Visar alla blogginlägg med kategorin:
Digital Kompetens

Girls Code på Microsoft

I två år har vi nu haft vår efter-skolan-aktivitet Girls Code igång. Den syftar till att, i det här fallet, tjejer ska få komma i kontakt med programmering och kod i skolan. Anledningen till att vi till en början valde att rikta oss till tjejer kan du läsa om här och det är faktiskt så att när vi har försökt att starta upp en motsvarighet för killar så har intresset varit väldigt svalt – tro det eller ej. Hur som helst så var det i veckan dags för våra tjejer att få göra sitt första studiebesök på ett IT-företag. Och inte vilket som helst utan Microsoft.

I samarbete med Kodcentrum fick våra tjejer möjligheten träffa några av Microsofts unga kvinnor som verkligen var strålande förebilder.  Vi bjöds på rundvandring i lokaler som en lärare bara kan drömma om att få arbeta i. Tjejerna var helt hänförda och började genast erbjuda sina framtida tjänster till företaget alternativt ett snabbt byte mellan Microsofts och Mälarhöjdens skolas lokaler.

Tjejerna fick sen visa spel som de själva hade gjort i Scratch både med och utan hjälp av Kodcentrums material Kodboken. Deras arbete kommer kontinuerligt att läggas upp på deras egen blogg, girlscodemalis.se, vilken de själva administrerar och ansvarar för. Ta en titt vetja!

Kodboken som jag nämnde ovan som passar ypperligt att använda i skolan även om man som lärare är nybörjare på programmering. Eller såhär – särskilt om man är det! Nybörjare alltså.

Tjejerna fick sen testa presentationsverktyget Sway som är en av molntjänsterna i Office365 vilka alla elever i SSway_splashtockholms stad har tillgång till med sina elevinloggningar. De lärde sig hur de enkelt kunde skapa snygga presentationer där fokus framförallt ligger på att arbeta med innehållet och där verktyget står för designen. Bra för oss som inte vill att det ska läggas lektion efter lektion på animeringar i Power Point eller Keynote. De fick lite olika uppgifter att lösa och vi fick höra om innovationer och appidéer som kommer att revolutionera framtiden. Jag kan förstås inte berätta om dem här eftersom tjejerna vill sälja sina idéer till högstbjudande. Men jag kan meddela att de var briljanta!

Vi hoppas förstås att vi kan få till fler studiebesök av det här slaget för det tände verkligen ett ljus i deras ögon när en möjlig väg för framtiden presenterades och sådana vill man ju som lärare presentera så många man kan av.

/Jannike

Hjälten och jag lever

Nu var det ett tag sen jag och min kollega Li Hellquist avslutade arbetet med bloggen Hjälten och jag tillsammans med våra elever. Det här betyder dock inte att bloggen ligger vilande tills nästa gång vi här på Mälarhöjden ska använda den utan den är fortfarande i full gång och fylls på med fina texter av bloggande elever på Lindalsskolan och Falkenbergsskolan i Kalmar och Tullbroskolan i Falkenberg.

Det här projektet blev både bättre och större än vad jag hade kunnat hoppas på för ett år sen. Superkul! Konceptet är fritt att låna eller så hakar ni på redan befintlig blogg. Det är bara att höra av er.

Om ni vill läsa mer om arbetet kring Hjälten och jag kan ni göra det här, här  och här.

Välkomna!

/Jannike

Borgarrådsbesök

Olle Burell möteGårdagens besök av  skolborgarråd Olle Burell och  Louise Callenberg blev ett givande och avslappnat samtal. Något som jag efterlyste här. Vi diskuterade bland annat hur man skulle kunna kartlägga och använda Stockholms förstelärares kompetenser och vi fick även en chans att visa upp exempel ur vår verksamhet kopplade till IKT och läs- och skrivinlärning. Efter mötet beundrades skolan som verkligen är en odyssé i 1900-talsarkitektur, (något jag aldrig har tänkt på tidigare) med de första huset som är byggt 1905 till det sista som stod färdigt på 2000-talet, innan det var dags att äta lunch i skolans restaurang Gyllene Gaffeln som kan stoltsera med en fin 23:e-plats i tävlingen White Guide Junior 2015.

