Visar alla blogginlägg med kategorin:
Karriärvägar

Borgarrådsbesök

Olle Burell möteGårdagens besök av  skolborgarråd Olle Burell och  Louise Callenberg blev ett givande och avslappnat samtal. Något som jag efterlyste här. Vi diskuterade bland annat hur man skulle kunna kartlägga och använda Stockholms förstelärares kompetenser och vi fick även en chans att visa upp exempel ur vår verksamhet kopplade till IKT och läs- och skrivinlärning. Efter mötet beundrades skolan som verkligen är en odyssé i 1900-talsarkitektur, (något jag aldrig har tänkt på tidigare) med de första huset som är byggt 1905 till det sista som stod färdigt på 2000-talet, innan det var dags att äta lunch i skolans restaurang Gyllene Gaffeln som kan stoltsera med en fin 23:e-plats i tävlingen White Guide Junior 2015.

Helena Dalivin och Girls Code kom och berättade om hur de sen sexan har lärt sig att programmera
en frivillig eftermiddagsklubb. Tjejerna kunde på ett föredömligt och moget sätt berätta om vikten av fler kvinnor i teknik- och programmeringsbranschen och att de hoppas att fler tjejer ska hoppa på initiativet på skolan. Efter det kom Johan Magnusson, Johansom arbetar i förskoleklass, i sällskap av en elev som visade Olle Burell vår fantastiskt söta robot Dash. Borgarrådet charmades direkt av både eleven som snabbt frågade ”Vill du prova?” och av roboten som inte lämnar någon oberörd. Samma robot som för övrigt fick utrymme i Nyhetsmorgon på Tv4 här om dagen.
Nya%20trenden%20-%20robotar%20i%20klassrummet

Våra besökare fick även chansen att träffa vår läshund Rufsa och hennes oemotståndligt söta praktikant Glittra som tillsammans med matte Eva hjälper våra elever som behöver extra stöd och hjälp i sin läsinlärning och med sin koncentration. Rufsa

Att få träffa någon som är genuint intresserad av både verksamhet och de tankar som är sprungna ur den samt av någon som faktiskt har en position att påverka vår framtid är ett välkommet avbrott i vardagen. Jag gick från mötet med lätta steg och full av tillförsikt och av Olle Burells facebookinlägg igår så gjorde han detsamma.

Välkommen åter!

/Jannike

Campus Seminar Award Winners

Det är inte många dagar som är som igår, det kan vi ju säga!

Det var en härlig men märklig känsla att gå från en vanlig onsdags undervisning enligt schema till att stå på scenen på Göta Lejon och ta emot pris för vårt arbete, för att sen avrunda med en middag på det finska konsulatet. Vi gissar att det lär dröja innan vi får uppleva något sånt här igen. Tyvärr… För gud så kul vi hade!Pris 1

Att få en sån här utmärkelse är så otroligt hedrande och stort och särskilt när det kommer som en sådan överraskning som det här gjorde. Ingen förvarning utan bara rätt in i mailboxen. Hurra! Men det är inte bara hedrande utan det öppnar så många dörrar. Dörrar in i nya världar både när det gäller personlig utveckling och utveckling av det pedagogiska arbetet.

Föreläsarna igår var så inspirerande med en glöd som nådde alla i publiken och det var verkligen en gåva att få lyssna på så kompetenta människor i en proffsig inramning.

Om ni inte följde eventet live igår så finns det kvar på youtube så att man kan titta på det när som helst och det är verkligen värt det. Låt dig ryckas med och inspireras! Om ni är nyfikna på att se oss berätta om vårt arbete samt när vi tog emot vårt pris så kommer det en timme in i sändningen.

Är intresserad av programmering i skolan, som ju vi är, så ta en extra titt på Linda Liukas som på ett smittande sätt berättade om sitt arbete med programmering med barn och sina barnböcker om Ruby som lär yngre barn om kod. Avväpnande och fantastiskt!

En annan sak som var helt magisk var att vi lärare som fick pris igår blev behandlade med sådan respekt (och faktiskt stjärnstatus) på den efterföljande middagen på finska konsulatet. Vi frotterade oss med ambassadörer, förlagsfolk, arrangörer av Campus Seminar och folk från näringslivet som var djupt imponerade av vad vi lärare gör och det som händer i svensk skola just nu. Heja oss!

Hans Rosling avslutade det hela med sin medryckande och mycket pedagogiska föreläsning om befolkningsökning och att få ta en groupie med honom efteråt med  var ju en bonus!

