Visar alla blogginlägg med kategorin:
Bedömning och betyg

När energin tar slut eller besök av maran maj

(OBS! Ironi och sarGråta, Gråt, Känslor, Kvinnliga, Retro, Ledsen, Sorgkasm kan förekomma i detta inlägg. Känsliga läsare varnas.)

Jag är rätt tuff och jag tål rätt mycket. Jag är inte den som blir kränkt. Jag har förståelse för när missriktad ilska blir just missriktad. Jag kan heller inte vara arg eller ledsen en längre stund. Men det gäller inte i maj. I maj införs undantagstillstånd i mitt känsloliv. Någon där inne ger sig själv utökade befogenheter för att ta kontroll över svåra eller farliga nödlägen som jag utsätts för. Jag har inte längre någon kontroll över vad som ska hända härnäst.

Så vad hände egentligen med vackra vackra maj? I år är hon en mara som kommer med en rad helt oväntade arbetsuppgifter som äter upp mig inifrån. Vad sägs till exempel om att alla mina klasser plötsligt har inlämning av bedömningsuppgifter? Totalt oväntad grej som jag inte har någon del i själv. Eller förberedelser och sammanställningar inför betygssättningen? Aldrig varit med om det tidigare, eller inte såhär års i alla fall. Det är ju dumheter, man har ju så himla mycket annat att göra på slutet! För att inte tala om de ledigheter som begärs mitt i avslutandet av det sista SO-ämnet för terminen… Helt nytt för i år. Och sen från sidan kommer högoddsaren ”rättning av NP i SO”. Jag fattar inte hur det kunde bli så här i år…. Allt på en gång och så nära skolavslutningen också. Det känns nästan som en konspiration…

Okej, kanske inte helt oväntade då, men maj sker så sällan så man får inte chansen att vänja sig. Dessutom är upptrappningen så inlindad i hopp om liv och stundande skolavslutning att man inte märker hur maran maj kommer smygande med sina svarta stressiga slöjor som lägger sordin på hela stämningen. Fågelkvittret avtar, häggen doftar plötsligt för starkt och solens strålar är alldeles för varma. Njutningen och hoppet om liv sätts på paus. Bara maj tar slut så får jag livet åter tänker jag.

Vi får under året rådet att se till aVintage 1950-Talet, Vacker Kvinna, Vintage Biltt spara timmar som vi kan använda när vi får toppar i vår arbetsbelastning så att vi inte ständigt ligger på gränsen. Det gäller att vara utvilad i maj när nationella proven ska rättas och betygen ska sättas. Klart det gäller. Det är ju superlätt att vara. Vi är ju lärare som ju är världens softaste jobb. Jag menar vi har ju ALLA lov. Det är ju bara att ackumulera lite timmar från dem och från vanliga härliga eftermiddagar och plocka fram nu när det ska rättas. För det är väl så det funkar? Jag jobbar lite mindre i februari så att jag orkar i maj… Om vi hade varit maskiner hade man ju kunnat räkna på vår elförbrukning och kunnat se att det visst är ett gångbart tankesätt men nu är vi inte det. Men man skulle lätt kunna tro att någon tror det när man läser bedömningsanvisningarna till nationella provet i samhällskunskap och sedan inser att dessa ska följas till punkt och pricka i 52×13 frågor. Så om ni undrar något över aspekter som ska bedömas typ som relevanta argument på individ och samhällsnivå, förtydliganden av dessa, minst 2, i form av exempel eller fakta eller konsekvensbeskrivningar, relevanta fördSkyltdocka, Liggande, Gata, Döda, Ignorerar, Likgiltigelar och nackdelar ytterligare förtydliganden och exemplifieranden så kan ni plocka bedömningsanvisningarna från min likstela kropp när jag har dött stressdöden på plan 3 på Mälarhöjdens skola den 31:a maj. Tack skolverket för det. Jag som hade sett fram emot sommarlovet…

Lycka till med er majmara – vi ses på andra sidan.

Maran maj (Mel: Sköna maj)
Maran maj (o)välkommen hem till oss igen.
Maran maj ät upp mig men spotta ut mig sen…

/Jannike

Formativ bedömning – motivation eller stress?