Helena Dalivin och Girls Code kom och berättade om hur de sen sexan har lärt sig att programmera
en frivillig eftermiddagsklubb. Tjejerna kunde på ett föredömligt och moget sätt berätta om vikten av fler kvinnor i teknik- och programmeringsbranschen och att de hoppas att fler tjejer ska hoppa på initiativet på skolan. Efter det kom Johan Magnusson, Johansom arbetar i förskoleklass, i sällskap av en elev som visade Olle Burell vår fantastiskt söta robot Dash. Borgarrådet charmades direkt av både eleven som snabbt frågade ”Vill du prova?” och av roboten som inte lämnar någon oberörd. Samma robot som för övrigt fick utrymme i Nyhetsmorgon på Tv4 här om dagen.
Nya%20trenden%20-%20robotar%20i%20klassrummet

Våra besökare fick även chansen att träffa vår läshund Rufsa och hennes oemotståndligt söta praktikant Glittra som tillsammans med matte Eva hjälper våra elever som behöver extra stöd och hjälp i sin läsinlärning och med sin koncentration. Rufsa

Att få träffa någon som är genuint intresserad av både verksamhet och de tankar som är sprungna ur den samt av någon som faktiskt har en position att påverka vår framtid är ett välkommet avbrott i vardagen. Jag gick från mötet med lätta steg och full av tillförsikt och av Olle Burells facebookinlägg igår så gjorde han detsamma.

Välkommen åter!

/Jannike

Att blogga med elever

Bloggtorka – jo tack! Tur att det då tillslut slog ner ett korn av inspiration i form av kritik av användandet av bloggar i undervisningen som gjorde att jag bara var tvungen att sätta mig vid datorn och ge min syn på saken.

För er som har följt mitt bloggande här så är ju mitt projekt ”Hjälten och jag” ingen nyhet och ni vet vilka positiva spinnoffer det har fått. Både i direkt i mitt klassrum men även i kollegiet på min egen skola där nya bloggprojekt har fötts, och inte bara i svenskämnet, samt att ”Hjälten och jag” har fått spridning bland andra klasser ute i landet. Superkul!

Men varför gör jag det här då? För att få ära och berömmelse? För att använda mina elevers arbete för att marknadsföra mig själv? Man skulle kunna tro det om man läser den här krönikan, som nu har någon månad på nacken, om lärares användning av elevers arbete för att stärka sitt eget varumärke. Jag har själv delat den som en tänkvärd text kring vart skolan är på väg. Men så är det inte. Jag är en kreativ person som hela tiden söker nya vägar in i undervisandet och lärandet vilka jag sedan bloggar om. Jag ser mig som en inspiratör; gillar du mitt arbete häng på, härma, låna. Det är inte svårare än så.

Men däremot ska jag erkänna att en anledning till min bloggtorka här under våren bland annat är att jag har börjat fundera och utvärdera användandet av digitala verktyg. Det jag har kommit fram till är (kanske föga förvånande) att de måste lyfta min undervisning och stärka lärandet. De är inte bra per definition utan de måste verkligen ge det där lilla extra till eleven och dess lärande och det upplever jag att arbetet med bloggarna har gjort. Eleverna har dels lärt sig att använda WordPress som är ett verktyg som de med allra största säkerhet kommer att stöta på fler gånger, både i skolan och i livet, samt att de har fått förståelse för hur viktigt det är att arbeta igenom en text som blir publik. Min upplevelse, efter att ha pratat med eleverna, är att de tycker att det är roligt att andra kan läsa deras texter samt att kunna läsa varandras för att få inspiration. Det man dock kan ha synpunkter på är att mina elever förvisso inte har kunnat välja utan de blivit ombedda att delta i projektet som en obligatorisk del av undervisningen. Ingen av dem har protesterat men det kan man ju också diskutera då det trots allt är ett ojämnt maktförhållande elever och lärare emellan. De har dessutom skrivit under med sitt förnamn vilket har lett till att det heller inte är särskilt svårt att ta reda på vems text som är vems. Det är något som har fått mig att fundera över alternativa lösningar vilket min kollega Åsa Colliander Celik redan har gjort på sin blogg ”Tro och Tanke” där alla eleverna skriver under ett alias.

