Visar alla blogginlägg med kategorin:
Jobba i Stockholm

När energin tar slut eller besök av maran maj

(OBS! Ironi och sarGråta, Gråt, Känslor, Kvinnliga, Retro, Ledsen, Sorgkasm kan förekomma i detta inlägg. Känsliga läsare varnas.)

Jag är rätt tuff och jag tål rätt mycket. Jag är inte den som blir kränkt. Jag har förståelse för när missriktad ilska blir just missriktad. Jag kan heller inte vara arg eller ledsen en längre stund. Men det gäller inte i maj. I maj införs undantagstillstånd i mitt känsloliv. Någon där inne ger sig själv utökade befogenheter för att ta kontroll över svåra eller farliga nödlägen som jag utsätts för. Jag har inte längre någon kontroll över vad som ska hända härnäst.

Så vad hände egentligen med vackra vackra maj? I år är hon en mara som kommer med en rad helt oväntade arbetsuppgifter som äter upp mig inifrån. Vad sägs till exempel om att alla mina klasser plötsligt har inlämning av bedömningsuppgifter? Totalt oväntad grej som jag inte har någon del i själv. Eller förberedelser och sammanställningar inför betygssättningen? Aldrig varit med om det tidigare, eller inte såhär års i alla fall. Det är ju dumheter, man har ju så himla mycket annat att göra på slutet! För att inte tala om de ledigheter som begärs mitt i avslutandet av det sista SO-ämnet för terminen… Helt nytt för i år. Och sen från sidan kommer högoddsaren ”rättning av NP i SO”. Jag fattar inte hur det kunde bli så här i år…. Allt på en gång och så nära skolavslutningen också. Det känns nästan som en konspiration…

Okej, kanske inte helt oväntade då, men maj sker så sällan så man får inte chansen att vänja sig. Dessutom är upptrappningen så inlindad i hopp om liv och stundande skolavslutning att man inte märker hur maran maj kommer smygande med sina svarta stressiga slöjor som lägger sordin på hela stämningen. Fågelkvittret avtar, häggen doftar plötsligt för starkt och solens strålar är alldeles för varma. Njutningen och hoppet om liv sätts på paus. Bara maj tar slut så får jag livet åter tänker jag.

Vi får under året rådet att se till aVintage 1950-Talet, Vacker Kvinna, Vintage Biltt spara timmar som vi kan använda när vi får toppar i vår arbetsbelastning så att vi inte ständigt ligger på gränsen. Det gäller att vara utvilad i maj när nationella proven ska rättas och betygen ska sättas. Klart det gäller. Det är ju superlätt att vara. Vi är ju lärare som ju är världens softaste jobb. Jag menar vi har ju ALLA lov. Det är ju bara att ackumulera lite timmar från dem och från vanliga härliga eftermiddagar och plocka fram nu när det ska rättas. För det är väl så det funkar? Jag jobbar lite mindre i februari så att jag orkar i maj… Om vi hade varit maskiner hade man ju kunnat räkna på vår elförbrukning och kunnat se att det visst är ett gångbart tankesätt men nu är vi inte det. Men man skulle lätt kunna tro att någon tror det när man läser bedömningsanvisningarna till nationella provet i samhällskunskap och sedan inser att dessa ska följas till punkt och pricka i 52×13 frågor. Så om ni undrar något över aspekter som ska bedömas typ som relevanta argument på individ och samhällsnivå, förtydliganden av dessa, minst 2, i form av exempel eller fakta eller konsekvensbeskrivningar, relevanta fördSkyltdocka, Liggande, Gata, Döda, Ignorerar, Likgiltigelar och nackdelar ytterligare förtydliganden och exemplifieranden så kan ni plocka bedömningsanvisningarna från min likstela kropp när jag har dött stressdöden på plan 3 på Mälarhöjdens skola den 31:a maj. Tack skolverket för det. Jag som hade sett fram emot sommarlovet…

Lycka till med er majmara – vi ses på andra sidan.

