Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
läsförståelse

Har du ont om tid?

Då rekommenderar jag dig att läsa Lära Barn att läsa (LegiLexi 2017). Som boktiteln anger och som du redan förstått så har boken fokus på att Lära barn att läsa. Jag har precis läst ut den lilla kortversionen av den e-bok med samma titel som publicerades för någon vecka sedan. Kortversionen är indelad i 15 kapitel på 3-5 sidor. Det ger totalt 77 sidor. Formatet är något mindre än A5 i storlek. E-boken, som är fullversionen, är på 224 sidor.

lära barn läsa2

Det går fort att läsa kortversionen av Lära Barn att läsa. Samtidigt får jag mycket kunskaper om den första läsinlärningen. Exempelvis motsvarar kapitel 10 om Ordförråd fem sidor i kortversionen men 15 sidor i fullversionen av Lära Barn att läsa. Ordförrådskapitlet tar upp innebörden i at erövra ord, hur jag som lärare mäter elevers ordförråd samt hur jag kan arbeta för att stärka elevernas ordförråd. Författare till ordförrådskapitlet är Astrid Frylmark och hon understryker att ett bra ordförråd har stor betydelse för läsförmågan. Att kunna och förstå ord fungerar som en brygga mellan ordavkodning och läsförståelse. Kapitlet ger en kort introduktion till fonem, stavelser och morfem samt hur ordens byggstenar underlättar ordavkodningen. Vi påminns om vikten av att arbeta strukturerat med ordkunskap. I undervisningen ska vi fokusera på nivå två och tre i den uppdelning på tre nivåer som används för hur ordförrådet kan delas upp. Nivå två utgörs av ord som förekommer i många sammanhang. En del av dessa är ämnesneutrala, som motsvara och översikt, andra är ämnesspecifika, som volym och karta. Ord på nivå tre är mer ovanliga och lågfrekventa men som behövs för att bygga kunskap och förståelse inom olika ämnen. Med andra ord handlar det på nivå tre om facktermer. Författaren rekommenderar läraren att i förväg välja ut ord ur texter som ingår i undervisningen och arbeta med dessa. Avslutningsvis varnas för ineffektiva strategier i arbetet med ordförråd. Följande exempel ges på strategier vi ska undvika att arbete med:

  • att enbart hänvisa till ordböcker
  • att ordförrådsuppgifter kombineras med tidspress
  • fylleriövningar där hela ord eller orddelar saknas
  • att lära ut nya svåra ord och ny ämneskunskap samtidigt
  • att enbart lägga energi på stavning
  • att tro att det räcker med sammanhanget för att förstå. (Lära barn att läsa, 2017:49)

En reflektion jag gör är att tidspress aldrig är något vi ska lägga in. Det underlättar inte något lärande. Lärande gynnas av tid för eftertanke och utmanande samtal. Fylleriövningar motsvaras oftast av övningar tagna ur sitt sammanhang vilket inte heller gynnar lärande. Att lära nya ord samtidigt som man lär sig ett nytt fenomen, moment, blir för mycket för de flesta. Även oss vuxna. Förkunskaper är viktigt och förkunskaper omfattar också kännedom om de ord och begrepp som används. Ja, det här vara bara ett litet exempel från av bokens kapitel

Kortversionen kan vara riktigt bra att läsa för dig som utbildar dig till lärare i de tidigare skolåren. Du som tillhör den utdöende skaran av läsexperter, dvs. du som på 70- och 80-talet utbildade dig till lågstadielärare, känner säkert att du redan kan det mesta som boken Lära Barn att läsa tar upp. I och med 1991 års förändring av lärarutbildning där lärare började utbilda sig till åk 1-7 lärare minskades tiden för undervisning i läs- och skrivinlärning. För några år sedan mötte jag en 1-7 lärare som hade en åk 1 klass och den läraren sa sig endast haft två (2!) timmars utbildning kring läs- och skrivinlärning! Hur ska läraren då kunna lära sina elever läsa och skriva? Tillhör du de som känner att du behöver mer kunskaper om barns första läs- och skrivinlärning så läs Lära Barn att läsa!

I nästa inlägg planerar jag att skriva mer ingående om de kapitel som behandlar läsflyt, läsförståelse och läsförmåga. Kanske blir det några andra aspekter också. Jag planerar också att försöka mig på en jämförelse av innehållet med den kunskapsöversikt som Barbro Westlund har skrivit med titeln Att lära och förstå (Skolverket 2016).

Referenser:

LegiLexi: https://www.legilexi.org 

LegiLexi (2017). Lära Barn att Läsa.

Appositioner

Vad är då appositioner? Ja, det är fokus i mitt tredje och sista inlägg utifrån artikeln  A Closer Look at Close Reading.

