carina Fast tankar och förslag är lika användbara för mig som lärare som för elevernas föräldrar. Kombinerat med Boka dig bladet och i samarbete med skolbibliotekarien kan bokförslagen utformas personligt till varje enskild elev. Det låter kanske tidskrävande men min erfarenhet är att önskemålen oftast är ganska likartade i en klass. Vi har alltid elever som helst väljer lite tunnare eller riktigt tjocka böcker. Indelningen efter tjocklek kan i all sin enkelhet utgöra grundsorteringen för de teman och genrer eleverna efterfrågar.

Läsforskaren Timothy Shanahan understrycker vikten av att ge elever möjligheten att vara med och välja samtidigt som läraren ska utmana sina elever i deras bokval. Lärarens utmaning är att få enskilda elever att bredda sitt bokval och våga, vilja och välja att läsa böcker som handlar om nya ämnen och/eller motsvarar en ny svårighetsnivå.

I Kulturrådets kunskapsöversikt Med läsning som mål hittar vi följande rekommendation.

Betona valfrihet. Läsmotivation hänger samman med möjligheten att välja vad som ska läsas. Observera att valfrihet gäller vad som ska läsas och utesluter inte nödvändigtvis bestämda mål i form av hur mycket som ska läsas. (Kulturrådet 2015: 117)

Mats Myrberg, professor emeritus, brukar tala om att vi måste få våra elever att läsa texter och böcker som ligger utanför deras komfortzon. Här handlar det inte bara om att sätta nya ”andra” böcker i elevernas händer utan också om att ge dem det stöd de behöver för att kunna gå vidare i sin läsning. Stödet kan handla om bokförslag, textsamtal som förbereder, underlättar, utmanar läsningen men som också förvandlar läsningen till en social handling, en upplevelse man kan dela med kamraterna. Stödet kan handla om många andra saker som att få ”läsa med öronen”, få tillräckligt med tid för att hinna komma in i boken eller ett hem där vårdnadshavarna också stöttar läsningen.

Hur gör du för att hjälpa dina elever att välja böcker?

Referenser:

Fast, D. (2015). Läslust i hemmet. Stockholm: NoK.

Kulturrådet (2015). Med läsning som mål.

Timothy Shanahans blogg: Shanahan on Literacy

Läslust i hemmet_NoK högupplöst

 

Högläsning är att tala skriftspråket

Högläsning är en av de viktigaste aktiviteterna vi kan ägna oss åt tillsammans med våra barn och elever. Det introducerar nya ord och vidgar ordförrådet. Det modellerar flytande läsning och ger en bild av vad läsning är. Det gör det möjligt att tillsammans läsa texter som eleven ännu inte klarar att läsa på egen hand. (Shanahan´s blogg 150908). Att läsa högt kan liknas vid att tala skriftspråk. Högläsning ger viktiga grundläggande färdigheter. Det lilla barnet lär sig förstå att berättelser är uppbyggda med en början, en handling och ett slut. En berättelse har en röd tråd. De får lyssna inte bara till berättelsen utan också till språket, dess uppbyggnad och till formen. Det är naturligt att läsa om samma bok många gånger för det lilla barnet. Vid varje omläsning upptäcker barnet nya detaljer och fördjupar sin förståelse (Fast 2015).

För föräldrar är det en väg till att dela upplevelser av en text men också att ha en trevlig stund tillsammans. För lärare är det ett didaktiskt verktyg. Genom att läraren själv tänker högt modellerar hen hur man går in i en text. Genom att tillsammans samtala om det lästa kan läraren utmana eleverna till att tänka själva, ställa frågor, göra inferenser, pröva olika tolkningar och därigenom ett fortsatt lärande.

I ett tidigare inlägg (26/8) anknöt jag till en artikel i en vetenskaplig medicinsk tidning om att högläsningen förändrar hjärnan. Det sker på ett sådant sätt att lyssnaren får lättare att skapa inre bilder när denne lyssnar på högläsning men också får en förbättrad läsförståelse.

AnneMarie Körling ger oss i sin bok Den meningsfulla högläsningen praktiska exempel på hur vi kan skapa ett vidare intresse för texter och böcker.

Högläsningsstunden ger barn mer än själva bokens innehåll. Högläsningsstunden ger möjlighet att samtala, fråga och tänka. Den ger också beröring, ord, meningar, gemenskap och något som har med här och nu att göra. Det handlar om att tycka om varandra och att tycka om att dela en berättelse. Bokstäverna har något att säga. Genom högläsningen får de liv. (Körling 2012)

Känner du dig osäker på HUR man högläser? Vad som krävs av läsaren? I så fall ska du läsa boken Läsa högt av Mem Fox. Hon skriver om NÄR och HUR man kan läsa högt. Det handlar om att läsa med inlevelse, variera rösten och att gestalta texten. För att konkretisera vad hon menar finns det ljudfiler på hennes webbsida där hon själv läser ur barnböcker hon har skrivit.

Carina Fast skriver utförligt i sin bok Läslust i hemmet om hur jag som förälder kan stödja mitt barns läs- och skrivutveckling. Hon skriver om hur berättelser kan fungera som en spegel som låter barnet genom berättelsen bearbeta sådant hen har varit med om eller funderar över. Det är lättare att tala om något som hänt i en bok än om sig själv. Hon ger oss mängder av exempel på språklekar som hjälper oss att skoja och leka med språket. Vad tycker du om den här?

