Betygshets – nej tack!

Jag läser Jenny Strömsteds krönika om betygshets bland landets ungdomar och jag kan inte mer än att hålla med om att det är en ohållbar situation som barnen hamnar i när allt i skolan kommer att handla om betygen för dem. Precis som Jenny Strömstedt tror jag att hetsen kommer att knäcka ännu fler om en riksdagsmajoritet lyckas sänka betygsåldern ytterligare.

Jag som undervisande lärare vill att skolan ska handla om lärande och processer där vi hjälper eleverna att få syn på sitt eget lärande. De ska äga förmågor och kunskapskrav och betygen ska inte komma som överraskningar för dem. Vid en självskattning ska de kunna peka på vad de kan. Det ska inte handla om stressade elever som sitter hemma på kvällarna med magont inför prov och läxförhör som graderas F-A utan vidare förklaringar.
Men vem ska fixa det då? Jo det ska ju jag. Det är inte svårare än så. Det är en del av mitt arbete.
Jag är en lärare som helst skulle vilja arbeta utan betyg i grundskolan. Åtminstone inte innan år åtta. Det är ungefär då jag ser att de flesta elever är tillräckligt mogna för att kunna ta in vad betygen innebär. Jag vill istället att elevernas vardag, både innan dess och naturligtvis även efter, ska kantas av formativ bedömning där deras lärare sätter sig in i vad just de behöver öva på för att ta sig till nästa steg. Där de får tydlig feedforward så att de nästa gång de tar sig an en uppgift vet vilka förmågor de behöver utveckla lite extra. Det kan låta svårt för en utomstående som inte är förtrogen med läroplanstexten men om man arbetar med förmågorna från tidig ålder så kan eleverna lära sig vad de innebär och verkligen äga dem.
Vidare skriver Jenny om att elever som citat: ”Även om man har A på alla prov och kan analysera Harry Potters faderskomplex och Chelseas förutsättningar att vinna Premier League på engelska, så får man F om man inte vågar prata högt inför hela klassen.” Tyvärr vet jag att det här stämmer på en del skolor men själv tycker jag att det är dumheter och att vi lärare har ett ansvar att plocka upp dessa elever. De ska inte ha F i betyg. De ska erbjudas alternativa redovisningssätt och det är också vad som sker i de flesta skolor.
Vi lärare har ett betygssystem att förhålla oss till med tydliga anvisningar om hur betyg ska sättas och det kan förstås kännas hårt att endast ett icke uppnått kriterium kan generera ett F i betyg men det är sällan verkligheten. Vi vrider och vänder på oss och eleverna för att vi inte ska hamna i dessa situationer – tro inget annat. Ingen lärare mår bra av att sätta ett F. Inte på en i det här fallet högpresterande elev och inte heller på en elev med svårigheter av olika slag. Min fasta övertygelse är att de allra flesta av oss gör allt som står i vår makt för att alla elever ska få så höga betyg som möjligt.
Men hur har vi då hamnat i den här situationen med stressade barn som har ont i magen inför betygssättning och som enligt Jenny Strömstedt kommer till följande drastiska slutsatser:
”Om man tappar bort sin penna så kan man inte skriva, så då får man dåliga betyg och då får man inget jobb när man går ut skolan och då svälter man och dör.”
 
Just detta citat känns aningen överdrivet men min erfarenhet är att vi inte informerar tillräckligt tydligt hur betygssättningen går till och hur vi hjälper dem på vägen. Mina sexor exempelvis som trodde att man kunde få ett F hux flux lite beroende på mitt humör. Inget vidare betyg till mig kan man tänka… Men när jag väl fångade upp dem och förklarade så köpte de läget och betygen blev sekundära.
Vi måste arbeta mot tydliga mål i skolan – varför gör vi det och hur ska det bedömas i slutändan. För det är just i slutändan vi ska bedöma inte på varje uppgift, prov eller läxförhör. På vägen ska eleverna få med sig en framåtsyftande kommentar som på riktigt hjälper dem framåt. Och det är ingen lek. Det tar mycket mer tid än att sätta ett betyg, en ynka bokstav, men det ger så vansinnigt mycket mer. Det är en bit på vägen i att äga sitt eget lärande.
Jag läste någonstans att det är bättre med ingen feedback alls än med dålig feedback. Så strunta i kommentarer som inte vägleder och lyfter eleverna men nöj dig inte med att plita ner den där bokstaven. Den ska fungera summativt i slutet av terminen när vi har slagit ihop allt som eleverna har lärt sig. Inte som ett delmål.
/Jannike

5 kommentarer

  1. Karin, 14 december 2014

    En riktigt bra krönika från ett ”utifrån”-perspektiv. Tänk så snett det har blivit! Ibland måste vi dock påminna oss om varför det blivit sådant stort fokus på betyg och varför en ny betygskala infördes. För handlar det inte om att stöd i Sverige sätts in i störst omfattning i åk 9. Av någon anledning (vems fel?) fångar vi inte upp barnen i tid. Allt tyder också på att betygen ökar men inte kunskaperna (vems fel?). En ny tydligare betygskala infördes alltså trots att det EGENTLIGEN var tydligt formulerat i IG-MVG också om vi bara inte låtit det glida iväg. Med tydligt formulerat menar jag inte själva kriterierna/kunskapkraven utan snarare principen att ALLA kriterier skulle även tidigare ha varit uppfyllda men att man kunde kompensera en brist med ett ännu starkare kriterium (ja, förutom IG vilket var precis detsamma som nu). Jättebra!

    Alltså, nu har det gått helt överstyr, precis som krönikan beskriver, men hur och när ska vi lärare klara av att följa upp elevernas kunskaper på ett kvalificerat vis??? Vi måste vara självkritiska och konstatera att så inte varit fallet! Är formativ bedömning svaret? Är mer pengar till stöd tidigare svaret?

  2. Pelle Mårtenson, 16 december 2014

    Hur ska detta vändas då? Det känns som att många utvecklingar i samhället endast går i en riktning. Trots att det ibland kanske finns själv av svänga tillbaks.

  3. Carina, 31 december 2014

    I Gy11 är det precis så, att SAMTLIGA kunskapskrav måste uppfyllas för att nå E. Det är inget vi har någon som helst möjlighet till flexibilitet i. Om vi lärare börjar hålla med elever och föräldrar om att en förmåga borde kunna kompensera en annan så är vi ute på väldigt tunn is. Då har vi satt vårt godtycke över de dokument som är till för att reglera den myndighetsövning som betygsättning är och som ska säkra att dylika argument inte får inflytande.

    • Carina, 31 december 2014

      Att erbjuda möjligheter och att se till att undervisningen går eleven att växa är en självklarhet, men faktum är att nej, om en hel del av kunskapskraven fattas så kan inte ett godkänt betyg sättas.

  4. Pingback OM ATT BEMÖTA ”BETYGSHETS” NÄR VI VILL SKAPA LUST ATT LÄRA | Förstelärare i Svedala

Lämna ett svar till Pelle Mårtenson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Vill du veta när din kommentar har fått ett svar, eller prenumerera på inläggets kommentarer via e-post? Du kan även prenumerera utan att lämna en kommentar.