Den här terminen startades upp med två planeringsdagar för ledningsgruppen och förstelärarna på annan ort. Vi lämnade ett iskallt Stockholm och tog oss till ett, om möjligt, ännu kallare Garpenberg i Dalarna. Det var så kallt att snön som föll singlade ner likt glitter i det puderlika vita på marken. Jag är inte ett stort fan av vinter och kyla men det här satte sig för det här var något annat. Antagligen magi.
Vi tillbringade två dagar på ett slott med en spännande historia och en rustning som man INTE fick peta på… Svårt det där med regler.
Hur som helst var det en mycket givande vistelse och de pedagogiska diskussionerna lyfte verkligen. För att delge gruppen vad vi hade kommit fram till i slottets olika vrår så använde vi oss av diskussionsmodellen ”akvariet” som jag genast förälskade mig i och började använda i undervisningen. Det är absolut ingen ny modell och jag har hört om kollegor som har använt den tidigare men så har jag inte riktigt anammat den själv.
Det går till på följande sätt:
1. En diskussionsfråga presenteras (ge gärna eleverna en stund att fundera över den själva, skriva ner ett svar och diskutera det en kortis med grannen)
2. 4-6 personer får flytta in i ”akvariet” där de ska föra ett samtal kring frågan. De ska låtsas som om de är ensamma i rummet och de ska bara prata med och titta på varandra. Det är viktigt att alla kommer till tals – alla ska få höra sin röst. Alla andra som inte är i akvariet ska lyssna. Det ska vara helt tyst.
3.Efter 2-5 minuter släpps de ut och nästa gäng får flytta in. Det här gänget kan leverera sina åsikter, bygga vidare på tidigare gruppers resonemang. Poängtera gärna att det inte spelar någon roll om man vill säga ”samma sak” som någon annan för det är ännu inte sagt av just den eleven.
Jag använde den här modellen för att eleverna skulle få diskutera frågan:
Kan/måste man alltid respektera en plats som är helig för någon annan? Varför? Varför inte?
Det blev riktigt bra diskussioner och eleverna klarade modellen riktigt bra. Efteråt frågade jag vad dem vad de tyckte om det hela och några kommentarer lät såhär:
”Jag som inte gillar att prata inför klassen tyckte att det kändes bekvämt ändå för jag fokuserade på samtalet med mina kompisar runt bordet.”
”Jag trodde att det skulle vara bra att vara först så att man skulle få säga det man hade kommit på innan någon annan sa det men nu tänker jag att det hade varit bättre att komma senare eftersom de andra gav mig så himla bra idéer att bygga vidare på.”
”Det kändes lite konstigt att sitta med ryggen mot klassen men ändå skönt eftersom alla var tysta och lyssnade så bra.”
Det bästa med det här var att alla fick göra sin röst hörd inför klassen och möjlighet att leverera sin åsikt i frågan. Vi pratade om detta som ett led i elevens delaktighet i sin undervisning – att få göra sin röst hörd och säga vad man tycker är en del av elevdemokratin. Det är även viktigt att vi, som vår rektor skulle ha sagt, synliggör när denna delaktighet och demokrati sker så att eleverna blir medvetna om det.
/Jannike