Slutligen vill jag påpeka att anledningen till att mina elever får använda sig av bloggar i undervisningen inte är att de ska fostras till bloggare och ”gillajunkies” utan att de ska få större datavana, lära sig hur viktigt det är att texter är korrekturlästa när de ska publiceras, hur man länkar och skapar multimodal text, vad som gäller när man ska publicera bilder på nätet och hur man anger källor på ett korrekt sätt i sin text. Det är trots allt 2016 och jag upplever att webbpublicering är något som vi måste arbeta med i svensk skola idag. Det är till syvende och sist en fråga om demokrati – om man inte vet hur man kan påverka webbens innehåll idag utan om man bara är en konsument så får man svårt att hävda sig som medborgare idag och i framtiden.

/Jannike

Nyhetsblogg

Då var det äntligen dags för nästa bloggprojekt!

Det här läsåret har jag fått den äran att arbeta i årskurs åtta tillsammans med mina fantastiska kollegor Mia och Joh-Anna. Vi är så olika alla tre och har verkligen olika expertiser och således kompletterar vi varandra synnerligen väl. Vi har mer eller mindre lyckats med att samplanera vår undervisning den här och förra terminen och det ska ni veta är en bedrift för det finns INGEN tid i vårt schema där vi synkar alla tre. Galet. Men vi har lyckats genomföra ett sommarpratsprojekt och ett arbetsområde kring skönlitteratur av Cannie Möller som även innehöll ett författarbesök och nu är det alltså dags för en blogg. Hurra!

Jag älskar verkligen det här sättet att skriva texter. Vinsterna är många både för oss pedagoger och för eleverna (naturligtvis). Det handlar både om att vi lärare kommer närmare den digitala tekniken. Vi måstwordpresse ju bygga bloggen om vi ska kunna använda den i undervisningen så det är ju oundvikligt att lära sig något. Även denna gång är bloggen byggd i WordPress som efter lite träning både är enkelt, användarvänligt och snyggt. Eleverna lär sig webbpublicering och att skriva till riktiga mottagare. De måste väga sina ord och kan inte strunta i korrekturen. Texterna blir bättre för de vill mer när det skrivna ordet lämnar klassrummet.

Så förstås så jag gick ju igång på alla cylindrar när Joh-Anna sa att hon ville blogga med eleverna och kom och frågade mig hur vi skulle lägga upp det.

Vi ska arbeta med tidningens texter i allmänhet och med nyhetsartikelns genre i synnerhet. Eleverna ska få arbeta i grupper/redaktioner där de ska producera artiklar både i grupp och enskilt. Men det vore ju för lätt (tråkigt) om vi skulle behöva stanna kvar i verkligheten och göra det här så de ska få bevaka fantasivärldar, framtiden och parallella universum. Varje klass består av sex stycken redaktioner som var och en har till uppgift att hålla koll på varsin värld, vilka är: År 2216, fablernas värld, himmelriket, rymden, sagornas värld och under vattenytan. Således finns varje värld representerad i varje klass vilket förhoppningsvis kommer att leda till att eleverna både får och ger inspiration av/till varandra.

Förhoppningsvis tar deras fantasi med oss på en resa genom dessa världar med en nyhetsrapportering utöver det vanliga. Skulle det vara så att den där berömda fantasin bestämmer sig för att stänga av och bytas ut mot idétorka så kommer vi att ha händelser som eleverna kan plocka och tolka utifrån deras världar. Vad sägs om ett kungabröllop i rymden, ett terrrorattentat i sagornas värld, eller väderfenomen år 2216?! Allt är möjligt och allt kommer att hända. Fem klasser. Trettio redaktioner. Det här ska bli så himla kul!

