EN lektion om källkritik

EN enda – kan det vara något?

Tja, man tar vad man får och gör så gott man kan. Så med tre högstadieklasser hade jag för ett tag sedan varsin lektion, det var två grupper med åttor och en åldersblandad klass. Jag föreläste i dialog med gruppen, och så gjorde de vissa övningar med sina Ipads. Detta innehöll lektionen:

  • Samtal om ordet källa, inklusive bildsökning (tror fler kände till begreppet från SO än den ursprungliga betydelsen med vattenkälla).
  • Vad är en bra källa – jag poängterade tre grejer: begriplighet, relevans och trovärdighet,
  • Ofta söker man information på webben, men om man ska göra ett skolarbete – finns det andra ställen man också kan använda?
  • Jag visade svd.se och ställde frågan vad detta kunde vara för webbplats. Eleverna använde sina Ipads för att kolla runt och försöka ta reda på det. Någon enstaka kände till att Svenska Dagbladet är en stor tidning. Jag visade att man fick en del information om man skrollade längst ner. Och så visade jag möjligheten att gå utanför webbplatsen och googla på namnet – då hittar vi bland annat snabbt information från Wikipedia om tidningen. Kan den funka som källa? Läraren kompletterade med prat om politisk färg, i anknytning till vad eleverna studerat i samband med valet.
  • Jag visade svenskbladet.se Eleverna fick undersöka sajten. Vi pratade om att ens eget huvud är viktigt när man är källkritisk…tänk…! Några hittade själva text som de tyckte var väldigt konstig, många fick jag leda in på speciella delar av sajten som var påtagligt knasiga. Vi googlade namnet och hittade något med satir, och så fick vi diskutera det ordet. Kan den funka som källa, näe, knappast, om man inte vill skriva om svensk humor eller något sådant.
  • Jag visade samnytt.se och lät eleverna titta på den. Vi undersökte sedan webbsajten tillsammans noggrant. Vi tittade under fliken Om oss och såg att någon i redaktionen varit riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. Vi testade att söka i Wikipedia efter Samhällsnytt och såg att det nämndes i artikeln om Avpixlat. Sedan diskuterade vi om Samhällsnytt skulle gå att använda som källa. Ja, om man vill veta vad Sverigedemokraterna tycker och tänker så är den förstås en utmärkt källa.

I någon av grupperna hann vi prata lite om hur man redovisar en källa också.

Dagens svenskbladet

Var det då någon poäng med den här enda lektionen? Förhoppningsvis lyckades jag skapa någon sorts känsla av att det är kul att försöka klura lite runt webbplatser man hamnar på när man söker information. Kanske kan eleverna komma ihåg möjligheten att gå utanför en specifik webbplats och söka information om den. Och så hoppas jag att lektionen bidrog lite grand till att eleverna förstår att det inte alltid är sann fakta man söker, utan att olika källor är användbara på olika sätt.

Momo och källkritiken

Jag har hört elever ur årskurs tre prata om Momo, och när jag läste Jack Werners text förstod jag vad det handlade om. Jag frågade lärarna om jag fick ha en lektion med vardera gruppen om detta och nu är de genomförda.

Jag ville med min lektion få eleverna att tänka på att allt som finns på Internet är skapat av människor och så ville jag få dem att inte vara så rädda. Så här gjorde jag:

Vi samlades i en ring på mattan nedanför tavlan där man kan projicera bilder. På mattan la jag en smartphone, en Ipad och en dator. Eleverna fick berätta vad de såg. Jag tog ett foto med Ipaden, vi tittade tillsammans på det och så frågade jag eleverna om vi kunde se fotot i datorn som var uppkopplad mot projektorn? Några elever i varje grupp visste genast att det inte gick. Vi pratade om hur man skulle kunna göra för att få bilden från Ipaden in i datorn och efter några andra tekniska förslag så gick vi in på Internet. Vi pratade om orden net och web och jag förklarade att en massa datorer, servrar och annat sitter ihop i ett enda stort nät. Det blev väldigt summariskt, vi får ta ett noggrannare samtal om det vid senare tillfälle.

Jag visade att jag till exempel kan lägga bilden på Instagram. Jag projicerade upp en gammal bild från bibliotekets Instagram-konto med hjälp av datorn. Jag pratade om att det var en bild jag tagit med Ipaden och att jag hade bestämt mig för att visa den för alla som vill se genom att lägga den på Instagram.

