Visar alla blogginlägg från: november 2015

Skärpning Volvo IT!

Jag gillar som ni vet att använda digitala verktyg i min undervisning. Dels för att skapa plattformar där eleverna kan dela med sig av sina alster (”Hjälten och jag” och Padlet), dels för att lära dem använda sig av delade dokument (Office365), för att besvara digitala undersökningar och uppgifter (Socrative och Kahoot!) men också för att det digitala underlättar skrivandet. Möjligheten att gå tillbaka och ändra i texten utan att behöva sudda och skriva om ger alla förutsättningar och underlättar för en bättre text. De orkar korrekturläsa och ändra på ett helt annat sätt än när texten är tätt skriven med blyertspenna på randigt papper. Dessutom blir läsbarheten högre och texterna blir mer lättillgängliga för läsaren, mig eller eleven, som ska bedöma texten på ett eller annat sätt. De digitala verktygen höjer kvalitén på min undervisning och därför väljer jag att använda mig av dem så mycket jag bara kan.

Men det finns ju gånger då det inte är så happy clappy att starta upp en lektion som bygger på digitala verktyg och det är när man blir motarbetad av tekniken och i det här fallet internetuppkopplingen. Jag blir så infernaliskt trött på att inte kunna lita på att skolans trådlösa nätverk fungerar som det ska. Förra veckan var jag tvungen att använda en nätverkskabel för att överhuvudtaget se röken av någon internetuppkoppling på min egen dator någon gång och JA! Jag har startat om den. Femtioelvatusen gånger!

Eleverna har, eftersom nätverket har legat nere, inte kunnat loggat in på datorerna så kön till nätverkskabeln har ringlat sig lång genom klassrummet. De har på grund av bristande internetuppkoppling inte heller kunnat skriva klart sina texter på vår gemensamma padlet, inte kunnat publicera texter på ”Hjälten och jag” och de har ju heller inte kunnat spara sina alster i ens i Word eftersom de inte har haft tillgång till molnet. Men det ledde till (hurra?!?) att det blev en liten historielektion i det digitala för då kom de härliga USB-minnena fram (de som Volvo IT rekommenderar att man sprar på för att man inte kan lite på molnet…) Men det var svårare än vad man kan tro att få en hel klass att sätta in, hitta och spara på minnet. Det får mig ännu en gång att fundera på vikten av att ge eleverna en grundkurs i hur man hanterar en dator och dess tillbehör. Jag menar man får ju fortfarande symaskinskörkort i slöjden – eller?

Veckor som den som precis avslutats får mig att vilja kasta in handduken när det gäller IKT för det enda de digitala verktygen gav mig förra veckan var huvudvärk, en pajad planering och frustrerade elever. Det mest ironiska i det hela var att det på måndagen damp ett mail från Volvo IT ner med det lovande innehållet att de nu hade fixat allt strul som varit med det trådlösa nätverket i staden – HA! NÄ!

Så Volvo IT – SKÄRPNING! Det är inte okej att inte leverera ett nätverk som håller 2015.

Men nu ska jag njuta av första advent i det varma ljuset från adventsstjärnan som glittrar i fönstret, räkna ner till sista avsnittet av Bron och drömma om ett trådlöst nätverk som fungerar klanderfritt när mina elever loggar in på sina datorer imorgon klockan 13:00. Vad tror ni om det?

/Jannike

Att maila sin gamla svensklärare

Igår var jag ute med mina kompisar som jag känt sen gymnasiet och vi pratade, förstås som sig bör under en girls night out, om allt mellan himmel och jord och så började vi prata om våra gamla lärare.

Vår fantastiskt duktiga kemi- och biologilärare som lät oss ha fusklapp på provet om bilismen. En fusklapp som vi la ner hur mycket tid och möda på som helst men som naturligtvis inte behövdes när det var dags. Vi pratade om vår excentriske eldsjäl till grundare av vårt räddningstjänstgymnsium där vi lärde oss att lägga tryckförband, släcka bränder, klättra på stegar och hur viktigt det är med bra relationer i en grupp. Vi pratade om vår pedagogiske matte- och fysiklärare som hade en ojämn hornhinna och därför hade en glaslins i ena ögat som en gång under en lektion trillade ut med ett pling på golvet. Vi pratade om vår norrländska samhällskunskaps- och historielärare som alltid delade med sig på ett personligt vis om sina livsval. Skulle hon köpa Telia-aktier eller inte? Och så pratade om vår svensklärare som alltid hade fokus på både kunskap och relationer i klassrummet. Vi var lyckligt lottade som hade så många bra lärare på gymnasiet.

Både svenskläraren och Sh/hi-läraren har båda en del i varför jag valde att bli lärare i just svenska och SO. Tack för det!

Hur som helst så kände jag att jag ville berätta för svenskläraren vilken roll han spelade då och att han fortfarande fungerar som en förebild i min undervisning och mitt relationsskapande med mina elever – så jag mailade honom. Det var en underlig stund innan jag tryckte på skicka. Jag läste igenom mailet gång på gång och rättade och skrev om. Jag bearbetade mailet som om det var en text som skulle lämnas in för bedömning. Jag ville att han skulle bli imponerad. Jag ville att han skulle se att jag minsann hade lärt mig massvis av honom och ännu viktigare var att jag ville att han skulle se på mitt språk att jag var en kompetent svensklärare med koll på skrivreglerna.