Jag läser just nu Hjärnkoll på skolan av Martin Ingvar och Gunilla Eldh där de skriver om att eleverna måste känna att deras prestationer gör det möjligt för dem att nå målet. Vi som lärare måste alltså se till att våra uppgifter går att lösa på flera nivåer och att de tar eleverna ur sin trygghetszon och in i sin proximala utvecklingszon där lärandet kan ske. Blir det för svårt är ansträningningen inte värd det och eleven ger upp. Men för att eleverna ska kunna ta sig igenom även en perfekt anpassad uppgift som ligger lite utanför sin trygghetszon så behöver de all uppmuntran och stöd de kan få så att de känner att de är på väg åt rätt håll. Återigen – relationen. Förhoppningsvis gör er gemensamma ansträningning att eleverna lämnar in en uppgift som har lett till ett ökat lärande hos eleven.

Som lärare är det sen dags att läsa och bedöma elevernas uppgifter och klura ut vad eleven har för utvecklingsområden så att den kan bli ännu bättre på det den gör i skolan, oavsett vilken nivå de ligger på. Formativ bedömning är (nästan) alla överens om att det är det som för lärandet framåt. Men vad gör det med eleven?

Vi har under våren på Mälarhöjdens skola pratat om stress kopplat till skolarbetet bland våra elever. Många upplever en enorm stress för skolan och låser sig när det är dags för prov och bedömningsuppgifter och känner att de inte kan stå ut med att inte få högsta betyg. Var kommer stressen ifrån då? Det vore ju lätt att säga föräldrarna men det är inte hela sanningen. Vissa föräldrar ställer naturligtvis höga eller för höga krav på sina barn men det finns många faktorer som leder till elevernas stress. Tillexempel ett samhälle som bygger mer på vad man gör än vem man är för att få ett egenvärde. Att eleverna tror att ett visst gymnasium ger framgång och ett annat misslyckande och därför måste de in på ”det bästa” leder också till stress. Listan kan göras lång och det är ett problem. Men jag har en spaning till om vad det är som gör eleverna stressade. Håll i er nu!

James Nottingham, brittisk lärare och författare, skriver och föreläser bland annat om vikten av att vi lärare har koll på alla våra elever och deras behov så att vi kan hjälpa dem att utvecklas så mycket som möjligt under sin skoltid, vilket jag också tycker är viktigt men samtidigt svårt och tidskrävande. Något som dock är ännu svårare och mer komplext är att kommunicera detta till eleverna så att de förstår på vilken nivå de ligger och vilken utveckling de rimligtvis kan förvänta sig av sig själva i nuläget.

Vi ska se till att alla elever når sin fulla utvecklingspotential genom att ge dem feedforward och formativ bedömning på vägen, men av någon anledning så har den fulla utvecklingspotentialen hos eleverna likställts med ett A. Eleven är helt övertygad om att ett A alltid är inom räckhåll och vill veta exakt vad som krävs för att få det det och föräldrarna vill (och ibland kräver att) få veta vad just dennes barn ska göra för att nå detta betyg. Vi lärare slår sen knut på oss själva för att förklara hur det ska gå till även om vi vet att det i realiteten inte är imagemöjligt för eleven att nå ett A just nu. Som vi alla vet så är bedömning komplext så svaren upplevs inte alltid som tillfredsställande av mottagaren, helt enkelt för att de inte förstår dem fullt ut samt att vi sam svårigheten för oss lärare att kommunicera detta på bästa sätt på grund av dess komplexitet.

Jag upplever att det finns en (orimlig) tro hos elever, föräldrar och ibland även lärare att A är för alla. Sorry men så är det inte. I teorin skulle alla kunna få högsta betyg då vi arbetar mot uppställda mål och kunskapskrav som grund för vår bedömning. Men elever utvecklas alla i olika takt och kunskapskraven idag är inte alltid lätta för en elev i grundskolan att uppfylla. De kräver inte bara motivation, prestation och intelligens utan även en viss mognad av eleven vilken sker gradvis och inte samtidigt hos alla. Vi ska i skolan se till att alla når så långt de kan, förutsatt att eleverna presterar, men det innebär inte att alla når A. Ok! En lång utläggning för den poäng jag strax ska leverera kring elevernas stress.

