Visar alla blogginlägg med kategorin:
Samhällskunskap

När energin tar slut eller besök av maran maj

(OBS! Ironi och sarGråta, Gråt, Känslor, Kvinnliga, Retro, Ledsen, Sorgkasm kan förekomma i detta inlägg. Känsliga läsare varnas.)

Jag är rätt tuff och jag tål rätt mycket. Jag är inte den som blir kränkt. Jag har förståelse för när missriktad ilska blir just missriktad. Jag kan heller inte vara arg eller ledsen en längre stund. Men det gäller inte i maj. I maj införs undantagstillstånd i mitt känsloliv. Någon där inne ger sig själv utökade befogenheter för att ta kontroll över svåra eller farliga nödlägen som jag utsätts för. Jag har inte längre någon kontroll över vad som ska hända härnäst.

Så vad hände egentligen med vackra vackra maj? I år är hon en mara som kommer med en rad helt oväntade arbetsuppgifter som äter upp mig inifrån. Vad sägs till exempel om att alla mina klasser plötsligt har inlämning av bedömningsuppgifter? Totalt oväntad grej som jag inte har någon del i själv. Eller förberedelser och sammanställningar inför betygssättningen? Aldrig varit med om det tidigare, eller inte såhär års i alla fall. Det är ju dumheter, man har ju så himla mycket annat att göra på slutet! För att inte tala om de ledigheter som begärs mitt i avslutandet av det sista SO-ämnet för terminen… Helt nytt för i år. Och sen från sidan kommer högoddsaren ”rättning av NP i SO”. Jag fattar inte hur det kunde bli så här i år…. Allt på en gång och så nära skolavslutningen också. Det känns nästan som en konspiration…

Okej, kanske inte helt oväntade då, men maj sker så sällan så man får inte chansen att vänja sig. Dessutom är upptrappningen så inlindad i hopp om liv och stundande skolavslutning att man inte märker hur maran maj kommer smygande med sina svarta stressiga slöjor som lägger sordin på hela stämningen. Fågelkvittret avtar, häggen doftar plötsligt för starkt och solens strålar är alldeles för varma. Njutningen och hoppet om liv sätts på paus. Bara maj tar slut så får jag livet åter tänker jag.

Vi får under året rådet att se till aVintage 1950-Talet, Vacker Kvinna, Vintage Biltt spara timmar som vi kan använda när vi får toppar i vår arbetsbelastning så att vi inte ständigt ligger på gränsen. Det gäller att vara utvilad i maj när nationella proven ska rättas och betygen ska sättas. Klart det gäller. Det är ju superlätt att vara. Vi är ju lärare som ju är världens softaste jobb. Jag menar vi har ju ALLA lov. Det är ju bara att ackumulera lite timmar från dem och från vanliga härliga eftermiddagar och plocka fram nu när det ska rättas. För det är väl så det funkar? Jag jobbar lite mindre i februari så att jag orkar i maj… Om vi hade varit maskiner hade man ju kunnat räkna på vår elförbrukning och kunnat se att det visst är ett gångbart tankesätt men nu är vi inte det. Men man skulle lätt kunna tro att någon tror det när man läser bedömningsanvisningarna till nationella provet i samhällskunskap och sedan inser att dessa ska följas till punkt och pricka i 52×13 frågor. Så om ni undrar något över aspekter som ska bedömas typ som relevanta argument på individ och samhällsnivå, förtydliganden av dessa, minst 2, i form av exempel eller fakta eller konsekvensbeskrivningar, relevanta fördSkyltdocka, Liggande, Gata, Döda, Ignorerar, Likgiltigelar och nackdelar ytterligare förtydliganden och exemplifieranden så kan ni plocka bedömningsanvisningarna från min likstela kropp när jag har dött stressdöden på plan 3 på Mälarhöjdens skola den 31:a maj. Tack skolverket för det. Jag som hade sett fram emot sommarlovet…

Lycka till med er majmara – vi ses på andra sidan.

Maran maj (Mel: Sköna maj)
Maran maj (o)välkommen hem till oss igen.
Maran maj ät upp mig men spotta ut mig sen…

/Jannike

SO-dagarna 2015

Förra veckan hade jag det stora nöjet att få vara på SO-dagarna, arrangerade av Teknologisk Institut, och prata om hur jag arbetar med förmågor i undervisningen och hur man kan göra för att synliggöra dem i undervisningen. Jag har skrivit om ett par olika sätt att göra det på i tidigare inlägg här på bloggen. De handlar om hur man kan synliggöra dem i en diskussion i klassrummet och om hur man kan öva förmågornas innebörd med hjälp av ett slags memoryspel. Jag pratade  även om hur man kan utvärdera ett arbetsområde utifrån förmågorna vilket du kan läsa om här.

Det var verkligen superkul att både få lyssna på intressanta föreläsare men framförallt (faktiskt) att få dela med mig av det som händer i mitt klassrum i ett forum som är större än mina närmaste kollegor och personligare än här i bloggen. Jag fick helt klart blodad tand och ser fram emot nästa event då jag ska prata om läxfri undervisning på ”Så funkar det”-konferensen i Upplands Väsby den 27 oktober. Kom dit vetja!

/Jannike

När Färöarna möter Tyskland…

Nu har hösten äntligen rullat igång. Undervisningen är påbörjad och eleverna jobbar hårt. På SO:n har vi börjat med samhällskunskap och arbetsområdet massmedier där vi fokuserar på dess roll och betydelse i demokratier respektive diktaturer. På svenskan arbetar vi med sommarprat, inspirerade av exempelvis Lotta Bohlin och Malin Larsson. Eleverna skriver om stort och smått och kämpar med att gestalta och beröra.

Svenskan just nu är verkligen en fröjd. Jag en sån en sån härlig inblick i elevernas liv och tankevärld och extra kul är det med mina nya elever. Både de som är nya i min sjua och så hela den åtta som jag också har den äran att undervisa. Det är verkligen världens bästa jobb på det viset. Jag får chansen att vara kreativ tillsammans med dem, skapa ett levande och lekande språk och vi möts i texten på ett sätt som jag tycker är unikt med svenskämnet.

Men allt som jag hittar på är inte alltid kul och perfekt och kreativt. Ibland så är det ju för mig som för alla andra lärare att allt går åt skogen. En uppgift som verkade fantastisk på pappret blir inte alls så splendid som jag först tänkt eller en lektion som skulle förklara och förenkla slutar med att vara en stund av total förvirring för eleverna. Lite så har det blivit på SO:n. Där har jag delat ut en uppgift som blev mycket svårare och mer komplicerad än tänkt och där formuleringarna är så tillkrånglade att vi i klassen har fått skriva om dem. Om man nu vill likna det här med skola vid fotboll så kan jag väl säga såhär. Tränaren (jag) har helt enkelt lagt träningen på för låg nivå och nu när det är dags för match så är det lite som att Färöarna ska möta Tyskland… Och ni vet ju vad man säger om Tyskland och fotboll. Problemet är bara att om jag nu är Tyskland så blir mina elevers förlust inte en vinst för mig. Det som måste hända här är att vi delar av planen och alla spelar mot samma mål. Jag som lärare eller tränare eller Tyskland måste hjälpa Färöarna att göra så många mål som möjligt annars så har alla förlorat. Men! Jag tror troots allt att den här svåra uppgiften blir en bra utmaning som de kan lära sig något av och jag finns ju här för att lägga några välplacerade inlägg från sidlinjen så alla kan göra snygga mål.

Så! Nu kommer eleverna om tre minuter och ska skriva sin lite för svåra uppgift. Vi får se hur det går. Jag återkommer.

/Jannike