Än så länge är bloggen ganska tom på inlägg men under exempel har vi gjort ett inlägg där vi visar hur man kan skriva en nyhetsartikel på två sätt – awsome och basic. Så läs om när London fick storbesök av tre fantastiska svensklärare. Det gäller ju att inte spara på krutet.

/Jannike

Skärpning Volvo IT!

Jag gillar som ni vet att använda digitala verktyg i min undervisning. Dels för att skapa plattformar där eleverna kan dela med sig av sina alster (”Hjälten och jag” och Padlet), dels för att lära dem använda sig av delade dokument (Office365), för att besvara digitala undersökningar och uppgifter (Socrative och Kahoot!) men också för att det digitala underlättar skrivandet. Möjligheten att gå tillbaka och ändra i texten utan att behöva sudda och skriva om ger alla förutsättningar och underlättar för en bättre text. De orkar korrekturläsa och ändra på ett helt annat sätt än när texten är tätt skriven med blyertspenna på randigt papper. Dessutom blir läsbarheten högre och texterna blir mer lättillgängliga för läsaren, mig eller eleven, som ska bedöma texten på ett eller annat sätt. De digitala verktygen höjer kvalitén på min undervisning och därför väljer jag att använda mig av dem så mycket jag bara kan.

Men det finns ju gånger då det inte är så happy clappy att starta upp en lektion som bygger på digitala verktyg och det är när man blir motarbetad av tekniken och i det här fallet internetuppkopplingen. Jag blir så infernaliskt trött på att inte kunna lita på att skolans trådlösa nätverk fungerar som det ska. Förra veckan var jag tvungen att använda en nätverkskabel för att överhuvudtaget se röken av någon internetuppkoppling på min egen dator någon gång och JA! Jag har startat om den. Femtioelvatusen gånger!

Eleverna har, eftersom nätverket har legat nere, inte kunnat loggat in på datorerna så kön till nätverkskabeln har ringlat sig lång genom klassrummet. De har på grund av bristande internetuppkoppling inte heller kunnat skriva klart sina texter på vår gemensamma padlet, inte kunnat publicera texter på ”Hjälten och jag” och de har ju heller inte kunnat spara sina alster i ens i Word eftersom de inte har haft tillgång till molnet. Men det ledde till (hurra?!?) att det blev en liten historielektion i det digitala för då kom de härliga USB-minnena fram (de som Volvo IT rekommenderar att man sprar på för att man inte kan lite på molnet…) Men det var svårare än vad man kan tro att få en hel klass att sätta in, hitta och spara på minnet. Det får mig ännu en gång att fundera på vikten av att ge eleverna en grundkurs i hur man hanterar en dator och dess tillbehör. Jag menar man får ju fortfarande symaskinskörkort i slöjden – eller?

Veckor som den som precis avslutats får mig att vilja kasta in handduken när det gäller IKT för det enda de digitala verktygen gav mig förra veckan var huvudvärk, en pajad planering och frustrerade elever. Det mest ironiska i det hela var att det på måndagen damp ett mail från Volvo IT ner med det lovande innehållet att de nu hade fixat allt strul som varit med det trådlösa nätverket i staden – HA! NÄ!

Så Volvo IT – SKÄRPNING! Det är inte okej att inte leverera ett nätverk som håller 2015.

Men nu ska jag njuta av första advent i det varma ljuset från adventsstjärnan som glittrar i fönstret, räkna ner till sista avsnittet av Bron och drömma om ett trådlöst nätverk som fungerar klanderfritt när mina elever loggar in på sina datorer imorgon klockan 13:00. Vad tror ni om det?