Författarna, Mesmer och Rose-McCully, börjar med ett elevexempel. Flickan läser följande text:

Den tropiska ön var täckt med rik vegetation, frukter, blommor, träd, och många olika sorters djur. Geologer, människor som studerar jorden, hade till och med upptäckt lager av rik vulkanisk jord som göder den rika vegetationen.

Läraren frågar flickan vad en geolog är men hon förstår inte. Flickan ser inte sambandet mellan människor som studerar jorden (appositionen) och geologer.

Ett annat exempel är det här: Vår korrespondent, Olle, har åkt hem. Här är Olle apposition

En apposition är enligt författarna en substantiv, en substantiv fras eller ett substantivsats som avgränsas med kommatecken och som följer direkt på ett substantiv. En apposition måste inte ramas in av kommatecken utan kan stå direkt efter substantivet det representerar vilket kan förändra betydelsen. Ett exempel på detta är:

  1. Min syster, Jenny, tycker om röda äpplen.
  2. Min syster Jenny tycker om röda äpplen.

Jenny är ett appositiv i båda meningarna. Dock kan de förstås på två olika sätt. I den första meningen har jag en syster som heter Jenny och som tycker om röda äpplen. I den andra meningen kan jag ha flera systrar varav en är Jenny och hon tycker om röda äpplen.

Författarna ger tre exempel på hur vi lärare kan arbeta med appositioner i vår undervisning.

Block it out

Utelämna appositionen och låt eleven läsa meningen som i exemplet: Hans, Grandma´s feisty pet dachshund who always barked, sounded off ferociously at the mailman, Herb. Utelämna kan man göra genom att antingen lägga över det som är överstruket i exemplet eller genom att arbeta med sönderklippta meningar. Först läser eleven grundmeningen och samtalar med läraren om innebörden. Sedan lägger läraren in eller tar fram det överstrukna, eleven läser meningen igen och lärare och elev samtalar om vad meningen betyder.

Different Names for Me

Här är idén att eleverna får hitta på appositioner som definierar dem själva. Läraren modellerar i en minilektion och utgår från sig själv när denne visar hur det är tänkt att alla ska göra. Det kan bli något i stil med: Magister Knut, tidigare landslagsspelare i handboll, visade hur en anfallsspelare ska ta sig förbi motståndslagets spelare.

Eleverna får i uppgift att skriva ner sina namn samt lista smeknamn, syster/bror, medlemskap, egenskaper, förmågor osv. Sedan får de skriva meningar där de väver in vad de har listat.

Dikter

Läraren modellerar ett exempel. Det kan se ut så här.

Vinden

Vinden,
en kall och isig varning för en kommande storm,
en ovänlig granne i natten,
rev genom träden

Efter att ha arbetat tillsammans med att skriva sådana här fyrradiga dikter med appositioner får eleverna antingen parvis eller på egen hand skriva egna. Ett nästa steg kan vara att när alla har skrivit en dikt med appositioner skickar man sin dikt vidare till grannen som skriver till en andra vers på fyra nya rader.

För den som brukar använda Wikipedia så förklaras termen apposition så här:

Apposition är ett nominalt attribut där två element, oftast nominalfraser, placeras sida vid sida, och där ett av elementen definierar eller bestämmer den andra. Appositionen kan placeras både före och efter det som den definierar.

Författarna ger tre råd:

  1. Leta efter och använd exempel från texter som eleverna läser, gärna också exempel från NO och SO texter.
  2. Leta efter exempel i de tester eleverna själva skriver. Dela dessa med klassen.
  3. Låt eleverna skriva meddelanden direkt på morgonen. Låt dem vara kreativa och  dela tankar och förslag.

Har du arbetat med den här typen av bestämningar i läs- och skrivundervisningen? Hur gjorde du då? Har du kunnat utgå från och bygga på exempel ur litteratur som klassen läser? Jag vill gärna höra mer från undervisning i våra egna klassrum här i Sverige!

Referenser:

Mesmer och Rose-McCully (2017). I A Closer Look at Close Reading: Three Under-the-Radar Skills Needed to Comprehend Sentences. I The Reading Teacher, Vol 71, Issue 2, September 2017.

Sambandsord

Nu fortsätter jag på artikeln A Closer Look at Close Reading: Three Under-the-Radar Skills Needed to Comprehend Sentences (Mesmer och Rose-McCully, 2017). Den är verkligen innehållstät. När författarna, Mesmer och Rose-McCully, kommer till sambandsord/sambandsmarkörer börjar de med att dels ringa in att de i artikeln syftar på ord som länkar ett avsnitt till ett annat eller binder ihop två intilliggande meningar. Dels understryker de vikten av att eleverna förstår hur dessa ord används. Författarna refererar till forskning som säger att en tredjedel av den text som läses i fourth grade (åk 3 hos oss) innehåller sambandsord/markörer.