Vi pratade om att ALLT som finns på Internet är gjort av människor. Det är människor som fotat, gjort filmer och skrivit texter. Och så pratade vi om att de människor oftast är snälla, några är dumma, men även de som är snälla brukar råka göra dumma grejer ibland.

Jag frågade barnen om troll finns på riktigt och fick ett rungande -Nej! till svar. Så sa jag att om jag målar en jättefin bild av ett troll, fotar den och lägger bilden på Internet…. finns trollet på riktigt då? -Nej!!!

Jag plockade fram en liten grodprins av skinn och visade eleverna. De fick titta på den och känna på den. Så visade jag tre bilder som jag tagit på morgonen, titta gärna på dem här. Vi såg den första och den andra bilden och konstaterade att de inte var ett dugg läskiga. Men den tredje bilden kändes lite tveksam. Den såg lite konstigare ut. Jag gjorde lite läskig låtsasmusik med rösten och då blev den faktiskt liiiite läskig.

Sedan återkom jag till trollen, som man trodde på i Sverige för längesedan, och berättade att i Japan trodde de på någon lite läskig varelse som kallades “ubume”. En duktig person gjorde en docka som föreställde en ubume, kanske skulle de ha den i en film eller något. Det var för några år sedan, någon fotade dockan och la upp bilderna på Internet.

NU hade vi alltså kommit till själva Momo. Jag ville inte visa en bild på projektorn, det kunde vara för skrämmande, utan jag hade tagit en skärmdump av slutet på den film som finns i Jack Werners blogginlägg och kopierat upp och skrivit ut den på ett papper. Jag hade alltså en halvtafflig svartvit utskrift av den docka som Momo-huvudet är taget ifrån. Någon eller ett par elever tyckte själva bilden var läskig ändå, jag dolde huvudet lite när jag höll upp den men jag tror alla elever till slut vågade titta.

Momo

Vi pratade om dockan, vad den kunde vara gjord av, att den verkar stå i en monter någonstans och att den inte är på riktigt alls. Många gånger sa vi det.

Vi pratade också om att ibland tycker man att det är roligt att bli rädd. Men om man inte tycker det så ska man inte kolla på sådant som man tycker är läskigt.

Sedan fortsatte samtalet ett tag till, om rädslor och ganska mycket om andra människor som varit rädda för Momo, clowner eller Anna-Belle.

Jag tror att lektionerna var ganska lyckade och jag hoppas att eleverna fått något sätt att tänka som kan hjälpa dem att värja sig mot otäckheter på Internet.

Terminsstart

Det har varit en väldigt full fart i skolbiblioteket de första veckorna på terminen. Alla högstadieklasser har lånat läromedel, det går rätt enkelt och fort de första dagarna. Men sedan kommer det droppandes nya elever hela tiden, språkval blir klart och då ska eleverna ha fler böcker och eftersom jag inte har någon bra plats för läromedlen i biblioteket blir allt lite krångligt.

Sedan har jag försökt bringa ordning i bibliotekskatalogen för att fixa lånekort till de nya eleverna och ta bort gamla. Det är stor omsättning på elever i vår skola – det kommer och går en väldig massa hela tiden, trots att skolan är ganska liten. Det handlar förstås om att det är stor in- och utflyttning i området, men också på att elever använder det fria skolvalet till att testa andra skolor (och emellanåt komma tillbaka igen). Två veckor efter att jag hade full ordning på lånekontona i en specifik klass så hade ett par elever slutat och ett par andra kommit till.

De flesta klasser har också hunnit ha lektioner med mig i biblioteket. Jag har haft bokprat om svenska böcker med många högstadieklasser och om engelska böcker med ungefär hälften. Fortsättning följer.

De yngre eleverna har hunnit komma till biblioteket på sina regelbundna tider, och på mellanstadiet har klasserna haft varsitt bokprat. Lässtimulerande projekt för mellanstadiet är på gång, men jag har knappt hunnit med dem – jag berättar om dem i ett annat inlägg om några veckor.

Vi har hunnit med det första författarbesöket i det samarbete med Bengt-Erik Engholm som jag och lärarna i tredje klass har på gång.