/Jannike

Digitala redovisningssätt ger bra elevexempel

Här om dagen så tittade jag på Karin Nygårds härliga föreläsning om hennes resa från analog till digital till kodvisionär och fastnade då för en sak. Hon säger att man kan använda sig av exempelvis bloggar och ändå inte lära sig något om koden bakom trots att den är där så nära. Det är verkligen sant. Bloggen skulle kunna vara en lätt väg in i kodens magiska värld men så har det INTE blivit för mina elever som publicerar texter på ”Hjälten och jag” men däremot har det projektet andra vinster. Vinster som inte alls står i något slags motsatsförhållande till kodbiten utan  som bara är andra helt enkelt.

Jag drömmer om en skola där alla elever har 1:1 och där man har tid att ibland kika in bakom kulisserna på bloggar och i andra program men det hinns tyvärr inte med. När jag har bokat två tredjedelar av hela högstadiets datorbestånd för att det ska räcka till en(!) klass så gäller det att jobba på med skrivandet eftersom det ska publiceras på bloggen för lektionen efter sitter vi utan igen och måste arbeta analogt eller i mobiler. Klart det funkar men det hade varit så mycket enklare om jag och eleverna bara kunde vara säkra på att datorn alltid finns där och som sagt; det skulle ge tid till lite annat spännande digitalt kunnande.

Hur som helst. De vinster som jag ser med att publicera texter på en blogg är framförallt den att inga papper måste hållas reda på. (Det är min absolut svagaste sida – hur svårt kan det va?) Allt finns där – när som helst, var som helst. Den andra vinsten är att det är publikt så att eleverna skärper till sig sådär lite extra ”ifall någon skulle läsa” och det händer ju. Framförallt läser de varandras texter och ibland ger de varandra kommentarer. Det tredje som jag ser som är så fantastiskt bra är att eleverna kan läsa varandras texter och härma, inspireras och tänka ut förbättringar. Det blir en skatt full av elevexempel på vilka man kan träna både kamratbedömning och lyfta fram bra passager utifrån både språkbruk, stilistiska grepp och innehåll. Eleverna älskar det och jag älskar det. Win win!

En annan plattform som jag gärna använder mig av är Padlet som är som en digital anslagstavla som man kan dela med sina elever. Just nu håller vi på och läser ”Lucia” av Cannie Möller i min åtta. Jag har läst nästan hela boken högt – nu har vi bara slutet kvar. Slutet ska de få skriva själva. Vi tar avstamp i baksidestexten som jag har lagt upp på den här Padleten och så ska de skriva sina texter där. Det blir en förhoppningsvis en överskådlig tavla full med bra texter. Som jag brukar säga – det är en ynnest att få vara svensklärare och kunna jobba kreativt både med text och form.

Hur mycket jag än önskar att kunna ge dem koden bakom texten så har jag inte riktigt möjligheten nu – men de får en massa annat istället. (Vi kodar vidare på fritiden istället i Girls Code…)

/Jannike

Schemabrytsdag med tema litteratur

Varje år har vi en litteraturvecka på skolan då vi försöker att uppmärksamma litteratur på olika sätt. Igår mötte jag exempelvis både Prussiluskan och Pippi Långstrump vid kaffeautomaten då de i årskurs två har Astrid Lindgren som tema denna vecka.

Andra saker som händer är vår gemensamma aktivitet ”Hela skolan läser” då vi under 40 minuter har tyst läsning och samlar ihop alla sidor som alla elever läser under denna lektion och så får eleverna sen gissa hur många sidor det blev sammanlagt på hela skolan. De elever som kommer närmast med sina gissningar vinner priser med litteraturtema – förstås.

Förra året fick vi även för eleverna överraskande besök av historieberättare från Fabula Storytelling som kom in under tre tillfällen och rev av en spännande historia, utan att presentera sig, för att sen lämna klassrummet. Det var mycket uppskattat av både lärare och elever och vi får väl hoppas att de kanske kommer igen.

