Visar alla blogginlägg med kategorin:
Reformer

Skolmogen för en omogen skola

På förekommen anledning med stundande skolval för en blivande förskoleklassare här hemma så går väldigt mycket, eller ska jag säga ännu mer, av min tid åt till att fundera över utbildningsväsendet och de normer och regler som styr våra barns skolgång. Jag inser då att inte mycket har förändrats i strukturerna sedan folkskolan infördes 1842. Barn går till ett hus där de delar upp sig i klasser och undervisas av en lärare enligt schema. De äter mat enligt schema och de har rast enligt schema. Alla barn i klassrummet får samma undervisning och denna undervisning grundar sig på det som politiker, och för all del lärare och föräldrar, tycker att barnen ska kunna vid avslutad skolgång. Föräldrarna tittar bakåt på sin egen skolgång och vill  gärna känna igen sig  i sina barns utbildning samtidigt som de gärna vill att skolan ska anamma alla de nymodigheter som digitaliseringen innebär. Men inte på bekostnad av det gamla och beprövade.

I veckan hade jag utvecklingssamtal med mina elever och ett par föräldrar var väldigt upprörda över att deras barn inte fick tillräckligt med läxor. De kom med förslag på i vilka ämnen läxor behövdes och hur dessa läxor skulle se ut. De förklarade även att det var det bästa för barnen om läraren bara kunde skicka hem mer arbete. Jag sa att vi tyckte olika. Men jag fattar – man vill känna igen sig. Det blir ju enklare då.teacher-145378_960_720

Men jag undrar vad det är som gör att vi…. nej förresten när folk eller andra (inte jag i alla fall) tänker skola inte vågar sig ur boxen. Resultaten sjunker och eleverna mår sämre och alla skriker OM MAN BARA GJORDE SOM FÖRR SKULLE DET LÖSA SIG. Katederundervisning av auktoritära lärare med pekpinnar. Klockor som ringer ut och in och barn i skoluniform. Universallösningar som funkar överallt och genom alla tider. Synd bara att eleverna som tar sig igenom ett sådant skolsystem inte ska ut i ett 1950-talets Sverige eller världen. Vi måste fostra unga som inte är bara är bra på att gå i skolan utan som fungerar i ett samhälle som kommer att bygga på helt andra grundvalar än förr. Ta exempelvis en titt på 2017 års coolaste jobbtitlar. Vilken av dem bäddar vi för i skolan? Bara undrar…

Vi måste våga förändra skolan. Vi måste våga sticka ut hakan och testa nya flexibla lösningar när det gäller scheman, grupper, ålder eller tid på året då barnen börjar i skolan. Vi måste förstå att självledarskap och vikten av att kunna sätta upp mål Artificiell intelligensutifrån sina egna visioner är en kompetens och en förmåga som kommer att vara avgörande i en framtid där maskiner och Artificiell Intelligens (AI) har tagit över stora delar av arbetsmarknaden och där många kommer att stå utan jobb om de inte har entreprenöriella förmågor. Det går inte att forska på framtiden, såklart, men vi vet att den tekniska utvecklingen och digitaliseringen inte kommer att avta och att AI inte längre är Science Fiction.  Vi måste se till att rusta våra unga för den framtiden och ge dem en så utvecklad Mänsklig Intelligens (MI) som det bara går för att de ska lyckas där ute.

Så tillbaka då till min lilla förskoleklassadept som har fått mig att fundera så mycket. Jag har turen och lyckan att ha ett skärpt barn med en enorm vilja och massvis av ”grit”, alltså förmågan att kämpa och inte ge upp. Hon läser och räknar utan problem och har lätt för att ta till sig ny kunskap. Hon är verbal och socialt kompetent. Hon är inte unik i sina förmågor men jag kan inte låta bli att tänka tanken att vi ska utmana henne och låta henne börja årskurs 1 istället för förskoleklass. Den här tanken är inget som tas emot som något enbart positivt då vi bryter en norm, vi sticker ut hakan och bryter mot Jantelagen. ”Vilka tror de att de är? Skolan börjar man ju när man är sju…”

Eller?

Alla barn som är födda i december börjar när de är sex år och åtta månader. Mitt barn skulle börja när hon är sex år och fyra månader. Skillnaden är således marginell. Det handlar ju inte om ålder. En fyraåring kan vara mer skolmogen än en åttaåring. Så varför ska alla som är födda samma år börja samma dag och gå i samma klass? Det är för mig obegripligt att vi inte har kommit längre. Mitt barn är skolmoget men skolan är omogen.

