Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
#hjältenochjag

Hjälten och jag lever

Nu var det ett tag sen jag och min kollega Li Hellquist avslutade arbetet med bloggen Hjälten och jag tillsammans med våra elever. Det här betyder dock inte att bloggen ligger vilande tills nästa gång vi här på Mälarhöjden ska använda den utan den är fortfarande i full gång och fylls på med fina texter av bloggande elever på Lindalsskolan och Falkenbergsskolan i Kalmar och Tullbroskolan i Falkenberg.

Det här projektet blev både bättre och större än vad jag hade kunnat hoppas på för ett år sen. Superkul! Konceptet är fritt att låna eller så hakar ni på redan befintlig blogg. Det är bara att höra av er.

Om ni vill läsa mer om arbetet kring Hjälten och jag kan ni göra det här, här  och här.

Välkomna!

/Jannike

Att blogga med elever

Bloggtorka – jo tack! Tur att det då tillslut slog ner ett korn av inspiration i form av kritik av användandet av bloggar i undervisningen som gjorde att jag bara var tvungen att sätta mig vid datorn och ge min syn på saken.

För er som har följt mitt bloggande här så är ju mitt projekt ”Hjälten och jag” ingen nyhet och ni vet vilka positiva spinnoffer det har fått. Både i direkt i mitt klassrum men även i kollegiet på min egen skola där nya bloggprojekt har fötts, och inte bara i svenskämnet, samt att ”Hjälten och jag” har fått spridning bland andra klasser ute i landet. Superkul!

Men varför gör jag det här då? För att få ära och berömmelse? För att använda mina elevers arbete för att marknadsföra mig själv? Man skulle kunna tro det om man läser den här krönikan, som nu har någon månad på nacken, om lärares användning av elevers arbete för att stärka sitt eget varumärke. Jag har själv delat den som en tänkvärd text kring vart skolan är på väg. Men så är det inte. Jag är en kreativ person som hela tiden söker nya vägar in i undervisandet och lärandet vilka jag sedan bloggar om. Jag ser mig som en inspiratör; gillar du mitt arbete häng på, härma, låna. Det är inte svårare än så.

Men däremot ska jag erkänna att en anledning till min bloggtorka här under våren bland annat är att jag har börjat fundera och utvärdera användandet av digitala verktyg. Det jag har kommit fram till är (kanske föga förvånande) att de måste lyfta min undervisning och stärka lärandet. De är inte bra per definition utan de måste verkligen ge det där lilla extra till eleven och dess lärande och det upplever jag att arbetet med bloggarna har gjort. Eleverna har dels lärt sig att använda WordPress som är ett verktyg som de med allra största säkerhet kommer att stöta på fler gånger, både i skolan och i livet, samt att de har fått förståelse för hur viktigt det är att arbeta igenom en text som blir publik. Min upplevelse, efter att ha pratat med eleverna, är att de tycker att det är roligt att andra kan läsa deras texter samt att kunna läsa varandras för att få inspiration. Det man dock kan ha synpunkter på är att mina elever förvisso inte har kunnat välja utan de blivit ombedda att delta i projektet som en obligatorisk del av undervisningen. Ingen av dem har protesterat men det kan man ju också diskutera då det trots allt är ett ojämnt maktförhållande elever och lärare emellan. De har dessutom skrivit under med sitt förnamn vilket har lett till att det heller inte är särskilt svårt att ta reda på vems text som är vems. Det är något som har fått mig att fundera över alternativa lösningar vilket min kollega Åsa Colliander Celik redan har gjort på sin blogg ”Tro och Tanke” där alla eleverna skriver under ett alias.

Slutligen vill jag påpeka att anledningen till att mina elever får använda sig av bloggar i undervisningen inte är att de ska fostras till bloggare och ”gillajunkies” utan att de ska få större datavana, lära sig hur viktigt det är att texter är korrekturlästa när de ska publiceras, hur man länkar och skapar multimodal text, vad som gäller när man ska publicera bilder på nätet och hur man anger källor på ett korrekt sätt i sin text. Det är trots allt 2016 och jag upplever att webbpublicering är något som vi måste arbeta med i svensk skola idag. Det är till syvende och sist en fråga om demokrati – om man inte vet hur man kan påverka webbens innehåll idag utan om man bara är en konsument så får man svårt att hävda sig som medborgare idag och i framtiden.