Idag hade vi även en schemabrytande dag som företrädelsevis ska gå i litteraturens tecken och i årskurs sju där jag arbetar så fick eleverna välja mellan ett par olika aktiviteter. De fick möjligheten att träffa författare, skriva sagor för vuxna, berätta om sina favoritböcker, planera text tillsammans och sen skriva enskilt. De fick även skriva en kort ”radioteater” på temat fyra-människor-fast-i-en-hiss som jag helt sonika snodde av någon i en facebookgrupp. Jag älskar det utvidgade kollegiet som delar med sig av bra idéer. Jag ville så gärna dela med mig av en riktigt bra men så strulade tekniken… Men den kanske kommer!

Jag fortsatte arbetet med att QR-koda vårt skolbibliotek som vi inledde förra året under litteraturveckan. Hur det går till kan ni läsa om i mitt gamla inlägg ”Ett QR-kodat skolbibliotek”. Skillnaden från förra året var att eleverna har utvecklat en mycket högre digital kompetens så det som förra året var rätt slitigt och mycket jobb för mig blev skönt häng med eleverna medan de gjorde sin grej. Fantastiskt härligt att se!

Här kommer ett smakprov på en recension som gjordes med mycket allvar men som slutade med en hel del skratt.

Ännu en härlig dag på jobbet.

/Jannike

Girls Code inspirerar till Codeweek

Skärmavbild 2015-10-11 kl. 23.00.27För två år sedan startades Europe Code Week, en vecka för att uppmuntra unga att lära sig programmera och utveckla deras allmänna digitala kompetens. Det året hölls 300 evenemang som nådde fram till 10 000 personer i 26 olika Europeiska länder. Det genomfördes även förra året och nu är det dags igen. Tjohoooo!!!
Mellan den 10 och 18 oktober är det dags för kodveckor i olika skolor, barnhackatons särskilda kurser på maker spaces och en massa annat som sprider glädjen och kreativiteten i kod till unga.

Den här veckan kommer tjejerna från GirlsCode att inspirera eleverna på Mälarhöjdens skola att testa på programmering.

Mälarhöjdens elever kommer att inspireras att testa både blockprogrammering och unpluggedprogrammering:

Blockprogrammering med Hour of code
På sajten learn.code.org finns inspirationsavsnittet: Hour of code.
Det är precis som det låter, en timmes kodande, just för att få testa på programmering.
Man skriver inte reell kod, utan koden är gömd i sk block. Och dessa block är programmerade att tex göra olika saker som att gå framåt, eller svänga höger.
Eleverna får här träffa på och programmera Angrybird, Zombies och Scrat från Ice-age.

Låt eleverna testa ”timme med kod”-  och de får ett certifikat när de är klara. Du som lärare kan hjälpa dem att skriva ut det.

Unpluggedprogrammering
Eleverna får kika på vad binär kod är och skriva en namnskylt i binär kod alternativt ett halsband/armband med sitt namn eller initialer, med pärlor .

Binära talsystem
Ett binärt tal är ett tal som bara kan anta två olika värden (bi = två), t.ex. ett (1) eller noll (0). Eller som en lampa som antingen är tänd eller släckt .

Binära tal används i den digitala världen där bl.a. datorer utför sina beräkningar genom att skicka elektriska impulser. En etta motsvarar en elektrisk ström och en nolla ingen ström.

Nu kan eleverna få skriva sina namn i binärkod genom att använda en tabell för alfabetet a-z.
På tabellen symboliserar den grå färgen 1:or och den vita 0:or. Eleverna väljer en egen färg för 1:or och en för 0:or.
Antingen eleverna en namnskylt där de skriver sitt namn i binär kod, eller sina initialer.
Eller så gör de ett halsband/armband med pärlor där de skriver sitt namn eller sina initialer.
Tänk vad hemliga meningar man kan ”programmera” ihop och bära runt på.