Maran maj (Mel: Sköna maj)
Maran maj (o)välkommen hem till oss igen.
Maran maj ät upp mig men spotta ut mig sen…

/Jannike

Borgarrådsbesök

Olle Burell möteGårdagens besök av  skolborgarråd Olle Burell och  Louise Callenberg blev ett givande och avslappnat samtal. Något som jag efterlyste här. Vi diskuterade bland annat hur man skulle kunna kartlägga och använda Stockholms förstelärares kompetenser och vi fick även en chans att visa upp exempel ur vår verksamhet kopplade till IKT och läs- och skrivinlärning. Efter mötet beundrades skolan som verkligen är en odyssé i 1900-talsarkitektur, (något jag aldrig har tänkt på tidigare) med de första huset som är byggt 1905 till det sista som stod färdigt på 2000-talet, innan det var dags att äta lunch i skolans restaurang Gyllene Gaffeln som kan stoltsera med en fin 23:e-plats i tävlingen White Guide Junior 2015.

Helena Dalivin och Girls Code kom och berättade om hur de sen sexan har lärt sig att programmera
en frivillig eftermiddagsklubb. Tjejerna kunde på ett föredömligt och moget sätt berätta om vikten av fler kvinnor i teknik- och programmeringsbranschen och att de hoppas att fler tjejer ska hoppa på initiativet på skolan. Efter det kom Johan Magnusson, Johansom arbetar i förskoleklass, i sällskap av en elev som visade Olle Burell vår fantastiskt söta robot Dash. Borgarrådet charmades direkt av både eleven som snabbt frågade ”Vill du prova?” och av roboten som inte lämnar någon oberörd. Samma robot som för övrigt fick utrymme i Nyhetsmorgon på Tv4 här om dagen.
Nya%20trenden%20-%20robotar%20i%20klassrummet

Våra besökare fick även chansen att träffa vår läshund Rufsa och hennes oemotståndligt söta praktikant Glittra som tillsammans med matte Eva hjälper våra elever som behöver extra stöd och hjälp i sin läsinlärning och med sin koncentration. Rufsa

Att få träffa någon som är genuint intresserad av både verksamhet och de tankar som är sprungna ur den samt av någon som faktiskt har en position att påverka vår framtid är ett välkommet avbrott i vardagen. Jag gick från mötet med lätta steg och full av tillförsikt och av Olle Burells facebookinlägg igår så gjorde han detsamma.

Välkommen åter!

/Jannike

Vill du vara magister eller minister?

Att arbeta i en politiskt styrd organisation innebär minst sagt ett tillstånd av ständig förändring och alla politiker vet bäst hur skolan ska styras och minst av allt tillfrågas experterna; lärarna. Vår utbildningsminister (oavsett politisk tillhörighet) styr det stora skeppet in i dimman och hoppas att den väg just hen och hens parti har stakat ut ska ta oss till Utbildnings-Utopia. Morgondagens skola med tidiga betyg, inga betyg, färre elever i varje klass, fler lärare i varje klass, stora klasser, små klasser, mer resurser, tvålärarsystem, tre terminer, två terminer, nationella prov som rättas av grannskolan, nationella prov som rättas centralt. Listan kan göras hur lång som helst på saker som ska rädda den svenska skolan så att vårt lutande PISA-torn inte ska falla med dunder och brak.

För ett tag sen hade jag det stora nöjet att träffa en fantastiskt intelligent kvinna med vem jag pratade om allt mellan himmel och jord. Hon arbetar själv inom utbildningsväsendet men på universitetsnivå och i ett annat europeiskt land, Spanien, och förstås kom många av våra samtal att handla om de stora didaktiska frågorna men även om utbildningspolitik och hur skolväsendet ser ut i olika länder i Europa och världen samt vilken status lärarna har. Precis som hos oss berättade hon att lärarna i Spanien har låg status, låga löner och att de som inte klarar av eller kommer in på andra utbildningar slussas till lärarutbildningen. Det är sorgligt att vårt yrke har blivit en slasktratt. Det borde vara så att vi som arbetar i skolan och utbildar Sveriges, Europas och Världens framtidsmedborgare fick hög status, höga löner och att utbildningarna skulle vara svåra att komma in på. Det vi gör för eleverna lägger grunden för vidare utbildning och utveckling av samhället och dess medborgare och därför måste lärarna vara de med höga betyg, bra ämneskunskaper, ett stort intresse för hur barn lär sig bäst. Men hur rekryterar vi dem då? Dessa människor har fullt upp med att bli ingenjörer, ekonomer och jurister. Hur får vi dem att välja skolan?