/Jannike

Digitala redovisningssätt ger bra elevexempel

Här om dagen så tittade jag på Karin Nygårds härliga föreläsning om hennes resa från analog till digital till kodvisionär och fastnade då för en sak. Hon säger att man kan använda sig av exempelvis bloggar och ändå inte lära sig något om koden bakom trots att den är där så nära. Det är verkligen sant. Bloggen skulle kunna vara en lätt väg in i kodens magiska värld men så har det INTE blivit för mina elever som publicerar texter på ”Hjälten och jag” men däremot har det projektet andra vinster. Vinster som inte alls står i något slags motsatsförhållande till kodbiten utan  som bara är andra helt enkelt.

Jag drömmer om en skola där alla elever har 1:1 och där man har tid att ibland kika in bakom kulisserna på bloggar och i andra program men det hinns tyvärr inte med. När jag har bokat två tredjedelar av hela högstadiets datorbestånd för att det ska räcka till en(!) klass så gäller det att jobba på med skrivandet eftersom det ska publiceras på bloggen för lektionen efter sitter vi utan igen och måste arbeta analogt eller i mobiler. Klart det funkar men det hade varit så mycket enklare om jag och eleverna bara kunde vara säkra på att datorn alltid finns där och som sagt; det skulle ge tid till lite annat spännande digitalt kunnande.

Hur som helst. De vinster som jag ser med att publicera texter på en blogg är framförallt den att inga papper måste hållas reda på. (Det är min absolut svagaste sida – hur svårt kan det va?) Allt finns där – när som helst, var som helst. Den andra vinsten är att det är publikt så att eleverna skärper till sig sådär lite extra ”ifall någon skulle läsa” och det händer ju. Framförallt läser de varandras texter och ibland ger de varandra kommentarer. Det tredje som jag ser som är så fantastiskt bra är att eleverna kan läsa varandras texter och härma, inspireras och tänka ut förbättringar. Det blir en skatt full av elevexempel på vilka man kan träna både kamratbedömning och lyfta fram bra passager utifrån både språkbruk, stilistiska grepp och innehåll. Eleverna älskar det och jag älskar det. Win win!

En annan plattform som jag gärna använder mig av är Padlet som är som en digital anslagstavla som man kan dela med sina elever. Just nu håller vi på och läser ”Lucia” av Cannie Möller i min åtta. Jag har läst nästan hela boken högt – nu har vi bara slutet kvar. Slutet ska de få skriva själva. Vi tar avstamp i baksidestexten som jag har lagt upp på den här Padleten och så ska de skriva sina texter där. Det blir en förhoppningsvis en överskådlig tavla full med bra texter. Som jag brukar säga – det är en ynnest att få vara svensklärare och kunna jobba kreativt både med text och form.

Hur mycket jag än önskar att kunna ge dem koden bakom texten så har jag inte riktigt möjligheten nu – men de får en massa annat istället. (Vi kodar vidare på fritiden istället i Girls Code…)

/Jannike

(O)väntade vinster med hjälten och jag

Så här kan det gå till när vi jobbar med vårt litteraturprojekt i bloggform – Hjälten och jag:

Eleven sitter vid datorn och har precis skrivit klart sin text men tvekar ändå med att trycka på publiceringsknappen. Ska jag? Ska jag inte? Är det tillräckligt bra? Bäst att jag läser igenom en gång till. Jo men det är bra. Jag publicerar! Eleven håller andan och trycker på knappen. Sådär. Nu är det gjort. Phu! Eleven andas ut med kommentaren att det måste ju vara sådär riktigt bra nu när alla kan gå in och läsa.

Nästa elev som vanligtvis inte är så road av korrekturläsning ropar till sin svensklärare i korridoren: ”Det fanns ju feeeeel i min text på Hjälten och jag!!!!” Läraren förklarar lugnt att det inte är några problem då eleven kan redigera sitt inlägg i efterhand om hen märker att det måste snyggas till. Eleven är fortsatt förtvivlad och uttrycker i frustration att det visst är problem för hen har ju varit så stolt och redan delat inlägget på Facebook.