På lunchrasterna kommer eleverna som vanligt och sitter och läser eller slöar. De kan komma till biblioteket på egen hand från och med årskurs tre, så treorna och jag håller på att trimma ihop oss – de är så välkomna, men när de vill springa och tjoa ska de gå ut i stället. Det verkar gå finfint. Vi har testat att ha lite ritgrejer framme så att det finns något lugnt att fokusera på även om man inte kan koncentrera sig på en bok. Men bäst är nästan när jag kan sätta dem i arbete, igår på fredagen hade ett gäng treor full fart med att stämpla nya böcker och klistra streckkoder.

Terminsuppstart innebär också en del planering med lärare och rådgivning runt litteratur och annat. Speciellt när vi har nyanställda lärare så är det viktigt att jag informerar om stadens och skolans resurser. Det bästa är om jag får ett möte med alla nyanställda på en gång, men det händer sällan. En del lärare pluggar vid sidan av, så beställningar av fortbildningslitteratur har jag också hunnit med en del.

En speciell och rolig händelse var att jag i veckan fick meddelande om att jag ska få Greta Renborgs pris för marknadsföring inom biblioteksvärlden. I samband med det kollade jag hur länge jag bloggat här, det är faktiskt ända sedan 2011. Tiden går.

Och så ber jag att få sluta denna rapport om terminsstarten med reklam för min och Annelie Drewsens nya bok. Den fick fin kritik av BTJ och jag hoppas att den kommer till glädje på många skolor under hösten, när Nobelprisutdelningen börjar närma sig.

Nobel

Facktexter med treorna

Förra läsåret gjorde vi ett bra projekt om facktexter med treorna, inkluderat författarbesök av Bengt-Erik Engholm. Nu är ambitionen att vi ska göra det lite större med årets treor.

Så här ser planeringen för mig, lärarna i de två grupperna med treor och författaren.

Facklitteratursprojekt med årskurs 3 ht 2018

Pedagogisk utgångspunkt: Adrienne Gears bok Att läsa faktatexter

Deltagande författare: Beng-Erik Engholm, 3 två-lektionsbesök 

Lärare arbetar med samtal och övningar för att öka elevernas kompetens att läsa faktatexter. Läraren arbetar även med elevernas skrivande, i datorer eller Ipads.

Bibliotekarie servar med lämpliga böcker, samt bidrar med bibliotekskunskap om facklitteraturen i skolbiblioteket och instruerar och deltar i informationssökning inför elevernas eget skrivande. Tillgängliggör färdiga böcker i biblioteket.

Författare bidrar med kunskaper om yrket författare och med inspiration för elevernas skrivande.

Lärarnas arbete

  • Kontinuerligt under hösten ett antal lektioner hämtade ur Gears bok
  • Högläsning och boksamtal om Bengt-Eriks böcker
  • Låter eleverna skriva faktaböcker i november-december, antingen efter elevernas eget intresse eller som del av något klassen ändå läser om
  • Ansvarar för att elevernas alster sätts ihop, tecknade bilder skannas in, allt skrivs ut och häftas ihop till böcker

Bibliotekariens arbete

  • Genomgång av faktaböckernas sortering
  • Övningar att leta efter faktaböcker
  • Genomgång av bibliotekskatalogen, inklusive ämnesordssökning
  • Praktiska övningar med bibliotekskatalogen inklusive att hitta från katalog till hylla
  • Informationssökning i samband med faktaboksskrivande

Författarbesök av Bengt-Erik Engholm

  • Ett besök i början av september, då han berättar om sig själv och skrivandet av faktaböcker, Bengt-Erik lägger upp detta
  • Ett besök i mitten oktober då eleverna hunnit läsa och samtala om hans böcker, lärare och bibliotekarie förbereder och Bengt-Erik får mer svara på elevernas frågor om böckerna
  • Ett besök i början av november då Bengt-Erik ger skrivtips: hur skapar man en intressant text, Bengt-Erik lägger upp lektionen.

Läsdelegationens betänkande

Läsdelegationen 1

För ett par veckor presenterade Läsdelegationen sitt betänkande. Jag var väldigt nyfiken, samtidigt som jag tyckte att det var roligt att följa kansliets arbete under gång så för min del hade de gärna fått fortsätta ett tag till. De har varit duktiga på att rapportera sitt arbete, framför allt på Facebook. Läsdelegationens kansli har lyssnat till många människors tankar om läsning, även barn och ungdomar, och det är fint.