Det faktum att vi hela tiden pushar eleverna framåt med vår formativa bedömning är att de förhoppningsvis utvecklas i rätt riktning men det kan också skapa stress. Vi har elever som har uttryckt att de är stolta över sin prestation och inte vill nå högre. Måste vi då i alla fall leverera en formativ bedömning till eleven eller föräldern? Kan de inte bara få avgöra själva när de är nöjda?

imageVi har under den här terminen även mött många elever som som upplever att de aldrig blir klara, att de alltid kan göra något bättre vilket leder till att de inte vill avsluta sina uppgifter. Jag som lärare ser att de har presterat på toppen av sin förmåga och har gett allt men de ser bara att det finns mer kvar att göra. Det skapar stress om något.

Så min slutsats är att vi har två kategorier av elever som stressas av olika saker. Den ena är de som vill nå högsta betyg men som ännu inte riktigt har förmågan och som heller inte riktigt kan ta till sig av den feed forward som levereras av läraren. Den andra kategorin är de som bara vill vara nöjda med sin prestation och inte vill sikta högre men som alltid får formativa kommentarer om hur de kan ta sig vidare i sin utveckling utan att de egentligen vill ha dem. Det slutgiltiga resultatet är detsamma – elever som aldrig får eller kan känna sig klara och därmed känner sig stressade.

Formativ bedömning i all ära men ibland måste man också bara få sitta nöjd. Hur kommer vi dit?

/Jannike

Utvärdering av förmågor

Jag har många idéer kring hur jag ska kunna följa elevernas utveckling av förmågorna och självskattning är en av dem. Både på avancerad nivå (i ett projekt som just nu ligger på is för att min samarbetspartner och jag jobbar så mycket på varsitt håll) men även på klassrumsnivå.

När vi avslutade vårt arbetsområde #africanlivesmatter så ville jag kolla av vilka förmågor som eleverna tyckte att de hade fått träna på, när och hur. Jag gjorde en enkät i Survey Monkey som jag länkade till i vår årskursblogg så att eleverna kunde fylla i den när som helst från dator, platta eller telefon.Surveymonkey

Enkäten är uppbyggd på så vis att varje elev markerar vilka förmågor från The Big Five de tycker att de har fått chansen att utveckla  under arbetsområdet och under kryssrutorna ligger det en kommentarsruta där eleverna är tvungna att tänka efter när och hur de har fått träna ovan nämnda förmågor. Jag var orolig för att eleverna skulle ta ”the easy way out” och bara kryssa i enkäten och inte bry sig om att skriva kommetarer. Men tji fick jag. De kryssade noggrant och skrev bra kommentarer där de förklarade när och hur de hade fått träna sina förmågor – precis som jag ville.

Det här verktyget kommer jag att använda lite då och då i undervisningen blandat med andra digitala enkäter där eleverna får chansen att utvärdera upplägg och undervisnings sätt. Jag bara älskar den digitala sammanställningen som ge er notorisk pappersslarver som mig en chans att få syn på både när och om det sker lärande i mitt klassrum.

/Jannike

Förmågememory – typ…

Att implementera The big five som små kortlekar i klassrummet har verkligen fallit väl ut i mina klasser och eleverna kommer och hämtar korten lite då och då för att få koll på läget – vad innebär egentligen en analys eller hur är det meningen att jag ska kunna hantera begreppen. Vissa elever vill ha en egen kortlek att ta med sig från klassrum till klassrum och det tycker jag är väldigt positivt. Äga sina förmågor helt enkelt!

Jag skrev ju för ett tag sen om hur jag gör för att synliggöra förmågorna i till exempel en klassrumsdiskussion med eleverna. Det jag har märkt på vägen är dock att vissa inte riktigt förstår innebörden av förmågorna trots att de ger sken av det i stunden.  Att gå igenom varje förmåga hade naturligtvis varit en  lösning på problemet men risken är att de hade blivit passiva och jag blir den som är aktiv och det blir sällan bra. Även om klassen skulle få komma med förslag så ser jag framför mig hur vissa elever tar plats i en sådan diskussion och hur somliga håller sig i bakgrunden. Alla eleverna hade således inte känt sig helt delaktiga och de som verkligen skulle vara extra hjälpta av förklaringen nog hade varit de som inte riktigt skulle få med sig det jag önskade från lektionstillfället.

