Visar alla blogginlägg med kategorin:
Inspirationsplatser

Girls Code på Microsoft

I två år har vi nu haft vår efter-skolan-aktivitet Girls Code igång. Den syftar till att, i det här fallet, tjejer ska få komma i kontakt med programmering och kod i skolan. Anledningen till att vi till en början valde att rikta oss till tjejer kan du läsa om här och det är faktiskt så att när vi har försökt att starta upp en motsvarighet för killar så har intresset varit väldigt svalt – tro det eller ej. Hur som helst så var det i veckan dags för våra tjejer att få göra sitt första studiebesök på ett IT-företag. Och inte vilket som helst utan Microsoft.

I samarbete med Kodcentrum fick våra tjejer möjligheten träffa några av Microsofts unga kvinnor som verkligen var strålande förebilder.  Vi bjöds på rundvandring i lokaler som en lärare bara kan drömma om att få arbeta i. Tjejerna var helt hänförda och började genast erbjuda sina framtida tjänster till företaget alternativt ett snabbt byte mellan Microsofts och Mälarhöjdens skolas lokaler.

Tjejerna fick sen visa spel som de själva hade gjort i Scratch både med och utan hjälp av Kodcentrums material Kodboken. Deras arbete kommer kontinuerligt att läggas upp på deras egen blogg, girlscodemalis.se, vilken de själva administrerar och ansvarar för. Ta en titt vetja!

Kodboken som jag nämnde ovan som passar ypperligt att använda i skolan även om man som lärare är nybörjare på programmering. Eller såhär – särskilt om man är det! Nybörjare alltså.

Tjejerna fick sen testa presentationsverktyget Sway som är en av molntjänsterna i Office365 vilka alla elever i SSway_splashtockholms stad har tillgång till med sina elevinloggningar. De lärde sig hur de enkelt kunde skapa snygga presentationer där fokus framförallt ligger på att arbeta med innehållet och där verktyget står för designen. Bra för oss som inte vill att det ska läggas lektion efter lektion på animeringar i Power Point eller Keynote. De fick lite olika uppgifter att lösa och vi fick höra om innovationer och appidéer som kommer att revolutionera framtiden. Jag kan förstås inte berätta om dem här eftersom tjejerna vill sälja sina idéer till högstbjudande. Men jag kan meddela att de var briljanta!

Vi hoppas förstås att vi kan få till fler studiebesök av det här slaget för det tände verkligen ett ljus i deras ögon när en möjlig väg för framtiden presenterades och sådana vill man ju som lärare presentera så många man kan av.

/Jannike

Jag har världens bästa jobb

Idag fick jag återigen svart på vitt att jag har världens bästa jobb.  Det var äntligen dags för eleverna att redovisa sin Flash Fiction för varandra.

8.25 till 9.40 denna soliga morgon, på kanelbullens dag, delade eleverna med sig av sina texter. De inledde sitt anförande med att spela den låt ur vilken inspirationen till novellen hade kommit och läste därefter de upp den inför klassen.

Alla läste. Alla levererade. Alla berörde.

När den tjugofemte novellen framfördes kunde jag inte hålla emot längre. Då kom tårarna. Delvis för att just den eleven tog sig rätt in i hjärtat på mig men även för att känslobägaren var full. De hade i en timme och femton minuter levererat insiktsfulla, mogna, väl genomtänkta ord förpackade i mikronovellsformat.

Den här lektionen sparar jag i mitt lärarhjärta så att jag kan plocka fram den en dag när jag behöver påminnas om att jag har världens bästa jobb.

/Jannike

Digitala redovisningssätt ger bra elevexempel

Här om dagen så tittade jag på Karin Nygårds härliga föreläsning om hennes resa från analog till digital till kodvisionär och fastnade då för en sak. Hon säger att man kan använda sig av exempelvis bloggar och ändå inte lära sig något om koden bakom trots att den är där så nära. Det är verkligen sant. Bloggen skulle kunna vara en lätt väg in i kodens magiska värld men så har det INTE blivit för mina elever som publicerar texter på ”Hjälten och jag” men däremot har det projektet andra vinster. Vinster som inte alls står i något slags motsatsförhållande till kodbiten utan  som bara är andra helt enkelt.