Olika sambandsord är olika svåra att ta till sig och förstå. De presenterar olika typer av sambandsord i en stigande svårighetsgrad i en figur som ser ut så här (min översättning): Figur 7. Sambandsmarkörer.

fig7 sambandsmarkörer

Författarna, Mesmer och Rose-McCully, menar att vi har ett par olika tillvägagångssätt för att undervisa om sambandsord. Modellerna är välkända hos lärare. Det första är meningar som ska fyllas i, luckmeningar. Det andra är ett spel där eleverna använder kort med meningar skrivna på dessa samt kort med sambandsord. Varje mening klipps isär och färgkodas så det framgår vilka meningar som hör ihop. Uppgiften är att välja kort med rätt sambandsord för att knyta ihop två halva meningar. Egentligen är det här spelet en variation på luckmeningar med skillnaden att det genomförs som ett spel. Det kan se ut så här. anaforer

Eleverna turas om att läsa två kort i samma färg och välja kort med rätt sambandsord. Parkamraten lyssnar och avgör om det låter rätt. Uppgiften med att läsa och välja kort som passar ihop låter eleverna syntetisera, kombinera ihop, sin kunskap om sambandsord. För en del meningar finns det flera sätt att kombinera rätt och här behöver läraren låta eleverna reflektera över vad olika kombinationer betyder. Några exempel som ges i texten är:

  • Eftersom Jenny tyckte om att sjunga, var hon med i en kör.
  • Jenny tyckte om att sjunga, så därför var hon med i en kör.
  • När Jenny var med i kören, tyckte hon om att sjunga.
  • Så länge Jenny var med i kören, tyckte hon om att sjunga.
  • Efter att Jenny var med i kören, tyckte hon om att sjunga.

Jag tycker att det skulle vara intressant att få ta del av hur du arbetar med t.ex. sambandsord i din läsundervisning. Har du lagt märke till att eleverna ibland har svårt för att förstå vad de läser beroende på sambandsord? Hur gör du då?

Referenser:

Mesmer och Rose-McCully (2017). I A Closer Look at Close Reading: Three Under-the-Radar Skills Needed to Comprehend Sentences. I The Reading Teacher, Vol 71, Issue 2, September 2017.

Små ord som gör stor skillnad

I förrförra inlägget nämnde jag tre språkliga begrepp, anaforer, sambandsord och appositioner. Innebörden och förståelsen av dessa begrepp gör stor skillnad i vår läsförståelse. I artikeln  A Closer Look at Close Reading: Three Under-the-Radar Skills Needed to Comprehend Sentences (Mesmer och Rose-McCully, 2017) undersöktes 10-åringars läsförståelse och många hade problem med förståelse av texter där dessa språkliga konstruktioner användes. Syftningar ställer till problem! Syftningar kan göras inom en mening, mellan meningar likaväl som från en mening till ett helt annat textstycke. I artikeln får vi flera praktiska exempel. Jag börjar med…

Anaforer

Anaforen refererar till det som korrelatet refererar till. En anafor är en tillbakasyftning. Ett exempel på en sådan syftning har vi i meningen:

Pojken log stort för han kände sig glad.

I meningen är han anafor och pojken korrelat.  Här finns en relation mellan pojken och han; de refererar till samma enhet. Anaforen måste inte vara placerad i samma mening utan kan lika gärna återfinnas i en annan mening och då blir det svårare för läsaren att förstå syftningen.

Tusentals träd var planterade i parker och längs flodbanker. När de blommade, blev träden till moln av rosa blommor. När kronbladen föll av, var det som ett rosa snöfall. Japanerna älskade körsbärsträden som deras nationella symbol. Folkmassor samlades för picknick under träden. Människor skrev dikter och målade bilder för att hedra dessa sakura. (min översättning ur Eliza´s Cherry Trees av Andrea Zimmerman, 2011:10)
För att förstå kopplingen mellan körsbärsträd och sakura krävs att läsaren lägger märke till ordet dessa; det ordet är nämligen det enda som kopplar ihop körsbärsträd och Sakura (som är det japanska ordet för körsbärsträd).
Två andra exempel är:
  1. Jim gick till biblioteket. Han ville låna några böcker.
  2. Jim gick till biblioteket för att låna några böcker. Den fokuserade läsaren sökte mer information om korallrev.
Den andra meningen kräver mer av läsaren än den första. Författare använder anaforer för att göra beskrivningar mer målande, använda färre upprepningar vilket gör en text mer omväxlande. Dock ställer användningen av anaforer större krav på läsaren. Är denne inte van vid anaforer så kan texten bli svår att förstå. Här krävs det att läraren i sin undervisning arbetar med anaforer så att eleverna lär sig hur denne kan packa upp texten.