Ja märkligt var det. Kanske är det så att man alltid är elev till sina lärare precis som man alltid är barn till sina föräldrar…

Jag hoppas jag får svar!

/Jannike

Digitala redovisningssätt ger bra elevexempel

Här om dagen så tittade jag på Karin Nygårds härliga föreläsning om hennes resa från analog till digital till kodvisionär och fastnade då för en sak. Hon säger att man kan använda sig av exempelvis bloggar och ändå inte lära sig något om koden bakom trots att den är där så nära. Det är verkligen sant. Bloggen skulle kunna vara en lätt väg in i kodens magiska värld men så har det INTE blivit för mina elever som publicerar texter på ”Hjälten och jag” men däremot har det projektet andra vinster. Vinster som inte alls står i något slags motsatsförhållande till kodbiten utan  som bara är andra helt enkelt.

Jag drömmer om en skola där alla elever har 1:1 och där man har tid att ibland kika in bakom kulisserna på bloggar och i andra program men det hinns tyvärr inte med. När jag har bokat två tredjedelar av hela högstadiets datorbestånd för att det ska räcka till en(!) klass så gäller det att jobba på med skrivandet eftersom det ska publiceras på bloggen för lektionen efter sitter vi utan igen och måste arbeta analogt eller i mobiler. Klart det funkar men det hade varit så mycket enklare om jag och eleverna bara kunde vara säkra på att datorn alltid finns där och som sagt; det skulle ge tid till lite annat spännande digitalt kunnande.

Hur som helst. De vinster som jag ser med att publicera texter på en blogg är framförallt den att inga papper måste hållas reda på. (Det är min absolut svagaste sida – hur svårt kan det va?) Allt finns där – när som helst, var som helst. Den andra vinsten är att det är publikt så att eleverna skärper till sig sådär lite extra ”ifall någon skulle läsa” och det händer ju. Framförallt läser de varandras texter och ibland ger de varandra kommentarer. Det tredje som jag ser som är så fantastiskt bra är att eleverna kan läsa varandras texter och härma, inspireras och tänka ut förbättringar. Det blir en skatt full av elevexempel på vilka man kan träna både kamratbedömning och lyfta fram bra passager utifrån både språkbruk, stilistiska grepp och innehåll. Eleverna älskar det och jag älskar det. Win win!

En annan plattform som jag gärna använder mig av är Padlet som är som en digital anslagstavla som man kan dela med sina elever. Just nu håller vi på och läser ”Lucia” av Cannie Möller i min åtta. Jag har läst nästan hela boken högt – nu har vi bara slutet kvar. Slutet ska de få skriva själva. Vi tar avstamp i baksidestexten som jag har lagt upp på den här Padleten och så ska de skriva sina texter där. Det blir en förhoppningsvis en överskådlig tavla full med bra texter. Som jag brukar säga – det är en ynnest att få vara svensklärare och kunna jobba kreativt både med text och form.

Hur mycket jag än önskar att kunna ge dem koden bakom texten så har jag inte riktigt möjligheten nu – men de får en massa annat istället. (Vi kodar vidare på fritiden istället i Girls Code…)

/Jannike

Schemabrytsdag med tema litteratur

Varje år har vi en litteraturvecka på skolan då vi försöker att uppmärksamma litteratur på olika sätt. Igår mötte jag exempelvis både Prussiluskan och Pippi Långstrump vid kaffeautomaten då de i årskurs två har Astrid Lindgren som tema denna vecka.

Andra saker som händer är vår gemensamma aktivitet ”Hela skolan läser” då vi under 40 minuter har tyst läsning och samlar ihop alla sidor som alla elever läser under denna lektion och så får eleverna sen gissa hur många sidor det blev sammanlagt på hela skolan. De elever som kommer närmast med sina gissningar vinner priser med litteraturtema – förstås.

Förra året fick vi även för eleverna överraskande besök av historieberättare från Fabula Storytelling som kom in under tre tillfällen och rev av en spännande historia, utan att presentera sig, för att sen lämna klassrummet. Det var mycket uppskattat av både lärare och elever och vi får väl hoppas att de kanske kommer igen.

Idag hade vi även en schemabrytande dag som företrädelsevis ska gå i litteraturens tecken och i årskurs sju där jag arbetar så fick eleverna välja mellan ett par olika aktiviteter. De fick möjligheten att träffa författare, skriva sagor för vuxna, berätta om sina favoritböcker, planera text tillsammans och sen skriva enskilt. De fick även skriva en kort ”radioteater” på temat fyra-människor-fast-i-en-hiss som jag helt sonika snodde av någon i en facebookgrupp. Jag älskar det utvidgade kollegiet som delar med sig av bra idéer. Jag ville så gärna dela med mig av en riktigt bra men så strulade tekniken… Men den kanske kommer!

Jag fortsatte arbetet med att QR-koda vårt skolbibliotek som vi inledde förra året under litteraturveckan. Hur det går till kan ni läsa om i mitt gamla inlägg ”Ett QR-kodat skolbibliotek”. Skillnaden från förra året var att eleverna har utvecklat en mycket högre digital kompetens så det som förra året var rätt slitigt och mycket jobb för mig blev skönt häng med eleverna medan de gjorde sin grej. Fantastiskt härligt att se!

Här kommer ett smakprov på en recension som gjordes med mycket allvar men som slutade med en hel del skratt.

Ännu en härlig dag på jobbet.

/Jannike