Visar alla blogginlägg från: november 2015

Skärpning Volvo IT!

Jag gillar som ni vet att använda digitala verktyg i min undervisning. Dels för att skapa plattformar där eleverna kan dela med sig av sina alster (”Hjälten och jag” och Padlet), dels för att lära dem använda sig av delade dokument (Office365), för att besvara digitala undersökningar och uppgifter (Socrative och Kahoot!) men också för att det digitala underlättar skrivandet. Möjligheten att gå tillbaka och ändra i texten utan att behöva sudda och skriva om ger alla förutsättningar och underlättar för en bättre text. De orkar korrekturläsa och ändra på ett helt annat sätt än när texten är tätt skriven med blyertspenna på randigt papper. Dessutom blir läsbarheten högre och texterna blir mer lättillgängliga för läsaren, mig eller eleven, som ska bedöma texten på ett eller annat sätt. De digitala verktygen höjer kvalitén på min undervisning och därför väljer jag att använda mig av dem så mycket jag bara kan.

Men det finns ju gånger då det inte är så happy clappy att starta upp en lektion som bygger på digitala verktyg och det är när man blir motarbetad av tekniken och i det här fallet internetuppkopplingen. Jag blir så infernaliskt trött på att inte kunna lita på att skolans trådlösa nätverk fungerar som det ska. Förra veckan var jag tvungen att använda en nätverkskabel för att överhuvudtaget se röken av någon internetuppkoppling på min egen dator någon gång och JA! Jag har startat om den. Femtioelvatusen gånger!

Eleverna har, eftersom nätverket har legat nere, inte kunnat loggat in på datorerna så kön till nätverkskabeln har ringlat sig lång genom klassrummet. De har på grund av bristande internetuppkoppling inte heller kunnat skriva klart sina texter på vår gemensamma padlet, inte kunnat publicera texter på ”Hjälten och jag” och de har ju heller inte kunnat spara sina alster i ens i Word eftersom de inte har haft tillgång till molnet. Men det ledde till (hurra?!?) att det blev en liten historielektion i det digitala för då kom de härliga USB-minnena fram (de som Volvo IT rekommenderar att man sprar på för att man inte kan lite på molnet…) Men det var svårare än vad man kan tro att få en hel klass att sätta in, hitta och spara på minnet. Det får mig ännu en gång att fundera på vikten av att ge eleverna en grundkurs i hur man hanterar en dator och dess tillbehör. Jag menar man får ju fortfarande symaskinskörkort i slöjden – eller?

Veckor som den som precis avslutats får mig att vilja kasta in handduken när det gäller IKT för det enda de digitala verktygen gav mig förra veckan var huvudvärk, en pajad planering och frustrerade elever. Det mest ironiska i det hela var att det på måndagen damp ett mail från Volvo IT ner med det lovande innehållet att de nu hade fixat allt strul som varit med det trådlösa nätverket i staden – HA! NÄ!

Så Volvo IT – SKÄRPNING! Det är inte okej att inte leverera ett nätverk som håller 2015.

Men nu ska jag njuta av första advent i det varma ljuset från adventsstjärnan som glittrar i fönstret, räkna ner till sista avsnittet av Bron och drömma om ett trådlöst nätverk som fungerar klanderfritt när mina elever loggar in på sina datorer imorgon klockan 13:00. Vad tror ni om det?

/Jannike

Digitala redovisningssätt ger bra elevexempel

Här om dagen så tittade jag på Karin Nygårds härliga föreläsning om hennes resa från analog till digital till kodvisionär och fastnade då för en sak. Hon säger att man kan använda sig av exempelvis bloggar och ändå inte lära sig något om koden bakom trots att den är där så nära. Det är verkligen sant. Bloggen skulle kunna vara en lätt väg in i kodens magiska värld men så har det INTE blivit för mina elever som publicerar texter på ”Hjälten och jag” men däremot har det projektet andra vinster. Vinster som inte alls står i något slags motsatsförhållande till kodbiten utan  som bara är andra helt enkelt.

Jag drömmer om en skola där alla elever har 1:1 och där man har tid att ibland kika in bakom kulisserna på bloggar och i andra program men det hinns tyvärr inte med. När jag har bokat två tredjedelar av hela högstadiets datorbestånd för att det ska räcka till en(!) klass så gäller det att jobba på med skrivandet eftersom det ska publiceras på bloggen för lektionen efter sitter vi utan igen och måste arbeta analogt eller i mobiler. Klart det funkar men det hade varit så mycket enklare om jag och eleverna bara kunde vara säkra på att datorn alltid finns där och som sagt; det skulle ge tid till lite annat spännande digitalt kunnande.

Hur som helst. De vinster som jag ser med att publicera texter på en blogg är framförallt den att inga papper måste hållas reda på. (Det är min absolut svagaste sida – hur svårt kan det va?) Allt finns där – när som helst, var som helst. Den andra vinsten är att det är publikt så att eleverna skärper till sig sådär lite extra ”ifall någon skulle läsa” och det händer ju. Framförallt läser de varandras texter och ibland ger de varandra kommentarer. Det tredje som jag ser som är så fantastiskt bra är att eleverna kan läsa varandras texter och härma, inspireras och tänka ut förbättringar. Det blir en skatt full av elevexempel på vilka man kan träna både kamratbedömning och lyfta fram bra passager utifrån både språkbruk, stilistiska grepp och innehåll. Eleverna älskar det och jag älskar det. Win win!

En annan plattform som jag gärna använder mig av är Padlet som är som en digital anslagstavla som man kan dela med sina elever. Just nu håller vi på och läser ”Lucia” av Cannie Möller i min åtta. Jag har läst nästan hela boken högt – nu har vi bara slutet kvar. Slutet ska de få skriva själva. Vi tar avstamp i baksidestexten som jag har lagt upp på den här Padleten och så ska de skriva sina texter där. Det blir en förhoppningsvis en överskådlig tavla full med bra texter. Som jag brukar säga – det är en ynnest att få vara svensklärare och kunna jobba kreativt både med text och form.

Hur mycket jag än önskar att kunna ge dem koden bakom texten så har jag inte riktigt möjligheten nu – men de får en massa annat istället. (Vi kodar vidare på fritiden istället i Girls Code…)

/Jannike