Hans 1

/Jannike och Helena

www.personalrum.com

”Med personalrum eller personalutrymmen menas klädutrymme, torkutrymme, tvätt- och duschrum, toaletter, matrum/matplatser, paus- och vilrum samt jourrum, väntrum och övernattningsrum. Personalutrymmen behövs för att arbetstagarna ska ha möjlighet att äta, vila sig och sköta den personliga hygienen.”(www.prevent.se)

Eller?

I ett tidigare inlägg skrev vi om hur klassrummets väggar skalades av i samband med att  Helena startade upp ett samarbete kring programmering med en skola i Köping. images-2Något som har skalats bort ännu mer är väggarna i personalrummet. Mycket av det kollegiala samarbete som sker i skolsverige idag sker på socialamedier, framförallt på Twitter och Facebook. Tydligen så är lärare den yrkeskår som använder sig allra mest av just sociala medier för att utveckla sin profession och för att dela med sig av sitt arbete

Idag finns det grupper för allt möjligt på Facebook där diskussionerna går varma hela tiden. Pedagoger delar med sig av lyckade arbetsuppgifter, intressanta blogginlägg, tekniska hjälpmedel och arbetssätt i tiden. Att det finns en enorm kompetens där ute går inte att ta miste på och den bör vi också utnyttja.

Om du arbetar på en liten skola kan det utvidgade kollegiet i sociala medier vara superviktigt för att få bolla idéer och ta del av andras projekt då kanske ämneskollegorna faktiskt inte finns där fysiskt. Det man förut behövde rodda runt själv kan man nu diskutera i sociala medier och få andras syn på.

Om man istället arbetar på en stor skola har man säkerligen kollegor med både erfarenhet och kompetens men alla kan inte allt. Det kan ju vara så att man vill testa på nya metoder som ingen ännu har provat på och då kan man få inspiration av likasinnade i till exempel olika grupper på Facebook.

Idag kan man faktiskt välja sina kollegor på ett sätt som tidigare inte har varit möjligt vilket gör att det inte alltid spelar så stor roll på vilken skola man arbetar för att kunna utvecklas.  Det gör även att alla på en skola inte heller behöver fördjupa sig i samma tekniker för vi har ju alla olika intressen och preferenser kring vad vi tror på. Poängen är dock att igen längre behöver stå ensam.

Chalkboard

Men! Är man det minsta lik oss så kan webben som fylls av goda exempel ibland kännas överväldigande. Det känns som att alla kommer på så smarta saker och själv går man bara i gamla sneda hjulspår som knappt leder framåt. Då gäller det att ta ett djupt andetag och inse att man inte måste komma komma på allt själv. Landa bara i att någon annan har kommit på en strålande idé och låna den. För det bästa med allt ändå är att alla vi som rör oss i sociala medier arbetar efter devisen sharing is caring.

Genom de sociala medierna kommer man även i större utsträckning åt tips och idéer kring olika konferenser, workshops, teachmeets, edcamps osv som man inte gjorde tidigare. Detta gör att man som lärare idag har större möjlighet att påverkar sin egen fortbildning genom att ta del av det som erbjuds där, en riktig gottepåse alltså!
bett15smallNästa vecka ska vår It-grupp på skolan åka på BETT-mässan i London. Den har vi byggt ihop just med idéer från sociala medier. Vi ser fram emot en hel del spännande seminarier på mässan samt med andra aktörer utanför. Mycket information om denna finns på sociala medier och många lärare som åker dit skriver om sitt deltagande på twitter och via bloggar. Det är bara att hänga med via webben alltså. Vi kommer såklart dela med oss av våra erfarenheter där.

EdcampMANO-724x1024

Annan fortbildning som man kan få nys om via sociala medier är Edcamps, sk knytkonferenser.
En sådan kommer det att vara den 11/2 i Stockholm med inriktning mot Matte och NO, Edcamp Ma/NO Stockholm. Där kommer Helena vara med och hålla i en av inspirationsföreläsningarna som kommer inleda denna Edcamp. Helenas föreläsning kommer att handla om programmering. Det är ett beränsat antal platser, så först till kvarn gäller och man anmäler sig på Edcamps hemsida. Varmt Välkomna dit!