Jag drömmer om en skola där alla elever har 1:1 och där man har tid att ibland kika in bakom kulisserna på bloggar och i andra program men det hinns tyvärr inte med. När jag har bokat två tredjedelar av hela högstadiets datorbestånd för att det ska räcka till en(!) klass så gäller det att jobba på med skrivandet eftersom det ska publiceras på bloggen för lektionen efter sitter vi utan igen och måste arbeta analogt eller i mobiler. Klart det funkar men det hade varit så mycket enklare om jag och eleverna bara kunde vara säkra på att datorn alltid finns där och som sagt; det skulle ge tid till lite annat spännande digitalt kunnande.

Hur som helst. De vinster som jag ser med att publicera texter på en blogg är framförallt den att inga papper måste hållas reda på. (Det är min absolut svagaste sida – hur svårt kan det va?) Allt finns där – när som helst, var som helst. Den andra vinsten är att det är publikt så att eleverna skärper till sig sådär lite extra ”ifall någon skulle läsa” och det händer ju. Framförallt läser de varandras texter och ibland ger de varandra kommentarer. Det tredje som jag ser som är så fantastiskt bra är att eleverna kan läsa varandras texter och härma, inspireras och tänka ut förbättringar. Det blir en skatt full av elevexempel på vilka man kan träna både kamratbedömning och lyfta fram bra passager utifrån både språkbruk, stilistiska grepp och innehåll. Eleverna älskar det och jag älskar det. Win win!

En annan plattform som jag gärna använder mig av är Padlet som är som en digital anslagstavla som man kan dela med sina elever. Just nu håller vi på och läser ”Lucia” av Cannie Möller i min åtta. Jag har läst nästan hela boken högt – nu har vi bara slutet kvar. Slutet ska de få skriva själva. Vi tar avstamp i baksidestexten som jag har lagt upp på den här Padleten och så ska de skriva sina texter där. Det blir en förhoppningsvis en överskådlig tavla full med bra texter. Som jag brukar säga – det är en ynnest att få vara svensklärare och kunna jobba kreativt både med text och form.

Hur mycket jag än önskar att kunna ge dem koden bakom texten så har jag inte riktigt möjligheten nu – men de får en massa annat istället. (Vi kodar vidare på fritiden istället i Girls Code…)

/Jannike

Campus Seminar Award Winners

Det är inte många dagar som är som igår, det kan vi ju säga!

Det var en härlig men märklig känsla att gå från en vanlig onsdags undervisning enligt schema till att stå på scenen på Göta Lejon och ta emot pris för vårt arbete, för att sen avrunda med en middag på det finska konsulatet. Vi gissar att det lär dröja innan vi får uppleva något sånt här igen. Tyvärr… För gud så kul vi hade!Pris 1

Att få en sån här utmärkelse är så otroligt hedrande och stort och särskilt när det kommer som en sådan överraskning som det här gjorde. Ingen förvarning utan bara rätt in i mailboxen. Hurra! Men det är inte bara hedrande utan det öppnar så många dörrar. Dörrar in i nya världar både när det gäller personlig utveckling och utveckling av det pedagogiska arbetet.

Föreläsarna igår var så inspirerande med en glöd som nådde alla i publiken och det var verkligen en gåva att få lyssna på så kompetenta människor i en proffsig inramning.

Om ni inte följde eventet live igår så finns det kvar på youtube så att man kan titta på det när som helst och det är verkligen värt det. Låt dig ryckas med och inspireras! Om ni är nyfikna på att se oss berätta om vårt arbete samt när vi tog emot vårt pris så kommer det en timme in i sändningen.

Är intresserad av programmering i skolan, som ju vi är, så ta en extra titt på Linda Liukas som på ett smittande sätt berättade om sitt arbete med programmering med barn och sina barnböcker om Ruby som lär yngre barn om kod. Avväpnande och fantastiskt!