Vad händer till exempel om en kniv och en gaffel får barn? Jo, de får en liten kniffel. Och om en stövel och en mössa får barn? I den familjen föds en stössa. Sedan kan man göra det lite svårare genom att fråga: Vem är en bonk barn till? (Fast 2015: 20)

Har du svaret på vem bonk är barn till? Annars får du se efter i boken på sidan 20.

Carina Fast lyfter också något man lätt glömmer. Högläsning behöver inte alltid ske i hemmet! Det går lika bra att läsa högt på resan eller hos doktorn. Varje kapitel avslutas med en ruta som sammanfattar i 3-5 punkter hur jag som förälder kan stödja mitt barns skriv- och läsutveckling.

Avslutningsvis vill jag påminna om att högläsning fungerar som en väg in i skriftspråket och egen självständig läsning.

Referenser:

Fast, C. (2015). Läslust i hemmet. Stockholm: NoK.

Fox, M. (2010). Läsa högt. Göteborg: Kabusaböcker.

Fox´webbsida: http://memfox.com, 150928.

Körling, A-M (2012). Den meningsfulla högläsningen. Stockholm: NoK.

Shanahan´s blogg. Shanahan on literacy,  150928.

Läs högt och samtala!

Sedan tidigare har forskning fört fram att vuxnas högläsning för barn stimulerar och utvecklar små barns språkliga förmåga men också den allmänt kognitiva utvecklingen. Högläsning leder till avläsbara förändringar i hjärnan. Svenska forskare som Mats Myrberg, Ingvar Lundberg och Karin Taube har så länge jag minns understrukit vikten av högläsning från den allra första början. Vi har det svenska forskningsprojektet SPRINT som studerar just betydelsen av interaktionen föräldrar-barn för barnens språkliga utveckling under perioden 18 mån-åk 1.

Häromdagen refererade siten Dagens Medicin en nyligen publicerade artikel från den vetenskapliga tidskriften Acta Paediatrica. Artikeln handlar om att forskarna (Horowitz-Kraus & Hutton ) funnit en ökad hjärnaktivitet hos barn som fått vara med om mycket högläsning. Framför allt de delar av hjärnan aktiverades som är inblandade i språkförståelse och visualisering. Det finns inte en speciell del i hjärnan för läsning utan forskarna menar att det handlar om synkronisering av vissa områden som aktiveras vid läsaktiviteter. Det har visat sig att läsförståelse involverar de exekutiva funktionerna med ökad hjärnaktivitet som följd. De exekutiva funktionerna utgörs av exempelvis arbetsminne, självkontroll, självövervakning, uppmärksamhet samt förmåga att flytta fokus. Detta är extra intressant då några av dessa utgör strategier som jag lär ut på mina kurser om att undervisa i lässtrategier. Det innebär också att man kan säga att det finns vetenskapliga belägg från medicinsk forskning för det exempelvis Barbro Westlund rekommenderar.

Hugo Lagercrantz, som är senior professor i pediatrik vid Karolinska institutet, menar att sagoberättandet och högläsningen är bra för barnen därför att de bland annat lär sig förstå sammanhang och därmed lättare kan redogöra för händelseförlopp. Det ska vara själva berättandet som är det kritiska. Att bli en läsande och skrivande person, dvs. att individen förvärvar vad vi benämner litteracitet, aktiverar ett komplext samspel mellan genetiska, neurobiologiska och miljöstyrda faktorer.

Artikeln som refereras är From Emergent literacy to reading: how learning to read changes a child´s brain. Det är en svårläst artikel fylld med  ämnesspecifika ord kring hjärnforskning. Den som vill uppleva hur våra elever kanske känner det när de läser skoltexterna kan läsa artikeln! Författarna menar att barn som föreställer sig det texten handlar om under högläsningen får en bättre läsförståelse när de börjar läsa själva. Resultatet var ännu starkare för högläsning där det inte fanns bilder att titta på. Samtidigt utgör bilder i högläsningsböcker ett utmärkt underlag för gemensamma samtal som i sig stimulerar språkutvecklingen.

The New York Times refererar också artikeln samt skriver om projekt där barnläkare lägger in rekommendationer kring högläsning för småbarn vid hälsokontrollerna. Studier har visat att föräldrar som läser högt från början ger sina barn ett mycket rikare språk jämfört med de som inte läser högt. Det handlar om miljontals ord i barnens ordförråd. Tyvärr finns det ett starkt samband mellan socio-ekonomisk situation och andel högläsande föräldrar.

Sammanfattningsvis är resultatet av denna forskningsstudie att högläsning påverkar hjärnan. Högläsning innebär också en träning i att hålla och rikta uppmärksamheten samt dela upplevelserna med andra.

Rekommendationen är: Läs högt och samtala kring det lästa!

Referenser:

Carl-Magnus Hake (150811). Ökad hjärnaktivitet hos barn som fått mycket högläsning. I Dagens Medicin.

New York Times (150817). Bed Time Stories for Young Brains.

SPRINT. Läs om projektet antingen på forskningsprojektets egen sida: SPRINT eller här på Specialpedagogiska institutionens hemsida.

Tzipi Horowitz-Kraus & John S. Hutton (2015). From Emergent literacy to reading: how learning to read changes a child´s brain. I Acta Paediatrica 2015, 104, pp. 648-656.

Tzipi Horowitz-Kraus, John S. Hutton m.fl. (2015). Home Reading Environment and Brain Activation in Preschool Children Listening to Stories. I Pediatrics 2015-0359.