Vid ett annat tillfälle står fyra elever runt en dator och diskuterar liviligt med varandra. Läraren smyger närmare och inser att eleverna diskuterar formuleringar – tillsammans. Allt för att skriva en så bra och genomarbetad text som möjligt nu när den ska läggas ut på nätet

Det här är saker vi inte såg komma men som gör det hela ännu mer förträffligt. Hurra!

/Jannike och Li Hellquist som är den som idag har bidragit med informationen

Hjälten och jag 2.0

Förra terminen föddes litteraturprojektet ”Hjälten och jag” efter, som jag skrev förra gången, ett svart planeringshål. Men så plötsligt: Heureka!

”Hjälten och jag” är ett projekt där eleverna efter läsning av valfri bok ska skriva ett antal texter i olika genrer kopplade till en utvald karaktär i sin bok. Texterna ska sedan publiceras på vår blogg med samma namn somBöcker projektet. De lär sig inte bara att skriva olika typer av texter utan de får även lära sig webbpublicering i WordPress samt mer om bland annat upphovsrätt och informationshantering.

Förra året genomförde jag projektet i min fantastiska klass 9D och efter ett uppmärksammat blogginlägg om det hela så fick vi sällskap av Jessica Karlsson och klass 8A på Tullbroskolan i Falkenberg. Det som för mindre än ett år sen var en nybyggd blogg nästintill tom på innehåll har nu växt till en skatt full av relevanta elevexempel. Texterna är naturligtvis kopplade till just detta projekt men kan och får mer än gärna användas på alla möjliga sätt. Det finns exempel på karaktärsbeskrivningar, brev, mikronoveller, faktatexter och poesi.

Nu är det dags för min kollega Li Hellquist och mig själv att dra igång projektet igen med tre av årets sjundeklasser på Mälarhöjdens skola. Till våren blir det åttornas tur och jag hoppas även på att Tullbroskolan kommer tillbaka under vårterminen.

Vi förbereder oss i detta nu med inloggningar till eleverna och övar på att växla mellan bloggens webbsideutseende och dess adminpanel. Mwordpressan misstar sig lätt när det gäller vår tids elever och tror att det här med digitalisering av undervisningen blir piece of pancake eftersom de hänger på internet hela dagarna men det blir så tydligt att de inte ägnar sig åt några vidare avancerade saker i cyberspace. Att swipa, klicka på appar, fota med mobilen och spela candy crush (ja jag vet – grova generaliseringar) skapar inte den kompetens som vi önskar hos våra framtida medborgare. De flesta mailar inte annat än till sin lärare och alla vet inte riktigt skillnaden på ett användarnamn och en mailadress. De flesta har heller aldrig publicerat något på webben så när dessa bitar kommer in i undervisningen så måste man ta det steg för steg och från grunden. Det är som att de förflyttar sig från ungdomarnas del av internet till den mer ”vuxna” digitala sfären och då måste vi finnas där och guida dem. Projektet resulterar således i många nya och värdefulla kunskaper som de har nytta av även efter projektets slut.

Gå gärna in på bloggen ”Hjälten och jag” och titta runt lite, både på dess struktur och på de texter som redan ligger där. Om du är sugen på att skapa något liknande så kör men åååå vad jag vill att ni hakar på vår blogg. Tänk vad härligt när klassrummets väggar rivs och eleverna får interagera med andra klasser på andra skolor från olika delar av Sverige. Jag bistår mer än gärna med hjälp för att starta upp er. Man kan även följa oss på Twitter under #hjältenochjag

/Jannike

#hjältenochjag expanderar

För ett tag sen skrev jag om mitt svenskprojekt i bloggform, #hjältenochjag, och fick mycket positiv respons på det. Tack för det! Jag tänkte i min planering att bloggen kunde bli en plattform för skrivande som succesivt skulle fyllas med elevexempel från i slutändan flera av mina klasser. Att det skulle bli en sida med texter och bilder som skildrade spännande fiktiva möten mellan både elever och litterära personer.