Thread

Författarna föreslår en arbetsmodell som de kallar Thread. Arbetsmodellen passar utmärkt som minilektion där läraren utgår från en exempeltext i vilken denne markerar syftningarna med markeringspennor. Det kan se ut så här:
fig2
Läraren diskuterar utifrån texten vad olika ord ersätter: Vad syfter t.ex. They och them på i ovanstående stycke? Likaså får eleverna reflektera kring vad process syftar på i texten. Här gäller syftningen alla de steg i Damian och Marias förberedelser inför konstutställningen som beskrivs i den föregående mening. Det tydliggör hur författaren slipper upprepningar genom att använda ett ord som täcker in flera steg.

Anaphora Mad Libs

Ett annat arbetssätt som beskrivs är Mad Libs. Mad i betydelsen tokiga, lustiga och /eller märkliga. Här får eleverna byta ut pronomen mot substantiv som är spännande, roliga, annorlunda eller på något sätt fångar läsarens uppmärksamhet. Läraren sätter upp meningar där de pronomen som ska bytas ut är understrukna. Eleverna arbetar parvis eller gruppvis med att hitta på fångande ersättningar. Dessa skriver de upp på papper som sedan placeras in under/över respektive pronomen. Det kan se ut så här:
fig6
I exemplet utgår eleverna från meningen:
Sheila körde nerför motorvägen. Hon log över det vackra vädret. Det fick henne att le.
Hon och det kan varieras i det oändliga; mer eller mindre tokiga ersättningar. Hon kan bli den hänsynslösa föraren, den fina damen eller den snabba läraren. Det kan bli Det varma solskenet, den glittrande snön eller den blå himmelen. Eleverna läser de nya meningarna de har skapat när de ersätt pronomenen med andra uttryck.
Genom att både arbeta med exempelmeningar i texter de läser och genom att skapa egna variationer blir de medvetna om hur en författare kan skapa variation, spänning, mystiska inslag osv. i sina texter.
Som alltid är det bra att arbeta med den här typen av språkligt medvetandegörande inslag i autentiska texter. Samtidigt är det inte alltid lätt att hitta sådana. Ibland måste jag arbeta med uppgifter lösryckta ur ett autentiskt sammanhang. I det här fallet blir det till en lek med ord och språk.
En reflektion är att det här borde vara en utmärkt övning att göra på våra smartboards, eller hur!?

Referenser:

Mesmer och Rose-McCully (2017). I A Closer Look at Close Reading: Three Under-the-Radar Skills Needed to Comprehend Sentences. I The Reading Teacher, Vol 71, Issue 2, September 2017.

Färdigheter som krävs men ”flyger under radarn”

Här syftar jag på läsfärdigheter som påverkar förståelsen. Det finns fenomen i texter som ställer till det för våra elever. Ibland är det svårt att få syn på dessa fenomen även för mig som lärare. Jag märker att eleverna inte förstår men jag vet inte varför de inte förstår. Texten kan synas ligga på rätt nivå för eleven men ändå förstår de inte.

När jag läste en artikel  i det senaste numret av the Reading Teacher så belyses just detta. Artikeln A Closer Look at Close Reading: Three Under-the-Radar Skills Needed to Comprehend Sentences (Mesmer och Rose-McCully, 2017) tar upp exempel på när sambandsord, olika syftningar, leder till att läsaren vare sig ser eller förstår syftningarna i texten. Riktigt intressant och lärorikt. Eleverna i artikeln går i fifth-grade, dvs. de är runt 10 år. Deras lärare arbetar i sin undervisning med att låta eleverna analysera sina ordval, sammanfatta textpartier men också att relatera meningar till olika delar i texten. Läraren upptäcker att eleverna inte kan koppla en mening till en annan del i texten. De ser inte och förstår inte hur olika ord, meningar eller textpartier kan syfta på varandra.

Själv har jag lärt mig tre nya begrepp: anafor referens, sambands- och appositiva referenser.

I artikeln får vi följa på vilket sätt dessa tre begrepp gör att eleverna inte förstår de texter de läser. I nästa inlägg kommer jag att gå in på dessa tre begrepp och vad de innebär i praktiken.

Sammanfattningsvis menar Mesmer och Rose-McCully, artikelförfattarna, att vi lärare tar för givet att eleverna klarar att läsa texter som innehåller olika sorters syftningar mellan ord, meningar och olika partier i texten. Vi missar att vi måste lära ut hur texter kan vara uppbyggda, strukturerade, vilket utgör grunden för läsarens referenser. Det är med andra ord viktigt att lära ut, undervisa om, hur meningar, stycken men också mer omfattande textsektioner kan relatera till varandra och/eller till texten i sin helhet.