För det första så måste vi bli lyssnade på i den politiska debatten. Det är vi som arbetar i skolan som har den största kompetensen om hur skolan ser ut men det blir vi ständigt påminda om att vi inte har. Alla har ju gått i skolan så alla vet vad som är bäst. Till och med på tv i form av olika quickfixes, nu senast Gympaläraren i SVT. Det är så lätt för en utomstående att komma in och berätta om allt som är fel och ställa frågan; hur kan det vara så här? Missförstå mig inte, jag tycker inte att skolor som inte fungerar ska få fortsätta åt fel håll men det kanske ibland inte är så lätt att lösa som en utomstående träningsguru med ett kamerateam vill få det att låta som. Dock välkomnar jag debatten som kom i kölvattnet av detta program. Problemet är väl bara att vi, på bland annat Facebook och andra sociala medier, med våra snäva cirklar av likasinnade gör att lärare diskuterar med varandra och förvånas, förfäras och förfasas och ”de andra” hamnar i andra forum och förvånas, förfäras och förfasas. De som vet och har den största kompetensen kommer återigen inte till tals.

Vi som arbetar har i skolan har en enorm samlad kompetens som grundar sig på forskning och framförallt vår beprövade erfarenhet. Vi känner i magen när ett politiskt beslut inte riktigt kommer att falla i god jord. Det skulle vara bra om vi blev tillfrågade på vägen. Jag vet att åtminstone ett, men säkert är det fler av riksdagens partier, som har startat initiativ för att förbättra skolan där lärare faktiskt är en del av processen. Men det räcker inte. Vi är de som kan vår vardag mest och bäst och vi borde användas som referensgrupper i fler lägen än vad som görs idag.

Det är därför inte helt orimligt att vi som lärare får en större och mer framträdande roll som sakkunniga i politikens beslutsfattande kring utbildningsfrågor. Om man dessutom väljer en historisk väg att gå och ägnar sig åt lite språkhistoria så hittar man direkt en logik till varför ministrarna ska fråga oss magistrar. Det har att göra med den ursprungliga betydelsen av orden. En magister, eller en lärare, som idag inte får särskilt mycket utrymme i den politiska debatten är i ordets bemärkelse en mästare. En minister däremot är historiskt en tjänare. En person som utför andra människors ärenden. Tittar man dessutom på förleden i de båda orden så börjar magister med magis, som betyder i högre grad, medan minister börjar med mini vilket leder oss till minor/minus som betyder mindre. Jag tycker att vi ska sträcka på oss och verkligen inse vårt egentliga värde. Vi ska ge oss in i debatten och politiken med full kraft och inte be om ursäkt längre. Vi besitter den unika kompetens som behövs för att leda svensk skola bort från lutande torn och kollapser till att bli en konkurrenskraftig institution med hög status. Men vi måste våga och vi måste bli tagna på allvar.

Vi på Mälarhöjdens skola börjar redan imorgon då vi får besök av Stockholms Skolborgarråd Olle Burell. Vi är några kollegor på skolan som länge har diskuterat försteläraruppdraget och att det ser så väldigt olika ut i olika kommuner och att vi inte tycker att Stockholm utnyttjar sina förstelärare på bästa sätt. Så sagt och gjort. Vi ville bli lyssnade på så min härligt drivna kollega Åsa Colliander Celik skrev ihop ett mail där hon bjöd in Skolborgarrådet till ett samtal där vi ville diskutera bland annat våra tankar om hur man kan använda förstelärarna i Stockholms Stad för att motverka segregationen. Även om inte Olle Burell är en minister så får han statuera ett exempel. En tjänare som kommer för att lyssna på mästarna. Det tackar vi för. Välkommen!

/Jannike

Skärpning Volvo IT!

Jag gillar som ni vet att använda digitala verktyg i min undervisning. Dels för att skapa plattformar där eleverna kan dela med sig av sina alster (”Hjälten och jag” och Padlet), dels för att lära dem använda sig av delade dokument (Office365), för att besvara digitala undersökningar och uppgifter (Socrative och Kahoot!) men också för att det digitala underlättar skrivandet. Möjligheten att gå tillbaka och ändra i texten utan att behöva sudda och skriva om ger alla förutsättningar och underlättar för en bättre text. De orkar korrekturläsa och ändra på ett helt annat sätt än när texten är tätt skriven med blyertspenna på randigt papper. Dessutom blir läsbarheten högre och texterna blir mer lättillgängliga för läsaren, mig eller eleven, som ska bedöma texten på ett eller annat sätt. De digitala verktygen höjer kvalitén på min undervisning och därför väljer jag att använda mig av dem så mycket jag bara kan.