När jag läste igenom betänkandet så var det ett par saker som jag var särskilt nöjd med. För det första att de menar att detta med barns och ungdomars läsning är så väsentligt att vi inte kan hålla på och göra en massa korta projekt hela tiden. Läsdelegationen påpekar att lässtimulerande arbete måste vara långsiktigt och pågå hela tiden. Vi måste också göra ordentliga utvärderingar för att finna de bästa metoderna. Det andra som gladde mig är att de lyfter fram vikten av bemannade skolbibliotek på många ställen.

Så här sammanfattar de sina förslag:

  • Skolbiblioteksverksamheten ska stärkas. Bland annat genom att bemanning av skolbibliotek ska utredas och att skolbiblioteksverksamhet ska definieras på förordningsnivå.
  • Ett nationellt läsfrämjandelyft för folkbibliotekarier ska genomföras.
  • Läsning och litteratur ska bli en självklar del av förskolans och fritidshemmets pedagogiska verksamhet. Bland annat genom att läsning av litteratur ska skrivas in i läroplanerna, och att medarbetare i verksamheterna ska ges kompetensutveckling och stöd i arbetet i hur de kan arbeta med litteraturen.
  • Ett Läsråd ska inrättas som ska arbeta för att samla och samordna aktörer och insatser inom kultur, skola, civilsamhälle, folkbildning och näringsliv kring barns och ungas läsning.

Jag har redan sett några irriterade kommentarer om att de säger att bemanningen av skolbibliotek ska utredas. Men jag uppfattar betänkandet som att delegationen väldigt tydligt påpekar att det är viktigt med bemanningen, utredandet gäller hur vi ska få till den där bemanningen. Det behövs tydligare styrning genom förordningar, allmänna råd och granskning från Skolinspektionen.

Betänkandet är på 290 sidor, väldigt tydligt och pedagogiskt disponerat så läs gärna hela. Men om orken inte finns så här mitt i sommaren kommer här lästips för er som mest är intresserade av skolbiblioteksfrågan:

  1. Börja med sammanfattningen s 13-20.
  2. Läs bilaga 3 som innehåller barns och ungdomars tankar om läsning s 285-290.
  3. Läs kapitel 5 som handlar just om skolbibliotek s 91-109 och särskilt förslagen med förklaringar s 106-109.

Här är några funderingar runt vår praktik från mig efter läsningen:

I kapitlet Små barns språkutveckling står på s 52f om vikten av att involvera hela familjerna i literacy-aktiviteter. Jag funderar över hur vi gör med familjerna i skolan? Vilka bra exempel finns det på att få med föräldrar och andra runt omkring våra elever för att främja deras läsning och språkutveckling?

I kapitlet Läsning i skolan betonas på s 66 att olika elever behöver olika insatser för att utveckla sin läsning. Hur kan vi tänka så att alla elever utvecklas? Samarbete lärare-bibliotekarie rund undervisning är viktigt, men ibland kanske vi i stället ska tänka att vi kompletterar varandra så att vi med olika insatser når alla elever?

I samma kapitel står på s 76f om läsmotivation. Mycket viktigt och inte alls självklart vad  som är rätt. Här behöver vi noggrant fundera och utvärdera vad vi gör, tror jag. Och diskutera med varandra förstås.

I kapitlet Läsning på fritidshem står det på s 121 om samverkan mellan fritidshem och folkbibliotek och skolbibliotek. Hur kan fritidshemmen hjälpa till att slussa ut eleverna till folkbiblioteket så att de använder det på rätt sätt? Hur kan vi på biblioteken i skolan samarbeta på bästa sätt med fritidshemmen?

I kapitlet Läsning på lov finns en del viktigheter att beakta när vi ska planera hur vi kan stimulera eleverna att läsa på lov. För mig blir hela kapitlet viktigt, men kanske framför allt s 130-131.

I kapitlet Läsande förebilder betonas att de eleverna känner är viktigast, även om kändisar som läser också är bra. Föräldrar och syskon förstås, men även äldre skolkamrater. På s 158f står om Book buddies med mera. Jag vet att till exempel Alléskolan har ett etablerat arbete runt detta som verkar väldigt bra.

Slutligen hoppas jag att det där Läsrådet kommer till stånd och att det i så fall kommer bedriva ett synligt arbete som ger oss alla stimulans och nya kunskaper.