Min tanke förutom att mina elever skulle få prova på att skriva och presentera sina texter via en blogg var även att bloggen skulle växa med fler klasser – både mina egna och andras. Förhoppningen var ett projekt som skulle leda till nya klasskamrater på andra skolor i olika åldrar med olika bakgrund. Och tänk! Precis så håller det på att bli i skrivandets stund.

För en vecka sen blev jag kontaktad av Jessica Karlsson som undervisar en åtta i svenska på Tullbroskolan i Falkenberg och som frågade om hon fick haka på projektet och det lät ju naturligtvis som en superidé i mina öron. Nu har vi hunnit med att telefonmöta oss och göra upp planer och är helt på samma linje. Vi är helt överens om att det här är ett rikt projekt som innefattar många kunskapskrav så vi bestämde oss för att det skulle få ta tid för att kunna skapa en så kreativ process som möjligt. Det här är alltså vad vi ska syssla med för resten av terminen. Som lärare är det rätt skönt att landa i sådana beslut, det vill säga att uppgifter får ta tid. Mycket tid!

Så nu är vi alltså två lärare och 43 elever på två skolor inblandade i projektet. Om det här faller väl ut hoppas jag att vi kan bli ännu fler till hösten. Ålder spelar nog inte så stor roll då man kan bjuda in eleverna med olika behörighetsnivåer till bloggen beroende på hur mycket vuxenstöd de behöver i samband med publicering.

Följ oss på twitter @frudiamant och @lararekarlsson under #hjältenochjag för att se hur arbetet fortskrider!

/Jannike

.

#hjältenochjag

Äntligen!

Äntligen är den klar! Jag har byggt min första blogg i wordpress. Den ska ligga till grund för mitt nya litteratur/skrivprojekt ”Hjälten och Jag” som jag ska dra igång i veckan med mina nior.

Idén föddes, som så ofta förr, ur ett svart planeringshål där fraser som ”jag vet inte vad jag ska hitta på” eller ”det känns som om jag inte kan komma på något som skulle vara kul” och så plötsligt slog snilleblixten ner ca 22:03 i tisdags förra veckan. Det som skedde då var att all inspiration jag har fått under det här året via sociala medier, inspirationsföreläsningar och i bloggar bakades samman med mina egna (om jag får säga det själv) briljanta idéer och så var projektet fött.

Det tar avstamp i de tal som mina elever har skrivit enligt modellen #talasomTED utarbetad av grymma Lotta Bohlin och Martin Braekken Fernström på Årstaskolan. Eleverna har skrivit helt underbara tal som alla berör mig på djupet och utifrån temat på deras tal ska de välja varsin bok på mer eller mindre samma tema. De ska läsa böckerna med pennan i hand och anteckna allt de bara kan om bokens huvudperson. Hur hen ser ut, vad hen gillar att göra, vad hen äter, vad hen jobbar med, vad hen älskar. vad hen hatar. Ja allt, allt allt! Det här ska sedan ligga till grund för de skrivuppgifter som de sedan ska publicera på bloggen i olika kategorier.

De ska ta med sig huvudpersonen, även kallad hjälten, en dag i sitt eget liv. De ska följa med hjälten in i hens värld och de ska låta sin hjälte möta en av de andra elevernas hjältar. Allt detta ska ske i olika texter i olika genrer och med hjälp av sociala medier. För att ser hur projektet ser ut i sin helhet så titta in på bloggen där allt finns beskrivet. Uppgifterna täcker dessutom in nästan alla förmågor och kunskapskrav i svenska. Här hittar ni planeringen för Hjälten och jag och här inunder kan ni klicka er till bloggen.

HJÄLTEN OCH JAG – en plats för fiktiva möten

Jag är mer än taggad inför projektstarten på onsdag och jag hoppas att när bloggen är full med bra elevexempel så hakar någon annan lärare på och använder den till sin klass och tillslut är den full av fantastiska berättelser, faktatexter, mikronoveller och bilder.

Häng med på vår resa vetja!

/Jannike