Det fick mig att fundera på hur jag skulle kunna göra dem aktiva i förståelsen för förmågorna och då kom idén med ett parspel upp. Spelifierat lärande behöver inte alltid vara digitalt. Ett hederligt gammalt memory, eller typ, fungerar också utmärkt. Och att spela är ju superkul. Win-win!

Jag har tagit alla förmågorna i The big five och skrivit en förklaring till dem, var och en, och så har jag klippt ut korten som ska paras ihop; rätt förmåga med rätt förklaring. Till en början är de färgkodade så att det ska bli lite enklare men jag hoppas att när de har fått kläm på det att jag kan servera dem i svartvitt. Tanken med spelet är att eleverna under avslappnade former ska se vad förmågan betyder och sen kunna relatera det till sitt eget lärande i min och mina kollegors undervisning.

Dock är förklaringarna gjorda av mig och risken är att mina förklaringar kan vara för svåra trots att jag har ansträngt mig för att förklara på ett så enkelt sätt som möjligt. Jag tänker mig att det här kan få vara en process där eleverna kan få komma med egna förklaringar som de tycker är bättre och tydligare för dem. Vi kanske behöver olika förklaringar i år 3,5,6 eller 9 som jag har för avsikt att testa spelet i. Målet är hur som helst att eleverna ska få koll på sina förmågor och att när jag pratar om orsaker och konsekvenser ska jag veta att det vet jag menar eller att de verkligen har koll på skillnaden mellan resonera och reflektera.

Vi får väl se om spelet har önskad effekt. Jag återkommer.

Om ni vill testa så finns det här: Förmågorna parspel

/Jannike

Formativt med Voto.se

Det finns en mängd olika digitala verktyg att använda för att arbeta formativt i klassrummet.

Idag använda vi oss av webbverktyget Voto.se. Det är en kostnadsfri tjänst för att skapa omröstningar på nätet.

Jag använde det idag när vi hade NO och skulle jobba med den begreppsliga förmågan. Jätte roligt!
Jag startade momentet genom att låta eleverna gå in på sajten voto.se. Där hade jag gjort iordning en lista på olika begrepp inom kemi och området luft. De fick i uppgift att bocka för de begrepp som de kände att de kunde, och då inte bara ha en aning om, utan även kunna förklara för en klasskompis vad begreppet betydde.

Eleverna satte igång och vartefter de svarade så syntes det anonyma resultatet på projektorduken. Eleverna var 23 till antalet idag, och det ord som hade flest röster på sig var begreppet koka med 22 röster.
Jag tog upp begreppet koka som ett första exempel och bad de som hade röstat på det att räcka upp handen (inte alla gjorde det ändå, inget tvång) för att kunna förklara för de som inte kände att de kunde förklara. Och så gick vi vidare med några av de mest röstade begreppen och diskuterade dem, även några av de minst röstade.
Efter det fick de ut en varsin lista med begreppen tillsammans med förklaringar. Nu fick de jobba med begreppen i grupper på olika sätt som tex memory.
Vid slutet av lektionen fick de gå in på sajten igen. De fick bocka för de begrepp de tyckte de kunde beskriva igen. Vilken känsla när vi kikade på det nya resultatet som kom upp. Många fler kände att de kunde förklara många fler begrepp nu.
Nästa lektion planeras att starta med ”introcards” för att checka av några av dagens begrepp igen, som vad det heter när ett ämne byter fas, från gas till flytande… ja vad heter det nu då? :)
Gå in och rösta på m.voto.se/urflippat
eller gå via qr-koden
chart

Så här fungerar: Voto.se,
Omröstning online, gratis och utan inloggning.

Du behöver inget konto för detta utan kan direkt skapa en omröstning.
En omröstning kan innehålla en eller flera frågor där varje fråga har två eller flera svarsalternativ.

Deltagarna röstar genom att gå till m.voto.se på sin mobila enhet och skriva in den nyckel som anges för varje omröstning. Alternativt kan man använda en direktlänk av typen m.voto.se/demo.
Du kan bjuda in deltagare via Facebook, Twitter och Google+.
Finns deltagarna i samma rum kan du visa en direktlänk och QR-kod för omröstningen.

Resultatet av omröstningen kan följas i realtid på din datorskärm eller via projektor utan att du behöver ladda om sidan.

Testa gärna! :)

// Helena

Att äga förmågor

I fredags hade jag en av mina bästa lektioner någonsin. Ni vet en sån där lektion när allt flyter. När allt man har tänkt ut går precis som man vill.