En annan sak som var helt magisk var att vi lärare som fick pris igår blev behandlade med sådan respekt (och faktiskt stjärnstatus) på den efterföljande middagen på finska konsulatet. Vi frotterade oss med ambassadörer, förlagsfolk, arrangörer av Campus Seminar och folk från näringslivet som var djupt imponerade av vad vi lärare gör och det som händer i svensk skola just nu. Heja oss!

Hans Rosling avslutade det hela med sin medryckande och mycket pedagogiska föreläsning om befolkningsökning och att få ta en groupie med honom efteråt med  var ju en bonus!

Hans 1

/Jannike och Helena

Girls Code inspirerar till Codeweek

Skärmavbild 2015-10-11 kl. 23.00.27För två år sedan startades Europe Code Week, en vecka för att uppmuntra unga att lära sig programmera och utveckla deras allmänna digitala kompetens. Det året hölls 300 evenemang som nådde fram till 10 000 personer i 26 olika Europeiska länder. Det genomfördes även förra året och nu är det dags igen. Tjohoooo!!!
Mellan den 10 och 18 oktober är det dags för kodveckor i olika skolor, barnhackatons särskilda kurser på maker spaces och en massa annat som sprider glädjen och kreativiteten i kod till unga.

Den här veckan kommer tjejerna från GirlsCode att inspirera eleverna på Mälarhöjdens skola att testa på programmering.

Mälarhöjdens elever kommer att inspireras att testa både blockprogrammering och unpluggedprogrammering:

Blockprogrammering med Hour of code
På sajten learn.code.org finns inspirationsavsnittet: Hour of code.
Det är precis som det låter, en timmes kodande, just för att få testa på programmering.
Man skriver inte reell kod, utan koden är gömd i sk block. Och dessa block är programmerade att tex göra olika saker som att gå framåt, eller svänga höger.
Eleverna får här träffa på och programmera Angrybird, Zombies och Scrat från Ice-age.

Låt eleverna testa ”timme med kod”-  och de får ett certifikat när de är klara. Du som lärare kan hjälpa dem att skriva ut det.

Unpluggedprogrammering
Eleverna får kika på vad binär kod är och skriva en namnskylt i binär kod alternativt ett halsband/armband med sitt namn eller initialer, med pärlor .

Binära talsystem
Ett binärt tal är ett tal som bara kan anta två olika värden (bi = två), t.ex. ett (1) eller noll (0). Eller som en lampa som antingen är tänd eller släckt .

Binära tal används i den digitala världen där bl.a. datorer utför sina beräkningar genom att skicka elektriska impulser. En etta motsvarar en elektrisk ström och en nolla ingen ström.

Nu kan eleverna få skriva sina namn i binärkod genom att använda en tabell för alfabetet a-z.
På tabellen symboliserar den grå färgen 1:or och den vita 0:or. Eleverna väljer en egen färg för 1:or och en för 0:or.
Antingen eleverna en namnskylt där de skriver sitt namn i binär kod, eller sina initialer.
Eller så gör de ett halsband/armband med pärlor där de skriver sitt namn eller sina initialer.
Tänk vad hemliga meningar man kan ”programmera” ihop och bära runt på.

Programmera din kompisSkärmavbild 2015-10-12 kl. 10.12.17
Eleverna kan Skärmavbild 2015-10-12 kl. 10.13.11också få programmera sin kompis hur den ska ta sig runt i en labyrint med olika koder, i det här fallet med pilar.
Samma metod kan användas för att skapa bilder på ett rutmönstrat papper.
Genom att programmera varandra att röra sig efter en kod (pilar), på ett rutmönstrat papper, eller att fylla i ett rutigt papper med en färg utifrån en kod och på det viset rita en bild, börjar eleverna förstå vad programmering handlar om.
Förra julen programmerade vi julkort på det här sättet. Eleverna gjorde koder med pilar enligt nyckeln här på sidan. De skrev den på ena sidan av ett fint dubbelvikt papper, sen klistrade vi fast ett rutigt papper på andra sidan som mottagaren sedan fick fylla i på och då se sin julbild eller julhälsning.