Programmera din kompisSkärmavbild 2015-10-12 kl. 10.12.17
Eleverna kan Skärmavbild 2015-10-12 kl. 10.13.11också få programmera sin kompis hur den ska ta sig runt i en labyrint med olika koder, i det här fallet med pilar.
Samma metod kan användas för att skapa bilder på ett rutmönstrat papper.
Genom att programmera varandra att röra sig efter en kod (pilar), på ett rutmönstrat papper, eller att fylla i ett rutigt papper med en färg utifrån en kod och på det viset rita en bild, börjar eleverna förstå vad programmering handlar om.
Förra julen programmerade vi julkort på det här sättet. Eleverna gjorde koder med pilar enligt nyckeln här på sidan. De skrev den på ena sidan av ett fint dubbelvikt papper, sen klistrade vi fast ett rutigt papper på andra sidan som mottagaren sedan fick fylla i på och då se sin julbild eller julhälsning.


Dags för EUcodeweek
GirlsCode inspirerar

Veckan avrundas med Legorobot.se

Sen kommer codeweek avrundas på fredag den 16/10 med att projektet ”legorobot.se” når sin höjdpunkt!
Då bryter jag och Anna Isberg från Bollstanässkolan våra elevers scheman och kör en heldag programmering med LegoMindstormEV3.
Vi kommer att vara på Mälarhöjdens skola och eleverna kommer ägna hela förmiddagen till att programmera och färdigställa sina robotprojekt.
Efter lunch kommer de stå beredda till tänderna för att visa upp vad de åstadkommit, så spännande! :)
Håll utkik då och följ oss på både twitter och bloggen.

// @helenadalivin

Skärmavbild 2015-08-25 kl. 21.55.51

Digital julkalender på Mälis

Förra året fick jag idén att skapa en qr-kodad julkalender för våra elever på skolan. Vi läste tappert in hela boken Julmysteriet av Jostein Gaarder. Den har 24 låååånga kapitel som jag spred ut på lika många kollegor. Den hade även en del inte helt politiskt korrekta uttryck som ledde till spännande diskussioner och omskrivningar i manus.

Alla från lärare till skolsköterskor och skolledning var med och läste. Varje avsnitt blev en enkel film, med en stillbild och ljud, som vi la upp på skolans youtube-kanal och som nåddes via en qr-kod som dök upp varje dag på skolledningens wordpressblogg med hjälp av tidsinställda inlägg.

Projektet var kul och lärorikt och resulterade i att åtminstone 24 kollegor lärde sig att använda delade dokument i Office365 (planeringsfasen och insamling av qr-koder), att spela in film och ladda upp den på youtube samt att skapa qr-koder. Resultatet blev naturligtvis också en julkalender som vi kunde vara stolta över. Om du vill läsa mer så finns förra årets inlägg här.

I år tänkte jag att vi skulle läsa boken Tro på tomten av Lotta Olsson som är en lite mer behändig bok i sammanhanget skulle jag gissa. Inte lika lång och så passar den in bättre för de yngre barnen som oftast har mer tid att lyssna än de äldre eleverna. Och istället för att qr-koda och blogga inläggen så tänkte jag att vi skulle göra en digital julkalender där vi länkar till våra inläsningar via adventmyfriend.com Där väljer man en bakgrundsbild och så stoppar man in det man vill i de olika luckorna och vips så är den klar.

Att starta projekt som det här ger inte bara eleverna en mysig sagostund varje dag i december utan det väcker även nyfikenhet hos dem. Hur har ni gjort filmerna? Hur skaffar man en youtube-kanal? Hur funkar en qr-kod? Kan man använda dem till andra saker? Förhoppningsvis sätter det också igång lärarnas tankar kring IKT och hur man på ett ganska enkelt och lustfyllt sätt kan förstärka sin pedagogiska tanke och gärning med digitala verktyg. Gemensamma aktiviteter som den här julkalendern skapar också en sammanhållning på skolan. Ett vi! Och jobbar man på en så stor skola som vi gör med 1175 elever och ca 150 vuxna så behövs verkligen det. Många positiva bieffekter alltså!

Vad gör ni för skojig julkalender på er skola i år?

/Jannike