Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
läsengagemang

Läslust!?

Är det viktigt? Vad är nyttan? Och vad är egentligen läslust!?

Själv har jag lite svårt för att använda begreppet lust när det gäller läsning. Lust har använts om läsning sedan 1980-talet. Det är ett av kriterierna i Bo Sundblads Lus-schema, LäsUtvecklingsSchema. På punkt 18 lyder rubriken Läser mycket – lustläser (Sundblad 2001:94). Läslusten kopplas ihop med bokslukande och att läsaren knappt kan bärga sig från att läsa. Begreppet lustläsare och lustläsning har diskuterats under många år. Nu har jag återigen mött begreppet i Kulturrådets rapport Med läsning som mål. Ja, jag blev faktiskt förvånad när jag mötte lustläsning i en underrubrik. Jonas Andersson utvecklar, diskutera och problematiserar begreppet i rapporten.

Andersson ger oss näraliggande formuleringar till begreppet lustläsning. Närbesläktade begrepp kan vara frivillig läsning, oberoende läsning, fritidsläsning och lekfull läsning. Andersson skriver att lustläsning är ”ett någorlunda vedertaget begrepp inom den forskning som är av intresse för denna översikt” (Kulturrådet 2015:22).

Andersson ser begreppet fri läsning som ett alternativt begrepp som ska användas så långt som möjligt. Han ger oss argumenten för detta och de är:

  1. Även om njutning är ett vanligt motiv till att människor läser på sin fritid, är motiven till att frivilligt läsa betydligt fler och behöver inte primärt – eller överhuvudtaget – handla om njutning.
  2. Det är diskutabelt huruvida det effektivaste argumentet för läsning består i att det ger njutning åt läsaren. (Kulturrådet 2015:22)

Det ges också en definition på lustläsning och den lyder (enligt refererade forskarna Clark och Rumbold):

[…] läsning som sker av egen vilja, för det egna nöjets eller den egna tillfredsställelsens skull. (Kulturrådet 2015:22)

Efter att ha hämtat mig från den första förvåningen över att ha mött lustläsning i rapporten så har jag tagit till mig Anderssons alternativa begrepp frivillig läsning. Vi vet sedan tidigare att fri läsning har positiva effekter som ett utökat ordförråd, förbättrad skrivförmåga, en förbättrad läsfärdighet och en mer positiv attityd till läsning. Dessa effekter är påvisade i olika forskningsrapporter och undersökningar som exempelvis Du Toit (20014),  Northern Lights rapporten samt i flera av Skolverkets rapporter. Det finns ett ömsesidigt samband mellan läsförmåga och mängden läsning. Den som läser mer kommer att läsa bättre och den som har en god läsförmåga läser oftast mer. Attityd, intresse och motivation hänger ihop; om detta skriver också Karin Taube i sina böcker (läs mitt inlägg från 1/10).

Flera forskare talar om engagerad läsning i stället för läslust, t.ex. Barbro Westlund. Hon skriver om att det är stor skillnad mellan engagemang och läslust. Läsning kräver och medför en viss ansträngning och den är inte alltid lustfylld. För att förstå vad man läser krävs att läsaren tänker; att läsa är att tänka. Westlund talar om eftertänksam läsning.

Vet du att det finns en forskningsöversikt om lustläsning? Den heter Reading for pleasure (Clark, D. & Rumbold, K., 2006). Forskningsöversikten är skriven på uppdrag av den brittiska läsfrämjandeorganisationen National Literacy Trust. Det finns också en tvåsidig sammanfattning med samma titel som forskningsöversikten, Reading for pleasure. Executive summary.

PS. Om du inte redan har gjort det så rekommenderar jag dig att läsa Kulturrådets rapport! Den är riktigt intressant och ganska lättläst.

Referenser:

Andersson, J. (2015). Med läsning som mål. Stockholm: Kulturrådet

Du Toit, C. M. (2004). Transition, text and turbulence: factors influencing children´s voluntary reading in their progress from primary to secondary school.

National Literacy Trust (Den brittiska läsfrämjandeorganisationen)

Clark, D. & Rumbold, K. (2006). Reading for pleasure. National Literacy Trust.

Sundblad, B. (2001). Nya Lusboken. Stockholm: Sanoma förlag

Westlund, B. (2015). Aktiv läskraft.