Dags för EUcodeweek
GirlsCode inspirerar

Veckan avrundas med Legorobot.se

Sen kommer codeweek avrundas på fredag den 16/10 med att projektet ”legorobot.se” når sin höjdpunkt!
Då bryter jag och Anna Isberg från Bollstanässkolan våra elevers scheman och kör en heldag programmering med LegoMindstormEV3.
Vi kommer att vara på Mälarhöjdens skola och eleverna kommer ägna hela förmiddagen till att programmera och färdigställa sina robotprojekt.
Efter lunch kommer de stå beredda till tänderna för att visa upp vad de åstadkommit, så spännande! :)
Håll utkik då och följ oss på både twitter och bloggen.

// @helenadalivin

Skärmavbild 2015-08-25 kl. 21.55.51

Digital julkalender på Mälis

Förra året fick jag idén att skapa en qr-kodad julkalender för våra elever på skolan. Vi läste tappert in hela boken Julmysteriet av Jostein Gaarder. Den har 24 låååånga kapitel som jag spred ut på lika många kollegor. Den hade även en del inte helt politiskt korrekta uttryck som ledde till spännande diskussioner och omskrivningar i manus.

Alla från lärare till skolsköterskor och skolledning var med och läste. Varje avsnitt blev en enkel film, med en stillbild och ljud, som vi la upp på skolans youtube-kanal och som nåddes via en qr-kod som dök upp varje dag på skolledningens wordpressblogg med hjälp av tidsinställda inlägg.

Projektet var kul och lärorikt och resulterade i att åtminstone 24 kollegor lärde sig att använda delade dokument i Office365 (planeringsfasen och insamling av qr-koder), att spela in film och ladda upp den på youtube samt att skapa qr-koder. Resultatet blev naturligtvis också en julkalender som vi kunde vara stolta över. Om du vill läsa mer så finns förra årets inlägg här.

I år tänkte jag att vi skulle läsa boken Tro på tomten av Lotta Olsson som är en lite mer behändig bok i sammanhanget skulle jag gissa. Inte lika lång och så passar den in bättre för de yngre barnen som oftast har mer tid att lyssna än de äldre eleverna. Och istället för att qr-koda och blogga inläggen så tänkte jag att vi skulle göra en digital julkalender där vi länkar till våra inläsningar via adventmyfriend.com Där väljer man en bakgrundsbild och så stoppar man in det man vill i de olika luckorna och vips så är den klar.

Att starta projekt som det här ger inte bara eleverna en mysig sagostund varje dag i december utan det väcker även nyfikenhet hos dem. Hur har ni gjort filmerna? Hur skaffar man en youtube-kanal? Hur funkar en qr-kod? Kan man använda dem till andra saker? Förhoppningsvis sätter det också igång lärarnas tankar kring IKT och hur man på ett ganska enkelt och lustfyllt sätt kan förstärka sin pedagogiska tanke och gärning med digitala verktyg. Gemensamma aktiviteter som den här julkalendern skapar också en sammanhållning på skolan. Ett vi! Och jobbar man på en så stor skola som vi gör med 1175 elever och ca 150 vuxna så behövs verkligen det. Många positiva bieffekter alltså!

Vad gör ni för skojig julkalender på er skola i år?

/Jannike

Hjälten och jag 2.0

Förra terminen föddes litteraturprojektet ”Hjälten och jag” efter, som jag skrev förra gången, ett svart planeringshål. Men så plötsligt: Heureka!

”Hjälten och jag” är ett projekt där eleverna efter läsning av valfri bok ska skriva ett antal texter i olika genrer kopplade till en utvald karaktär i sin bok. Texterna ska sedan publiceras på vår blogg med samma namn somBöcker projektet. De lär sig inte bara att skriva olika typer av texter utan de får även lära sig webbpublicering i WordPress samt mer om bland annat upphovsrätt och informationshantering.