Men det finns ju gånger då det inte är så happy clappy att starta upp en lektion som bygger på digitala verktyg och det är när man blir motarbetad av tekniken och i det här fallet internetuppkopplingen. Jag blir så infernaliskt trött på att inte kunna lita på att skolans trådlösa nätverk fungerar som det ska. Förra veckan var jag tvungen att använda en nätverkskabel för att överhuvudtaget se röken av någon internetuppkoppling på min egen dator någon gång och JA! Jag har startat om den. Femtioelvatusen gånger!

Eleverna har, eftersom nätverket har legat nere, inte kunnat loggat in på datorerna så kön till nätverkskabeln har ringlat sig lång genom klassrummet. De har på grund av bristande internetuppkoppling inte heller kunnat skriva klart sina texter på vår gemensamma padlet, inte kunnat publicera texter på ”Hjälten och jag” och de har ju heller inte kunnat spara sina alster i ens i Word eftersom de inte har haft tillgång till molnet. Men det ledde till (hurra?!?) att det blev en liten historielektion i det digitala för då kom de härliga USB-minnena fram (de som Volvo IT rekommenderar att man sprar på för att man inte kan lite på molnet…) Men det var svårare än vad man kan tro att få en hel klass att sätta in, hitta och spara på minnet. Det får mig ännu en gång att fundera på vikten av att ge eleverna en grundkurs i hur man hanterar en dator och dess tillbehör. Jag menar man får ju fortfarande symaskinskörkort i slöjden – eller?

Veckor som den som precis avslutats får mig att vilja kasta in handduken när det gäller IKT för det enda de digitala verktygen gav mig förra veckan var huvudvärk, en pajad planering och frustrerade elever. Det mest ironiska i det hela var att det på måndagen damp ett mail från Volvo IT ner med det lovande innehållet att de nu hade fixat allt strul som varit med det trådlösa nätverket i staden – HA! NÄ!

Så Volvo IT – SKÄRPNING! Det är inte okej att inte leverera ett nätverk som håller 2015.

Men nu ska jag njuta av första advent i det varma ljuset från adventsstjärnan som glittrar i fönstret, räkna ner till sista avsnittet av Bron och drömma om ett trådlöst nätverk som fungerar klanderfritt när mina elever loggar in på sina datorer imorgon klockan 13:00. Vad tror ni om det?

/Jannike

Campus Seminar Award Winners

Det är inte många dagar som är som igår, det kan vi ju säga!

Det var en härlig men märklig känsla att gå från en vanlig onsdags undervisning enligt schema till att stå på scenen på Göta Lejon och ta emot pris för vårt arbete, för att sen avrunda med en middag på det finska konsulatet. Vi gissar att det lär dröja innan vi får uppleva något sånt här igen. Tyvärr… För gud så kul vi hade!Pris 1

Att få en sån här utmärkelse är så otroligt hedrande och stort och särskilt när det kommer som en sådan överraskning som det här gjorde. Ingen förvarning utan bara rätt in i mailboxen. Hurra! Men det är inte bara hedrande utan det öppnar så många dörrar. Dörrar in i nya världar både när det gäller personlig utveckling och utveckling av det pedagogiska arbetet.

Föreläsarna igår var så inspirerande med en glöd som nådde alla i publiken och det var verkligen en gåva att få lyssna på så kompetenta människor i en proffsig inramning.

Om ni inte följde eventet live igår så finns det kvar på youtube så att man kan titta på det när som helst och det är verkligen värt det. Låt dig ryckas med och inspireras! Om ni är nyfikna på att se oss berätta om vårt arbete samt när vi tog emot vårt pris så kommer det en timme in i sändningen.

Är intresserad av programmering i skolan, som ju vi är, så ta en extra titt på Linda Liukas som på ett smittande sätt berättade om sitt arbete med programmering med barn och sina barnböcker om Ruby som lär yngre barn om kod. Avväpnande och fantastiskt!

En annan sak som var helt magisk var att vi lärare som fick pris igår blev behandlade med sådan respekt (och faktiskt stjärnstatus) på den efterföljande middagen på finska konsulatet. Vi frotterade oss med ambassadörer, förlagsfolk, arrangörer av Campus Seminar och folk från näringslivet som var djupt imponerade av vad vi lärare gör och det som händer i svensk skola just nu. Heja oss!

Hans Rosling avslutade det hela med sin medryckande och mycket pedagogiska föreläsning om befolkningsökning och att få ta en groupie med honom efteråt med  var ju en bonus!