I mina sexor har vi arbetat med ”Brott och straff” (och inte tegelstensromanen utan det samma inom samhällskunskapen) i grupper och de har redovisat sina resultat varsin OneNote. På en av flikarna i OneNoten så hade eleverna den ”stora fråga” som var kopplad till arbetsområdet. Det var ett fiktivt brott, en misshandel, där eleverna skulle diskutera vem eller vilka som var brottsoffret. Denna gruppövning fungerade även som träning inför det bedömningstillfälle på samma tema som eleverna har nu på fredag.

Alla grupper kom väl förberedda till förra fredagens lektion då de skulle få chansen att visa vad de hade kommit fram till samt diskutera med de andra grupperna hur de tänkte i frågan. Vanligtvis brukar jag dra elevernas namn och de får då presentera olika delar av uppgiften medan jag skriver på tavlan det som vi tillsammans kommer fram till. När vi är klara låter jag eleverna fota tavlan för att alla ska ha med sig bilden hem och för de som saknar mobil så fotar jag också tavlan och lägger ut det på vår årskursblogg så att alla kan se det inför bedömningstillfället.

Men!

I fredags slängde jag in ett moment till som gjorde lektionen så där extra bra och det var en uppsättning förmågekort a la Lotta Bohlin. Varje grupp fick ett par förmågor som de skulle bevaka under diskussionen. När de tyckte att någon i klassen uppfyllde förmågorna i sina resonemang så skulle de hålla upp dem och förklara hur det tänkte. Eleverna visade sig vara riktiga fenor på att dels presentera tankar kring själva caset och vem som var brottsoffer i frågan men även på att snappa upp när kompisarna visade upp förmågor av olika typer. Många förmågekort kom upp flera gånger och de berättade om hur duktiga deras kompisar var på att samtala, diskutera och presentera men även hur väl de löste problem, presenterade lösningar och såg för och nackdelar osv. De var imponerade av varandras förmåga att använda begrepp och att uttrycka egna åsikter och ståndpunkter. Och jag, jag åkte bara med i det sköna flow som blev där på fredagsmorgonen. Lovely!

När jag träffade klassen igen i måndags så berättade jag för dem att jag upplevde att fredagens lektion var en av de absolut bästa, kanske den bästa lektion, som jag har haft i min lärarkarriär. Jag var precis på vippen att berätta varför jag tyckte så när jag insåg att jag borde kolla av med eleverna om de förstod varför jag tyckte som jag gjorde.

Händer sköt i luften och de berättade precis det som jag hade tänkt att säga. För det första att de samarbetade väl, att klassen blev som en stor grupp där alla åsikter respekterades och räknades. Att de med hjälp av förmågekorten både fick koll på vilka förmågor som de ska (få hjälp att) utveckla samt tydliga exempel på när detta faktiskt skedde. De kände att de fick bättre insyn i vad det är vi som lärare tittar på när de själva fick chansen att leta efter det på en lektion. De tyckte att allt blev så tydligt.

Jag känner mig mer än nöjd och har hittat ett sätt att arbeta på som jag verkligen vill utveckla både för min och elevernas skull. Hurra – mot nya höjder!

/Jannike

Äntligen dags för #TMmälar15

Nu är det äntligen dags!

Vi kör Teachmeet- Mälarhöjden, onsdagen den 1 april klockan 17.30-19.30 i skolans restaurang: Gyllene gaffeln.

bild 1Teachmeet är ett möte för lärare, med lärare och om lärande. Grundprincipen är att alla delar med sig, presenterar och delar erfarenhet. Man väljer mellan att presentera i 2 eller 7 minuter och innehållet skall vara något du gjort med elever i skolan. Fokus brukar ligga på sätt att använda IT i undervisningen men det är inte nödvändigt att du jobbat med IT för att du ska presentera.

Kanske vill du dela med dig av dina erfarenheter?
Kul, det är ju detta som är grejen! Då kan du välja antingen en tvåminuters minipresentation eller en sjuminuters mikrovariant. Nätanslutning och projektor kommer att finnas tillgängliga – gå rakt på sak och ånga på tills mjukisdjuret närmar sig i hög hastighet :)
Obs: du kommer att bli obarmhärtigt avbruten ifall du inte håller tiden för din presentation – fråga någon som har varit med förr, det är tuffa tag :)

Det kan hända att många, många vill presentera på TeachMeet och (delvis) därför kommer presentationerna väljas slumpmässigt bland alla som har anmält intresset här på sajten. Anmälan innebär med andra ord inte att du med säkerhet kommer att få presentera på TM.