Förra året genomförde jag projektet i min fantastiska klass 9D och efter ett uppmärksammat blogginlägg om det hela så fick vi sällskap av Jessica Karlsson och klass 8A på Tullbroskolan i Falkenberg. Det som för mindre än ett år sen var en nybyggd blogg nästintill tom på innehåll har nu växt till en skatt full av relevanta elevexempel. Texterna är naturligtvis kopplade till just detta projekt men kan och får mer än gärna användas på alla möjliga sätt. Det finns exempel på karaktärsbeskrivningar, brev, mikronoveller, faktatexter och poesi.

Nu är det dags för min kollega Li Hellquist och mig själv att dra igång projektet igen med tre av årets sjundeklasser på Mälarhöjdens skola. Till våren blir det åttornas tur och jag hoppas även på att Tullbroskolan kommer tillbaka under vårterminen.

Vi förbereder oss i detta nu med inloggningar till eleverna och övar på att växla mellan bloggens webbsideutseende och dess adminpanel. Mwordpressan misstar sig lätt när det gäller vår tids elever och tror att det här med digitalisering av undervisningen blir piece of pancake eftersom de hänger på internet hela dagarna men det blir så tydligt att de inte ägnar sig åt några vidare avancerade saker i cyberspace. Att swipa, klicka på appar, fota med mobilen och spela candy crush (ja jag vet – grova generaliseringar) skapar inte den kompetens som vi önskar hos våra framtida medborgare. De flesta mailar inte annat än till sin lärare och alla vet inte riktigt skillnaden på ett användarnamn och en mailadress. De flesta har heller aldrig publicerat något på webben så när dessa bitar kommer in i undervisningen så måste man ta det steg för steg och från grunden. Det är som att de förflyttar sig från ungdomarnas del av internet till den mer ”vuxna” digitala sfären och då måste vi finnas där och guida dem. Projektet resulterar således i många nya och värdefulla kunskaper som de har nytta av även efter projektets slut.

Gå gärna in på bloggen ”Hjälten och jag” och titta runt lite, både på dess struktur och på de texter som redan ligger där. Om du är sugen på att skapa något liknande så kör men åååå vad jag vill att ni hakar på vår blogg. Tänk vad härligt när klassrummets väggar rivs och eleverna får interagera med andra klasser på andra skolor från olika delar av Sverige. Jag bistår mer än gärna med hjälp för att starta upp er. Man kan även följa oss på Twitter under #hjältenochjag

/Jannike

#GirlsCode twenty15

Känslan, när jag äntligen fick iväg tjejerna i onsdags efter vår första och efterlängtade träff i GirlsCode denna termin, var enorm.

Jag hade haft lektioner i ett sträck hela dagen. Onsdagar är en sådan dag då lektionerna bara tar vid varandra. Hur är det med ställtid egentligen? Ja ja, men nu var det ändå äntligen dags för premiären av Girls Code denna termin!

Varför kom vi inte igång redan i augusti då? Jo, ibland är det svårt det här med schemat och till en början var det svårt att hitta en lucka där det passade att ha gruppen. Men efter en del pusslande så lyckades vi ändå hitta en tid för att ha gruppen med tjejerna för åtminstone en av oss. Och det blev lyckliga jag som fick ta mig an uppdraget!

Men oj vad det har frågat tjejerna. Det finns en sån vilja och intresse. Så coolt! Och vi vill ju också alla tre. Jag, Jannike och Åsa. Vi brinner verkligen för det här. Vi snurrar fortfarande på schemat, vi vill ju köra detta ihop. Det löser sig. På något sätt gör det det. Det vill jag. Verkligen!

När jag kom för att öppna klassrumsdörren satt tjejerna redan utanför och väntade. Det var som ett stort energiknippe klev in i klassrummet. Jag gick med ett par tjejer och hämtade datorer och väl tillbaks så var whiteboarden redan nerklottrad med idéer, uppslag, sajter och sociala medier som de ville använda sig av och jobba med.