Close Reading requires unpacking the implicit relationships within and across sentences. (Mesmer och Rose-McCully, 2017:2)

Det handlar återigen om närläsning av texter. Något jag skrivit flera blogginlägg om tidigare. I den här artikeln med fokus på hur författare arbetar med textstrukturer för att skapa en intressant text, skapa beskrivningar eller en stramare, mer återhållsam text. Styrkan i den här artikeln är att alla språkliga exempel åtföljs av konkreta exempel på hur vi kan arbeta i vår undervisningen med dessa tre referenser. Artikeln ger mig också inspiration till att leta efter fler exempel i olika texter. Jag har fått idéer om hur jag kan lägga in nya moment i min läsförståelseundervisning. Nu vill du förstås veta HUR du ska göra i din läsförståelseundervisning! Som sagt arbetar jag med att skriva fler inlägg om detta och utifrån denna artikel. Fortsatt trevlig söndag!

Går lässvårigheter över?

Tyvärr inte. Oftast följer lässvårigheterna med upp genom skolåren. Karin Stenlund, fil.dr., disputerade i april med en avhandling med titeln Läsutveckling under mellan- och högstadiet: En longitudinell studie av läsfärdigheter hos elever med och utan lässvårigheter. Karin Stenlund fann att elever som har lässvårigheter i början av mellanstadiet har ofta kvar svårigheter i årskurs 9. Stenlund undersökte läsfärdigheterna hos en grupp elever med och en grupp utan läs- och skrivsvårigheter och hur läsfärdigheterna utvecklades från början av mellanstadiet till slutet av högstadiet. De aspekter som undersöktes var hur de grundläggande läsfärdigheterna avkodning samt ord- och läsförståelses utvecklades början av mellanstadiet till slutet av högstadiet. Vad gäller avkodningen så undersöktes både korrekt avläsning och läshastighet. På mellanstadiet undersökte hon också vilka förutsättningar eleverna fick för att kunna utveckla sin läsförmåga i klassrummet. Stenlund beskriver också hur eleverna använder olika strategier i årskurs 9.

Resultatet visar att utvecklingen av läsfärdigheterna var liten. Hur olika lässtrategier användes av eleverna varierade. Det är främst de skickliga läsarna som använder strategier på ett varierat sätt. Stenlund fann också att höga resultat på läsförståelsetest inte per automatik innebar en hög användning av lässtrategier.  Det är en mängd faktorer som påverkar elevers läsförståelse.

Resultatet visade också att många elever har svårt att tolka faktatexter i åldersadekvata läroböcker. Texterna är ofta komprimerade  och eleverna är ovana vid och/eller har brister i de ämnesspecifika språken. Här vill jag göra en utvikning och påminna om Adrienne Gears bok om Att läsa faktatexter. Det är en bok som helt handlar om hur jag som lärare kan undervisa om läsförståelse av faktatexter. En bra bok med mängder av förslag till undervisningen kring läsning av faktatexter för grundskolans alla årskurser. Vill du läsa lite mer om Adrienne Gear så hittar du tidigare inlägg jag har skrivit här: Att läsa faktatexter.

En av intervjufrågorna löd: Hur vet du att det är en faktatext som du läser? Elevens svar på frågan började med Gud vad svår fråga! Ett svar som pekar på att eleven säkerligen inte haft någon undervisning kring olika texttypiska drag. Jag tycker att det var spännande och tankeväckande att läsa bilagan (Bilaga 8) med frågor och elevsvar. Förresten så är det förstås intressant att se alla frågor som användes. Blir du fundersam över begrepp som centripetal- och centrifugalläsning så har jag skrivit ett inlägg om detta när Carina Hermansson föreläste om e-boken i klassrummet.

Har du svårt att hinna läsa hela avhandlingen så läs delar av den. Jag föreslår att du läser kapitel 2 Bakgrund med bland annat samt kapitel 5 som är diskussionsdelen med metod- och resultatdiskussion samt avslutande reflektioner. Följ min länk under referenser så kan du läsa avhandlingen digitalt eller kanske ladda ner just de delar du vill läsa.

Vill du läsa lite mer om Karin Stenlund så hittar du en intervju med henne på Specialpedagogiska institutionens webbsida, Stockholms universitet. Själv skulle jag gärna se henne som föreläsare. Hennes avhandling är intressant och det vore roligt att få höra mer, eller hur!?

Stenlund avslutar med att understryka vikten av textsamtal och att lärare undervisar i läsförståelsestrategier i skolan.

Referenser:

Stenlund, K. (2017). Läsutveckling under mellan- och högstadiet: En longitudinell studie av läsfärdigheter hos elever med och utan lässvårigheter. Avhandling, Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

Bedömningsstödet – några bra frågor

Jag fortsätter arbeta med implementeringen av Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling här i Stockholm. Nya lärare anställs, gamla lärare börjar med en ny etta och en del har helt enkelt ännu inte hunnit sätta sig in i bedömningsstödet. Det finns många aspekter till varför det är bra att använda Bedömningsstödet. Exempelvis handlar det om att vi alla använder samma bedömningsstöd i åk 1, det handlar om likvärdighet i bedömningar och det handlar om att vi nu får lättare att ta emot elever från andra skolor när de har med sig den här avstämningen utifrån Bedömningsstödet.

