Visar alla blogginlägg från: januari 2016

Nyhetsblogg

Då var det äntligen dags för nästa bloggprojekt!

Det här läsåret har jag fått den äran att arbeta i årskurs åtta tillsammans med mina fantastiska kollegor Mia och Joh-Anna. Vi är så olika alla tre och har verkligen olika expertiser och således kompletterar vi varandra synnerligen väl. Vi har mer eller mindre lyckats med att samplanera vår undervisning den här och förra terminen och det ska ni veta är en bedrift för det finns INGEN tid i vårt schema där vi synkar alla tre. Galet. Men vi har lyckats genomföra ett sommarpratsprojekt och ett arbetsområde kring skönlitteratur av Cannie Möller som även innehöll ett författarbesök och nu är det alltså dags för en blogg. Hurra!

Jag älskar verkligen det här sättet att skriva texter. Vinsterna är många både för oss pedagoger och för eleverna (naturligtvis). Det handlar både om att vi lärare kommer närmare den digitala tekniken. Vi måstwordpresse ju bygga bloggen om vi ska kunna använda den i undervisningen så det är ju oundvikligt att lära sig något. Även denna gång är bloggen byggd i WordPress som efter lite träning både är enkelt, användarvänligt och snyggt. Eleverna lär sig webbpublicering och att skriva till riktiga mottagare. De måste väga sina ord och kan inte strunta i korrekturen. Texterna blir bättre för de vill mer när det skrivna ordet lämnar klassrummet.

Så förstås så jag gick ju igång på alla cylindrar när Joh-Anna sa att hon ville blogga med eleverna och kom och frågade mig hur vi skulle lägga upp det.

Vi ska arbeta med tidningens texter i allmänhet och med nyhetsartikelns genre i synnerhet. Eleverna ska få arbeta i grupper/redaktioner där de ska producera artiklar både i grupp och enskilt. Men det vore ju för lätt (tråkigt) om vi skulle behöva stanna kvar i verkligheten och göra det här så de ska få bevaka fantasivärldar, framtiden och parallella universum. Varje klass består av sex stycken redaktioner som var och en har till uppgift att hålla koll på varsin värld, vilka är: År 2216, fablernas värld, himmelriket, rymden, sagornas värld och under vattenytan. Således finns varje värld representerad i varje klass vilket förhoppningsvis kommer att leda till att eleverna både får och ger inspiration av/till varandra.

Förhoppningsvis tar deras fantasi med oss på en resa genom dessa världar med en nyhetsrapportering utöver det vanliga. Skulle det vara så att den där berömda fantasin bestämmer sig för att stänga av och bytas ut mot idétorka så kommer vi att ha händelser som eleverna kan plocka och tolka utifrån deras världar. Vad sägs om ett kungabröllop i rymden, ett terrrorattentat i sagornas värld, eller väderfenomen år 2216?! Allt är möjligt och allt kommer att hända. Fem klasser. Trettio redaktioner. Det här ska bli så himla kul!

Än så länge är bloggen ganska tom på inlägg men under exempel har vi gjort ett inlägg där vi visar hur man kan skriva en nyhetsartikel på två sätt – awsome och basic. Så läs om när London fick storbesök av tre fantastiska svensklärare. Det gäller ju att inte spara på krutet.

/Jannike

Vikarieplanering

Igår. Fredag. Förskolan var stängd för planering så fyraochetthalvtåringen fick följa med till jobbet. Hon skötte sig exemplariskt och charmade eleverna genom att vara svårflirtad som vanligt. Klockan blev tre. Hämtade stora tjejen på skolan och drog med mig barnen för några högst välplanerade inköp på IKEA. Eller? Hur kan ljus och servetter ta tre timmar och kosta en förmögenhet? Men middagen var å andra sidan billig.