Du som twittrar om något som har med TeachMeet- Mälarhöjden att göra kan gärna använda hashtaggen #TMMälar15.
Ifall du vill lära dig mer om Twitter, kan du kika här: snabbkurs till twitter

Ta chansen att berätta och låta dig berättas för!

Anmälan gör ni på länkenbild 2
Du anmäler på länken om du vill delta och presentera 2 eller 7 min, eller om du vill komma som åhörare.
Du anmäler även om du önskar smörgås och dricka vid minglet.

Anmäl här

Välkomna med er anmälan :)
// Helena och Jannike

Här hittar du en länk till affischen, skriv gärna ut, sätt upp och sprid :)

Teachmeet Mälarhöjden

Hitta till oss på Mälarhöjdensskola

Word online som responsverktyg

När vi var på BETT-mässan så fanns det så mycket spännande att titta på men just för att det är så mycket så måste man välja. Eftersom vi arbetar i Stockholms Stad som har investerat i Office365 så valde vi att sätta oss i Microsofts monter och lyssna på vilka möjligheter som finns inom ramen för de verktyg som rymmer sig inom Office365.

De ska sägas att om man har tillgång till hela paketet utan begränsningar, Windows 8 och Surface (Microsofts surfplatta istf iPad)  då är systemet betydligt öppnare och mer lättjobbat men eftersom jag har ett öppet sinne och oftast en vilja att se saker från den ljusa sidan så tänker jag: Vad kan vi göra med det vi har? En värld full av möjligheter öppnar sig.

Det som känns mer än bra är den lösning som jag har infört under veckan när det gäller elevernas skrivande. Alla elever skriver numera i Word online som är en del av Office365. När de skriver delar de dokumentet med mig så att jag kan följa deras process och de delar även dokumentet med den person som jag har utsett som deras gensvarskompis. Det här gör att vi alla tre har  tillgång till det senaste dokumentet hela tiden, både för läsning och redigering.  Vi kan ge respons via kommentarsfunktionen och alla ser det som ändras vilket inte är lika enkelt när man mailar dokument fram och tillbaka om man är fler än två inblandade. Dessutom kan man som lärare och gensvarskompis vara med under hela processen, från början till slut. Det allra bästa är man kan skriva i och läsa dokumentet var som helst, när som helst.

Jag tänker mig att ett annat sätt att arbeta med delade dokument kan vara när eleverna skriver uppsatser eller prov som ska bedömas att de lätt kan dela dem med läraren som kan ge feedforward under skrivandets gång direkt i klassrummet. Jag har tidigare gjort så att de har skrivit för hand, jag har tagit hem och kommenterat och de har skrivit klart nästa dag men nu kan jag ju arbeta mer direkt via deras delade dokument.

Det fungerar lika bra att logga in på word online via paddor som via datorer och allt eleverna (i Stockholms stad) behöver göra är att gå in på login.microsoftonline.com och där skriva i sin mailadress på följande sätt ab12345@elev.stockholm.se och klicka på login. Efter det kommer de till en Stockholms Stad-ruta där de skriver in sitt användarnamn ab12345 och det lösenord som de använder när de vanligtvis loggar in på datorerna. Häpp! Klart! (Det kan vara så att de behöver installera en applikation men det är snart gjort och ni är igång).

/Jannike

Betygshets – nej tack!

Jag läser Jenny Strömsteds krönika om betygshets bland landets ungdomar och jag kan inte mer än att hålla med om att det är en ohållbar situation som barnen hamnar i när allt i skolan kommer att handla om betygen för dem. Precis som Jenny Strömstedt tror jag att hetsen kommer att knäcka ännu fler om en riksdagsmajoritet lyckas sänka betygsåldern ytterligare.