Kompetenta och stolta elever

har vi många! Tänk om det märktes lite mer, inte bara betygssnitt (och förklaringar till dem ger jag mig inte in på här).

Förutom god undervisning så händer det så mycket fint på skolan, sånt som jag inte riktigt har koll på och därför inte kan berätta om. Vinster i sporttävlingar, utveckling av kompisskap och självkännedom genom fritidsaktiviteter, samarbeten med externa parter av olika slag… Men jag vill berätta om sådant jag sett de senaste veckorna och som gjort mig så glad:

Vi hade avslutning av vårt ALMA-arbete med utställning och prisutdelning. Många föräldrar, elever och gäster utifrån kunde se resultat av det oerhört fina litteraturarbete som bedrivs på vår skola. Eleverna har läst avancerad litteratur, samtalat, tolkat och själva skapat. Läs gärna mer på Världens ALMA för att se exempel på hur lärare och elever arbetat tillsammans.

Vimmel

Årets ALMA-pristagare Jacqueline Woodson hälsade på oss, och eleverna gjorde många strålande insatser i samband med besöket. Två elever i årskurs 7 hälsade Jacqueline Woodson välkommen på engelska och spanska

Hemsidan

och elever i årskurs sju lyssnade till hennes berättande och redogjorde för sina egna tankar – på engelska förstås. Vi hade sedan en föreställning med de yngre eleverna där en elev i årskurs sex simultantolkade mellan svenska och engelska och många elever uppträdde. Titta gärna på början av det här reportaget från Tyskland, så förstår ni varför jag är så glad.

I förra veckan åkte jag med två elever ur årskurs sex in till Svenska Dagbladets redaktion, de skulle för SvD Juniors räkning intervjua författaren Christina Wahldén. De vuxna de mötte var så imponerad av eleverna, de ställde kloka och smarta frågor. Och tjejerna själva var glada och säkra på att de gjorde ett bra jobb – finfint när våra elever får synas utanför skolan. Intervjun kommer att publiceras i tidningen någon gång i sommar.

Journalister

Om våra elever bara får möjligheter och vägar ut i samhället så har de så mycket att ge – styrkan har de själva, de behöver bara hjälp med att få se alternativ och skapa kontakter.

Läromedelsåterlämning

Vi har kanske bara ungefär 120 elever på högstadiet som lånar alla sina läromedel från biblioteket. Men för en gammal bibliotekarie med artros i händerna är även 2 000 böcker mycket om de ska flyttas hit och dit förtielva gånger.

Idag har niorna lämnat sina böcker och det gick strålande. Så här gjorde vi.

Först hade jag 10 minuters genomgång i klassrummet om vikten av noggrannhet vid självbetjäningen i Welib.

Sedan kom eleverna till biblioteket och då gick det till så här. Nior som återlämnat alla böcker får som vanligt glassbiljett.

Återlämning

Ett totalt vattentätt system. Jag satt på slutet och kollade i BookIT om de lämnat alla böcker. INGEN kunde påstå att de gjort det ifall datorn sa något annat, i så fall vore det de själva som slarvat och då var det bara att gå tillbaka och göra om.

Hurra för Welib och BookIT, för hjälpsamma lärare och för mig själv som räknat ut detta flödesschema.

Vårt gemensamma bibliotek

I sommar kommer fritidshemmen på vår skola hålla till i skolbiblioteket, inte bara besöka det någon gång utan det kommer vara ett av de rum där barnen håller till.

Det är förstås väldigt bra!

Den engelska termen summer reading loss står för det välkända faktum att elever som inte läser under sommarlovet går tillbaka i sin läsutveckling. De kanske sedan inte är tillbaka på juni månads läsnivå förrän någon gång i november. Medan elever som läser under lovet i stället kan gå framåt. Våra elever kanske dessutom får väldigt lite stimulans i svenska språket, framför allt inte det mer utvecklade språk som finns i böcker, om de inte stimuleras på fritidshemmet.

Igår hade vi ett litet möte om hur det ska kunna funka under lovet i biblioteket. De flesta som jobbar på fritids kommer ofta till biblioteket tillsammans med klasserna, så de är hemma i miljön och vet ganska väl hur lånedatorn fungerar.

Läsa tillsammans

Vi pratade om att det finns många bra sätt att använda böckerna. Bläddra, läsa här och där, vara nyfiken, läsa en bit tillsammans, läsa för varandra, läsa ifred… Det är inte träning som gäller under lovet utan upptäckarlust och mångfald.