Hem. Fredagsmys. Stora tjejen såg lite hängig ut och klagade på ont i kroppen och då var den där. Koppan. Inte kan det väl vara… Jo utan tvekan är det… Vattkoppor. Jaha! Igår var de bara två till antalet. Nu är det lördag kväll och de är fler… VAB. Jodå. En vecka? Högst troligt.

Undervisningen som jag har lagt ner timmar på att planera in i minsta detalj måste planeras om. Ni vet hur det är. Hur välplanerad man än är så måste det justeras när det kommer en vikarie. De vet inte hur långt man har hunnit, hur man har tänkt eller hur klassen är. Ny planering måste således till. En planering för fyra dagar.

Så! Lördag kväll, barnen sover. Det är väl bara att köra. Fyra dagar. Fem grupper. Tre ämnen. Som alla var planerade och nerskrivna. Nu, en timme och fyrtio minuter senare, är de planerade och nedskrivna igen så att de ska passa en vikarie. Men hur var det nu? Får jag vikarie första dagen? Hmmm… Är hela planeringen skev redan innan den sjösatts? Vem vet. Hur som helst är den här delen av vårt jobb så skev – lite som att betala skatt på redan skattade pengar….

Men det är ju inte bara det att det tar tid att skriva om en planering och fundera över om den håller eller om eleverna kommer att vara sitt bästa jag med vikarien… Det är ju det där att jag inte ska få vara på jobbet på flera dagar. Mina barn är förstås det käraste jag har och jag ser lite fram emot vattkoppelugnet här hemma men det är så himla skoj på jobbet med både elever och kollegor och det vet jag att jag kommer att längta till. #jagärlärareochjagälskarmittjobb #jagälskarminarbetsplats

Men ibland är det b(a)ra att åka med och njuta av den oväntade semester (som min kära kollega Åsa Colliander Celik uttryckte sig idag) som gavs till mig av virusguden.

Trevlig söndag och sedemera arbetsvecka önskar jag er kära kollegor.

/Jannike

In i akvariet med er!

Den här terminen startades upp med två planeringsdagar för ledningsgruppen och förstelärarna på annan ort. Vi lämnade ett iskallt Stockholm och tog oss till ett, om möjligt, ännu kallare Garpenberg i Dalarna. Det var så kallt att snön som föll singlade ner likt glitter i det puderlika vita på marken. Jag är inte ett stort fan av vinter och kyla men det här satte sig för det här var något annat. Antagligen magi.

Vi tillbringade två dagar på ett slott med en spännande historia och en rustning som man INTE fick peta på… Svårt det där med regler.

Hur som helst var det en mycket givande vistelse och de pedagogiska diskussionerna lyfte verkligen. För att delge gruppen vad vi hade kommit fram till i slottets olika vrår så använde vi oss av diskussionsmodellen ”akvariet” som jag genast förälskade mig i och började använda i undervisningen. Det är absolut ingen ny modell och jag har hört om kollegor som har använt den tidigare men så har jag inte riktigt anammat den själv.

Det går till på följande sätt:
1. En diskussionsfråga presenteras (ge gärna eleverna en stund att fundera över den själva, skriva ner ett svar och diskutera det en kortis med grannen)
2. 4-6 personer får flytta in i ”akvariet” där de ska föra ett samtal kring frågan. De ska låtsas som om de är ensamma i rummet och de ska bara prata med och titta på varandra. Det är viktigt att alla kommer till tals – alla ska få höra sin röst. Alla andra som inte är i akvariet ska lyssna. Det ska vara helt tyst.
3.Efter 2-5 minuter släpps de ut och nästa gäng får flytta in. Det här gänget kan leverera sina åsikter, bygga vidare på tidigare gruppers resonemang. Poängtera gärna att det inte spelar någon roll om man vill säga ”samma sak” som någon annan för det är ännu inte sagt av just den eleven.

Jag använde den här modellen för att eleverna skulle få diskutera frågan:

Kan/måste man alltid respektera en plats som är helig för någon annan? Varför? Varför inte?