Hans 1

/Jannike och Helena

Teachmeeet på Mälarhöjdens skola 30 sept.

Nu är det dags för vårt andra teachmeet på Mälarhöjdens skola. Kom och lyssna, kom och inspirera och inspireras av drivna pedagoger och andra intresserade. Vi fokuserar främst på IKT och digitala verktyg men om du har något annat projekt i bakfickan som du bara måste få berätta om så kom ändå och bidra.

Ett teachmeet består av korta, snabba och inspirerande föredrag på 2 eller 7 minuter som ska ge input till den egna undervisningen. Så ta med dig en kollega eller fler och kom till oss den 30 september.

Länk till anmälan hittar ni här på IKT för alla. Scrolla ner i inlägget så hittar ni den.

Teachmeet – Mälarhöjden

VÄLKOMNA önskar Helena och Jannike

Nominerade till Guldäpplet och annat skoj

Igår tillkännagavs de 80 lärare som i år är nominerade till det prestigefyllda lärarpriset ”Guldäpplet” och vi båda har den stora äran att stå på den listan. Även vår kollega Åsa Colliander Celik, som vi arbetar väldigt nära och som även hon bloggar här på PS, är nominerad i år. Hurra!

Priset som är ett lärarstipendie har ”delats ut sedan 2002 till lärare som förnyat undervisningen med stöd av IT, arbetar inkluderande och bidragit till kollegernas kompetensutveckling genom att dela med sig av sina idéer och erfarenheter.” – www.diu.se

Det är fantastiskt att få stå på samma lista som 78 andra kompetenta och drivna kollegor, i hela Sverige, som arbetar mot samma mål som vi. Det här priset vill vi så så så gärna vinna men eftersom konkurrensen är stenhård är det likväl fantastiskt hedrande att vara med bland de nominerade.

En annan kul grej som hände i dagarna är att filmen som vi spelade in i våras äntligen har blivit publik. Den ska fungera som en del i den rekryteringskampanj som staden har initierat för att locka kompetenta medarbetare inom olika branscher. Det känns också som ett ärofyllt uppdrag –  att det just är vi två som ska fungera som dragplåster för lärarna. Välkomna till Världens bästa jobb!

Och alla goda ting är tre :) Vi nu är två förstelärare som bloggar här på UrFlippat efter att även Jannike blev utnämnd till förstelärare, med fokus på utvecklingen av IKT, i början av terminen.

#viärlärareochviälskarvårtjobb

/Jannike och Helena

Kickoff i stugan

Kickoff i stugan 1Just nu sitter vi på Väddö och myser i en sommarstuga av rang i det vackra Roslagen. Vi peppar upp inför terminsstart och spånar idéer till ljudet av våra barns skratt, gnisslet i studsmattans fjädrar och musik av varierande kvalitet. Vi njuter av sista semesterveckans vackra solstrålar mot den faluröda husväggen och tänker att trots en rätt kall och blöt sommar så är batterierna laddade och vi är redo och ta oss an ännu ett spännande läsår på Mälarhöjdens skola. För hjälp vad vi tog sommarlov. Inte en bok är läst. Inte ett blogginlägg skrivet och vårt deltagande i sociala medier har varit sparsamt – men vad skönt!

Vi tittar tillbaka på vårt år som bloggande lärare där vi med våra 70 inlägg har genererat 29 971 sidvisningar och besök av 11 915 användare. Mer än vad vi någonsin hade vågat hoppats på. Hör ni Jante? Jo han står i farstun och knackar på. Vi säger såhär istället: Vi är stolta och glada över den responsen vi har fått på vårt bloggande och vi är verkligen superglada över de spinoff-effekter det har fått i form av till att börja med vår nya ”karriär” som föreläsare och workshopledare (än så länge i liten skala men vi har helt klart fått mersmak) . I höst ser ni oss bland annat på SO-dagarna 16-17 sept (Jannike) och ”Så funkar det”-konferensen v.44 (Jannike och Helena).

Vårt bloggande har även lett till inte mindre än två filmer. ”Så flippar jag” av Pedagog Stockholm och så en rekryteringsfilm för att locka lärare till Stockholms Stad. Den sistnämnda är ännu inte släppt men vi vet att den blev supersnygg och den kommer vi att lägga upp här, så fort vi får klartecken, för er som är nyfikna.

