Visar alla blogginlägg från: mars 2011

Bibliotekarien blir så glad när

killar i sjuan sitter tillsammans och diskuterar matematik på håltimmen

en elev försjunker i en artikel om fotbollsstjärnor i Goal

en kille i nian jobbar målmedvetet med bok på svenska, lexikon och google translate för att få ihop en text på franska om Frankrike

en tjej som jag hjälpt med mattetalen kommer tillbaka flera gånger och vill ha mer hjälp

eleverna i förberedelseklassen lånar många av de lättlästa engelskaböcker som jag introducerat

många elever lånar bok efter bok i en lång bokserie

en elev som fått sin första talbok kommer tillbaka dagen därpå och vill ha fler.

Så jag har blivit glad många gånger de senaste dagarna!

Cilla Hjulstaskolan

Lyssna på böcker

samtidigt som man läser ökar förståelsen! En ljudbok  ger ju genom uttal och tonfall en tolkning av texten som stödjer läsningen för elever som inte kan så bra svenska. Det smidigaste i skolbiblioteket är skivor med MP3-filer. Eleven kan låna en skiva och sedan välja att lyssna på den i datorn eller spela över filerna i sin mobil eller MP3-spelare. Tyvärr finns ännu så länge inte så många ungdomsböcker i det formatet – men det kommer fler.

Tal- och punktskriftsbiblioteket tillhandahåller talböcker för elever med någon form av lässvårigheter. Skolbibliotek kan få tillstånd att ladda ner böcker direkt därifrån – ett mycket smidigt och snabbt sätt att få fram inlästa böcker till dyslektiker, särskoleelever med flera. Det är gratis och nu prövar man också med att låta eleverna själva få möjlighet att ladda ner böckerna. Men man får tyvärr inte använda dessa böcker till elever vars enda svårighet är ovana vid svenska språket.

Såväl elever med svag svenska som elever med läs- och skrivsvårigheter ska förstås träna på att läsa tryckt text. Men när de lyssnar klarar de av svårare böcker än när de endast läser, det blir ofta roligare och fler läserfarenheter ökar ordförråd och beredskap för olika sorters texter. För elever med läs- och skrivsvårigheter är det också viktigt att de får facktexterna i inläst form. När ämnesinnehållet är komplicerat ska de inte samtidigt behöva brottas med ordavkodningen.

Cilla Hjulstaskolan

”Jag har copypejstat lite …”

Grupparbete i biblioteket. Lärarna i trä- och metallslöjd och jag har ett samarbetsprojekt i år åtta. Varje slöjdlektion kommer en grupp om tre elever till biblioteket för att arbeta med sammanlagt fyra frågor.

Tre av frågorna handlar om materialet trä (eller metall), den fjärde frågan handlar om hur eleverna har arbetat med sin informationsssökning. Meningen är att de ska föra logg över sina sökningar, användbara sökträffar såväl som nitar de gått på, hur de har bedömt källornas relevans och användbarhet, och vad de hade nytta av i olika källor de hittat. Även detta är sedan en del i bedömningen, vilket eleverna förstås vet om.

När vi satte igång arbetet hade jag och slöjdläraren en gemensam lektion om hur man kunde ta sig an uppgiften, vilka sökvägar eleverna trodde var användbara, hur man kunde förfina sökningar som inte fungerade och hur man skriver en käll-logg under arbetets gång.

Nu när de olika grupperna är igång ser jag hur vårt upplägg fungerar i praktiken. Det är 90 elever som ska göra detta arbete under vårterminen. Tyvärr har jag inte alltid tid att ägna hela min uppmärksamhet åt dessa smågrupper. Med ett halvt öra hör jag då hur de pustar och suckar, och också hur de försöker fixa uppgiften genom textflytt och enstaka utbytta ord. ”Oj, vilken lång text du har skrivit!”, sa jag till en elev häromdagen. – ”Hmm, jag har copypejstat lite”, blev svaret. Och jag blev avbruten av allt annat som pågick i biblioteket samtidigt utan att kunna följa upp det. Vad kommer det att stå i den käll-loggen?