I mina kontakter med alla er som använder Bedömningsstödet så dyker det hela tiden upp nya frågor. Här är några frågor som jag fått under maj.

En fråga gällde hur vi som lärare ska tänka utifrån avstämningarna i Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling och vad de innebär för den summativa bedömning i Stockholms skolwebb. Vad krävs för att vi ska anse att eleven har mer än godtagbara kunskaper. Mer precist gällde frågan elever i åk 1 som klarar både avstämningspunkterna på nivå A och B. Kan vi för dessa säga att de har mer än godtagbara kunskaper? Personligen anser jag det. Vad anser du?

En annan fråga gällde elever som läser bra men endast kan svara på hälften av läsförståelsefrågorna i läsdelen. Har dessa otillräckliga kunskaper i läsförståelse? Om de kan läsa samt svara på frågor på texten men inte kan jämföra med sitt eget liv – har de då otillräckliga kunskaper? Var går gränserna? Jag anser att de för att bli godkända på läsdelen ska kunna svara på läsförståelsefrågorna. Vi har ju idag ett specifikt kunskapskrav för läsförståelse. Detta kunskapskrav ska förstås uppfyllas för att eleven ska räknas som godkänd. Hur tänker du kring läsförståelsen?

En tredje fråga berörde informationen till föräldrar och huruvida vi lärare ska informera föräldrarna om vilken nivå deras barn uppnått vid bedömningen med Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling. Här är mitt förslag att vi lärare använder de formuleringar som vi har i avstämningspunkterna och informerar om att eleven exempelvis kan namnge i stort sett alla bokstäver och vet hur de låter, att eleven urskiljer ord i meningar osv. Givetvis kan vi sedan informera föräldrarna om att dessa avstämningspunkter anger om eleven klarat vad som förväntas när eleven lämnar första årskursen.

Det är fantastiskt bra att få frågor som de här. Det lyfter sådant vi behöver diskutera och visar på var det kan finnas oklarheter i vår bedömning enligt Bedömningsstödet i läs- och skrivutveckling men också i hur vi talar om kunskapskraven och hur vi informerar föräldrar.

PS. jag ser fram mot att få fler frågor från alla er som läser min blogg! Glöm inte att också dela dina erfarenheter och hur du resonerar.

Läsförståelsen i PISA

Anna Lyngfelt, docent och forskare vid Göteborgs universitet, besökte oss 25/4 -17 och föreläste om vad som mäts i PISA-testerna och varför. Hon diskuterade resultaten av Pisa 2015, läsförståelse, och tänkbar påverkan av PISA-resultaten på undervisningen i grundskolan.

Anna Lyngfelts forskning rör literacyutveckling och då främst med inriktning mot läsförståelse och flerspråkighet. Anna är bland annat medförfattare till Läslyftets modul Tolka och skriva text i skolans alla ämnen. Anna har också arbetat med PISA på olika sätt som exempelvis med provkonstruktion samt formulerings- och översättningsarbete (2016), testomgång (2017) och med nästa riktiga PISA 2018.

I PISA-mätningar tas ingen hänsyn till de enskilda ländernas styrdokument. PISA utgör ett internationellt ramverk med läsexperter som tillsammans sitter i ett board. I Sverige ansvarar Skolverket för vår medverkan i PISA, Skolverket äger frågan,  medan det i andra länder är universiteten som har det ansvaret.

PISA prövar i läsförståelseprovet elevers reading literacy. I rapporten inleds kapitel 3 som handlar om resultatet i läsförståelse med:

Läsförståelse i PISA avser att mäta elevers förmåga att förstå, använda, reflektera över och engagera sig i texter för att uppnå sina egna mål, utveckla sina kunskaper och sin potential och för att delta i samhället. (Skolverket 2016: 20)

PISA testar ett huvudområde varje gång. Även elevernas attityder undersöks. Provet består av flervalsfrågor och öppna frågor i ett datorbaserat prov samt en enkät. PISA är en urvalsundersökning vilket innebär att det föreligger en viss statistisk osäkerhet kring resultaten. Det är också svårt att jämföra resultat från olika år i och med att det är olika kunskapsområden som står i fokus.

PISA/läsförståelse har fem prestationsnivåer. Skolverket har reducerat  dessa till tre i Sverige.

Vi har stora skillnader mellan av elevers läsförståelse. Andelen behöriga lärare ligger på OECD nivå. Elever som är utlandsfödda är underrepresenterade på fristående skolor. En glädjande nyhet är att våra elevers provmotivation har ökat sedan förra PISA-test.