Vi satt idag och bläddrade lite i bloggen och inser att det här har blivit en guldgruva för oss själva när det gäller dokumentation av vår undervisning. Superkul att ha så bra koll på vad man gör samtidigt som man får dela både stort och smått med er som läser. Det stora lärarrummet på webben.

I höst drar vi igång med vårt ny-gamla arbetslag och våra inte längre småkick off i stugan 2 sexor utan rätt stora sjuor. Några nya elever tillkommer, några gamla lämnar oss och samma sak med våra närmaste kollegor. Några vänder ner och några tar vid. Förändringens vindar blåser men vi har som mål att förvalta och förfina det vi provade ut i sexan snarare än att forcera och förändra. Men det är lättare sagt än gjort med två så fladdriga själar som vi. Allt är så kul och allt måste provas. Tur att vi får ha det här fantastiska jobbet.

Just nu sitter vi och spånar på ämnesövergripande teman som ska paketeras snyggt för att först säljas in till kollegor och sedan vidare till elever. Vad sägs om ”ekologi-sårbara platser-luft, mark och vatten-yttre och inre krafter” och senare vår favvo ”sex och samlevnad-religion”. Vi spånar hashtagar för fulla muggar och funderar hur vi ska go public med elevernas alster. Riktiga mottagare är viktigt!

Ni kommer få hänga med hur projekt inom programmering fortsätter och nya tar vid. Det kommer ske spännande saker med robotar i olika årskurser och med olika skolor. GirlsCode fortsätter och den nya, av våra elever efterlängtade, gruppen BoysCode startar. Båda grupperna kommer dessutom få driva bloggar i webbstjärnans regi.

Utmanande flippar, formativt och allt det fabulösa kommer fortsätta prägla vår undervisning. Vi står redo till tänderna och väntar otåligt på att eleverna ska komma.

Häng med på vår fantastiska läsårsresa – en gång till!kickoff i stugan 3

/Jannike och Helena

… och till alla er som spenderat sommaren i diverse stugor tillhörande familjen, här kommer en låt till er.

Girls Code välkomnar till Öppet hus

På onsdag den 3 Juni hälsar tjejerna i Girls Code Välkomna till Öppet hus.Skärmavbild 2015-05-28 kl. 14.21.24

Ni är Välkomna mellan kl 15-17
Vi håller till på Mälarhöjdens skola i Stockholm
Gå gärna in på skolans hemsida så får ni hjälp att hitta hit.
Tjejerna håller till i högstadiebyggnaden, och det kommer sitta lappar uppsatta så man hittar :)

Då kommer man ha möjlighet att kika på hur och med vad tjejerna jobbar. Samt ställa frågor till dem ang programmering.

Vi pedagoger, Helena, Jannike och Åsa Colliander Celic (bloggar på Gränslöst lärande) kommer att finnas på plats för nätverkande med er besökare.

För att få lite koll hur många som kommer, skriv gärna en kommentar här nedan, samt när ni tänker dyka upp, så tjejerna vet. Toppen tack!

Inbjudan till Öppet hus!

Hoppas att vi ses!
/ Girls Code tjejerna
Helena, Jannike och Åsa

Workshop hos Digitala Akademin

Igår hade vi det stora nöjet att föreläsa på en av Digitala akademins nätverksträffar. Vi pratade dels om de programmeringsprojekt som vi driver på vår skola, Stockköping och Girls Code, men även om hur och varför man kan och ska programmera med sina elever. Efter vår dragning startade vi upp en workshop där deltagarna fick prova på blockprogrammering i Scratch eller på sajten learn.code.org. Kolla förresten in vårt förra inlägg ”Snabbkurs i scratch” om Föreläsningdu vill lära dig att skapa ett enkelt spel.

Det hela gick superbra och våra åhörare verkade mer än nöjda och på minglet efteråt pratade vi med flera som ville ha fler workshops i programmering. Superkul tycker vi som började föreläsningen med en undersökning i Mentimeter där vi fick reda på att knappt 1/4 av deltagarna hade testat programmering med eleverna men att betydligt fler än så har för avsikt att komma igång med eleverna inom en snar framtid. Heja! Heja!

För er som är sugna på lite mer avancerad programmering (python) kan vi rekommendera den här nätbaserade sommarkursen som Charles Severence berättar om i den här filmen. Han vill inte bara att vi ska lära oss att programmera utan att lära oss att faktiskt plugga programmering, vilket kan vara rätt avancerat, samt att lära oss att lära ut programmering.

/Jannike och Helena