Andra gånger är det lugnt i biblioteket, och jag kan delta i processen på ett helt annant sätt. Nyss jobbade jag med tre killar, som höll på att läsa igenom textsnuttar de samlat på sig förra gången, för att nu försöka greppa innehållet och återge det de förstått.

”Varför växer träd olika fort?” löd en av frågorna. En kille hade klippt ihop ett råmaterial om trädets tillväxt, och nu försökte vi tillsammans förstå hur det hänger ihop med klimat, jordmån, genetiska förutsättningar, gallring av skogen runt omkring och annat som kan påverka trädets tillväxt. Det blev en väldigt kort text till slut, mycket kortare än de där kopierade och lätt modifierade texterna som blir till genom textflyttmetoden  – men vi hade skrivit den från grunden, och vi förstod vartenda ord vi hade skrivit.

/Monika, Adolf Fredriks musikklasser

Vem har skrivit texten?

Jag kan se tre viktiga anledningar att tala om författaren när man håller på med faktatexter:

Den ena är  när man diskuterar källkritik. Vem är upphovsmannen, vad vill hon säga med sin text, är han kunnig i ämnet, när skrev hon den etc?

Den andra är att man måste uppmärksamma upphovsrätten. Den som skrivit texten har gjort ett arbete. Om man citerar, refererar eller använder den på annat sätt så ska man ange källan och ge författaren cred för sitt arbete.

Den tredje är att man genom att prata om författaren också kan diskutera hur texten är skriven. Och om den är svår att förstå kan man fundera över hur författaren kunde gjort för att det skulle bli mer lättbegripligt – det vill säga ett sätt att jobba med förståelsen utan att läsaren får ansvaret för alla problem.

Cilla Hjulstaskolan

Olika sätt att göra ett inlämningsarbete

Många elever tar sina skoljobb på största allvar. De sliter hårt och arbetar på ett sätt som ger dem mycket kunskaper om ämnesinnehåll, arbetsmetoder och uttryckssätt. Men en del försöker hitta genvägar. De här sätten att få ihop en text att lämna in till läraren förekommer nog lite för ofta:

Ta en text från wikipedia, kopiera in den i ett worddokument och eventuellt ta bort hyperlänkarna.

Samma sak, men välja bort några delar av texten och dessutom gå igenom den och ersätta vissa ord med synonymer som word föreslår.

Välja en mer lättläst text, kanske från material läraren delat ut, gå igenom den efter de ställen där rätt uppgifter finns, försöka formulera om meningarna med egna ord.

Lägga ner en hel del tid åt att leta efter texter på nätet och klippa ihop dem till något som är mer eget. Fylla på med egna ord.

Ha en kompis som sitter bredvid och dikterar vad man ska skriva.

Läsa igenom relevant material, skriva en text, låta storasyster gå igenom den och hyfsa till den.

Skriva delar av ett arbete själv och sedan låta kompisen, som behärskar språk och ämne, skriva resten.

Skönt att man inte är lärare och behöver sätta betyg…

Det finns en hel del forskning, till exempel inom biblioteks- och informationsvetenskap, om hur man kan lägga upp skolarbeten som inbegriper självständigt lärande utanför läroboken. Ofta betonas att dessa saker är viktiga för att arbetet verkligen ska ge eleverna kunskaper:

Stöd av lärare och bibliotekarier under arbetets gång .

Stimulerande forskningsfrågor – autentiska frågor från elever, kluriga uppgifter från lärare, riktiga uppdrag vars resultat har betydelse för något mer än bara bedömning etc.

Att eleverna samarbetar med varandra – även om slutresultatet ska bli ett enskilt arbete.

Tydligt klargörande av att bedömningen inte i första hand bygger på slutprodukten utan på hela arbetsprocessen.

Cilla Hjulstaskolan

Mycket arbete i biblioteket

blir det när man har köpt nya böcker. Just nu är det ett antal böcker från bokrean som ska fixas – stämplas, få streckkoder påklistrade, kanske plastas in och så klickas in i bibliotekskatalogen. Tur att man har hjälp!