Jag kommer att slåss för ett skolsystem som ser till varje individs behov på alla plan. Från skolstarplace-name-sign-1647341_960_720t till avslutad grundskola och gymnasium. I undervisning, i skolmiljö och i schema. I rörelsebehov och energibehov under skoldagen. Det får vara nog på den inramade, inrutade skolformen som skapar unga som agerar som de blir tillsagda. Jag vill ha en skola som kan skapa kreativa entreprenörer och som fångar elevernas intresse. En skola som ser till att de som har medfödd grit behåller den och de som behöver träna upp sin får det på saker som de finner motiverande.

Jag hoppas att jag åtminstone har fått någon att känna igen sig, någon att tänka i nya banor och samtidigt gjort någon upprörd över mina idéer. Allt är välkommet och vet ni – man får tycka olika bara man vågar utmana sig själv ibland.

/Jannike

Girls code; exkludering eller inkludering?

Att programmering är ett hett ämne i skoldebatten idag är väl inget som har gått någon förbi och lyfter man dessutom, som vi på Mälarhöjdens skola, tjejers möjligheter till programmering så blir man talk of the town på en gång. Idag till exempel var vi på Nobelmuseet och pratade om hur vi gör för att få in proAvtryckgrammering på schemat. Vi lämnade ett  litet avtryck helt enkelt. Men det är inte alltid helt friktionsfritt… 

I helgen träffade jag både skolfolk och personer som arbetar i andra branscher på en tillställning och då kom ifrågasättandet, alltså varför vi inte har några killgrupper i programmering. Jag försökte då att förklara att anledningen till att vi har valt att ha en tjejgrupp är för att vi ser att tjejer inte väljer programmeringsyrket i samma utsträckning som killar och att det är något vi vill ändra på. Att en av de tio största yrkesgrupperna i landet och det vanligaste yrket i stockholmsregionen endast har 20% kvinnor. En femtedel alltså. En andel som dessutom minskar. Så därför! Därför har vi startat en kodgrupp för tjejer. För att ge dem en tro på sig själva att det här inte är ett yrke som de är exkluderade ifrån utan något som de klarar av lika bra som män och att fördelningen borde vara 50/50.  

Skolans uppdrag är att ge eleverna en likvärdig utbildning men(!) –  jag citerar:  

En likvärdig utbildning innebär inte att undervisningen ska utformas på samma sätt överallt eller att skolans resurser ska fördelas lika. Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov.” (Lgr11, kap 1) 

Vidare ska skolan: 

[..].aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter. Det sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet.” (Lgr11, kap 1) 

Då skulle man som skeptiker i det här läget säga att det är orättvist att vi inte har en ”boys code” och att de inte får samma förutsättningar som tjejerna. Något som är helt korrekt och som stämmer på individnivå. Den nivå som ju faktiskt har skapat och vidmakthåller de strukturer som vi har i samhället idag. En person som tror på individens frihet och att vi själva skapar våra möjligheter och att alla kan bryta sig ur samhällets maktstrukturer bara man vill tycker nog att mitt resonemang är just orättvist mot killarna. MEN! 

Jag anser att vi i skolan har ett viktigare uppdrag än att alltid i alla lägen se till den enskilda individens vilja (behov ja, men inte alltid vilja) just där och då. Vi ska verka för ett mer jämställt samhälle till vilket vi ska slussa ut unga människor som har fått med sig det man behöver för att få samhället att röra sig i rätt riktning vad det gäller alla typer av maktstrukturer (kön, klass, etnicitet osv). 

cool tjej Vi hoppas på att skapa fler sådana här tjejer med vårt Girls Code-projekt.

Naturligtvis skulle en kodgrupp för bara killar kunna vara ett led i den utvecklingen också. Vi ser ju att såväl killar som tjejer ändrar sitt beteende i könshomogena grupper där de inte behöver förhålla sig till de könsnormer som de matas med dagligen utan att samvaron blir mer okomplicerad. Man skulle i denna killgrupp kunna arbeta med att lyfta det som man anser att killarna behöver förstå och ta med sig i arbetet för ett mer jämställt samhälle och i det här fallet ett mer jämställt förhållande inom programmeringsyrket. Vi behöver ju både killarna och tjejerna naturligtvis. Däremot kommer jag att försvara vårt val att bara programmera med tjejer på just det här sättetr någon har synpunkter rättvisan i skolan. En tolvårig kille kanske inte förstår just idag varför han blir exkluderad från det roliga som programmering innebär men vi vuxna och sannerligen vi som arbetar i skolan borde förstå varför det här är så viktigt.

/Jannike