Vi har ingen diskussion om resultatet i förhållande till vad som testas i läsförståelseproven i och med att provet är hemligt. Detta gör att det är svårt att dra lärdomar av resultaten för svensklärare.

Otydlighet råder kring vad som menas med avancerad läsförmåga. PISA boarden har en ganska framsynt syn på läsning. Idag frågar vi oss exempelvis: Vad är läsning i en digital värld? Hur påverkar elevers tidiga läsundervisning deras läsutveckling?

När man tittar på resultaten  har man inte alla uppgifter varför det är svårt att veta om vi drar rätt slutsatser. Det viktigaste för oss att fundera över är vad PISA betyder. Vi vet att det våra elever lär i skolan inte säkert kan användas av eleverna i andra sammanhang och i andra texter utanför skolan. Anna underströk också att vi är påverkade av den lärarutbildning vi en gång gick och att detta tydligt syns i vår undervisning. Därför är det viktigt för oss lärare att hela tiden fortbilda oss, ta del av forskning och nya rön.

I slutet av föreläsningen fick vi diskutera olika frågeställningar i smågrupper. En fråga gällde var skulden ligger för våra elevers försämrade läsförmåga. Vems fel är det? Ska vi skylla på läraren, på fritids, på hemmen, på skolan som helhet eller på politikerna. Frågan är också om det finns strukturella hinder. En annan fråga vi kom in på gällde när nationella prov tas fram som prövar samma som PISA – är provet då till för att öva inför PISA eller är det till för att ge lärarna underlag i sin kartläggning av vad eleverna kan och behöver?

Sammanfattningsvis är kärnfrågan vad vi gör med PISA resultaten!?

Ja, det här var några snabb nerskrivna och korta rader från en mycket intressant föreläsning! Inga bilder för jag rensade min iPad häromdagen och råkade radera alla bilder från föreläsningen. Solen skiner ute och nu ska jag njuta av en härlig söndag med barn och barnbarn!

Vill du läsa mer om PISA så hittar du information och rapporter på Skolverkets webb. Rapporten heter PISA 2015. 15-åringars kunskaper i naturvetenskap, läsförståelse och matematik.

En femetta!

Ja, det är ett uttryck för en fullträff och det kan man verkligen säga om dagens föreläsning med Jenny W Folkeryd.

Folkeryd 11

Föreläsningen berörde fyra dimensioner av textanalys:

  1. Textens innehåll
  2. Textens struktur – makrostruktur
  3. Textens struktur – mikrostruktur
  4. Textens deltagaraktivitet

Jenny Folkeryd gick igenom varje dimension och exemplifierade med olika exempel från läromedel men också på elevtexter.

Den första dimensionen presenterade forskning och fakta om ordförråd, makro- och mikroteman samt multimodalitet. Vi fick se exempel på nominaliseringar i läromedel och vad de gör för textens komplexitet. Vi fick en genomgång av makroteman och mikroteman och hur de fungerar tillsammans. Ett mikrotema under ett makrotema kan inom sitt avsnitt utgöra det avsnittets makrotema. Innebörden i detta är att betydelsen är relativ och beroende på sammanhanget. Det var olika typer av expansioner, utvidgningar, av textinnehåll.

På området för textens deltagaraktivitet tog hon upp röster, tilltal och omtal samt om attityder och värderingar (appraisal). Det hela belystes med exempel på hur man kan uttrycka attityd samt gradering utifrån styrka och fokusering. Tydligen fokuserar läsförståelse på de avsnitt som är värdesättande.

Hon påtalade att när man skapar tankbanor är struktur och innehållslig hierarki viktigt då det styr elevernas skrivande. När vi skapar tankekartor tillsammans med eleverna är dessa inte alltid till stöd för eleverna i deras arbete med att skapa struktur i sina texter. Kunskap om struktur påverkar vår förståelse. Hon lyfte att det alltför ofta saknas process när vi skriver faktatexter.

Jag lärde mig också ett helt nytt ord idag. Termen rema. Tema-rema är principen bakom tematisk bindning. När jag googlar och läser vidare om tema-rema så hittar jag följande:

Tema är det första som står i meningen, det som förutsätts vara känt sedan innan, medan rema innebär det som kommer senare i meningen, den information som är ny.

Vi fick också höra mycket om semantiska kedjor med tillhörande exempel. På slutet fick vi själva prova på att ta ut de ord i en text som bildade de semantiska kedjorna.

Vi var många som lyssnade och intresset var på topp. Det märktes att åhörarna var kunniga lärare med stort intresse för skrivundervisning. Hur märker man det? Jo, på frågorna som ställs och reflektionerna som uttalas.

Nu har vi en liten hemuppgift att göra till nästa föreläsning tisdagen den 18e oktober då vi träffar Jenny Folkeryd nästa gång.