Jag har femton trevliga elevbibliotekarier ur åttondeklasserna som kommer på raster och hjälper mig. Förutom att fixa med nya böcker så brukar de sitta vid datorn och sköta lån, ställa in böcker i hyllorna, hålla fint i biblioteket och vara allmänt underbara.

Cilla Hjulstaskolan

Vad gör de utanför skolbiblioteket?

Foto: Monika Staub Halling

Förutom det dagliga arbetet ”på golvet” har jag den stora förmånen att delta i det nationella skolbiblioteksarbetet. Det ger mig perspektiv på det vi gör på skolan, en inblick i vad som är på gång, och en riktning för vart vi är på väg. Och så inbillar jag mig att de konkreta, dagsfärska erfarenheterna från skolvardagen tillför något i dessa nationella nätverk, som till stora delar består av människor i andra positioner.

I eftermiddag har vi möte i juryn för utmärkelsen Årets skolbibliotek. Priset delas ut av Nationella skolbiblioteksgruppen (NSG), ett nätverk med representanter från ett 20-tal organisationer som alla vill främja skolbiblioteken: de stora lärarfacken, Författarförbundet, UR, Kulturrådet, Barnboksinstitutet, Svensk biblioteksförening, Skolbiblioteksföreningarna och många fler. Själv representerar jag fackförbundet DIK (förkortningen står för Dokumentation, Information, Kultur), där många bibliotekarier finns anslutna.

De senaste åren har Nationella Skolbiblioteksgruppen arbetat intensivt med remissomgång och förslag till den nya skollagen. Nu när det i nya skollagen har skrivits in ett krav på tillgång till skolbibliotek för samtliga elever, har arbetet fortsatt med att uppvakta bl.a. Skolinspektionen, Skolverket, rektorsprogrammet och snart SKL för att diskutera vad det nya lagkravet innebär för skolor runtom i landet. Viktiga frågor gäller definitionen av orden skolbibliotek och tillgång – och så måste Skolinspektionen ha användbara granskningskriterier när deras inspektörer ska börja titta på skolornas bibliotekslösningar.

Samtidigt behövs det fortbildning för skolbibliotekspersonal, och helst även för all annan pedagogisk personal, som i och med de nya läroplanerna möter tydligt uttalade krav på att arbeta med källkritik och informationssökning i helt nya ämnen än svenska och SO. Kolla källan arbetar just nu med att lyfta fram detta, se Källkritiken är taktpinnen.

Nationella skolbiblioteksgruppen ordnar regelbundet seminarier, t.ex. på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, och nätverket har även tagit fram en forskningsöversikt över skolbiblioteksrelaterad forskning.

En annan del av arbetet handlar om att uppmärksamma skolor som gör medvetna skolbibliotekssatsningar.

En liten arbetsgrupp inom NSG är jury för Årets skolbibliotek, som delas ut varje höst. Priset går till en hel skola: skolledning, lärarkollegium och skolbibliotekarie tillsammans.

På skolbiblioteken finns det annars många eldsjälar, som gör ovärderliga (och ibland närmast övermänskliga) insatser, men vi anser att det enda sättet för en skolbiblioteksverksamhet att verkligen lyfta är att en skolledning har insett den pedagogiska vinsten i att arbeta med sitt bibliotek. Och att den insikten även är lärarnas, som då i samarbete med skolbibliotekarien förser sina elever med många varierande lärtillfällen, från källkritiska övningar över reflekterande lässamtal till webbpublicering av elevarbeten med allt vad det innebär av informationshantering, formuleringsförmåga och kännedom om upphovsrätt och Creative Commons.

Roligt nog har skolbiblioteksfrågan börjat uppmärksammas i skolledarkretsar, se artiklarna Inte utan mitt skolbibliotek och  Alla har nytta av ett bra bibliotek i senaste numret av Skolledaren. Även på Skolverkets konferenser för huvudmän har det märkts ett stort intresse från rektorer för hur de kan bygga upp en meningsfull biblioteksfunktion på den egna skolan.

Just eftersom det är så många skolor som ligger i startgroparna tror jag att juryn för Årets skolbibliotek kommer att få in spännande nomineringsförslag de närmsta åren. Det ser vi fram emot!

/Monika Staub Halling, Adolf Fredriks musikklasser