Här är några personer som rör sig frekvent i det utvidgade kollegiet och som gärna delar med sig av sådant som vi tycker är intressant:

Lotta Karlsson alias @frokenflipp som bloggar för lärare på Mitt flippade klassrum och som delar med sig av uppgifter på bland annat sin elevblogg SO-blogg alfa.

Karin Nygårds alias @grishund som arbetar med att ”hacka” läroplanen – alltså arbetar med att få in programmering med stöd i läroplanen som en naturlig del i undervisningen. Hon bloggar på Teacherhack.

Malin Larsson alias @visesiskolan som arbetar med flippat klassrum och som har integrerat Twitter som en naturlig del i sin undervisning. Hon bloggar om sitt arbete på #flippatklassrum.

Karin Brånebäck alias @braneback som har arbetat länge (längst?) med flippat klassrum i Sverige. Hon bloggar på Kilskrift där hon delar med sig av en hel arsenal med tips och tricks för både nybörjare och vana flippare.

Camilla Askebäck Diaz alias @askeback som bloggar på Livets glada pussel där hon tillexempel delar med sig av sina idéer kring IKT-verktyg och att använda en iPad i helklass. Camilla är grundare för facebookgruppen IKT-verktyg

Tips på olika facebookgrupper att följa:
Matematikundervisning
Pedagogiska program
iPads i skola och förskola
Teacherhack
Bedömning för lärande
Biologilärarna
Flippat klassrum
The big five

Vi ses på twitter och Facebook!

// @frudiamant (Jannike) och @helenadalivin (Helena)

#jagärlärareochjagälskarmittjobb

I helgen var jag på bröllop vilket som sig bör var en fantastisk tillställning. Det var folk från olika delar av landet och med olika professioner vilka alla finurligt beskrivna i den obligatoriska placeringslistan. Undertecknad blev beskriven som en blivande skolminister med åsikter om det mesta. Skolminister känns inte direkt lockande medan det där med åsikter om det mesta känns betydligt närmare.

Ni som är pedagoger vet ju att när man hamnar i sociala sammanhang är det ju väldigt lätt att man behöver klä skott för hela den, till viss del, snedvridna skoldebatten som rasar omkring oss. Man får försvara allt från PISA-resultat till ”skolans ordningsproblem”. Jobbar man dessutom på högstadiet möts man ofta av förskräckta ansikten och ett ”hur orkar du?” Börjar man sen förklara att man trivs och har världens bästa jobb så kan det resultera i en klapp på axeln en medlidsam blick och ett ”det är ju tur ändå att ni finns så vi andra slipper”. Just detta har jag läst åtskilliga blogginlägg om och tänker inte fastna i men det är ju lätt att som lärare på fest måla fan på väggen så att säga.

När vigseln med efterföljande mingel var över och det var dags att gå vidare till middagen så hade jag redan börjat förbereda mina försvarstal om varför jag valde att bli lärare och inte läkare eller ingenjör. Jag taggade mig för att bemöta diskussioner i stil med ”men när jag gick i skolan då…”. När jag sen såg hur jag hade blivit presenterad, skolministern ni vet, tog jag mental sats och hälsade vänligt på min bordsherre.

Men! Följande konversationer under kvällen och under efterföljande dag var i stil med: Vad häftigt – lärare. Ni är så viktiga! Sedan ett genuint intresse kring hur skolan utvecklas och funderingar över PISA-resultat på en mer nyanserad nivå än vad som har presenterats i tidningarna.

Många hade läst artiklar om hur kreativa Sveriges unga är bland annat tack vare den skola de har fått gå i. En kvinna som arbetade med unga entreprenörer menade att den ”dåliga skola” som beskrivs i media inte kan finnas med tanke på alla de fantastiska och innovativa ungdomar som hon träffar varje dag. Hon menade på att de som hon möter förmedlar en känsla av att ingenting är omöjligt.

Och det! Det tycker jag känns så fantastiskt upplyftande. Både det faktum att vi fostrar ungdomar som tror att allt är möjligt men också att människor som inte arbetar i skolan uttalar sig positivt om den skola som vi ständigt arbetar för att förbättra och förfina. Att det finns ett genuint intresse och inte förfäran för vad vi gör i skolan. Kanske hamnade jag bland människor med barn på väg in i skolan eller så börjar vår status sakta men säkert att höjas. Jag väljer att tro på det sistnämnda. Då är det dessutom ännu viktigare att vi som arbetar i skolan fungerar som goda ambassadörer för den verksamhet som vi bedriver.

Jag är lärare och jag älskar mitt jobb.

/Jannike