Men samtidigt känner nog några av fritidspersonalen att de inkräktar på mitt område och är lite rädda att göra fel. Så jag försökte betona att det är superbra att de kommer att vara i biblioteket, och att de fixar det.

En grundregel i biblioteket, som jag alltid försöker förklara för eleverna också, är att när man ställer in böcker i hyllorna så räcker det inte med att göra så gott man kan. Det är ju annars nästan alltid ett utmärkt förhållningssätt, men i biblioteket måste det bli alldeles rätt. Så jag sa samma sak till personalen. Och de flesta böcker klarar både eleverna och fritidspersonalen alldeles utmärkt att ställa tillbaka på rätt plats. Resten får de lägga någonstans så tar jag rätt på dem när jag kommer tillbaka.

Bibliotekariekollegan Astrid Falk filosoferade under våren om att bära hinkar eller bygga pipelines.

När jag märkt upp alla bilderböcker, lättlästa böcker, facklitteratur etcetera med tydliga hyllsignum och andra lappar så har jag byggt pipelines som gör att alla elever och vuxna klarar av att hjälpa mig att hålla ordning. Det tog ett tag men är verkligen värt besväret. Jag ägnade dessutom ett antal timmar åt att manipulera BookIt så att de hyllsignum som visas där stämmer med verkligheten. Men vanliga Hcf, Hcg och Hcu är inte uppmärkta på något vettigt sätt, jag fortsätter att bära hinkar och nu efter sommaren får jag skylla mig själv. Jag kan inte begära att fritidspersonalen och barnen ska klara av att ställa in de böckerna på rätt plats. De böcker eleverna använt får ligga i en hög någonstans så sorterar jag in dem när jag kommer tillbaka i augusti.

Facklitt sep 17

Men under hösten bör jag verkligen se till att fixa att även den vanliga skönlitteraturen får tydliga hyllsignum. Mer tid till att bygga pipelines underlättar i längden mitt arbete, och möjliggör dessutom mer delaktighet för elever och personal.

Studiehandledningswikin försvinner till sommaren

Under drygt fyra år har jag pysslat med ett försök att gemensamt samla länkar till webbplatser på olika modersmål, med syftet att elever ska kunna hitta undervisningsmaterial som stödjer deras lärande i svenska skolan. Intresset för wikin har varit stort bland lärare och bibliotekarier som möter nyanlända elever, men tyvärr är det väldigt få språkkunniga personer som har bidragit med länkar.

Studiehandledningswikin har funnits på Wikispaces som nu till sommaren stänger ner. Eftersom utvecklingen av Studiehandledningswikin aldrig riktigt har tagit fart så kommer jag inte göra mer än att låta den försvinna.

Jag har tagit en del kontakter med olika instanser som eventuellt på ett professionellt plan skulle kunna tänkas fortsätta arbetet med att samla utbildningsresurser på modersmål, jag har ju skött detta på min fritid. Men jag har inte fått något napp ännu.

Om ni brukar använda några av länkarna i Studiehandledningswikin så se till att spara dem nu innan sommaren!

UPPDATERING:

Länkarna från Studiehandledningswikin finns nu flyttade till en ny webbplats. Tack Peter Tingsholm Rydén!

https://sites.google.com/ulricehamn.se/modersmal/

Världsbokdagen

Idag är det Världsbokdagen. Därför iklädde jag mig en av alla tröjor med citat, som jag brukar gå runt i.

Tröja

Läs hela Neil Gaimans fina text här!

Idag har jag med hjälp av Ninni, biträdande rektor, delat ut pris i Bokkunskapstävlingen.

Diplom

Jag satte upp två tipsrundor för eleverna i f-6. Det var enkla och lite skojiga frågor, meningen var att alla skulle få känna sig duktiga. Lärarna och eleverna rättade tillsammans i klassrummet, så det tog inte så mycket tid för mig. Jag såg många elever som sprang omkring ute på skolgården med papper och penna i högsta hugg, de såg nöjda ut.

Tipsrunda

Och så har jag haft vanliga lektioner, burit böcker lite hit och dit, servat lärare med en del material OM böckerna, haft lunchöppet och tillsammans med några elever lärt mig en massa om Armenien, skickat de första inbjudningarna till vår ALMA-fest… men sånt gör man ju mest varje dag.