Jag som undervisande lärare vill att skolan ska handla om lärande och processer där vi hjälper eleverna att få syn på sitt eget lärande. De ska äga förmågor och kunskapskrav och betygen ska inte komma som överraskningar för dem. Vid en självskattning ska de kunna peka på vad de kan. Det ska inte handla om stressade elever som sitter hemma på kvällarna med magont inför prov och läxförhör som graderas F-A utan vidare förklaringar.
Men vem ska fixa det då? Jo det ska ju jag. Det är inte svårare än så. Det är en del av mitt arbete.
Jag är en lärare som helst skulle vilja arbeta utan betyg i grundskolan. Åtminstone inte innan år åtta. Det är ungefär då jag ser att de flesta elever är tillräckligt mogna för att kunna ta in vad betygen innebär. Jag vill istället att elevernas vardag, både innan dess och naturligtvis även efter, ska kantas av formativ bedömning där deras lärare sätter sig in i vad just de behöver öva på för att ta sig till nästa steg. Där de får tydlig feedforward så att de nästa gång de tar sig an en uppgift vet vilka förmågor de behöver utveckla lite extra. Det kan låta svårt för en utomstående som inte är förtrogen med läroplanstexten men om man arbetar med förmågorna från tidig ålder så kan eleverna lära sig vad de innebär och verkligen äga dem.
Vidare skriver Jenny om att elever som citat: ”Även om man har A på alla prov och kan analysera Harry Potters faderskomplex och Chelseas förutsättningar att vinna Premier League på engelska, så får man F om man inte vågar prata högt inför hela klassen.” Tyvärr vet jag att det här stämmer på en del skolor men själv tycker jag att det är dumheter och att vi lärare har ett ansvar att plocka upp dessa elever. De ska inte ha F i betyg. De ska erbjudas alternativa redovisningssätt och det är också vad som sker i de flesta skolor.
Vi lärare har ett betygssystem att förhålla oss till med tydliga anvisningar om hur betyg ska sättas och det kan förstås kännas hårt att endast ett icke uppnått kriterium kan generera ett F i betyg men det är sällan verkligheten. Vi vrider och vänder på oss och eleverna för att vi inte ska hamna i dessa situationer – tro inget annat. Ingen lärare mår bra av att sätta ett F. Inte på en i det här fallet högpresterande elev och inte heller på en elev med svårigheter av olika slag. Min fasta övertygelse är att de allra flesta av oss gör allt som står i vår makt för att alla elever ska få så höga betyg som möjligt.
Men hur har vi då hamnat i den här situationen med stressade barn som har ont i magen inför betygssättning och som enligt Jenny Strömstedt kommer till följande drastiska slutsatser:
”Om man tappar bort sin penna så kan man inte skriva, så då får man dåliga betyg och då får man inget jobb när man går ut skolan och då svälter man och dör.”
 
Just detta citat känns aningen överdrivet men min erfarenhet är att vi inte informerar tillräckligt tydligt hur betygssättningen går till och hur vi hjälper dem på vägen. Mina sexor exempelvis som trodde att man kunde få ett F hux flux lite beroende på mitt humör. Inget vidare betyg till mig kan man tänka… Men när jag väl fångade upp dem och förklarade så köpte de läget och betygen blev sekundära.
Vi måste arbeta mot tydliga mål i skolan – varför gör vi det och hur ska det bedömas i slutändan. För det är just i slutändan vi ska bedöma inte på varje uppgift, prov eller läxförhör. På vägen ska eleverna få med sig en framåtsyftande kommentar som på riktigt hjälper dem framåt. Och det är ingen lek. Det tar mycket mer tid än att sätta ett betyg, en ynka bokstav, men det ger så vansinnigt mycket mer. Det är en bit på vägen i att äga sitt eget lärande.
Jag läste någonstans att det är bättre med ingen feedback alls än med dålig feedback. Så strunta i kommentarer som inte vägleder och lyfter eleverna men nöj dig inte med att plita ner den där bokstaven. Den ska fungera summativt i slutet av terminen när vi har slagit ihop allt som eleverna har lärt sig. Inte som ett delmål.
/Jannike

Summativt blir formativt

Den här veckan på terminen är inte min favorit. Det är den vecka då jag (och många lärare med mig) ska förvandla alla elevernas uppgifter, hur de har hanterat feedforward och feedback samt sammanställa alla deras smarta och intressanta kommentarer på lektionerna till en ynka bokstav. Sätta punkt för allt det formativa med en summativ bedömning. Det här är inte lätt och det känns inte alltid så rättvist mot det vi gör i skolan. Det visar så lite när det står där ensamt. E eller A? B eller D? Det är det som diskuteras hemma vid middagsbordet – inte den faktiska utveckling som har skett under terminen där eleven kanske har tagit jättekliv framåt men som inte alltid visar sig i den sumativa bedömningen.

