Visar alla blogginlägg med nyckelordet:
the big 5

Förmågememory – typ…

Att implementera The big five som små kortlekar i klassrummet har verkligen fallit väl ut i mina klasser och eleverna kommer och hämtar korten lite då och då för att få koll på läget – vad innebär egentligen en analys eller hur är det meningen att jag ska kunna hantera begreppen. Vissa elever vill ha en egen kortlek att ta med sig från klassrum till klassrum och det tycker jag är väldigt positivt. Äga sina förmågor helt enkelt!

Jag skrev ju för ett tag sen om hur jag gör för att synliggöra förmågorna i till exempel en klassrumsdiskussion med eleverna. Det jag har märkt på vägen är dock att vissa inte riktigt förstår innebörden av förmågorna trots att de ger sken av det i stunden.  Att gå igenom varje förmåga hade naturligtvis varit en  lösning på problemet men risken är att de hade blivit passiva och jag blir den som är aktiv och det blir sällan bra. Även om klassen skulle få komma med förslag så ser jag framför mig hur vissa elever tar plats i en sådan diskussion och hur somliga håller sig i bakgrunden. Alla eleverna hade således inte känt sig helt delaktiga och de som verkligen skulle vara extra hjälpta av förklaringen nog hade varit de som inte riktigt skulle få med sig det jag önskade från lektionstillfället.

Det fick mig att fundera på hur jag skulle kunna göra dem aktiva i förståelsen för förmågorna och då kom idén med ett parspel upp. Spelifierat lärande behöver inte alltid vara digitalt. Ett hederligt gammalt memory, eller typ, fungerar också utmärkt. Och att spela är ju superkul. Win-win!

Jag har tagit alla förmågorna i The big five och skrivit en förklaring till dem, var och en, och så har jag klippt ut korten som ska paras ihop; rätt förmåga med rätt förklaring. Till en början är de färgkodade så att det ska bli lite enklare men jag hoppas att när de har fått kläm på det att jag kan servera dem i svartvitt. Tanken med spelet är att eleverna under avslappnade former ska se vad förmågan betyder och sen kunna relatera det till sitt eget lärande i min och mina kollegors undervisning.

Dock är förklaringarna gjorda av mig och risken är att mina förklaringar kan vara för svåra trots att jag har ansträngt mig för att förklara på ett så enkelt sätt som möjligt. Jag tänker mig att det här kan få vara en process där eleverna kan få komma med egna förklaringar som de tycker är bättre och tydligare för dem. Vi kanske behöver olika förklaringar i år 3,5,6 eller 9 som jag har för avsikt att testa spelet i. Målet är hur som helst att eleverna ska få koll på sina förmågor och att när jag pratar om orsaker och konsekvenser ska jag veta att det vet jag menar eller att de verkligen har koll på skillnaden mellan resonera och reflektera.

Vi får väl se om spelet har önskad effekt. Jag återkommer.

Om ni vill testa så finns det här: Förmågorna parspel

/Jannike

Att äga förmågor

I fredags hade jag en av mina bästa lektioner någonsin. Ni vet en sån där lektion när allt flyter. När allt man har tänkt ut går precis som man vill.

I mina sexor har vi arbetat med ”Brott och straff” (och inte tegelstensromanen utan det samma inom samhällskunskapen) i grupper och de har redovisat sina resultat varsin OneNote. På en av flikarna i OneNoten så hade eleverna den ”stora fråga” som var kopplad till arbetsområdet. Det var ett fiktivt brott, en misshandel, där eleverna skulle diskutera vem eller vilka som var brottsoffret. Denna gruppövning fungerade även som träning inför det bedömningstillfälle på samma tema som eleverna har nu på fredag.

Alla grupper kom väl förberedda till förra fredagens lektion då de skulle få chansen att visa vad de hade kommit fram till samt diskutera med de andra grupperna hur de tänkte i frågan. Vanligtvis brukar jag dra elevernas namn och de får då presentera olika delar av uppgiften medan jag skriver på tavlan det som vi tillsammans kommer fram till. När vi är klara låter jag eleverna fota tavlan för att alla ska ha med sig bilden hem och för de som saknar mobil så fotar jag också tavlan och lägger ut det på vår årskursblogg så att alla kan se det inför bedömningstillfället.

Men!

I fredags slängde jag in ett moment till som gjorde lektionen så där extra bra och det var en uppsättning förmågekort a la Lotta Bohlin. Varje grupp fick ett par förmågor som de skulle bevaka under diskussionen. När de tyckte att någon i klassen uppfyllde förmågorna i sina resonemang så skulle de hålla upp dem och förklara hur det tänkte. Eleverna visade sig vara riktiga fenor på att dels presentera tankar kring själva caset och vem som var brottsoffer i frågan men även på att snappa upp när kompisarna visade upp förmågor av olika typer. Många förmågekort kom upp flera gånger och de berättade om hur duktiga deras kompisar var på att samtala, diskutera och presentera men även hur väl de löste problem, presenterade lösningar och såg för och nackdelar osv. De var imponerade av varandras förmåga att använda begrepp och att uttrycka egna åsikter och ståndpunkter. Och jag, jag åkte bara med i det sköna flow som blev där på fredagsmorgonen. Lovely!

När jag träffade klassen igen i måndags så berättade jag för dem att jag upplevde att fredagens lektion var en av de absolut bästa, kanske den bästa lektion, som jag har haft i min lärarkarriär. Jag var precis på vippen att berätta varför jag tyckte så när jag insåg att jag borde kolla av med eleverna om de förstod varför jag tyckte som jag gjorde.

Händer sköt i luften och de berättade precis det som jag hade tänkt att säga. För det första att de samarbetade väl, att klassen blev som en stor grupp där alla åsikter respekterades och räknades. Att de med hjälp av förmågekorten både fick koll på vilka förmågor som de ska (få hjälp att) utveckla samt tydliga exempel på när detta faktiskt skedde. De kände att de fick bättre insyn i vad det är vi som lärare tittar på när de själva fick chansen att leta efter det på en lektion. De tyckte att allt blev så tydligt.

Jag känner mig mer än nöjd och har hittat ett sätt att arbeta på som jag verkligen vill utveckla både för min och elevernas skull. Hurra – mot nya höjder!

/Jannike