Det blev riktigt bra diskussioner och eleverna klarade modellen riktigt bra. Efteråt frågade jag vad dem vad de tyckte om det hela och några kommentarer lät såhär:

”Jag som inte gillar att prata inför klassen tyckte att det kändes bekvämt ändå för jag fokuserade på samtalet med mina kompisar runt bordet.”

”Jag trodde att det skulle vara bra att vara först så att man skulle få säga det man hade kommit på innan någon annan sa det men nu tänker jag att det hade varit bättre att komma senare eftersom de andra gav mig så himla bra idéer att bygga vidare på.”

”Det kändes lite konstigt att sitta med ryggen mot klassen men ändå skönt eftersom alla var tysta och lyssnade så bra.”

Det bästa med det här var att alla fick göra sin röst hörd inför klassen och möjlighet att leverera sin åsikt i frågan. Vi pratade om detta som ett led i elevens delaktighet i sin undervisning – att få göra sin röst hörd och säga vad man tycker är en del av elevdemokratin. Det är även viktigt att vi, som vår rektor skulle ha sagt, synliggör när denna delaktighet och demokrati sker så att eleverna blir medvetna om det.

/Jannike

Nytt år – nya möjligheter

Efter en höst som inte genererat lika många blogginlägg som hösten innan av olika anledningar kommer nu en spännande vårtermin som förhoppningsvis ska komma med ljus (helt säkert) och inspiration (med största sannolikhet).

Jag älskar när året är nytt och när man inte vet vad som komma skall. Visst kan man göra en och annan kvalificerad gissning av vad 2016 har att komma med men sen är det ju alla de där små överraskningarna som tenderar att dyka upp när man minst anar det som gör det hela så himla spännande.

Mitt och Helenas första lilla äventyr den här terminen, som förhoppningsvis ska ge både energi (inte för att det saknas) och nya kontakter, är en inspirationslunch för lärarstudenter på Stockholms Universitet där vi ska få den äran att mingla med framtida kollegor samt berätta lite om hur vi arbetar med digitala verktyg i praktiken.

Förra terminen avslutade jag och min kollega Li Hellquist arbetet med bloggprojektet Hjälten och jag i svenskan och det blev så himla bra. Alla 75 elever publicerade alla sex texttyper som skulle skrivas och bloggen är nu full av elevexempel i olika genrer. Den här terminen får vi sällskap av Falkenberg för andra gången samt av Kalmar för första gången. Välkomna! Är ni intresserade av att använda bloggen så är det bara att höra av er så hjälper jag gärna till.

Just nu håller jag och mina svensklärarkollegor i årskurs åtta på att planera ännu ett skrivprojekt i bloggform och den här gången handlar det om tidningens texter. Eleverna kommer att få arbeta på redaktioner som bevakar olika fiktiva världar men mer om det projektet längre fram. Men nu kliar det i fingrarna att både berätta om det och börja – förstås. Men i väntan på en färdig blogg och planering så arbetar vi med gamla hederliga satsdelar – något som var totalt hokus pokus för mig på högstadiet men som helt klart växte på mig på svensklärarutbildningen. Som att lägga pussel.

Jag har även gått igenom lite av en kris i mitt lärarliv. Jullovet gav en hel del tid för eftertanke kring mina elevers resultat och när jag började gå igenom dem så insåg jag att flera av dem har presterat på en nivå som inte står i paritet till deras förmåga. Så jag rannsakade mig själv och min undervisning och hittade ett par saker som ska förändras och förbättras. Jag måste även bli bättre på att utvärdera för att göra elevens röst starkare i klassrummet. Det är så skönt att jag i de här lägena har så otroligt bra och kompetenta kollegor omkring mig både i planering och för diskussion. Det gör mig bättre. De gör mig bättre. Tack!

Kollegialt lärande FTW!

/Jannike