Trots allt och oavsett vad jag än tycker så är betygsättningen något som vi måste göra, en del av vårt uppdrag helt enkelt. Men då ska jag (banne mig) göra det summativa så formativt jag bara kan tills mina juveler lämnar mig i nian med den definitiva punkten satt för grundskolan.

Så hur löser jag det här då? För det första är det otroligt viktigt för mig att eleverna får en rättvis bedöming och ser därför ingen prestige i att bedöma allt själv. Jag tar gärna hjälp av mina kollegor som undervisar i samma årskurs som jag men även av lärare som har samma ämne och som jag vet att jag kan få ett svar av som i bästa fall sammanfaller med min bedömning men som vid en dissonans kan diskuteras utan att någon av oss måste ha rätt.

För det andra använder jag tydliga matriser, som jag fått av en klok lärare en gång, där kunskapskraven är uppdelade i olika kolumner för att få en tydlig överblick över vilket betyg eleven i slutändan ska få. Det ger mig även ett bra underlag för Matris bildkommande betygsdiskussioner där jag tydligt kan visa upp vilka kunskapskrav eleven har  arbetat med och på vilken nivå eleven har visat sina kunskaper. Det här ger både mig och eleven en möjlighet att arbeta vidare med fokus på de kunskapskrav där eleven måste lyfta sig för att nå till nästa nivå.

Många lärare väljer att berätta betygen för eleven när de är satta så att de ska veta hur läraren har tänkt kring betygssättningen, så även jag. Dock kan jag känna just det jag skrev om i början av inlägget att allt slit som vi har lagt ner tillsammans under terminen på en halv sekund reduceras till den där enda bokstaven. Trots att jag försöker visa och förklara med min fina matris vad eleven har klarat och inte klarat så är det bara betyget som är det intressanta i den stunden. Har jag höjt eller har jag sänkt är det som far i elevens huvud och vissa kan inte dölja sin förtjusning medan andrar reagerar med ilska eller tårar och kommentarer som ”det spelar ju ändå ingen roll vad jag gör” eller ”jag kan likaväl skita i allt nu”. Oftast lägger sig förstås besvikelsen efter en timme eller ett par dagar och det går att diskutera med eleven om vad som krävs. Jag tar då fram min överskådliga matris och pekar på kunskapskrav och förmågor och tillsammans gör vi en plan för nästa termin. Det är då det summativa trots allt börjar kännas lite formativt ändå…

Mina sexor har gått i flera veckor och oroat sig för att få F i betyg. För många av dem är betygen ännu rätt så diffusa och svåra att förstå och applicera på deras eget skolarbete. Trots att de har fått matriser ifyllda och feedforward på alla skrivuppgifter och uppmuntrande kommentarer så är det många som tror att vi lärare sätter betyg på deras uppförande eller lite på måfå.

När jag pratade med dem idag och sa att ingen i klassen skulle få ett F vare sig i svenska eller SO så gick det en lättnadens suck genom gruppen och det fick mig att tänka till. Jag har antagligen inte varit tillräckligt tydlig i min information kring hur det går till om man är orolig för att en elev riskerar att få ett F. Men hur som helst. När det var avklarat var det som att de inte längre var intresserade av att veta betyget – inte lika ivrigt i alla fall. Så nu har vi tillsammans bestämt att betygen skickas hem, de öppnar hemma i lugn och ro, smälter bokstaven och dess betydelse för dem själva och så tar vi betygssnack det första vi gör i januari.

Jag kommer att sätta mig med var och en av dem och titta på min fina matris, återigen, och visa dem vilka kunskapskrav de har klarat på vilken nivå och hur vi ska arbeta vidare med kommande uppgifter för att eleven ska nå precis dit den kan och vill.

Efter en vecka med ganska mykcet oro, obehag och osäkerhet från min sida kan jag nu med stolthet säga att jag är nöjd med min rättvisa bedömning av mina elevers kunskaper och att jag har landat i att summativt faktiskt med lätthet kan bli formativt.

/Jannike