Skärmavbild 2015-10-06 kl. 16.36.22Via webbstjärnan startade tjejerna bloggen GirlsCode och där kommer tjejerna att dokumentera sitt arbete. De finns även på olika sociala medier som kommer länkas via bloggen. För att ha snabb kontakt startade vi en gemensam Kik-grupp: GirlsCode. Det är en cool känsla att kunna nå dem så snabbt och lätt i ett socialt medium som de använder dagligen. Får se hur länge de orkar med mina långa utlägg där för jag skriver ju minst 8 ords meningar… typ. Tjejerna använder max 3-4 ord i sina, varav två är smileys… hjälp! :D

Efter en kort diskussion om visioner öppnade vi sajten Mentimeter där jag ställde frågan: ”Vad vill du göra på GirlsCode?”

Så coolt att de vill lära sig kodspråket Python, programmera olika robotar som Lego och Ozobot, bygga sajter m.m. Och sååååklart ska de få det!

I onsdags när vi arrangerade Teachmeet på skolan berättade Martin Misgeld, från Programbanken i Stockholms stad, att de skulle göra just program för att lära sig Python tillgängliga för stockholmslärare och elever. Superkul!
Men nu kommer vi kika på sajten Coursera och lära oss Python via University of Michigan. Gissa om de tycker det är häftigt!

I våras hade vi öppet hus där man fick komma och kika på när tjejernas arbetade med programmering. Det kommer vi såklart att ha igen. Så är du nyfiken på deras arbete och framgångar följ med via deras blogg GirlsCode samt här på UrFlippat så kommer inbjudan senare i vinter till Öppethus hos GirlsCode.

Efter en intensiv dag där jag egentligen trodde att jag skulle avsluta helt slut blev jag helt påfylld av energi när jag hade den här gruppen. Förstår ni? Magiskt!

#jagärlärareochjagälskarmittjobb

// Helena

Det kom ett mail…

dsc_0141Igår kom ett mail, mycket överraskande, från Maria Örtengren på uppdrag av den finska organisationen Scool. Innehållet var minst sagt upphetsande. Vi; Jannike Kohinoor, Åsa Colliander Celik och Helena Dalivin, ska få den stora äran att få ta emot ett hedersomnämnande för vårt arbete med att sprida kunskaper kring IKT både hos våra elever, våra närmsta kollegor samt för kollegor i det utvidgade kollegiet.

De initiativ som har gjort att de har uppmärksammat oss är Girlscode –
vår kodklubb för tjejer, vårt projekt En app till kaffet där vi visar appar eller digitala verktyg för kollegorna på skolan under en gemensam fikarast samt för de Teachmeet som vi har anordnat för lärare vår skolan men även för lärare på andra skolor. De vill lyfta fram detta för att det är konkreta och bra exempel på hur arbetet med IKT skulle kunna se ut.

Det hela kommer att gå av stapeln den 21:a oktober på Campus Seminar på Göta Lejon i Stockholm. Där kommer vi dessutom att få ta del av spännande talare bland andra Hans Rosling (hurra!). Dessutom avslutas det hela med en middag på Finska ambassaden. Grymt!

Vi är så stolta över att vårt arbete uppmärksammas på det här sättet.

/Jannike, Helena och Åsa

SO-dagarna 2015

Förra veckan hade jag det stora nöjet att få vara på SO-dagarna, arrangerade av Teknologisk Institut, och prata om hur jag arbetar med förmågor i undervisningen och hur man kan göra för att synliggöra dem i undervisningen. Jag har skrivit om ett par olika sätt att göra det på i tidigare inlägg här på bloggen. De handlar om hur man kan synliggöra dem i en diskussion i klassrummet och om hur man kan öva förmågornas innebörd med hjälp av ett slags memoryspel. Jag pratade  även om hur man kan utvärdera ett arbetsområde utifrån förmågorna vilket du kan läsa om här.

Det var verkligen superkul att både få lyssna på intressanta föreläsare men framförallt (faktiskt) att få dela med mig av det som händer i mitt klassrum i ett forum som är större än mina närmaste kollegor och personligare än här i bloggen. Jag fick helt klart blodad tand och ser fram emot nästa event då jag ska prata om läxfri undervisning på ”Så funkar det”-konferensen i Upplands Väsby den 27 oktober. Kom dit vetja!

/Jannike