Jag ska också repetitionsläsa kapitlet Bedömning av läsförståelse som Jenny Folkeryd har skrivit och som du hittar i boken Läsundervisningens grunder (Alatalo 2016). Jag skrev ett inlägg om boken i våras som du hittar HÄR (29/3 -16). Den gången skrev jag dock inte om just detta kapitlet så det har jag kvar att skriva nu.

Folkeryd 22 grupp

Jenny W Folkeryd är disputerad i lingvistik och arbetar som universitetslektor i didaktik  med inriktning svenska vid Uppsala universitet. Hennes forskning rör framför allt olika aspekter av läs- och skrivutveckling i skolans tidigare år samt bedömning av läs- och skrivutveckling i nationella och internationella test. Hon har bland annat varit med och tagit fram Skolverkets Bedömningsstöd i läs- och skrivutveckling, Nya Språket lyfter samt PIRLS.

Slutsater

Vad är då artikelförfattarnas slutsatser?

Jag tycker nog att det avslutande citatet ger svar på den frågan.

Helping students self-monitor meaning is the most effective way to help them become effective readers. (Manning 2002:103-104)

Självövervakning ses som en förutsättning för meningsskapandet och förståelsen. Att hjälpa och lära elever att övervaka sitt eget meningsskapande är det effektivaste sättet att göra dem till läsare som förstår vad de läser.

Artikeln började med en beskrivning av en elev, kallad Rosario, som själv sällan märker när hon läser fel och som lika sällan rättar sig själv. Graden av självkorrektion anges till ett ord per 12-15 lästa ord (och då har hon gjort ett antal felläsningar). Den elev som vänjer sig vid att läsa fel utan att lära sig strategier för att själv reagera över ”konstigheter” i texten lär sig att det som pågår i skolans undervisning är svårt att förstå. Ja, min erfarenhet som speciallärare är att det sitter elever i våra klasser som inte förväntar sig att förstå det som pågår i undervisningen. Artikelförfattarna menar att Rosario skulle haft nytta av undervisning enligt RT (reciprocal teaching) där arbetsgången är att läraren först modellerar för att sedan gradvis övergå till att stötta eleverna i deras arbete i smågrupper och slutligen leda eleverna över till arbete på egen hand med stöd av läraren när behov uppstår.  Kort uttryckt är arbetsgången:

  • Läraren modellerar och gör
  • Vi gör
  • Jag gör

Artikelförfattarna anser att deras interventionsstudie visar att även de yngsta eleverna/läsarna kan lära sig att medvetet förtydliga och utveckla sin förståelse av läst text med stöd av RT:s arbetsrutiner när de får arbeta tillsammans och själva modellera för sina kamrater. Att arbeta tillsammans, få modellera för varandra samt få stöd av varandra blev i sig ett stöd för eleverna att utveckla sitt eget metakognitiva tänkande. Här kallas detta för peer-mentoring, kamratstöd, och det framhålls som en viktig faktor som underlättar för yngre elever att ta till sig och använda nya strategier för självövervakning.

Nyckelord som artikelförfattarna skickar med oss läsare av artikeln är:

  • Use Visuals (använd visuellt stöd i form av t.ex. clicks and clunks eller röda och gröns post-it lappar)
  • Use Think-alouds (använd tänka högt strategin när du som lärare modellerar)
  • Have students share their thinking (låt eleverna dela med sig av vad och hur de tänker för varandra)
  • Continually focus on understanding meaning as the goal of reading (meningsskapandet är det cenrala i läsning).

Artikelförfattarna talar också om collaborative teaching model process. Här är riktlinjerna att läraren ska börja med att introducera clunks tillsammans med ett resonerande kring hur läsaren ska stanna upp så fort något inte verkar vettigt och inte går att förstå. Eleverna praktiserar och gör tillsammans i smågrupper och sist använder de clunks under sin läsning.

Nästa steg är att eleverna använder läshjulet under sin läsning. Sista steget är att eleverna på egen hand använder de röda och gröna post-it lapparna. Lektioner avslutas med att några elever får berätta om hur de gjort för att deras röda lappar kunde bytas till gröna, dvs. hur något som inte var begripligt kunde förstås med stöd av någon av strategierna för att korrigera sig själv.

Jaha, då är det bara att sätta igång! Fast först är det sommarlov med tid för eftertanke och vila. Själv jobbar jag några veckor till. Få se om det blir några fler inlägg eller om jag helt fokuserar på planeringen inför hösten.

Referenser:

Manning, M. (2002). Self-monitoring Reading. I Teaching PreK-8, 32(4), 103-104.

Pratt, S. & Urbanowski, M. (2016). Teaching Early Readers to Self-Monitor and Self-Correct. I The Reading Teacher, 2016, March/April, Vol. 69, No 5, pp 559-567.